Mål T-272/02

Comune di Napoli (Italien)

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) – Anläggning av en tunnelbanelinje i Neapel (Italien) – Avslutande av finansiellt gemenskapsstöd – Talan om ogiltigförklaring – Berättigade förväntningar – Skälighet – Motivering”

Sammanfattning av domen

1.      Ekonomisk och social sammanhållning – Europeiska regionala utvecklingsfonden – Beviljande av finansiellt gemenskapsstöd – Fastställande av den rättsliga och ekonomiska ramen för stödet i gemenskapsbeslutet om beviljande – Stödmottagarens överskridande av ursprungligen beräknade utgifter – Saknar betydelse för fastställandet av stödbeloppet

(Rådets förordning nr 1787/84)

2.      Ekonomisk och social sammanhållning – Europeiska regionala utvecklingsfonden – Beviljande av finansiellt gemenskapsstöd – Ändring av på vad som de offentliga utgifterna som var avsedda för det stödberättigade projektet skall anses belöpa – Ändring som inte underrättats kommissionen – Kommissionens underlåtenhet att fatta beslut beträffande nämnda ändring – Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 1787/84)

1.      Eftersom kommissionens beslut att avsluta ett beviljat finansiellt stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden och att underförstått avslå en begäran om justering av kostnadssammanställningen med avseende på ett annat beviljat finansiellt stöd från fonden svarar mot principen att den rättsliga och ekonomiska ramen för varje stöd skall vara noga fastställd i det gemenskapsbeslut genom vilket nämnda stöd beviljas, utbetalade kommissionen med rätta endast det belopp som föreskrevs i gemenskapsbeslutet, trots att de totala offentliga utgifterna blev högre än vad som ursprungligen var beräknat.

(se punkterna 46 och 50)

2.      Inom ramen för ett finansiellt gemenskapsstöd som beviljats av Europeiska regionala utvecklingsfonden, då det inte bevisats att de behöriga nationella myndigheterna har underrättat kommissionen om ändringarna av de berörda projekten i tid och med den tydlighet som kommissionen kan förvänta sig av stödmottagare, kan den omständigheten att kommissionen inte har framställt några invändningar mot dessa ändringar inte tolkas så att kommissionen har godkänt att vissa offentliga utgifter skall anses belöpa på ett annat projekt än det för vilket utgifterna ursprungligen var avsedda.

För att med framgång göra gällande att ett beslut att avsluta ett finansiellt stöd och att underförstått avslå en begäran om justering av kostnadssammanställningen är olagligt, kan således inte stödmottagaren göra gällande principen om skydd för berättigade förväntningar, eftersom denna princip endast kan göras gällande av en ekonomisk aktör hos vilken en institution har väckt välgrundade förhoppningar.

(se punkterna 62 och 64)