TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)

den 14 mars 2018 (*)

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Nordkorea i syfte att hindra kärnvapenspridning – Förteckning över personer och enheter som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska resurser – Sökandenas namn har tagits upp i förteckningen – Bevis för att det finns fog för upptagandet i förteckningen – Motiveringsskyldighet”

I de förenade målen T‑533/15 och T‑264/16,

Kim Il-Su,Pyongyang (Nordkorea), och de övriga sökande vilkas namn anges i bilagan,(1) företrädda av M. Lester och S. Midwinter, QC, samt T. Brentnall och A. Stevenson, solicitors,

sökande i mål T‑533/15,

Korea National Insurance Corporation, Pyongyang, företrätt av M. Lester, S. Midwinter, T. Brentnall och A. Stevenson,

sökande i mål T‑264/16,

mot

Europeiska unionens råd, inledningsvis företrätt av A. de Elera-San Miguel Hurtado och A. Vitro, därefter av A. Vitro och F. Naert, samtliga i egenskap av ombud,

och

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd i mål T‑533/15 av L. Havas, S. Bartelt och D. Gauci, samtliga i egenskap av ombud, och i mål T‑264/16 av L. Havas och S. Bartelt, båda i egenskap av ombud, och därefter i mål T-533/15 av L. Havas och D. Gauci, båda i egenskap av ombud, och i mål T-264/16 av L. Havas, i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, inledningsvis företrätt av V. Kaye, därefter av S. Brandon, därefter av S. Brandon och C. Crane och slutligen av S. Brandon, samtliga i egenskap av ombud,

intervenient i mål T‑533/15,

angående, i mål T‑533/15, en begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2015/1066 av den 2 juli 2015 om ändring av beslut 2013/183/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 174, 2015, s. 25), av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1062 av den 2 juli 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 174, 2015, s. 16), av rådets beslut (Gusp) 2016/475 av den 31 mars 2016 om ändring av beslut 2013/183/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 85, 2016, s. 34), av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/659 av den 27 april 2016 om ändring av rådets förordning (EG) nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 114, 2016, s. 9) och av rådets beslut (Gusp) 2016/849 av den 27 maj 2016 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea och om upphävande av beslut 2013/183/Gusp (EUT L 141, 2016, s. 79) samt av varje genomförandeförordning från rådet som hänför sig till dessa i den mån de rättsakterna rör sökandena och, i mål T‑264/16, en begäran med stöd av artikel 263 FEUF och ogiltigförklaring av beslut 2016/475, av genomförandeförordning 2016/659 och av beslut 2016/849 samt av varje genomförandeförordning från rådet som hänför sig till dessa i den mån de rättsakterna rör sökanden,

meddelar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen)

sammansatt av ordföranden S. Frimodt Nielsen samt domarna V. Kreuschitz och N. Półtorak (referent),

justitiesekreterare: handläggaren C. Heeren,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 4 maj 2017,

följande

Dom

 Bakgrund

1        Sökanden i mål T‑264/16, Korea National Insurance Corporation (nedan kallat KNIC), är ett nordkoreanskt företag verksamt i försäkringsbranschen.

2        Sökandena i mål T‑533/15, Kim Il-Su och de övriga sökande vilkas namn anges i bilagan, har haft kopplingar till KNIC eller till en av dess filialer.

 Restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea

3        Målen rör de restriktiva åtgärder som införts för att utöva påtryckningar mot Demokratiska folkrepubliken Korea i syfte att förmå landet att upphöra med sina verksamheter för kärnvapenspridning.

4        Dessa verksamheter har Förenta Nationernas säkerhetsråd (nedan kallat säkerhetsrådet) klassificerat som ett hot mot fred och internationell säkerhet i en rad resolutioner, bland annat resolutionerna 1695 (2006), 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013) och 2094 (2013).

5        Den 20 november 2006 antog Europeiska unionens råd, på grundval av artikel 15 FEU, gemensam ståndpunkt 2006/795/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 322, 2006, s. 32), bland annat för att ge verkan åt säkerhetsrådets resolutioner 1695 (2006) och 1718 (2006). Artiklarna 1 och 2 i den gemensamma ståndpunkten förbjöd direkt eller indirekt leverans, försäljning eller överföring av viss teknik och vissa lyxvaror till Nordkorea genom medlemsstaternas medborgares försorg, eller genom eller från medlemsstaternas territorium. Enligt artikel 3 i den rättsakten skulle medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra inresa till eller transitering genom deras territorium för personer, angivna i en förteckning som bilagts den gemensamma ståndpunkten 2006/795, som av sanktionskommittén eller av säkerhetsrådet angetts vara ansvariga, bland annat genom stöd eller hjälp, för Demokratiska folkrepubliken Koreas politik när det gäller programmen med anknytning till kärnvapen, ballistiska missiler och andra massförstörelsevapen, samt för deras familjemedlemmar enligt förteckningen i bilagan. Enligt artikel 4 skulle alla penningmedel och ekonomiska resurser frysas som direkt eller indirekt tillhörde, ägdes, förvarades eller kontrollerades av de personer eller enheter som av sanktionskommittén eller säkerhetsrådet angetts vara engagerade i eller ge stöd, bland annat genom olagliga medel, till Demokratiska folkrepubliken Koreas program med anknytning till kärnvapen, andra massförstörelsevapen och ballistiska missiler, eller av personer eller enheter som agerade på deras vägnar eller på deras uppdrag.

6        Eftersom aktiva åtgärder krävdes från Europeiska gemenskapens sida för att genomföra vissa av bestämmelserna i den gemensamma ståndpunkten 2006/795, antog rådet med stöd av artiklarna 60 och 301 EG den 27 mars 2007 förordning (EG) nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 88, 2007, s. 1), som i sak hade samma innehåll som den gemensamma ståndpunkten.

7        Den 27 juli 2009 antog rådet, med stöd av artikel 15 FEU, gemensam ståndpunkt 2009/573/Gusp om ändring av gemensam ståndpunkt 2006/795 (EUT L 197, 2009, s. 111).Den rättsakten syftade dels till att genomföra säkerhetsrådets resolution 1874 (2009), dels till att utvidga tillämpningsområdet för de bestämmelser som nämns i punkt 5 ovan. Det framgår av skälen 13 och 14 i den rättsakten att inreserestriktioner även ska tillämpas på de personer och enheter som anges av Europeiska unionen och att frysning av penningmedel eller ekonomiska resurser även ska tillämpas beträffande de personer och enheter som anges av unionen. Artiklarna 3 och 4 i den gemensamma ståndpunkten 2006/795 har följaktligen ändrats. Det framgår av de bestämmelserna jämförda med artikel 1 led 8 i den gemensamma ståndpunkten 2009/573 att förteckningen över berörda personer i bilaga I till den rättsakten upprättades av sanktionskommittén eller av säkerhetsrådet, medan förteckningen över berörda personer i bilagorna II och III upprättades av rådet. Den 22 december 2009 antog rådet, med stöd av artikel 29 FEU, beslut 2009/1002/Gusp om ändring av gemensam ståndpunkt 2006/795 (EUT L 346, 2009, s. 47). Det beslutet ändrade bland annat bilagorna II och III till den gemensamma ståndpunkten 2006/795.

8        Följaktligen antog rådet den 22 december 2009, med stöd av artikel 215.2 FEUF, förordning (EU) nr 1283/2009 om ändring av förordning nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 346, 2009, s. 1).

9        Rådet antog den 22 december 2010 beslut 2010/800/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2006/795 (EUT L 341, 2010, s. 32). Bestämmelserna i det beslutet var i sak identiska med dem i den gemensamma ståndpunkten 2006/795 men syftade även till att inkludera namnen på ytterligare personer och enheter som angetts av rådet i förteckningen i bilagorna och låta dem omfattas av restriktiva åtgärder samt till att justera ändringsförfarandet i bilagorna I och II så, att de personer och enheter som tagits upp i förteckningen ska underrättas om skälen till detta och ges tillfälle att yttra sig och att rådet, om det föreligger yttranden eller ny väsentlig bevisning, kan ompröva sitt beslut med beaktande av dessa yttranden och underrätta den berörda personen eller enheten om detta.

10      Som en följd av detta antog Europeiska kommissionen samma dag, förordning (EU) nr 1251/2010 om ändring av förordning nr 329/2007 (EUT L 341, 2010, s. 15).

 Restriktiva åtgärder mot sökandena

11      Rådet antog den 22 april 2013, med stöd av artikel 29 FEU, beslut 2013/183/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea och om upphävande av beslut 2010/800 (EUT L 111, 2013, s. 52). Den rättsakten syftade bland annat till att beakta bestämmelserna i säkerhetsrådets resolution 2094 (2013).

12      Enligt lydelsen av artikel 15.1 b ii i beslut 2013/183 ska alla penningmedel och ekonomiska resurser frysas som direkt eller indirekt tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer och enheter som ”tillhandahåller finansiella tjänster eller överföring till, genom eller från medlemsstaternas territorium eller med medverkan av medlemsstaternas medborgare eller enheter som inrättats enligt deras lagar, eller personer eller finansinstitut på deras territorier, av finansiella eller andra tillgångar eller resurser som kan bidra till Nordkoreas program med anknytning till kärnteknik, ballistiska missiler och andra massförstörelsevapen, personer eller enheter som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag eller enheter som ägs eller kontrolleras av dessa” (nedan kallade kriterierna för upptagande).

13      Det framgår av artiklarna 15 och 19–21 i beslut 2013/183 att förteckningen över berörda personer i bilaga I till den rättsakten upprättades av sanktionskommittén eller av säkerhetsrådet, medan förteckningen över berörda personer i bilaga II upprättades av rådet.

14      Som en följd av detta antog rådet den 22 juli 2013, med stöd av artikel 215 FEUF, förordning (EU) nr 696/2013 om ändring av förordning (EG) nr 329/2007 (EUT L 198, 2013, s. 22). Artikel 6.2 b i förordning nr 329/2007, i dess lydelse enligt förordning nr 696/2013, föreskrev att alla tillgångar och ekonomiska resurser som tillhörde, ägdes, innehades eller kontrollerades av de personer, enheter och organ som angavs i bilaga V skulle frysas. Den preciserade att bilaga V skulle omfatta de personer, enheter eller organ som inte omfattades av bilaga IV men vilka rådet i enlighet med artikel 15.1 b i beslut 2013/183/Gusp fastställt ”tillhandahåll[er] finansiella tjänster eller sörj[er] för överföring till, genom eller från unionens territorium, eller med medverkan av medlemsstaternas medborgare eller enheter som inrättats enligt deras lagar, eller personer eller finansinstitut på unionens territorier, av finansiella eller andra tillgångar eller resurser som kan bidra till Nordkoreas program med anknytning till kärnteknik, andra massförstörelsevapen eller ballistiska robotar, eller personer, enheter eller organ som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag, eller personer, enheter eller organ som ägs eller kontrolleras av dem”.

15      Den 2 juli 2015 antog rådet, med stöd av artikel 29 FEU, beslut (Gusp) 2015/1066 om ändring av beslut 2013/183/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 174, 2015, s. 25). Som en följd av detta antog kommissionen samma dag kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1062 om ändring av rådets förordning (EG) nr 329/2007 (EUT L 174, 2015, s. 16) (nedan gemensamt kallade den första gruppen av angripna rättsakter).

16      Genom beslut 2015/1066 togs namnen på sökandena i mål T‑533/15 upp i den av rådet upprättade förteckningen i punkt II A i bilaga II till beslut 2013/183 över personer som omfattas av restriktiva åtgärder. Upptagandet grundade sig på följande skäl (nedan kallade de första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15):

”KIM Il-Su. Rahlstedter Straße 83 a, 22149 Hamburg. Födelsedatum: 2.9.1965. Födelseort: Pyongyang, Nordkorea. Auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH, som upptagits av EU, agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

KANG Song-Nam. Rahlstedter Straße 83 a, 22149 Hamburg. Födelsedatum: 5.7.1972. Födelseort: Pyongyang, Nordkorea. Auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH, som upptagits av EU, agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

CHOE Chun-Sik. Rahlstedter Straße 83 a, 22149 Hamburg. Födelsedatum: 23.12.1963. Födelseort: Pyongyang, Nordkorea. Passnummer: 745132109, giltigt t.o.m. 12.2.2020. Auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH, som upptagits av EU, agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

SIN Kyu-Nam. Födelsedatum: 12.9.1972. Födelseort: Pyongyang, Nordkorea. Passnummer: PO472132950. Avdelningschef vid KNIC:s huvudkontor i Pyongyang och f.d. auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH Hamburg. Agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

PAK Chun-San. Födelsedatum: 18.12.1953, Födelseort: Phyongan, Nordkorea. Passnummer: PS472220097. Avdelningschef vid KNIC:s huvudkontor i Pyongyang och f.d. auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH Hamburg. Agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

SO Tong Myong. Födelsedatum: 10.9.1956. Verkställande direktör för KNIC GmbH Hamburg, agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.”

17      För att återspegla ändringarna i beslut 2013/183 togs namnen på sökandena i mål T‑533/15 även upp i punkt C i bilaga V i förordning nr 329/2007, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2015/1062, av samma skäl i sak som de som återges i punkt 16 ovan.

