Mål T‑274/02

Ritek Corp. och Prodisc Technology Inc.

mot

Europeiska unionens råd

”Dumpning – Inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan – Fastställelse av dumpningsmarginalen – Valet av den asymmetriska beräkningsmetoden – Mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider – Tekniken för så kallad nollställning”

Sammanfattning av domen

1.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 2.11)

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 2)

3.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 2.11)

4.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal

(Avtalet om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet, kallad 1994 års antidumpningskod, artikel 2.4.2; rådets förordning nr 384/96, artikel 2.11)

5.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 2.11)

1.      När det gäller skydd mot dumpning har den asymmetriska metoden till uppgift att återspegla den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommer, i de fall då det har konstaterats att det finns en skillnad i mönstret för exportpriserna, oavsett orsaken till denna, och de två andra metoderna inte lyckas återspegla dumpningens faktiska omfattning. Frågan huruvida det finns ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika inköpare är en rent objektiv fråga och det saknar följaktligen betydelse huruvida ett bedrägligt uppsåt ligger till grund för denna situation. Om det krävdes bevis för uppsåt skulle det innebära att man var förhindrad att använda den asymmetriska metoden i de fall då denna metod är den enda som kan återspegla den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommer, och det skulle följaktligen förhindra ett korrekt genomförande av artikel 2.11 i grundförordningen om antidumpning nr 384/96, genom att det uppställs ett villkor som inte föreskrivs i denna bestämmelse.

Detta ändrar inte det faktum att dumpning kan vara en uppsåtlig handling och att det kan göras försök att dölja den, och att den konstaterade skillnaden i mönstret för exportpriserna således kan vara en följd av manipulationer från exportörernas sida. Ingenting tyder dock på att den asymmetriska metoden endast har föreskrivits i syfte att motverka fall då man uppsåtligen döljer dumpningen, utan snarare tvärtom. Användningen av den asymmetriska metoden är nämligen inte avhängig av att institutionerna konstaterar att det föreligger uppsåt att dölja dumpningen, utan endast att de konstaterar att användningen av symmetriska metoder skulle få till följd att dumpningens faktiska omfattning tekniskt sett ”döljs” eller ”maskeras”, det vill säga att det inte går att göra en korrekt uppskattning av den.

Detta bekräftas av det förhållandet att begreppet uppsåt i allmänhet är irrelevant i antidumpningsbestämmelserna. Enligt grundförordningen krävs det nämligen inte att institutionerna lägger fram bevis för uppsåt för att visa att det förekommer dumpning eller skada.

(se punkterna 54, 55 och 58)

2.      Fastställandet av dumpning, det första steget vid bedömningen av huruvida en antidumpningstull skall införas, grundar sig på en helt objektiv jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna. Jämförelsen, vilken görs enligt bestämmelserna i artikel 2 i grundförordningen om antidumpning nr 384/96, grundar sig på en granskning av uppgifter rörande de berörda företagens bokföring och ekonomiska ställning och innebär inte på något sätt att man undersöker anledningarna till nivån på de inhemska priserna och exportpriserna. Skälen till att en exportör har tvingats att på sin hemmamarknad sälja till priser som understiger dennes tillverkningskostnader eller att sälja till gemenskapen till priser som understiger normalvärdet är utan betydelse vid beräkningen av dumpningen. Exportören kan således inte kräva att de inhemska priser som faktiskt tillämpats skall beaktas, och inte ett konstruerat normalvärde, på grund av att prispressen från konkurrenterna har tvingat denne att på sin hemmamarknad sälja till priser som understiger tillverkningskostnaderna. Det kan inte heller bestridas att det föreligger dumpning på grund av att prisnivån i gemenskapen tvingade exportören att exportera till priser under normalvärdet.

(se punkt 59)

3.      När det gäller handelspolitiska skyddsåtgärder förfogar gemenskapsinstitutionerna över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de skall bedöma. Därav följer att gemenskapsdomstolarnas prövning av institutionernas bedömningar endast skall avse en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.

Institutionernas genomförande av bestämmelserna i artikel 2.11 i grundförordningen om antidumpning nr 384/96, särskilt det andra villkoret för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden, vilket avser att de symmetriska metoderna inte kan återspegla den faktiska omfattningen av den dumpning som förekommer, förutsätter i det avseendet att institutionerna gör komplicerade ekonomiska bedömningar.

Då institutionerna använder sig av det handlingsutrymme som de tilldelas genom grundförordningen, är de slutligen inte skyldiga att i förväg närmare förklara vilka kriterier de avser att tillämpa i varje konkret situation, inte ens om de antar nya principbeslut.

(se punkterna 80–82 och 86)

4.      ”Nollställning” är ett förfarande varigenom en dumpningsmarginal som uppgår till ett negativt belopp, vilket är ett tecken på att en exportförsäljning har skett till ett högre pris än normalvärdet, sätts ned till noll i syfte att förhindra den döljande effekt som ett beaktande av denna negativa dumpningsmarginal skulle få på positiv dumpning som konstaterats på annat håll. Den nämns varken i 1994 års antidumpningskod i allmänna tull- och handelsavtalet eller i grundförordningen om antidumpning nr 384/96, men används utbrett i importländer och tullunioner, däribland Europeiska gemenskapen.

Varken ordalydelsen i artikel 2.4.2 i 1994 års antidumpningskod eller ordalydelsen i artikel 2.11 i grundförordningen utgör hinder för att tillämpa ”nollställning” i samband med den asymmetriska metoden.

(se punkterna 97 och 103)

5.      I artikel 2.11 i grundförordningen om antidumpning nr 384/96 föreskrivs att det vid beräkningen av dumpningsmarginalen skall tillämpas en av tre möjliga metoder, varav två – de symmetriska metoderna – utgör de normala metoderna och en – den asymmetriska metoden – utgör en metod av undantagskaraktär. Villkoret att det skall finnas ett mönster för exportpriserna som skiljer sig mellan olika tider, inköpare eller regioner utgör endast ett av villkoren för att kunna tillämpa den asymmetriska metoden. Fastställandet av detta villkor har således inte alls till syfte att göra det möjligt för institutionerna att dela in undersökningsperioden efter olika tidsperioder, inköpare eller regioner, i syfte att kombinera en beräkningsmetod med en annan med avseende på dessa tidsperioder, inköpare eller regioner. Institutionerna kan inte göra en kombinerad tillämpning av metoderna för att beräkna dumpningsmarginalen.

(se punkt 113)