Mål T‑528/09

Hubei Xinyegang Steel Co. Ltd

mot

Europeiska unionens råd

”Dumpning – Import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kina – Fastställande av en risk för skada – Artiklarna 3.9 och 9.4 i förordning (EG) nr 384/96 (nu artiklarna 3.9 och 9.4 i förordning (EG) nr 1225/2009)”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 29 januari 2014

1.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Införande av antidumpningstullar – Villkor – Skada – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Gemenskapsindustrin befinner sig i en sårbar situation – Situation som motsägs av relevanta ekonomiska uppgifter – Uppenbart oriktig bedömning

(Rådets förordningar nr 384/96, artikel 3.9, och nr 1225/2009, artikel 3.9)

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Införande av antidumpningstullar – Villkor – Skada – Risk för väsentlig skada – Bedömning av faktorer som ska beaktas

(Rådets förordningar nr 384/96, artikel 3.9, och nr 1225/2009, artikel 3.9 och 9.4)

1.      Eftersom den prövning som unionsinstitutionerna gör inom ramen för ett antidumpningsförfarande av om det föreligger en risk för skada innebär en bedömning av komplicerade ekonomiska situationer, ska domstolsprövningen endast avse en kontroll av att handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som har lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk. Denna begränsade domstolsprövning innebär emellertid inte att unionsdomstolen inte ska pröva institutionernas tolkning av ekonomiska uppgifter. Tribunalen ska nämligen inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även om dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och om de styrker de slutsatser som dragits.

Rådet gjorde således en uppenbart oriktig bedömning när det fastställde kommissionen slutsats att gemenskapsindustrin befann sig i en sårbar situation när samtliga ekonomiska uppgifter i det aktuella fallet är positiva, med undantag för utvecklingen av gemenskapsindustrins marknadsandel, och i sin helhet ger bilden av en industri som befinner sig i en styrkesituation och inte i en bräcklig eller sårbar situation.

(se punkterna 53, 61 och 66)

2.      Enligt artikel 3.9 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artikel 3.9 i förordning nr 1225/2009) ska fastställandet av en risk för väsentlig skada grundas på fakta och inte endast på påståenden, förmodanden eller avlägsna möjligheter. Vidare måste den förändring i förhållanden som skulle kunna skapa en situation där dumpning skulle vålla skada klart kunna förutses och vara nära förestående. Av detta följer att fastställandet av en skada klart måste framgå av de faktiska omständigheterna i det aktuella fallet. Av det ovanstående följer även att den skada som riskerar att uppkomma måste materialiseras inom en kort tidsperiod.

Rådet åsidosatte således artikel 3.9 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 när den fastställde att det fanns en risk för skada, trots att rådet hade gjort en uppenbart oriktig bedömning när den fastställde att gemenskapsindustrin befann sig i en sårbar situation i slutet av undersökningsperioden, och trots att de fyra faktorer i nämnda artikel 3.9 som ska beaktas vid prövningen av om det finns en risk för skada, hade varit föremål för en bristfällig och inkonsekvent bedömning.

Rådet åsidosatte således även artikel 9.4 i antidumpningsgrundförordning nr 384/96 (nu artikel 9.4 i förordning nr 1225/2009) genom att införa en slutgiltig antidumpningstull på export av de aktuella produkterna och genom att förordna om uttag av den provisoriska tull som införts på denna export.

(se punkterna 54, 91 och 92)