18      Den 31 mars 2016 antog rådet, med stöd av artikel 29 FEU, beslut (Gusp) 2016/475 om ändring av beslut 2013/183 (EUT L 85, 2016, s. 34). Som en följd av detta antog kommissionen den 27 april 2016 genomförandeförordning (EU) 2016/659 om ändring av förordning nr 329/2007 (EUT L 114, 2016, s. 9) (nedan gemensamt kallade den andra gruppen av angripna rättsakter).

19      Genom beslut 2016/475 togs KNIC:s namn upp i förteckningen, upprättad av rådet, i punkt II B i bilaga II till beslut 2013/183 över enheter som omfattas av restriktiva åtgärder. Upptagandet grundade sig på följande skäl (nedan kallade skälen avseende KNIC):

”Korea National Insurance Corporation (KNIC:s) och dess filialer (även kallat Korea Foreign Insurance Company). Haebangsan-dong, Central District, Pyongyang, Nordkorea. Rahlstedter Strasse 83 a, 22149 Hamburg. Korea National Insurance Corporation of Alloway, Kidbrooke Park Road, Blackheath, London SE30LW. Korea National Insurance Corporation (KNIC), som är en statligt ägd och kontrollerad enhet, genererar betydande vinster genom valutahandel som kan bidra till Nordkoreas program med anknytning till kärnteknik, ballistiska robotar eller andra massförstörelsevapen. Vidare är KNIC:s huvudkontor i Pyongyang kopplat till byrå 39 inom Koreas arbetarparti, en enhet som är uppförd på förteckningen.”

20      Genom förordning nr 2016/659 lades KNIC:s namn till i punkt D i bilaga V till förordning nr 329/2007. Upptagandet av KNIC:s namn grundade sig i sak på samma skäl som de som återges i punkt 19 ovan.

21      Genom beslut 2016/475 ändrades uppgifterna om sökandena i mål T‑533/15 i punkt II A i bilaga II till beslut 2013/183 på följande sätt (dessa uppgifter kallas nedan de andra skälen avseende sökandena i mål T‑533/15):

”KIM Il-Su. Födelsedatum: 2.9.1965. Födelseort: Pyongyang, Nordkorea. Chef på återförsäkringsavdelningen vid Korea National Insurance Corporations (KNIC) huvudkontor i Pyongyang och före detta auktoriserat högsta ombud för KNIC i Hamburg, agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar. PAK Kim Il-Sus huvudkontor i Pyongyang och f.d. auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH Hamburg. Agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

KANG Song-Sam. Födelsedatum: 5.7.1972. Födelseort: Pyongyang, Nordkorea. Före detta auktoriserat ombud för Korea National Insurance Corporation (KNIC) i Hamburg, agerar fortsättningsvis på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

CHOE Chun-Sik. Födelsedatum: 23.12.1963. Födelseort: Pyongyang, Nordkorea. Passnummer: 745132109, Giltigt t.o.m. 12.2.2020. Direktör på återförsäkringsavdelningen vid Korea National Insurance Corporations (KNIC) huvudkontor i Pyongyang, agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

SIN Kyu-Nam. Födelsedatum: 12.9.1972. Födelseort: Pyongyang, Nordkorea. Passnummer: PO472132950. Direktör på återförsäkringsavdelningen vid Korea National Insurance Corporations (KNIC) huvudkontor i Pyongyang och före detta auktoriserat ombud för KNIC i Hamburg, agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

PAK Chun-San. Födelsedatum: 18.12.1953. Födelseort: Phyongan, Nordkorea. Passnummer: PS472220097. Chef på återförsäkringsavdelningen vid Korea National Insurance Corporations (KNIC) huvudkontor i Pyongyang åtminstone till och med december 2015 och före detta auktoriserat högsta ombud för KNIC i Hamburg, agerar fortsättningsvis på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

SO Tong Myong. Födelsedatum: 10.9.1956. Före detta ordförande för Korea National Insurance Corporation (KNIC), agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.”

22      För att återspegla ändringarna i beslut 2013/183 ändrades uppgifterna om sökandena i mål T‑533/15 i punkt C i bilaga V i förordning nr 329/2007 genom förordning 2016/659. De uppgifterna var i sak identiska med dem som återges i punkt 21 ovan.

23      Den 27 maj 2016 antog rådet, med stöd av artikel 29 FEU, beslut (Gusp) 2016/849 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea och om upphävande av beslut 2013/183 (EUT L 141, 2016, s. 79). Som en följd av detta antog rådet samma dag förordning (EU) 2016/841 om ändring av förordning nr 329/2007 (EUT L 141, 2016, s. 36).

24      Genom beslut 2016/849 beslutade rådet att införa nya restriktiva åtgärder, som en följd av säkerhetsrådets resolution 2270 (2016), antagen som en reaktion på Demokratiska folkrepubliken Koreas kärnvapenförsök den 6 januari 2016.

25      Artikel 27.1 b i beslut 2016/849 stadgar följande (nedan kallade de ändrade kriterierna för upptagande):

”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som direkt eller indirekt tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av följande personer och enheter ska frysas

…

b)      personer och enheter som inte omfattas av bilaga I, enligt förteckningen i bilaga II som: …

ii)      tillhandahåller finansiella tjänster eller överföring till, genom eller från medlemsstaternas territorium eller med medverkan av medlemsstaternas medborgare eller enheter som inrättats enligt deras lagar, eller personer eller finansinstitut på deras territorier, av finansiella eller andra tillgångar eller resurser som kan bidra till Nordkoreas program med anknytning till kärnteknik, ballistiska missiler och andra massförstörelsevapen, personer eller enheter som agerar på deras vägnar eller på uppdrag av dem eller enheter som ägs eller kontrolleras av dessa.”

26      Det framgår av artiklarna 27 och 33–35 i beslut 2016/849 att förteckningen över berörda personer i bilaga I till den rättsakten upprättades av sanktionskommittén eller av säkerhetsrådet, medan förteckningen över berörda personer i bilaga II upprättades av rådet.

27      KNIC:s namn togs upp i förteckningen i punkt II B i bilaga II till beslut 2016/849 över enheter som omfattas av restriktiva åtgärder. Upptagande av KNIC:s namn grundade sig på i sak identiska skäl som de i punkt 19 ovan återgivna skälen avseende KNIC i beslut 2016/475.

28      Namnen på sökanden i mål T‑533/15 togs upp i förteckningen i punkt II A i bilaga II till beslut 2016/849 över personer som omfattas av restriktiva åtgärder. Upptagandet av namnen på sökandena i mål T‑533/15 grundade sig på i sak identiska skäl (nedan kallade de tredje skälen avseende sökandena i mål T‑533/15) som de andra skälen avseende sökandena i mål T‑533/15, vilka återges i punkt 21 ovan och återfinns i beslut 2016/475.

 Förfarandet och parternas yrkanden

29      Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 11 september 2015 väckte sökandena i mål T‑533/15 talan om ogiltigförklaring av den första gruppen av angripna rättsakter.

30      I inlaga som inkom till tribunalens kansli den 30 november 2015 yrkade sökandena i mål T‑533/15 att tribunalen skulle bifalla deras talan och meddela tredskodom enligt artikel 123 i tribunalens rättegångsregler, eftersom rådets och kommissionens svaromål hade inkommit efter det att fristen för detta hade löpt ut.

31      Efter det att tribunalen som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna frågat sökandena i mål T‑533/15 härom, återtog de i skrivelse av den 24 mars 2016 yrkandet om tredskodom avseende kommissionen.

32      Den 15 mars 2016 tilläts Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, genom beslut av ordföranden på tribunalens åttonde avdelning, att intervenera till stöd för rådets och kommissionens yrkanden. Genom skrivelse av den 27 april 2016 meddelade den medlemsstaten att den avstod från att inge en interventionsinlaga.

33      Eftersom tribunalens sammansättning ändrades, tilldelades mål T‑533/15 en ny referent.

34      Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 27 maj 2016 väckte KNIC talan om ogiltigförklaring i mål T‑264/16 mot den andra gruppen av angripna rättsakter.

35      Sökandena i mål T‑533/15 har, genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 27 maj 2016, med stöd av artikel 86 i rättegångsreglerna utvidgat sin talan till att även avse ogiltigförklaring av den andra gruppen av angripna rättsakter, såvitt de avser dem.

36      Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 3 juni 2016 har sökandena i mål T‑533/15 med stöd av artikel 86 i rättegångsreglerna en andra gång utvidgat sin talan till att även avse ogiltigförklaring av beslut 2016/849, såvitt det avser dem, liksom av ”varje genomförandeförordning från rådet som hänför sig till detta beslut”.

37      KNIC har, genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 3 juni 2016, med stöd av artikel 86 i rättegångsreglerna utvidgat sin talan i mål T‑264/16 till att även avse ogiltigförklaring av beslut 2016/849, såvitt det avser KNIC, liksom av ”varje genomförandeförordning från rådet som hänför sig till detta beslut”.

38      Rådet och kommissionen yttrade sig över dessa justeringar av talan i handlingar som inkom till tribunalens kansli den 30 juni 2016.

39      I dessa yttranden begärde rådet och kommissionen att mål T‑533/15 skulle vilandeförklaras och förenas med mål T‑264/16.

40      I skrivelse av den 18 juli 2016 medgav sökandena i mål T‑533/15 att det förelåg ett samband mellan målen T‑533/15 och T-264/16 som kunde motivera att de förenades. Däremot yttrade de sig inte om huruvida mål T‑533/15 skulle vilandeförklaras.

41      I skrivelse av den 18 juli 2016 yttrade sig KNIC över föreningen av målen och den eventuella vilandeförklaringen av mål T‑533/15.

42      I skrivelse av den 21 juli 2016 lämnade sökandena i mål T‑533/15 ytterligare kommentarer och bifogade skrivelser tillställda rådet där de hade bestritt att den bevisning som låg till grund för den första gruppen av angripna rättsakter var korrekt.

43      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 16 augusti 2016 yttrade sig rådet över justeringen av talan i mål T‑264/16.

44      Genom beslut av den 6 september 2016 beslutade ordföranden på åttonde avdelningen att inte vilandeförklara mål T‑533/15.

45      I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på tredje avdelningen, varför målet tilldelades denna avdelning.

46      Genom beslut av den 9 mars 2017 av ordföranden på tredje avdelningen förenades målen avseende den muntliga delen av förfarandet.

47      Den 13 mars 2017 anmodades parterna i målen T‑533/15 och T-264/16, som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna, att yttra sig över föreningen av målen avseende det slutliga avgörandet.

48      I skrivelse av den 20 mars 2017 uppgav sökandena i mål T‑533/15 och KNIC (nedan gemensamt kallade sökandena) att de föredrog att målen inte förenades. Genom skrivelser av den 27 mars 2017 uttalade sig rådet respektive kommissionen om förening av målen avseende det slutliga avgörandet. Rådet ställde sig positivt, medan kommissionen valde att inte uttrycka någon ståndpunkt.

49      I skrivelse av den 20 mars 2017 meddelade Förenade kungariket att det avstod från att delta i förhandlingen.

50      Genom beslut av den 4 april 2017 av ordföranden på tredje avdelningen förenades målen T‑533/15 och T-264/16 avseende det slutliga avgörandet.

51      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 4 maj 2017.

52      Sökandena i mål T‑533/15 har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara beslut 2015/1066, genomförandeförordning 2015/1062, beslut 2016/475, genomförandeförordning 2016/659, beslut 2016/849 och varje genomförandeförordning från rådet som hänför sig till sistnämnda beslut, såvitt de angår dem, och

–        förplikta rådet och kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

53      I mål T‑264/16 har KNIC yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara beslut 2016/475, genomförandeförordning 2016/659, beslut 2016/849 och varje genomförandeförordning från rådet som hänför sig till dessa, såvitt de angår KNIC, och

–        förplikta rådet och kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

54      I de förenade målen T‑533/15 och T-264/16 har rådet yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

55      I de förenade målen T‑533/15 och T-264/16 har kommissionen yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

56      Vid förhandlingen uppgav sökandena i mål T‑533/15, på fråga från tribunalen, att uttrycket ”varje genomförandeförordning från rådet som hänför sig till detta beslut” i den andra justeringen av talan, av den 3 juni 2016, betyder att de endast bestrider de rättsakter som uttryckligen nämnts och inte åtgärder med koppling till dessa rättsakter. Detta noterades i förhandlingsprotokollet.

57      Sökandena i mål T‑533/15 återkallade också, som svar på en fråga från tribunalen, sitt yrkande om att talan mot rådet skulle bifallas genom tredskodom. Även detta noterades i protokollet.

58      I mål T‑264/16 uppgav KNIC vid förhandlingen att uttrycket ”varje genomförfarandeförordning från rådet som hänför sig till detta beslut” i justeringen av talan, av den 3 juni 2016, betyder att det endast bestrider de rättsakter som uttryckligen nämnts och inte åtgärder med koppling till dessa rättsakter. Detta noterades i förhandlingsprotokollet.

 Rättslig bedömning

 Konsekvenserna för förfarandet av att beslut 2013/183 har upphävts och ersatts

59      Som framgår av sökandenas ansökningar, har de i mål T‑533/15 yrkat ogiltigförklaring av besluten 2015/1066 och 2016/475 och i mål T‑264/16 ogiltigförklaring av beslut 2016/475.

