Language of document : ECLI:EU:C:2016:360

Förenade målen C‑260/14 och C‑261/14

Județul Neamț

och

Județul Bacău

mot

Ministerul Dezvoltării Regionale și Administrației Publice

(begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bacău)

”Begäran om förhandsavgörande – Skydd för Europeiska unionens finansiella intressen – Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 – Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Förordning (EG) nr 1083/2006 – Tilldelning av kontrakt, av stödmottagaren i egenskap av upphandlande myndighet, avseende genomförande av den stödfinansierade verksamheten – Begreppet oegentlighet – Kriteriet överträdelse av unionsrätten – Anbudsförfaranden som strider mot den nationella lagstiftningen – Arten av de finansiella korrigeringar som medlemsstaterna vidtagit – Administrativa åtgärder eller sanktioner”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 26 maj 2016

1.        Unionsrätt – Tolkning – Metoder – Bokstavstolkning, systematisk tolkning och ändamålstolkning

2.        Europeiska unionens egna medel – Förordning om skydd för unionens finansiella intressen – Oegentlighet – Begrepp – Överträdelse av nationella bestämmelser om offentlig upphandling av en upphandlande myndighet inom ramen för tilldelningen av ett offentligt kontrakt som syftar till att genomföra verksamhet som stödfinansieras av Europeiska strukturfonderna – Omfattas – Villkor

(Rådets förordningar nr 2988/95, artikel 1.2, och nr 1083/2006, artikel 2 led 7; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18, i dess lydelse enligt förordning nr 1422/2007, artikel 7 a)

3.        Europeiska unionens egna medel – Förordning om skydd för unionens finansiella intressen – Administrativa åtgärder – Begrepp – Finansiell korrigering av en medlemsstat efter att en oegentlighet konstaterats i ett offentligt upphandlingsförfarande som syftar till att genomföra verksamhet som stödfinansieras av Europeiska strukturfonderna – Omfattas

(Rådets förordningar nr 2988/95, artikel 4.1 första strecksatsen, och nr 1083/2006, artikel 98.2)

4.        Unionsrätt – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Rättssäkerhet – Gränser – Tillämpning av ny lagstiftning på de framtida verkningarna av situationer som uppkommit när den tidigare lagstiftningen gällde – Finansiell korrigering av en medlemsstat för överträdelse av nationell rätt före den dag då den interna rättsakt som reglerar korrigering trädde i kraft – Överträdelse – Föreligger inte

1.        Se domen.

(se punkt 35)

2.        Artikel 1.2 i förordning nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och artikel 2 led 7 i förordning nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden ska tolkas så, att det kan utgöra en oegentlighet i den mening som avses i dessa bestämmelser om en upphandlande myndighet som beviljats stöd från strukturfonderna vid tilldelning av ett offentligt kontrakt vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som föreskrivs i artikel 7 a i direktiv 2004/18 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, i dess lydelse enligt förordning nr 1422/2007, vid tilldelningen av kontraktet åsidosätter nationella bestämmelser, om detta åsidosättande har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget genom att belasta den med en otillbörlig utgift.

I den utsträckning transaktionerna i fråga blivit föremål för unionsfinansiering medför det att dessa transaktioner hamnar under tillämpningsområdet för unionsrätten. Begreppet oegentlighet i den mening som avses i artikel 1.2 i förordning nr 2988/95 och i artikel 2 led 7 i förordning nr 1083/2006 ska således tolkas så, att det inte bara avser varje överträdelse av unionsrätten utan även åsidosättande av nationell rätt som bidrar till att säkerställa en korrekt tillämpning av unionsrätten rörande förvaltning av projekt som finansieras genom unionens medel. Detsamma gäller en överträdelse av nationella bestämmelser tillämpliga på verksamheter som stöds av strukturfonderna.

(se punkterna 37, 43 och 46 samt punkt 1 i domslutet)

3.        Artikel 98.2 första stycket andra meningen i förordning nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden ska tolkas så, att medlemsstaternas finansiella korrigeringar på grund av underlåtenhet att iaktta bestämmelserna om offentlig upphandling, för det fall dessa tillämpas på utgifter som medfinansierats av strukturfonderna, utgör administrativa åtgärder i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.

Det framgår av själva lydelsen av artikel 98.2 i förordning nr 1083/2006, jämförd med artikel 4.1 första strecksatsen i förordning nr 2988/95, att de finansiella korrigeringar som görs av medlemsstaterna i samband med att oegentligheter konstateras i insatser eller operativa program, syftar till att undanröja en fördel som otillbörligt getts de berörda ekonomiska aktörerna, bland annat genom att de blir skyldiga att återbetala de belopp som otillbörligt betalats ut. Skyldigheten att återbetala en förmån som tillförskaffats otillbörligen, genom ett rättsstridigt förfarande, utgör inte en sanktion, utan är helt enkelt följden av konstaterandet att villkoren för att få den förmån som följer av unionsbestämmelserna inte har uppfyllts, vilket innebär att förmånen har tillförskaffats otillbörligen. Den slutsatsen påverkas inte av att det precisa belopp som ska återbetalas i det konkreta fallet kan skilja sig något från den faktiska skada som strukturfonderna lidit.

(se punkterna 49–51 samt punkt 2 i domslutet)

4.        Rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar hindrar inte att en medlemsstat tillämpar finansiella korrigeringar enligt en intern normativ rättsakt som trätt i kraft efter det att en påstådd överträdelse av bestämmelserna om offentlig upphandling ägt rum, förutsatt att det är fråga om tillämpning av ny lagstiftning på de framtida verkningarna av situationer som uppkommit när den tidigare lagstiftningen gällde. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva om så är fallet, med hänsyn tagen till samtliga relevanta omständigheter i det nationella målet.

Samtidigt som rättssäkerhetsprincipen utgör hinder mot att en förordning tillämpas retroaktivt, det vill säga på en situation som etablerats innan förordningen trätt i kraft, oberoende av vilka för- eller nackdelar en sådan tillämpning skulle föra med sig för den berörde, kräver enligt samma rättspraxis denna princip att alla faktiska omständigheter normalt och om motsatsen inte är uttryckligen angiven, ska bedömas mot bakgrund av de rättsregler som gällde när omständigheterna inträffade. Även om en ny lag således endast gäller för framtiden, ska den – om inte annat föreskrivits – emellertid tillämpas även på framtida verkningar av situationer som uppkommit då den tidigare bestämmelsen gällde. Tillämpningsområdet för principen om skydd för berättigade förväntningar får inte utsträckas så långt att den allmänt hindrar att en ny reglering tillämpas på de framtida verkningarna av situationer som har uppkommit när den tidigare regleringen gällde.

(se punkterna 55–57 samt punkt 3 i domslutet)