60      Som framgår av bakgrunden till tvisten har beslut 2013/183 upphävts och ersatts av beslut 2016/849.

61      Den 3 juni 2016 utökade sökandena i båda målen sin talan till att även avse ogiltigförklaring av beslut 2016/849 i den mån det beslutet avser dem.

62      Enligt fast rättspraxis avseende talan som väcks mot successiva åtgärder för frysning av tillgångar har en sökande fortfarande ett berättigat intresse av att få en ogiltigförklaring av ett beslut om restriktiva åtgärder som upphävts och ersatts av ett senare restriktivt beslut. Upphävandet av en institutions rättsakt innebär nämligen inte ett erkännande av dess rättsstridighet och har endast verkan för framtiden (ex nunc), till skillnad från en dom om ogiltigförklaring, enligt vilken den ogiltigförklarade rättsakten retroaktivt avlägsnas från rättsordningen och ska anses aldrig ha existerat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2006, Organisation des Modjahedines du peuple d’Iran/rådet, T‑228/02, EU:T:2006:384, punkt 35, och dom av den 23 oktober 2008, People’s Mojahedin Organization of Iran/rådet, T‑256/07, EU:T:2008:461, punkterna 45–48).

63      Härav följer att sökandena behåller ett intresse av att få saken prövad och att yrka ogiltigförklaring av besluten 2015/1066 och 2016/475 och följaktligen att talan i målen T‑533/15 och T-264/16 fortsatt avser även de besluten.

 Turordningen för prövning av målen T‑533/15 och T‑264/16

64      Tribunalen finner det lämpligt att först pröva talan i mål T‑264/16 och därefter talan i mål T‑533/15.

 Talan i mål T‑264/16

65      KNIC har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan, avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten, uppenbart oriktig bedömning, åsidosättande av principerna om skydd för personuppgifter samt oproportionerlig inskränkning av de grundläggande rättigheterna.

66      Eftersom dessa grunder utan åtskillnad rör samtliga de angripna rättsakterna i målet och de kriterier som legat till grund för att ta upp KNIC:s namn i de omtvistade förteckningarna, vilka anges i artikel 15 i beslut 2013/183, artikel 6 i förordning nr 329/2007 och artikel 27 i beslut 2016/849, i sak är identiska, liksom skälen för upptagandet av bolagets namn i de ifrågavarande förteckningarna, finner tribunalen det lämpligt att gemensamt pröva de grunder som anförts mot den andra gruppen av angripna rättsakter och mot beslut 2016/849, vilket avses efter justeringen av talan den 3 juni 2016.

 Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

67      KNIC har hävdat att rådet och kommissionen har underlåtit att fullgöra sin skyldighet att tillhandahålla klara, entydiga och specifika skäl för att ta upp dess namn i de omtvistade förteckningarna. KNIC har generellt bestritt skälen till att företaget tagits upp i förteckningarna.I synnerhet har det gjort gällande att dess upptagande grundar sig på två omständigheter som inte ingår bland kriterierna för upptagande, nämligen den nordkoreanska statens påstådda kontroll över företaget samt kopplingen till Byrå 39 inom Koreas arbetarparti (nedan kallad Byrå 39).

68      Rådet och kommissionen har bestritt KNIC:s argument.

69      Enligt fast rättspraxis följer skyldigheten att motivera en rättsakt som går någon emot av principen om iakttagande av rätten till försvar, och den syftar till att dels ge den som berörs av en sådan rättsakt tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om den är välgrundad eller om den eventuellt är behäftad med ett fel som innebär att dess giltighet kan ifrågasättas vid unionsdomstolen, dels göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva rättsaktens lagenlighet (se dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba, C‑417/11 P, EU:C:2012:718, punkt 49 och där angiven rättspraxis, dom av den 18 februari 2016, rådet/Bank Mellat, C‑176/13 P, EU:C:2016:96, punkt 74, och dom av den 8 september 2016, Iranian Offshore Engineering & Construction/rådet, C‑459/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:646, punkt 23).

70      Vad gäller restriktiva åtgärder har domstolen slagit fast att även om motiveringsskyldigheten i artikel 296 FEUF inte sträcker sig så långt att det krävs ett detaljerat svar på den berörda personens yttrande, innebär den under alla omständigheter att denna motivering ska innehålla en beskrivning av de individuella, specifika och konkreta skäl som har fått de behöriga myndigheterna att anse att den berörda personen bör bli föremål för sådana åtgärder. Unionsdomstolen måste således bland annat kontrollera att de anförda skälen är tillräckligt precisa och konkreta (se dom av den 18 februari 2016, rådet/Bank Mellat, C‑176/13 P, EU:C:2016:96, punkt 76 och där angiven rättspraxis; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 2015, Petropars Iran m.fl./rådet, T‑433/13, EU:T:2015:255, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

71      Den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och till det sammanhang i vilket den antagits. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de personer som rättsakten riktar sig till, eller andra personer som direkt och personligen berörs av den, kan ha. Det krävs inte att alla faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen är tillräcklig inte ska ske endast utifrån rättsaktens lydelse, utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det aktuella området (se dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba, C‑417/11 P, EU:C:2012:718, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

72      En rättsakt som går någon emot ska anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att han eller hon har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (se dom av den 18 februari 2016, rådet/Bank Mellat, C‑176/13 P, EU:C:2016:96, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

73      Motiveringsskyldigheten utgör en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är hållbar, vilken rör frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende. Motiveringen av en rättsakt består i att man formellt anger vilka skäl rättsakten grundar sig på. Om dessa skäl innehåller felaktigheter, inverkar detta på beslutets lagenlighet i materiellt hänseende, men inte på motiveringen av beslutet, som kan vara tillräcklig trots att den innehåller felaktiga skäl (se dom av den 4 februari 2014, Syrian Lebanese Commercial Bank/rådet, T‑174/12 och T‑80/13, EU:T:2014:52, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

74      I förevarande fall har KNIC gjort gällande att den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849 inte är tillräckligt motiverade vad gäller upptagande av KNIC, eftersom motiveringen är vag och ogrundad.

75      Det kan konstateras att skälen 1–12 i beslut 2013/183 återspeglar de relevanta faktorerna i den politiska miljö som rådde när de aktuella restriktiva åtgärderna vidtogs. Vidare framgår det av skäl 1 i förordning nr 329/2007 att säkerhetsrådet till följd av kärnvapenprovet den 9 oktober 2006 fann att det förelåg ett klart hot mot internationell fred och säkerhet. Dessa rättsakter, som den andra gruppen av angripna rättsakter är avsedda att ändra och som ingår i ett sammanhang som är känt för KNIC, ger således en helhetsbild av den situation som ledde till att de antogs och de allmänna mål som eftersträvas genom dem. Vad gäller den allmänna situation som ledde fram till antagandet av beslut 2016/849, erinrar likaledes skäl 6 i detta beslut särskilt om att Demokratiska republiken Koreas agerande i början av år 2016 anses utgöra ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet i och bortom regionen.

76      Det ska också erinras om att skälen till att ta upp KNIC:s namn i förteckningarna måste tolkas mot bakgrund av de kriterier för upptagande som fastställs i artikel 15.1 b ii i beslut 2013/183, artikel 6.2 b i förordning nr 329/2007 och artikel 27.1 b i beslut 2016/849. Det framgår således av dessa bestämmelser att alla tillgångar och ekonomiska resurser ska frysas som tillhör de personer och enheter som anges i bilaga II till beslut 2013/183, i punkt D i bilaga V till förordning nr 329/2007 och i bilaga II till beslut 2016/849. KNIC har angetts i punkt II B i bilaga II till beslut 2013/183, i dess lydelse enligt beslut 2016/475, och i punkt D i bilaga V till förordning nr 329/2007, i dess lydelse enligt förordning 2016/659, och i punkt II B i bilaga II till beslut 2016/849.

77      Det ska också konstateras att rubrikerna på bilagorna i fråga tydligt hänvisar till dessa bestämmelser, vilka tydligt anger de kriterier som utgör den rättsliga grunden för införandet av KNIC:s namn i de ifrågavarande förteckningarna.

78      De grunder som åberopades till stöd för upptagandet av KNIC:s namn i de omtvistade förteckningarna är de som anges i punkt 19 ovan. Av dessa framgår att KNIC har förtecknats på grund av att det är en statligt ägd och kontrollerad enhet och genererar betydande vinster genom valutahandel som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program med anknytning till kärnvapen, ballistiska robotar eller andra massförstörelsevapen (nedan kallat kärnvapenspridning). Av förteckningarna framgår även att KNIC:s huvudkontor, beläget i Pyongyang, är kopplat till Byrå 39, en enhet som är upptagen i förteckningarna.

79      Trots den kortfattade motiveringen har KNIC klart kunnat förstå de avgörande faktiska omständigheter som rådet och kommissionen gjort gällande mot företaget och försvara sig på ett ändamålsenligt sätt, vilket också bekräftas av de argument som det framfört inom ramen för den andra grunden. Rådet och kommissionen har klargjort de specifika och konkreta skälen till att de ansåg att kriterierna för upptagande i förteckningen var tillämpliga på KNIC.

80      Denna motivering vilar på en tydligt definierad rättslig grund med hänvisning till kriterierna för upptagande i förteckningen. Motiveringen innehåller också skäl som hänför sig direkt till KNIC som gör det möjligt för företaget att förstå skälen till att dess namn tagits upp i förteckningarna.

81      Likaledes ger de skäl som angetts av rådet och kommissionen tribunalen möjlighet att pröva huruvida de av KNIC angripna rättsakterna är lagenliga.

82      När det gäller KNIC:s argument att den påstådda kopplingen mellan dess huvudkontor och Byrå 39 inte är tillräckligt motiverad, för det första, framgår det av lydelsen av skälen rörande KNIC att informationen om den kopplingen endast lämnades upplysningsvis. För det andra hänför sig hänvisningen till kopplingen mellan KNIC:s huvudkontor och Byrå 39 till kriterierna för upptagande i artikel 15 i beslut 2013/183 och i artikel 6 i förordning nr 329/2007 samt i artikel 27.1 b i beslut 2016/849. För det tredje behövde rådet och kommissionen inte i detalj klargöra arten av detta samband, eftersom KNIC vid en läsning av skälen och med beaktande av det sammanhang som ledde till att dess namn upptogs i förteckningarna kunde förstå den omtvistade motiveringen. Enligt ovannämnda rättspraxis krävs det inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det berörda området. Frågan huruvida denna koppling är styrkt kommer att behandlas vid prövningen av den andra grunden.

83      Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas såvitt avser den första grunden för talan i mål T‑264/16.

 Den andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning

84      Genom sin andra grund har KNIC hävdat att rådet och kommissionen gjorde fel som ansåg att kriterierna för upptagande var uppfyllda beträffande KNIC. Enligt KNIC saknar upptagandet av företaget i förteckningen över enheter som är föremål för sanktioner stöd i de faktiska omständigheterna. KNIC har kritiserat rådet och kommissionen för bristande bevis.

85      KNIC har hävdat att företaget inte tillhandahåller finansiella tjänster som kan bidra till program för upprustning i Demokratiska folkrepubliken Korea enligt kriterierna för upptagande i fråga. Det är ett försäkringsbolag som erbjuder försäkringar till icke-professionella kunder i Nordkorea. KNIC kontrolleras inte av staten, utan utgör ett självständigt offentligt företag. KNIC genererar inte några avsevärda valutaintäkter.

86      Enligt KNIC har rådet och kommissionen inte lagt fram någon bevisning som styrker att företagets intäkter har använts eller kommer att användas i samband med Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning, och har inte framfört några argument som skulle förklara hur belopp ”genererats” av företaget som skulle ha kunnat lämna ett betydande bidrag till dessa program. Företaget har understrukit att det enda det för över till staten är ”reguljära skatteinbetalningar”, vilket i alla händelser inte är tillräckligt för att motivera att det ska omfattas av sanktioner.

87      I detta sammanhang bör, enligt KNIC, hänvisningen till ett ”bidrag” till de upprustningsprogram som avses i kriterierna för upptagande tolkas som ett krav på direkta betalningar eller betalningar av sådan betydelse att upprustningsprogrammen skulle påverkas avsevärt utan dem. KNIC har i detta avseende hänvisat till dom av den 12 maj 2016, Bank of Industry and Mine/rådet, C‑358/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:338), och dom av den 16 juli 2014, National Iranian Oil Company/rådet (T‑578/12, ej publicerad, EU:T:2014:678).

88      Vidare har KNIC:s kritiserat rådet för att felaktigt ha likställt förevarande fall med ett fall där det skulle ha räckt att styrka att enheten i fråga stöder Demokratiska folkrepubliken Koreas regering för att motivera att det omfattas av sanktioner. KNIC har åberopat domen av den 3 maj 2016, Iran Insurance/rådet (T‑63/14, ej publicerad, EU:T:2016:264). KNIC har också förnekat att det har en koppling till Byrå 39.

89      Slutligen har företaget ifrågasatt såväl bevisvärdet som riktigheten av bevisningen om påstått bedräglig verksamhet och kallat dem ”falska anklagelser och illvillig ryktesspridning på internet”.

90      Rådet och kommissionen har bestritt KNIC:s argument.

91      För det första bör det erinras om att åtgärder för frysning av tillgångar som vidtas mot en person eller enhet på grundval av bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utgör riktade förebyggande åtgärder som syftar till att bekämpa hot mot internationell fred och säkerhet. Sådana åtgärder får vidtas enbart under de rättsliga villkor som fastställts genom ett beslut antaget med stöd av artikel 29 FEU och i en förordning, grundad på artikel 215.2 i EUF-fördraget, för verkställighet av detta beslut inom EUF-fördragets tillämpningsområde. Dessa åtgärder skiljer sig från bland annat straffrättsliga påföljder såtillvida att de är säkerhetsåtgärder och har ett förebyggande syfte (se dom av den 16 juli 2014, National Iranian Oil Company/rådet, T‑578/12, ej publicerad, EU:T:2014:678, punkt 105 och där angiven rättspraxis).

92      I förevarande fall ska det påpekas att rådet, vilket framgår av skälen i besluten 2013/183 och 2016/849, införde restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea som svar på flera kärnvapenförsök som denna stat genomförde, prov som fördömts i säkerhetsrådets resolutioner och som betraktas som ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet i och bortom regionen. Det ska också beaktas att målet att upprätthålla internationell fred och säkerhet är betydelsefullt för unionen.

93      När det gäller domstolsprövningens omfattning ska två slags omständigheter särskiljas inom ramen för en rättsakt om fastställande av sådana restriktiva åtgärder som dem som är i fråga i förevarande mål. En sådan rättsakt består dels av allmänna bestämmelser för de restriktiva åtgärder som införts genom denna, dels av en samling åtgärder genom vilka de ovannämnda allmänna bestämmelserna tillämpas på specifika enheter (se, analogt, dom av den 9 juli 2009, Melli Bank/rådet, T‑246/08 och T‑332/08, EU:T:2009:266, punkt 44).

94      Vad avser de allmänna bestämmelserna om restriktiva åtgärder har rådet ett stort utrymme för skönsmässig bedömning av vilka omständigheter som ska beaktas när det antar ekonomiska och finansiella sanktionsåtgärder enligt artikel 215 FEUF med stöd av ett beslut som antagits i enlighet med avdelning V kapitel 2 i EU-fördraget, i synnerhet artikel 29 FEU. Unionsdomstolen kan inte ersätta rådets bedömning av den bevisning och de fakta och andra omständigheter som föranlett en sådan åtgärd med sin egen bedömning. Prövningen i detta avseende är således begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning och motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen av omständigheterna inte är uppenbart oriktig och att det inte har förekommit maktmissbruk. Denna begränsade kontroll gäller särskilt bedömningen av de lämplighetsavvägningar som ligger till grund för åtgärderna (se dom av den 30 november 2016, Rotenberg/rådet, T‑720/14, EU:T:2016:689, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

95      Även om rådet alltså har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller de allmänna kriterier som ska beaktas när restriktiva åtgärder vidtas, måste dock unionsdomstolen, för att det ska vara fråga om en sådan effektiv domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vid sin laglighetsprövning av de skäl som legat till grund för beslutet att uppta eller behålla en persons namn i en förteckning över personer som ska bli föremål för restriktiva åtgärder, förvissa sig om att det föreligger faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut vilket har en individuell innebörd för denna person. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen och som ligger till grund för nämnda beslut, vilket betyder att domstolsprövningen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan huruvida det föreligger ett tillräckligt klart och konkret stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem som i sig anses räcka som grund för beslutet (dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑605/13 P, EU:C:2015:248, punkterna 41 och 45, dom av den 26 oktober 2015, Portnov/rådet, T‑290/14, EU:T:2015:806, punkt 38, och dom av den 30 november 2016, Rotenberg/rådet, T‑720/14, EU:T:2016:689, punkt 71).

96      Härvid ankommer det på unionsdomstolen att vid denna prövning vid behov anmoda den behöriga unionsmyndigheten att inkomma med uppgifter eller bevisning, hemliga eller inte, som är av relevans för denna prövning (se dom av den 28 november 2013, rådet/Fulmen och Mahmoudian, C‑280/12 P, EU:C:2013:775, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

97      Det ankommer på den behöriga unionsmyndigheten att vid ett eventuellt bestridande visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen eller enheten, inte på den berörda personen att bevisa att det saknas grund för skälen (se dom av den 28 november 2013, rådet/Fulmen och Mahmoudian, C‑280/12 P, EU:C:2013:775, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

98      Det framgår också av rättspraxis att när det gäller att bedöma arten, formen och graden av bevis som kan krävas av rådet, ska hänsyn tas till den särskilda arten och omfattningen av de restriktiva åtgärderna och till deras syfte (dom av den 30 juni 2016, CW/rådet, T-224/14, ej publicerad, EU:T:2016:375, punkt 138; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft, C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkterna 74–85, och generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målen Anbouba/rådet, C‑605/13 P och C‑630/13 P, EU:C:2015:1, punkt 111).

99      När rådet på ett abstrakt sätt fastställer de kriterier som kan motivera att en persons eller en enhets namn upptas i förteckningen över de personer eller enheter som ska bli föremål för restriktiva åtgärder som antagits med stöd av artiklarna 75 och 215 FEUF, ankommer det slutligen på tribunalen att, på grundval av de grunder som den berörda personen eller enheten har åberopat, eller som tribunalen i förekommande fall prövar ex officio, pröva om de abstrakta kriterier som rådet har fastställt är uppfyllda i det enskilda fallet (dom av den 18 september 2014, Georgias m.fl./rådet och kommissionen, T‑168/12, EU:T:2014:781, punkt 74).

100    Det är mot bakgrund av denna rättspraxis som domstolen ska pröva dels rådets kvalificering i skälen rörande KNIC i den andra gruppen av angripna rättsakter och i beslut 2016/849 och relevansen av dessa skäl mot bakgrund av kriterierna för upptagande i förteckningen, dels huruvida rådets bevisning till stöd för dessa grunder är tillräcklig.

101    I den mån KNIC med sin andra grund syftar till att ifrågasätta rådets kvalificering i skälen avseende företaget, mot bakgrund av kriterierna för upptagande och de ändrade kriterierna för upptagande, ska följande noteras.

102    Vad gäller KNIC:s kritik, mot bakgrund av kriterierna för upptagande, mot relevansen av ett skäl för upptagande som rör statlig kontroll, räcker det att påpeka att statlig kontroll inte utgör en separat grund för upptagande utan ett av de skäl avseende KNIC som anknyter till kriterierna för upptagande i fråga. Det står klart att kriterierna för upptagande och de ändrade kriterierna för upptagande avser samtliga enheter som säkerställer överföring av medel eller finansiella tillgångar som kan bidra till kärnvapenspridning, oberoende av deras ställning som statliga företag eller deras ägarstruktur. Följaktligen är skälen rörande KNIC förenliga med kriterierna för upptagande i den del de avser begreppet statlig kontroll.

103    När det gäller KNIC:s argument att företaget inte tillhandahåller finansiella tjänster som kan bidra till upprustningsprogram i Demokratiska folkrepubliken Korea i enlighet med kriterierna för upptagande, konstaterar tribunalen att kriterierna för upptagande och de ändrade kriterierna för upptagande, vilkas ordalydelse är mycket allmänna, inte endast avser enheter som tillhandahåller finansiella tjänster utan även enheter som sörjer för överföring till, genom eller från medlemsstaternas territorium, av alla finansiella eller andra ekonomiska tillgångar som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning.

104    Begreppet finansiella tjänster används inte i skälen rörande KNIC. De hänvisar i stället till att KNIC genererar betydande vinster genom valutahandel. KNIC:s argument kan således inte godtas.

105    Under dessa omständigheter ska det konstateras att argumenten om avsaknad av relevanta skäl avseende KNIC mot bakgrund av kriterierna för upptagande i förteckningen i fråga inte kan godtas. KNIC:s ifrågasättande av tolkningen av kriterierna för upptagande i samband med påståendena om bristande bevisning kommer att omfattas av den prövning som görs nedan som svar på dessa påståenden.

106    Såvitt KNIC i sin andra grund har kritiserat rådet och kommissionen för bristande bevisning, kan det konstateras att de skäl som rådet och kommissionen är skyldiga att ge stöd för i det aktuella fallet, med beaktande av kriterierna för upptagande, är de som avser för det första att KNIC är statligt, för det andra att KNIC genererar betydande valutaintäkter och för det tredje att dessa intäkter kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning.

107    I detta sammanhang är det inte oviktigt att erinra om, som kommissionen har påpekat, att i avsaknad av undersökningsbefogenheter i tredjeländer måste unionsmyndigheternas bedömning baseras på offentligt tillgängliga informationskällor, rapporter, tidningsartiklar, rapporter från underrättelsetjänster eller andra liknande informationskällor.

108    Enligt fast rättspraxis kan tidningsartiklar användas för att styrka förekomsten av vissa omständigheter om de är tillräckligt specifika, precisa och samstämmiga när det gäller de sakförhållanden som beskrivs (se dom av den 25 januari 2017, Almaz-Antey Air and Space Defence/rådet, T‑255/15, ej publicerad, EU:T:2017:25, punkt 147 och där angiven rättspraxis).

109    Så är fallet här, eftersom rådet och kommissionen har lagt fram flera offentliga dokument och artiklar i internationell press som ingående redogör för KNIC:s verksamheter.

110    För det första framgår det av de handlingar som rådet och kommissionen gett in att KNIC är ett offentligt företag som ägs av staten.

111    Som kommissionen påpekade vid förhandlingen ägs, enligt artikel 21 i Demokratiska folkrepubliken Koreas grundlag, post och telekommunikationer samt fabriker, företag, banker och större hamnar av staten ensam. Enligt samma bestämmelse prioriterar staten skydd och utvidgning av sin egendom, vilken spelar en ledande roll i landets ekonomiska utveckling.

112    I förevarande fall framgår det av den bevisning som lagts fram vid tribunalen att KNIC har monopol på försäkringsområdet och därför är ett företag av betydande storlek.

113    Mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen lämnat och som finns på KNIC:s webbplats, är företaget ”[Nordkoreas] enda försäkringsbolag” och ”har över 10 regionala filialer och mer än 200 lokala kontor på kommun- och länsnivå, under ledning av dess kontor i Korea och representationskontor utomlands”.

114    De uppgifter som tillhandahålls av KNIC, vilket är bäst lämpat att lägga fram uppgifter som ifrågasätter rådets och kommissionens bevisning, motsäger dessutom inte den bevisningen. Tvärtom bekräftar de uppgifterna slutsatsen att KNIC är ett offentligt företag som ägs av staten.

115    I detta avseende bör det inledningsvis noteras att även om lagenligheten av de rättsakter genom vilka unionens institutioner antar restriktiva åtgärder i princip endast kan bedömas utifrån de faktiska och rättsliga omständigheter på grundval av vilka rättsakterna antogs, kan en omständighet som den person som är föremål för restriktiva åtgärder har lagt fram som motbevisning beaktas av unionsdomstolen för att bekräfta den bedömning av lagenligheten av de angripna rättsakterna som gjorts utifrån de faktiska och rättsliga omständigheter på grundval av vilka rättsakterna antogs (se, analogt, dom av den 3 maj 2016, Iran Insurance/rådet, T‑63/14, ej publicerad, EU:T:2016:264, punkt 109, och dom av den 3 maj 2016, Post Bank Iran/rådet, T‑68/14, ej publicerad, EU:T:2016:263).

116    I förevarande fall framgår det av en handling ingiven till tribunalen med titeln ”Bolagsordning” att KNIC har en monopolställning på försäkringsmarknaden i Nordkorea. Enligt ”Förklarande anmärkning om den interna förvaltningen”, som KNIC också gett in, ska ”bolagets vinst investeras i andra statliga bolag och överskottet betalas till reservfonden”. Vinsten kan också användas för att täcka statskassans behov, som säkerhet för obligationer, för utveckling av bolaget och för välfärden för hela folket i [Nordkorea]”.

117    I ”Förklarande anmärkning om den interna förvaltningen” anges vidare att KNIC ägs av Demokratiska folkrepubliken Korea. Punkt A i samma dokument anger att ”Korea Insurance varje år ska lägga fram en verksamhetsrapport till staten”, att ”det inte finns någon bolagsstämma, eftersom det inte finns några aktieägare” och att ”bolaget tillhör hela folket i [Nordkorea]”. Enligt punkt E i dokumentet ska alla bolagets räkenskapsböcker granskas av statsförvaltningen varje år. Vid förhandlingen kunde KNIC:s företrädare inte svara på en fråga från tribunalen om vem som utser ledamöterna i bolagets styrelse.

118    Av detta följer att rådet inte gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den fann att KNIC var ett ”offentligt företag som ägs av staten”.

119    För det andra har KNIC hävdat att rådet och kommissionen även gjorde fel när de påstod att företaget ”genererar betydande vinster genom valutahandel”. KNIC genererar inte någon utländsk valuta. De enda valutatransaktioner som företaget deltagit i är dels att det tagit emot mindre belopp i euro från Demokratiska folkrepubliken Koreas ambassader som betalning för bilförsäkringspremier, dels att det har ett återförsäkringsprogram, vilket dock kostar företaget mer i premier i euro än vad det får in.

120    Det framgår av dokumentet Coreu Gusp/0229/15 av den 11 november 2015 att enligt hemliga uppgifter som rådet anser tillförlitliga, ansvarar KNIC för att skaffa utländsk valuta för att stödja och stabilisera regimen i Demokratiska folkrepubliken Korea. Det framgår också att det är fråga om betydande belopp.

121    Det ska här understrykas att KNIC inte har bestritt sin generella lönsamhet. Däremot har företaget bestritt att en del av vinsten genereras i utländsk valuta genom dess återförsäkringsverksamhet.

122    Tribunalen erinrar om att en förordning om restriktiva åtgärder ska tolkas mot bakgrund inte bara av det beslut som fattats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, såsom avses i artikel 215.2 FEUF, utan också mot bakgrund av unionsbestämmelsernas och förordningens historiska sammanhang (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft, C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 75, och beslut av den 1 december 2015, Georgias m.fl./rådet och kommissionen, C‑545/14 P, ej publicerad, EU:C:2015:791, punkt 33). Samma sak gäller ett beslut som fattats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som måste tolkas med beaktande av det sammanhang i vilket det antagits (dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet, C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 78, och dom av den 12 maj 2016, Bank of Industry and Mine/rådet, C‑358/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:338, punkt 50).

123    Det framgår av skäl 11 i beslut 2013/183 att säkerhetsrådets resolution 2094 (2013) slår fast att staterna ska förhindra tillhandahållande av finansiella tjänster på sitt territorium eller överföring till, genom eller från sitt territorium av finansiella eller andra tillgångar, inbegripet kontanter, som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas kärnvapenprogram eller program för ballistiska robotar eller annan verksamhet som är förbjuden enligt säkerhetsrådets resolutioner 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013) eller 2094 (2013), och kringgående av åtgärder som föreskrivs i dessa resolutioner.

124    Det framgår också av skälen 14 och 15 i beslut 2016/849 att säkerhetsrådets resolution 2270 (2016) utvidgar tillämpningsområdet för de åtgärder som är tillämpliga på den finansiella sektorn. I samband med de åtgärder som är tillämpliga på den finansiella sektorn anser rådet att det är lämpligt att förbjuda överföring av medel till och från Nordkorea, såvida inte uttryckligt tillstånd getts i förväg, samt investeringar av Demokratiska folkrepubliken Korea på territorier under medlemsstaternas jurisdiktion och investeringar i Nordkorea av medborgare eller enheter i medlemsstaterna.

125    Mot bakgrund av det ovan anförda måste skälen rörande KNIC läsas även mot bakgrund av kriterierna för upptagande i förteckningen i fråga, vilka är formulerade i mycket allmänna ordalag och avser ”alla penningmedel, andra finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser”. Vidare grundar sig kriterierna för upptagande också på överföring till, genom eller från medlemsstaternas territorier, vilket bör hållas i minnet vid tolkningen av formuleringen ”generera vinster genom valutahandel” i skälen till upptagandet av KNIC.

126    Därför måste uttrycket ”generera vinster genom valutahandel” i skälen rörande KNIC tolkas i enlighet med dess ordalydelse och syfte, det vill säga inte som att det avser KNIC:s vinster i utländsk valuta, utan som att det avser alla ekonomiska resurser i utländsk valuta som den berörda enheten genererat genom sin verksamhet.

127    Vad beträffar formuleringen i skälen rörande KNIC att företaget genererat betydande vinster genom valutahandel, grundade sig rådet och kommissionen på offentligt tillgängliga källor om KNIC:s verksamhet, såsom dess webbplats, utdrag ur handelsregistret avseende Korea National Insurance Corporation Zweigniederlassung Deutschland (nedan kallat KNIC ZD) – KNIC:s filial i Tyskland – samt tidningsartiklar. Det framgår slutligen av dessa uppgifter att KNIC bedriver verksamhet på unionens territorium, bland annat genom att ingå avtal med stora ekonomiska aktörer på försäkringsområdet och att det är inom ramen för denna verksamhet som KNIC genererat inkomster i utländsk valuta.

128    Enligt de uppgifter som hämtats från ovannämnda webbplats och som kommissionen lagt fram är KNIC verksamt såväl på områdena livförsäkring och skadeförsäkring som inom återförsäkring, liksom annan verksamhet, såsom handelstransaktioner. Det framgår av denna webbplats att KNIC genererar en betydande vinst per år (11,5 miljarder nordkoreanska won (ca 80,5 miljoner euro) enbart under år 2014).

129    Såsom kommissionen korrekt har påpekat, är återförsäkringsdelen av KNIC:s verksamhet – även om den som KNIC har påstått skulle gå med förlust – ändå en källa för utländsk valuta, eftersom pengar är fungibelt. Förluster kan enkelt kompenseras av vinster inom andra verksamhetsområden för KNIC.

130    Den information som KNIC lämnat motsäger inte heller slutsatsen att företaget genererar utländsk valuta.

131    Samtidigt som KNIC bekräftat att återförsäkringsprogrammet snarare kostar företaget pengar – för premier som det inte får tillbaka i försäkringsersättning – har det förklarat, och till stöd för sina påståenden också tillhandahållit en kvantitativ analys, att det under de senaste fem åren har betalat sammanlagt 441 060 102 euro i premier till återförsäkringsgivare och mottagit sammanlagt 324 412 306 euro i försäkringsersättningar.

132    Därmed har KNIC självt medgett att det mottagit över 300 000 000 euro i utländsk valuta. Detta belopp bör anses betydande.

133    KNIC har inte heller bestritt kommissionens uppgifter om att företaget bedriver återförsäkringsverksamhet med internationella försäkringsbolag, varav vissa inom unionens territorium. KNIC har i sin replik bekräftat att det utför valutatransaktioner. Det framgår också av KNIC:s skrivelse av den 16 juni 2016 att KNIC ”omvandlar en del av sina intäkter i … koreanska won till euro för att betala premier till sina återförsäkrare”.

134    KNIC har också betonat att det varit föremål för ett rättsligt förfarande i Förenade kungariket för påstådda falska krav på återförsäkringsersättning. Enligt den artikel i Washington Post som rådet lagt fram, utmynnade det förfarandet vid domstolarna i Förenade kungariket i att KNIC erhöll 58 miljoner dollar.

135    KNIC har riktat skarp kritik mot uppgifterna om eventuella bedrägerier inom ramen för återförsäkringsverksamheten.

136    Det är i detta avseende tillräckligt att konstatera att frågan om bedrägerier inte har med kriterierna för upptagande i förteckningen eller de ändrade kriterierna för upptagande att göra. Problemet med bedrägeri finns inte heller med bland skälen rörande KNIC. Därför finns det ingen anledning att pröva KNIC:s påståenden avseende dessa problem.

137    Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan det konstateras att rådet inte gjorde en felaktig bedömning när den fann att KNIC genererar betydande valutaintäkter.

138    Vad gäller KNIC:s kritik om att dess intäkter inte kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning, bör man skilja mellan två beståndsdelar i KNIC:s argumentation.

139    För det första har KNIC gjort gällande att uttrycket ”bidra till programmen” i kriterierna för upptagande ska tolkas så, att det krävs antingen direkt betalning eller en kvantitativt betydande betalning utan vilken upprustningsprogrammet skulle påverkas avsevärt.

140    Det kan här noteras att KNIC inte har gjort någon invändning om rättsstridighet i den mening som avses i artikel 277 FEUF på den grunden att kriterierna för upptagande skulle vara oproportionerliga. Däremot har KNIC kritiserat rådets och kommissionens tolkning av de kriterierna.

141    Rådet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller den allmänna, abstrakta definitionen av de rättsliga kriterierna och reglerna för antagande av restriktiva åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft, C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 120, och dom av den 29 april 2015, Bank of Industry and Mine/rådet, T‑10/13, EU:T:2015:235, punkterna 75–80, 83, 84 och 88).

142    I förevarande fall fordrar varken kriterierna för upptagande eller de ändrade kriterierna för upptagande att det görs direkta betalningar eller kvantitativt betydande betalningar till Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning.

143    Ordvalet i de tillämpliga bestämmelserna är tydligt. De avser tillgångar och ekonomiska resurser som ”kan bidra” till dessa program.

144    I motsats till vad sökanden har påstått, täcker kriterierna för upptagande i förteckningen i fråga inte alla de enheter som har kopplingar till Demokratiska folkrepubliken Korea, och definitivt inte alla nordkoreanska skattebetalare, utan personer och enheter som tillhandahåller finansiella tjänster eller sörjer för överföring till, genom eller från medlemsstaternas territorium, av alla finansiella eller andra tillgångar som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning.

145    Sett till själva syftet med, arten av och föremålet för de restriktiva åtgärderna i fråga, ska kriteriet ”kan bidra”, som ingår bland kriterierna för upptagande och de ändrade kriterierna för upptagande, tolkas som att det omfattar personer och enheter vars verksamhet, även om de inte som sådana har någon direkt eller indirekt koppling till kärnvapenspridning, sannolikt kommer att bidra till detta sett till deras ställning inom regimen i fråga.

146    Som framgår av punkterna 130–137 ovan, genererar KNIC:s verksamhet betydande valutaintäkter. Dess samlade vinst uppgår till över 80 miljoner euro per år. Företaget ingår följaktligen i alla händelser inte i kategorin vanliga skattebetalare, som det hänvisat till.

147    Dessutom kan KNIC:s argument som grundar sig på domen av den 12 maj 2016, Bank of Industry and Mine/rådet (C‑358/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:338), och domen av den 16 juli 2014, National Iranian Oil Company/rådet (T‑578/12, ej publicerad, EU:T:2014:678) – att hänvisningen i kriterierna för upptagande till ”bidrag” till upprustningsprogrammen ska tolkas som ett krav på direkt betalning eller betalning av en sådan omfattning att upprustningsprogrammet skulle påverkas avsevärt utan dem – inte påverka dessa slutsatser.

148    Den tolkning av kriterierna för upptagande som föreslås i detta fall är i linje med de riktlinjer för tolkning som domstolen erinrade om i sin dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet (C‑440/14 P, EU:C:2016:128). Den fann att en förordning om restriktiva åtgärder ska tolkas inte bara mot bakgrund av det beslut som fattats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som avses i artikel 215.2 FEUF, utan också mot bakgrund av unionsbestämmelsernas och förordningens historiska sammanhang. Samma sak gäller ett beslut som fattats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som måste tolkas med beaktande av det sammanhang i vilket den antagits (dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet, C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 78).

149    Såsom redan har påpekats i punkt 92 ovan, infördes de restriktiva åtgärderna mot Demokratiska folkrepubliken Korea som svar på ett flertal kärnvapenprov av Demokratiska folkrepubliken Korea, vilka fördömdes i säkerhetsrådets resolutioner och anses utgöra ett allvarligt hot mot ett viktigt mål för unionen, nämligen upprätthållandet av internationell fred och säkerhet.

150    Om, såsom KNIC har hävdat, de aktuella restriktiva åtgärderna endast avsåg de enheter eller personer som har en direkt koppling till kärnvapenspridning och som bidrar direkt till dessa verksamheter, och inte enheter och personer som ”kan bidra” till denna verksamhet, skulle det kunna omintetgöra att de mål som rådet eftersträvar nås, eftersom stöd till verksamhet för kärnvapenspridning då enkelt skulle kunna lämnas, bland annat ekonomiskt, genom andra enheter eller personer som har en indirekt koppling till den verksamheten.

151    Härav följer att rådet hade rätt att anse att fastställandet av kriterierna för upptagande i förteckningen i fråga och de restriktiva åtgärderna mot KNIC kunde bidra till att sätta press på den nordkoreanska regimen, för att sätta stopp för eller mildra kärnvapenspridningen (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 5 november 2014, Mayaleh/rådet, T‑307/12 och T‑408/13, EU:T:2014:926, punkterna 147 och 148).

152    Såtillvida som KNIC har åberopat bristande bevis och bestritt att företagets intäkter bidrar till Demokratiska folkrepubliken Koreas kärnvapenspridning, räcker det att konstatera att rådet, med tanke på kriterierna för upptagande, inte är skyldigt att styrka att en berörd enhets tillgångar har använts direkt för Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning. Däremot måste rådets beslut vara så väl underbyggt som möjligt genom ett knippe indicier som talar för att dessa tillgångar kan användas för detta syfte (se, analogt, dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑630/13 P, EU:C:2015:247, punkt 53).

153    En annan tolkning skulle stå i strid inte bara med ordalydelsen i kriterierna för upptagande, utan även och i synnerhet med målet och syftet med de restriktiva åtgärderna mot Demokratiska folkrepubliken Korea. I avsaknad av undersökningsbefogenheter i tredjeländer är det dessutom orimligt svårt att samla in bevisning för konkreta bidrag till kärnvapenverksamhet i den staten.

154    I förevarande fall har KNIC medgett att det betalade reguljära skatter till den nordkoreanska staten, dock utan att ange något belopp.

155    Det framgår av bedömningen i punkterna 112–114, 120, 121 och 130–137 ovan att KNIC är ett lönsamt företag, med monopol på försäkringsmarknaden, som genererar betydande valutaintäkter.

156    Slutligen, som framgår av bedömningen i punkterna 110–118 ovan, är KNIC en statlig enhet som ägs av den nordkoreanska staten.

157    Mot denna bakgrund indikerar, som kommissionen korrekt har hävdat, den omständigheten att KNIC är en statlig enhet att de valutaintäkter som företaget genererar kan bidra till den nordkoreanska statens program för kärnvapenspridning, då staten kan bestämma hur de intäkter som genererats av KNIC ska användas. Rådet och kommissionen gjorde därför inte en felaktig bedömning när de fann att de intäkter som KNIC genererat kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning.

158    Tribunalen finner mot denna bakgrund att det ovan anförda sammantaget utgör ett knippe indicier som är tillräckligt konkreta, precisa och konsekventa för att det ska anses högst sannolikt att KNIC är ett offentligt företag som ägs av staten och som genererar betydande valutaintäkter som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning.

159    Rådet och kommissionen gjorde således inte en felaktig bedömning när de i skälen rörande KNIC angav att det är ett offentligt företag som ägs av staten och genererar betydande valutaintäkter som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning.

160    Vad gäller frågan om det finns en koppling mellan KNIC och Byrå 39, vilket KNIC har bestritt, noterar tribunalen, på grundval av de handlingar som getts in till den, att i avsaknad av några som helst uppgifter eller bevisning om typen eller förekomsten av en sådan koppling har rådet och kommissionen inte styrkt den omständigheten i skälen.

161    Att rådet och kommissionen inte har styrkt att skälen för denna beståndsdel av de omtvistade skälen påverkar dock inte lagenligheten av dessa skäl. Det följer nämligen av rättspraxis att om åtminstone ett av de anförda skälen är tillräckligt precist och konkret och det skälet är styrkt i sig utgör en tillräcklig grund för rättsakten, motiverar inte den omständigheten att andra skäl inte uppfyller dessa kriterier att rättsakten ogiltigförklaras (se, analogt, dom av den 14 januari 2015, Abdulrahim/rådet och kommissionen, T‑127/09 RENV, EU:T:2015:4, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

162    I förevarande fall är slutsatsen att KNIC är ett offentligt företag som ägs av staten och genererar betydande valutaintäkter som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning i sig en tillräcklig grund för att motivera att sökandens namn förs upp på de omtvistade förteckningarna.

163    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den andra grunden.

 Den tredje grunden: Åsidosättande av principerna om skydd för personuppgifter

164    KNIC har genom sin tredje grund gjort gällande att rådet och kommissionen enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter av gemenskapens institutioner och organ och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1) är skyldiga att säkerställa att personuppgifter behandlas på ett korrekt och lagligt sätt och att de är riktiga och aktuella och, om detta inte lyckas, att uppgifterna raderas eller rättas. Enligt artiklarna 14 och 16 i förordningen har den registrerade rätt att utan dröjsmål få rättelse av oriktiga uppgifter och att uppgifterna raderas om behandlingen är olaglig.

165    Enligt KNIC har rådet och kommissionen i strid med dessa artiklar offentliggjort felaktiga uppgifter om att företaget deltog i en otillåten verksamhet kopplad till olaglig utveckling av massförstörelsevapen. Detta offentliggörande har fått allvarliga konsekvenser för KNIC. Den negativa inverkan på bolagets rykte är, eller bör vara, uppenbar. Ogrundade anklagelser om allvarliga överträdelser av detta slag kan också få praktiska konsekvenser.

166    Rådet och kommissionen har bestritt KNIC:s argument och betonat att argumenten inte kan påverka lagenligheten av den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849.

167    KNIC har genom denna grund i sak gjort gällande att rådet och kommissionen åsidosatt artiklarna 4, 10, 14 och 16 i förordning nr 45/2001.

168    Det bör understrykas att KNIC endast har räknat upp dessa bestämmelser i förordning nr 45/2001 samt ett antal passager från ett yttrande från Europeiska datatillsynsmannen samt hävdat generellt att rådet och kommissionen offentliggjort felaktiga uppgifter om att KNIC deltagit i otillåten verksamhet.

169    Enligt KNIC strider det mot principerna om skydd för personuppgifter att ta upp företagets namn i förteckningarna i fråga, såvida inte rådet och kommissionen styrker att detta upptagande är välgrundat.

170    I detta hänseende är det tillräckligt att konstatera att mot bakgrund av prövningen av den andra grunden för förevarande talan är skälen rörande KNIC inte behäftade med en oriktig bedömning, och rådet och kommissionen har således inte offentliggjort oriktiga uppgifter om att KNIC deltagit i otillåten verksamhet.

171    Talan kan således inte vinna bifall på förevarande grund.

172    I alla händelser saknar denna grund verkan.

173    Även under antagandet att rådet och kommissionen hade behandlat personuppgifter om KNIC på ett sätt som var oförenligt med förordning nr 45/2001, skulle det inte kunna leda till ogiltigförklaring av den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849. Däremot skulle KNIC, om det kunde bevisa att det förekommit en sådan behandling, kunna åberopa åsidosättandet av den förordningen i en talan om skadestånd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2016, Rotenberg/rådet, T-720/14, EU:T:2016:689, punkt 140, och dom av den 22 november 2017, HD/parlamentet, T-652/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:828, punkterna 33 och 34).

174    Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas på denna grund.

 Den fjärde grunden: Oproportionerlig inskränkning av de grundläggande rättigheterna

175    Genom sin fjärde grund har KNIC gjort gällande en oproportionerlig inskränkning av rätten till egendom och av näringsfriheten i den mening som avses i artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Rätten till respekt för privat- och familjelivet, hemmet och anseendet skyddas av artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen). KNIC har i detta sammanhang åberopat proportionalitetsprincipen, som ingår bland de allmänna principerna i unionsrätten.

176    Enligt KNIC begränsar den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849 allvarligt dess möjligheter att förvalta sin egendom. Som framgår av Paek Ju Hyoks vittnesmål blir den praktiska följden av dessa rättsakter att de gör tredje man ovilliga att göra affärer med KNIC. Detta får till följd att företaget inte längre kan återförsäkra sig, återkräva skulder på sina utländska partner vägnar, få tillgång till sina internationella egendomar eller fullfölja verksamheten med sina internationella partner.

177    Den skada som orsakats av den andra gruppen av angripna rättsakter samt beslut 2016/849 är i alla avseenden helt oproportionerlig i förhållande till deras mål, eftersom KNIC inte genererar några intäkter för Demokratiska folkrepubliken Korea. Det är därför varken lämpligt eller nödvändigt att frysa KNIC:s tillgångar i syfte att motverka att Demokratiska folkrepubliken Korea utvecklar sina program för kärnvapenspridning.

178    Rådet och kommissionen har bestritt dessa argument.

179    I sin fjärde grund har KNIC gjort gällande en oproportionerlig inskränkning av företagets rätt till egendom och näringsfrihet. Eftersom åberopandet av åsidosättandet av artikel 8 i Europakonventionen inte stöds av några argument, ska det avvisas, då det inte uppfyller kraven på klarhet i artikel 76 i rättegångsreglerna.

180    Då KNIC genom ett mycket allmänt hållet resonemang ifrågasätter proportionaliteten hos kriterierna för upptagande i förteckningen genom att hävda att upptagandet av företagets namn och den skada som orsakats av den andra gruppen av angripna rättsakter och av beslut 2016/849 skulle vara oproportionerlig i förhållande till målen med dessa rättsakter, räcker det för tribunalen att konstatera att KNIC inte har gjort någon invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF med avseende på kriterierna för upptagande och de ändrade kriterierna för upptagande.

181    KNIC kan dock inte ifrågasätta proportionaliteten hos kriterierna för upptagande utan att åberopa att de är rättsstridiga genom en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 februari 2013, Melli Bank/rådet, T-492/10, EU:T:2013:80, punkterna 58 och 59, och dom av den 20 mars 2013, Bank Saderat/rådet, T-495/10, ej publicerad, EU:T:2013:142, punkterna 53–59).

182    Det ska också under alla omständigheter understrykas att KNIC:s argument inom ramen för förevarande grund inte kan ifrågasätta lagenligheten av kriterierna för upptagande. De argumenten grundar sig på omständigheter som är specifika för KNIC, då de formulerats med hänvisning till det företagets konkreta situation, och grundar sig på den påstådda skada som upptagandet av dess namn i förteckningarna orsakat, inte på den bristande proportionaliteten hos kriterierna som sådana.

183    För det andra har KNIC grundat sina argument avseende den oproportionerliga karaktären hos de restriktiva åtgärderna mot företaget på förutsättningen att företaget inte genererar några inkomster för Demokratiska folkrepubliken Korea. KNIC har av detta dragit slutsatsen att det inte kan vara lämpligt och nödvändigt att frysa dess tillgångar för att nå målet att motverka att Demokratiska folkrepubliken Korea utvecklar sina kärnvapenprogram.

184    Som framgår av prövningen av den andra grunden i förevarande mål är skälen rörande KNIC emellertid är inte behäftade med någon felaktig bedömning.

185    Talan kan följaktligen inte vinna bifall på förevarande grund.

186    Mot bakgrund av det ovan anförda ska KNIC:s talan i mål T‑264/16 ogillas i sin helhet.

 Talan i mål T‑533/15

 Den talan som väckts av sökandena i mål T‑533/15, i den del den avser den första gruppen av angripna rättsakter

–       Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

187    Genom den första grunden har sökandena i mål T‑533/15 gjort gällande att rådet och kommissionen har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att lämna tydliga, entydiga och konkreta skäl för varför deras namn har tagits upp i de berörda förteckningarna.

188    Enligt sökandena i mål T‑533/15 anger den första gruppen av angripna rättsakter inte vilket exakt element i kriterierna för upptagande i den första gruppen av angripna rättsakter som åberopas avseende respektive sökande. Kang Song-Sam har för sin del gjort gällande att den första gruppen av angripna rättsakter strider mot motiveringsskyldigheten genom att ange en person som inte existerar, nämligen Kang Song-Nam.

189    Sökandena i mål T‑533/15 har bestritt att de handlar ”för KNIC:s räkning”. Frågan är rentav om den formuleringen avser en existerande enhet såsom KNIC ZD eller KNIC. I det fallet är det fråga om en enhet som inte har pekats ut i rättsakterna och som därmed inte kan vara relevant sett till de första kriterierna för upptagande. Om formuleringen tvärtom avser en icke existerande enhet, nämligen ”KNIC GmbH”, är det fråga om handlingar på uppdrag av en enhet som inte finns. Vidare är Sin Kyu-Nams och Pak Chun-Sans namn felaktigt inkluderade i de berörda förteckningarna på grundval av att de är ”före detta” auktoriserade ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH.

190    Rådet och kommissionen har bestritt sökandenas argument i mål T‑533/15.

191    Rådet har upprepat att skälen rörande sökandena i mål T‑533/15 hänvisar till att dessa personer har arbetsuppgifter inom KNIC ZD och agerar på KNIC:s vägnar eller på deras uppdrag. Vidare har kommissionen påpekat att det räcker för rådet och kommissionen att förklara hur dessa personer i egenskap av ombud för KNIC ZD har agerat på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

192    Som tribunalen tidigare erinrat om ska det av den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att den som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att behörig domstol ges möjlighet att utföra sin prövning. Motiveringen ska emellertid vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och till det sammanhang i vilket den antagits. Det krävs inte att samtliga faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av huruvida en motivering är tillräcklig inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området och utifrån det intresse av att få förklaringar som vilka rättsakten är riktad till kan ha. Följaktligen ska en rättsakt som går någon emot anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att han eller hon har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (se dom av den 28 mars 2017, Rosneft, C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 122 och där angiven rättspraxis).

193    I detta fall erinrar skäl 1–12 i beslut 2013/183 om de relevanta omständigheterna i det politiska klimat som rådde när de restriktiva åtgärderna i fråga vidtogs. Dessutom framgår det av skäl 1 i förordning nr 329/2007 att säkerhetsrådet med anledning av kärnvapenprovet den 9 oktober 2006 ansåg att det förelåg ett klart hot mot internationell fred och säkerhet. Dessa åtgärder, som den första gruppen av angripna rättsakter är avsedda att ändra och som därför ingår i ett sammanhang som är känt för sökandena i mål T‑533/15, ger således en helhetsbild av den situation som ledde till att de antogs och de allmänna mål som eftersträvas genom dem.

194    De första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15 redovisas i punkt 16 ovan.

195    I detta sammanhang har sökandena i mål T‑533/15 klandrat kommissionen för att implicit byta ut de skäl som den första gruppen av angripna rättsakter grundar sig på för att behandla de skäl som angetts för KNIC GmbH som om de hade angetts avseende KNIC:s huvudkontor. De har betonat att de behövt gissa sig till vad de skäl som kommissionen och rådet angett till stöd för att nämna dem i rättsakterna betyder och hur det framgår att de skälen svarar mot kriterierna för upptagande.

196    Visserligen ska det konstateras att de första skälen i viss mån är felaktiga, såtillvida som de nämner enheten ”KNIC GmbH” som den enhet vid vilken sökandena i mål T‑533/15 påstods utföra sina arbetsuppgifter. Som framgår av rådets och kommissionens förklaringar, är omnämnandet av enheten ”KNIC GmbH” ett misstag. Den enhet som rådet avsåg att ange var KNIC ZD, en filial till KNIC i Hamburg, Tyskland. Hänvisningen till ”KNIC GmbH” ska således förstås på så sätt att den avser KNIC ZD.

197    Sökandena i mål T‑533/15 kunde dock, utifrån de första skälen avseende dem, förstå att rådet grundade sig på deras arbetsuppgifter vid KNIC ZD som motivering för att ta upp deras namn i förteckningen i fråga. För det första är det ostridigt mellan parterna att enheten KNIC GmbH inte existerar. För det andra åtföljdes omnämnandet av ”KNIC GmbH” av en hänvisning till Hamburg eller av adressen till enheten ”KNIC GmbH” i Hamburg, vilken var densamma som KNIC ZD:s adress. För det tredje kunde sökandena i mål T‑533/15, med tanke på deras roller inom KNIC eller KNIC:s filial i Tyskland, inte vara ovetande om att KNIC bedriver näringsverksamhet i Tyskland genom sin filial KNIC ZD. Sökandena i mål T‑533/15 kunde därför, trots den felaktiga benämningen, förstå att ”KNIC GmbH” syftade på KNIC ZD.

198    När det gäller Kim Il-Su, Choe Chun-Sik, Sin Kyu-Nam, Pak Chun-San och So Tong Myong har oriktigheterna i den första gruppen av angripna rättsakter inte hindrat dem från att förstå att de avsågs, med anledning av sina uppgifter vid KNIC i Tyskland och deras handlande på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag, såsom också framgår av deras vittnesmål och av de argument som framförts inom ramen för den andra grunden för denna talan, avseende en uppenbart oriktig bedömning.

199    När det gäller den person som i den första gruppen av angripna rättsakter identifieras som ”Kang Song-Nam”, räcker det att, som kommissionen har hävdat, konstatera att translitteration från koreanska till engelska ofta ger upphov till flera olika möjliga och godtagbara översättningar. Det felet hindrar därför inte Kang Song-Sams förståelse av den första gruppen av angripna rättsakter, där rådet avsåg honom med anledning av hans roll som auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC ZD. Detta bekräftas för övrigt också såväl av att Kang Song-Sam väckt förevarande talan som av att han inom ramen för den andra grunden åberopat att det skett en uppenbart oriktig bedömning.

200    Eftersom de första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15 angav för var och en av sökandena vilken slags relation just han har med de angivna enheterna, kan de av dessa skäl utläsa vad de klandras för, så att de är i stånd att kontrollera riktigheten av detta påstående och att bestrida dem exakt. Det ska följaktligen slås fast att motiveringen var tillräcklig.

201    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas på den grunden att motiveringsskyldigheten har åsidosatts. Frågan huruvida rådets anförda skäl i den första gruppen av angripna rättsakter rörande sökandena i mål T‑533/15 är välgrundade ska bedömas inom ramen för den andra grunden.

–       Den andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning

202    Genom den andra grunden har sökandena i mål T‑533/15 gjort gällande att rådet och kommissionen gjorde ett uppenbart fel när de fann att de första kriterierna för upptagande var uppfyllda beträffande sökandena.

203    De har upprepat sitt argument att KNIC GmbH inte existerar. KNIC:s gren i Tyskland är KNIC ZD, som är en filial, inte ett dotterbolag, till KNIC. Eftersom KNIC GmbH inte existerar, är skälen i den första gruppen av angripna rättsakter inte tillämpliga på den enheten och kan inte vara välgrundade.

204    Sökandena i mål T‑533/15 har i sak gjort gällande att de inte längre företräder eller aldrig har företrätt KNIC ZD eller KNIC.

205    Rådet har gjort gällande att sökandena i mål T‑533/15 har arbetsuppgifter inom KNIC ZD och handlar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag. Enligt kommissionen är det utrett att sökandena i mål T‑533/15 handlar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag eller under dess kontroll.

206    Tribunalen noterar att frågan huruvida det var välgrundat att ta upp namnen på sökandena i mål T‑533/15 i förteckningen bilagda den första gruppen av angripna rättsakter ska prövas med beaktande av om deras respektive situation utgör tillräcklig grund för att fastställa att de uppfyller de allmänna kriterier som rådet har fastställt i artikel 15.1 i b ii i beslut 2013/183, för att avgränsa den grupp av personer som kan omfattas av sådana åtgärder. Vid en sådan bedömning ska inte varje bevis prövas för sig utan i det sammanhang i vilket det ingår (se, analogt, dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

207    Generellt sett bör det noteras vad gäller de restriktiva åtgärder som införts för att utöva påtryckningar mot Demokratiska folkrepubliken Korea, att kriterierna för upptagande i de bestämmelser som gällde när den första gruppen av angripna rättsakter antogs avsåg direkt medverkan i Demokratiska folkrepubliken Koreas program för kärnvapenspridning (artikel 15.1 a i beslut 2013/183), ansvar för dessa program (artikel 15.1 b i) i beslutet), tillhandahållande av finansiella tjänster som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program (artikel 15.1 b ii i beslutet) och leverans av vapen (artikel 15.1 b iii i beslutet). De tillämpliga bestämmelserna definierade även, i artikel 15.1 b ii beslut 2013/183, kriterier för upptagande som kan utgöra den rättsliga grunden för upptagande av enheter eller fysiska personer baserat på kopplingar till en person eller en enhet som tillhandahåller finansiella tjänster eller överför finansiella eller andra tillgångar eller resurser som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas program.

208    Sökandena i mål T‑533/15 omfattas av kategorin personer som agerar för personers eller enheters räkning eller på deras uppdrag i den mening som avses i artikel 15.1 b ii i beslut 2013/183 och artikel 6.2 b i förordning nr 329/2007, i dess lydelse enligt förordning nr 696/2013.

209    I förevarande fall ska giltigheten av upptagandet av sökandena i mål T‑533/15 således prövas mot bakgrund av deras kopplingar till de enheter på vilkas vägnar de anses agera.

210    Det ska också påpekas att rådet i de första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15 betonade kopplingen mellan dem och KNIC GmbH liksom kopplingen mellan dem och KNIC.

211    Vad gäller att sökandena i mål T‑533/15 haft olika arbetsuppgifter inom KNIC GmbH, framgår det av punkterna 196 och 197 ovan att den felaktiga namnangivelsen för den enhet som rådet åsyftade inte har hindrat dem att förstå innebörden och räckvidden av de första skälen. Det framgår således av de argument som sökandena i mål T‑533/15 anfört i förevarande mål att hänvisningen till ”KNIC GmbH” ska förstås – och har förståtts – som en hänvisning till KNIC ZD, som är en enhet som är upptagen i förteckningarna.

212    I alla händelser är det inte upptagandet av enheten ”KNIC GmbH” – som ska förstås som att det avser de verksamheter som utförs av KNIC:s filial i Tyskland – som är föremålet för denna talan.

213    Vad gäller agerande på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag, är det utrett att KNIC inte är en enhet som anges i den första gruppen av angripna rättsakter.

214    När det gäller KNIC grundar sig de första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15 dock inte på utövandet av vissa specifika arbetsuppgifter, utan på att de ”agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar”. Rådet har gjort gällande att de första skälen grundar sig på att sökandena i mål T‑533/15 har uppgifter inom KNIC ZD och agerar för KNIC:s räkning eller på dess uppdrag. Vidare har kommissionen påpekat att det räcker för rådet och kommissionen att förklara hur dessa personer i egenskap av företrädare för KNIC ZD har handlat på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

215    Det framgår av det utdrag ur det tyska bolagsregistret som rådet gett in och som återfinns i bilaga B.4 till svaromålet att KNIC ZD är en filial till KNIC, ett bolag bildat enligt nordkoreansk rätt. Som framgår av vittnesmålet från Paek Ju Hyok, vice ordförande för KNIC, vilket återges i bilaga A.10 till ansökan, är KNIC ZD ett representationskontor för KNIC i Tyskland, vars syfte är att inrätta en kontaktpunkt för återförsäkringsbolag.

216    I detta fall ska hänvisningen till KNIC i de första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15 förstås så, att den förstärker motiveringen som visar kopplingen mellan dessa sökandes verksamhet och KNIC i dess egenskap av enhet som kontrollerar KNIC ZD:s verksamhet i Tyskland. Med andra ord har KNIC ZD, såsom framgår av rådets förklaringar vid förhandlingen, angetts för att inkludera de verksamheter som KNIC bedriver i Tyskland genom sin filial. Detta bekräftas för övrigt av lydelsen av den andra gruppen av angripna rättsakter, där bland andra KNIC och dess filialer anges.

217    I alla händelser ska det – som samtliga parter också medgav vid förhandlingen – vara möjligt att med beaktande av ändamålet, arten och syftet med de aktuella restriktiva åtgärderna ta upp namnet på en enhet eller en fysisk person som ”agerar för eller på uppdrag av” sådana enheter som avses i artikel 15.1 b i beslut 2013/183 och i artikel 6.2 b i förordning nr 329/2007, i dess lydelse enligt förordning nr 696/2013, utan att dessa enheter själva är angivna i de relevanta rättsakterna.

218    Det ålåg därför rådet att styrka kopplingarna mellan sökandena i mål T‑533/15 och KNIC eller KNIC ZD för att visa att en person korrekt uppgetts ha agerat ”för KNIC:s räkning eller på dess uppdrag”, i enlighet med de första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15.

219    Beträffande bevisen för kopplingarna mellan sökandena i mål T‑533/15 och KNIC eller KNIC ZD, konstaterar tribunalen följande.

220    Sökandena i mål T‑533/15 har själva bekräftat sina kopplingar till KNIC ZD och KNIC och betonat att de hade kapat de banden redan innan den första gruppen av angripna rättsakter antogs eller med anledning av att de antogs.

221    Vad gäller Kim Il-Su angavs han i den första gruppen av angripna rättsakter i egenskap av auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH, som upptagits av unionen och agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

222    Kim Il-Su har betonat att han arbetade för KNIC ZD från februari 2009 till juni 2015. Han har fortsatt att arbeta för KNIC men är inte ombud för KNIC ZD, vare sig med oinskränkt fullmakt eller utan, såsom framgår av hans vittnesmål.

223    Det framgår av utdraget från bolagsregistret beträffande KNIC av den 30 juni 2015, som återfinns i bilaga B.4 till rådets svaromål, att Kim Il-Su var behörig att företräda KNIC ZD. Han utsågs, efter Pak Chun-San, till ombud för KNIC ZD genom ett intyg från KNIC som gett in till Amtsgericht Hamburg (Hamburgs distriktsdomstol) av den 28 juli 2009, som bifogats bilaga B.7 till kommissionens svaromål. I sitt vittnesmål, som återfinns i bilaga A.4 till ansökan, bestred han inte att han år 2009 tog över rollen som ombud för KNIC ZD, som Pak Chun-San tidigare haft. Tvärtom bekräftade han att så var fallet.

224    Vad gäller Kim Il-Sus vittnesmål följer det av fast rättspraxis att principen om fri bevisvärdering gäller för domstolens och tribunalens verksamhet, och det enda kriteriet för värderingen av den bevisning som lagts fram är dess trovärdighet. Vid bedömningen av en handlings bevisvärde ska det bedömas om handlingen innehåller tillförlitliga uppgifter, och därvidlag tas hänsyn till handlingens ursprung, omständigheterna kring dess tillkomst, till vem den är ställd och huruvida dess innehåll verkar rimligt och trovärdigt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2012, Shell Petroleum m.fl./kommissionen, T‑343/06, EU:T:2012:478, punkt 161 och där angiven rättspraxis).

225    Tribunalen noterar att Kim Il-Su vittnade specifikt för förevarande process, och då vittnesmålet kommer från en person som är föremål för de omtvistade restriktiva åtgärderna, har det endast ett begränsat bevisvärde. Rådet och kommissionen kunde således med fog åberopa utdraget ur handelsregistret avseende KNIC ZD av den 30 juni 2015 och intyget från KNIC ingett till Amtsgericht Hamburg (Hamburgs distriktsdomstol), vilka var offentliga dokument tillgängliga vid den tidpunkt då den första gruppen av angripna rättsakter antogs, och använda dem som bevis för Kim Il-Sus roll i företaget.

226    Slutligen motsägs Kim Il-Sus påstående att han hade upphört att utöva sitt uppdrag i januari 2015 av utdraget från handelsregistret av den 16 mars 2016, som kommissionen lagt fram och som återfinns i bilaga F.1 till yttrandet över inlagan om justering av talan. Enligt detta utdrag var Kim Il-Su den person som var behörig att företräda KNIC ZD.

227    Skälen för hans upptagande grundar sig således inte på en oriktig bedömning.

228    Vad gäller Kang Song-Sam, angavs han i den första gruppen av angripna rättsakter i egenskap av auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH, en enhet som angetts av unionen och som agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

229    Kang Song-Sam har anfört att han företräder KNIC ZD, inte KNIC GmbH, som inte existerar. Hans ställning som ombud för bolaget är inte i sig tillräcklig för att motivera att hans namn förs upp i förteckningen i fråga.

230    Det ska emellertid konstateras att Kang Song-Sam genom dessa argument och genom sitt vittnesmål, som återfinns i bilaga A.5 till ansökan, inte har bestritt eller ifrågasatt rådets och kommissionens påståenden att han var ombud för KNIC, vid företagets filial i Hamburg, vid den tidpunkt då den första gruppen av angripna rättsakter antogs. Det framgår av detta vittnesmål att han innehaft denna post sedan december 2013 och att han efterträdde Sin Kyu-Nam. Det framgår också av hans vittnesmål, som återfinns i bilaga E.7 till inlagan om justering av talan, att han innehade den posten vid KNIC ZD i Hamburg fram till september 2015. Skälen för hans upptagande i förteckningen grundar sig således inte på en oriktig bedömning.

231    Vad gäller Choe Chun-Sik angavs han i den första gruppen av angripna rättsakter i egenskap av auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH, en enhet som angetts av unionen och som agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

232    Choe Chun-Sik har uppgett att KNIC i januari 2015 utsåg honom till huvudombud vid filialen i Hamburg. Han efterträdde då den tidigare företrädaren, Kim Il-Su. Han har dock gjort gällande att han – som framgår av hans vittnesmål, som återfinns i bilaga A.6 till ansökan – aldrig uppträtt i denna egenskap, eftersom han nekades visum av de tyska myndigheterna.

233    Tribunalen noterar att Choe Chun-Sik inte har bestritt att han utsetts av KNIC till företrädare för KNIC ZD i Tyskland. Att han inte faktiskt kunde utöva sina arbetsuppgifter i Hamburg på grund av nekat visum betyder inte att han inte hade kopplingar till KNIC ZD:s eller KNIC:s verksamhet. Det påverkar följaktligen inte på något sätt hans ställning som en person som agerar på KNIC:s och dess styrelses vägnar i samband med KNIC:s generering av valutaintäkter.

234    Som Choe Chun-Sik själv uppgett är han chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning i Pyongyang. Återförsäkring är en verksamhet som KNIC bedriver i Europa och som ger företaget intäkter i utländsk valuta.

235    Som betonats i punkt 215 ovan, framgår det också av vittnesmålet från Paek Ju-Hyok, KNIC:s vice ordförande (vittnesmålet återfinns i bilaga A.10 till ansökan), att KNIC ZD var ett representationskontor för KNIC i Tyskland, vars syfte var att inrätta en kontaktpunkt för återförsäkringsbolag.

236    Vidare framgår det av punkt 216 ovan att KNIC är den enhet som leder och kontrollerar KNIC ZD:s verksamhet i Tyskland och av de handlingar som ingetts till tribunalen, och i synnerhet av Kim Il-Sus vittnesmål som återfinns i bilaga A.4 till ansökan, att KNIC:s filial i Tyskland var en kontaktpunkt mellan KNIC, återförsäkringsbolagen och de europeiska försäkringsmäklarna, att KNIC ZD inte kunde underteckna avtal eller utföra eller ta emot betalningar och att det inte hade något bankkonto. Personer i chefsställning på KNIC:s återförsäkringsavdelning kan därför anses inblandade i den generering av valutaintäkter som avses i de omtvistade skälen avseende KNIC ZD och KNIC.

237    Skälen till att ta upp Choe Chun-Sik, såvitt gäller agerande ”för KNIC:s räkning eller under dess ledning” grundar sig således inte på en felaktig bedömning.

238    När det gäller Sin Kyu-Nam, angavs han i den första gruppen av angripna rättsakter i egenskap av chef på KNIC:s huvudkontor i Pyongyang och före detta ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH i Hamburg. Han har agerat på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

239    Sin Kyu-Nam har uppgett att han – som framgår av hans vittnesmål, vilket återfinns i bilaga A.7 till ansökan – var ombud för KNIC:s filial i Hamburg från juni 2008 till november 2013. Han har fortsatt att arbeta för KNIC men är inte längre ombud för KNIC ZD. Han är inte heller ”avdelningschef vid KNIC:s huvudkontor i Pyongyang”. Avdelningschef där är nämligen verkställande direktören, medan sökanden bara är chef inom avdelningen.

240    Tribunalen noterar att Sin Kyu-Nam inte har bestritt att han var företrädare för KNIC:s filial i Hamburg från juni 2008 till november 2013.

241    Det ska också påpekas att den omständigheten att han inte längre är företrädare för KNIC i Hamburg inte betyder att han saknar koppling till KNIC ZD:s eller KNIC:s verksamheter.

242    För det första har, som framgår av bilaga 5 till skrivelsen av den 21 juli 2016 till tribunalen, Sin Kyu-Nam erkänt och bekräftat att han inte bara haft uppgifter inom KNIC ZD, utan också därefter varit chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning. Riktigheten av de skäl som ligger till grund för upptagandet av hans namn i de omtvistade förteckningarna kan inte ifrågasättas.

243    För det andra har Sin Kyu-Nam uppgett att han är chef inom KNIC:s återförsäkringsavdelning. Återförsäkring är en verksamhet som KNIC bedriver i Europa.

244    För det tredje kan, som framgår av punkterna 235 och 236 ovan, de personer som innehar positioner inom KNIC anses vara inblandade i den generering av valutaintäkter som avses i de omtvistade skälen avseende KNIC ZD och KNIC.

245    Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att skälen för upptagandet av Sin Kyu-Nam inte grundar sig på en felaktig bedömning.

246    Vad gäller Pak Chun-San angavs han i den första gruppen av angripna rättsakter i egenskap av avdelningschef vid KNIC:s huvudkontor i Pyongyang och tidigare auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC GmbH, som agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

247    Pak Chun-San har bekräftat att han arbetade för KNIC ZD från september 2005 till januari 2009. Han har fortsatt att arbeta för KNIC men är inte längre ombud för KNIC ZD. Han är inte heller ”avdelningschef vid KNIC:s huvudkontor i Pyongyang”. Avdelningschef där är nämligen verkställande direktören, medan sökanden bara är chef inom avdelningen.

248    Tribunalen noterar att det följer av den delegering av befogenhet av den 8 augusti 2006 som återfinns i bilaga B.6 till kommissionens svaromål att Pak Chun-San utsågs till auktoriserat huvudombud för KNIC i Hamburg. Det framgår även av handlingarna i bilaga B.8 till kommissionens svaromål att Pak Chun-San delegerats befogenhet att företräda KNIC ZD och att hans underskrift bestyrkts av en handling upprättad av notarius publicus i Hamburg den 11 juli 2008. I sitt vittnesmål av den 10 september 2015, som återfinns i bilaga A.8 till ansökan, bestred han inte att han var huvudombud för KNIC ZD och för KNIC självt i Tyskland från september 2005 till januari 2009. I detta vittnesmål från år 2015 bekräftade han även att han efter det att han återvänt från Tyskland, där han var verksam som företrädare för ”KNIC Tyskland”, innehaft en tung chefspost vid KNIC i Pyongyang. I ett senare vittnesmål har han påstått att han gick i pension i förtid i december 2015, dock utan att styrka detta med någon som helst dokumentation.

249    Slutligen betyder inte den omständigheten att han inte längre är företrädare för KNIC i Hamburg att han saknar kopplingar till KNIC ZD eller KNIC.

250    För det första har Pak Chun-San, såsom framgår av bilaga A.8 till ansökan, erkänt och bekräftat att han inte bara har utfört uppgifter inom KNIC ZD, utan även att han innehaft en tung chefspost vid KNIC i Pyongyang. Riktigheten av de skäl som ligger till grund för upptagandet av hans namn i förteckningarna i fråga kan inte ifrågasättas.

251    För det andra har Pak Chun-San i bilaga 4 till skrivelsen av den 21 juli 2016 uppgett att han tjänstgjort i olika funktioner vid KNIC:s återförsäkringsavdelning. Återförsäkring är en verksamhet som KNIC bedriver i Europa.

252    För det tredje kan, som framgår av punkterna 235 och 236 ovan, de personer som innehar positioner inom KNIC anses vara inblandade i den generering av valutaintäkter som avses i de omtvistade skälen avseende KNIC ZD och KNIC.

253    Skälen för Pak Chun-Sans upptagande i förteckningen grundar sig således inte på en oriktig bedömning.

254    Vad slutligen beträffar So Tong Myong angavs han i den första gruppen av angripna rättsakter i egenskap av verkställande direktör för KNIC GmbH, som agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar.

255    So Tong Myong har gjort gällande att han lämnade KNIC år 2014 och inte längre har något som helst samröre med detta bolag. Han har aldrig varit verkställande direktör för KNIC ZD. Påståendet att han är ”verkställande direktör för KNIC [ZD] (Hamburg), som agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar” är oriktigt.

256    Tribunalen konstaterar, på grundval av de handlingar som getts in till den, att So Tong-Myong mellan den 1 oktober 2007 och maj 2012 nämndes i flera handlingar som chef för KNIC. Detta har inte bestritts av sökanden, utan stöds av hans vittnesmål, som återfinns i bilaga A.9 till ansökan, där han preciserade att han var KNIC:s ordförande från år 2007 till oktober 2014.

257    Vidare motsägs påståendet att So Tong Myong lämnade KNIC år 2014 av utdraget ur handelsregistret vid Amtsgericht Hamburg (Hamburgs distriktsdomstol) av den 16 mars 2016, som kommissionen gett in, av vilket det framgår att han fortfarande var KNIC:s ordförande vid denna tidpunkt. Invändningarna om registerutdragets bristande bevisvärde kan inte godtas, eftersom So Tong Myong inte lagt fram någon bevisning utöver sitt eget vittnesmål.

258    Som det erinrats om ovan följer det av fast rättspraxis att principen om fri bevisvärdering gäller för domstolens och tribunalens verksamhet, och det enda kriteriet för värderingen av den bevisning som lagts fram är dess trovärdighet. Vid bedömningen av en handlings bevisvärde ska det bedömas om handlingen innehåller tillförlitliga uppgifter, och därvidlag tas hänsyn till handlingens ursprung, omständigheterna kring dess tillkomst, till vem den är ställd och huruvida dess innehåll verkar rimligt och trovärdigt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2012, Shell Petroleum m.fl./kommissionen, T‑343/06, EU:T:2012:478, punkt 161 och där angiven rättspraxis).

259    Tribunalen noterar att So Tong Myong vittnade specifikt för förevarande process, och då vittnesmålet kommer från en person som är föremål för de omtvistade restriktiva åtgärderna, har det endast ett begränsat bevisvärde.

260    Så är särskilt fallet när ett vittnesmål motsägs av ett offentligt dokument, ingett av kommissionen, såsom utdraget ur handelsregistret i Hamburg.

261    Skälen för So Tong Myongs upptagande i förteckningen grundar sig således inte på en oriktig bedömning.

262    Under dessa omständigheter måste det anses att kopplingarna, arbetsuppgifterna och agerandena i fråga, såsom de framgår av de första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15, är styrkta och inte har motsagts närmare av sökandena.

263    Talan kan således inte vinna bifall på denna grund.

–       Den tredje grunden: Åsidosättande av uppgiftsskyddet

264    Genom sin tredje grund har sökandena i mål T‑533/15 åberopat åsidosättande av artiklarna 4, 10, 14 och 16 i förordning nr 45/2001.

265    I detta sammanhang bör det understrykas att samtidigt som sökandena i mål T‑533/15 har nöjt sig med att bara räkna upp bestämmelser i förordning nr 45/2001 samt passager från ett yttrande från Europeiska datatillsynsmannen, påstår de att rådet och kommissionen har offentliggjort felaktiga uppgifter. Rådet och kommissionen påstås därigenom ha gett intryck av att sökandena i mål T‑533/15 deltagit i otillåten verksamhet med koppling till olaglig utveckling av massförstörelsevapen.

266    I detta hänseende är det tillräckligt att konstatera att, mot bakgrund av prövningen av den andra grunden för förevarande talan, är de första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15 inte behäftade med en oriktig bedömning, och följaktligen har rådet och kommissionen inte offentliggjort felaktiga uppgifter som ger intryck av att sökanden deltagit i otillåten verksamhet.

267    Talan kan således inte vinna bifall på förevarande grund.

268    I alla händelser saknar denna grund verkan.

269    Även under antagandet att rådet och kommissionen hade behandlat personuppgifter om sökandena i mål T‑533/15 på ett sätt som var oförenligt med förordning nr 45/2001, skulle det inte kunna leda till ogiltigförklaring av den första gruppen av angripna rättsakter. Däremot skulle sökandena i mål T‑533/15, om de kunde bevisa att det förekommit en sådan behandling, kunna åberopa åsidosättandet av den förordningen i en talan om skadestånd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2016, Rotenberg/rådet, T-720/14, EU:T:2016:689, punkt 140, och dom av den 22 november 2017, HD/parlamentet, T-652/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:828, punkterna 33 och 34).

270    Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas på denna grund.

–       Den fjärde grunden: Oproportionerligt åsidosättande av grundläggande rättigheter

271    Genom den fjärde grunden har sökandena i mål T‑533/15 åberopat en oproportionerlig inskränkning av rätten till egendom och av näringsfriheten i den mening som avses i artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna samt av rätten till skydd för privat- och familjeliv, hem och anseende i den mening som avses i artikel 8 i Europakonventionen.

272    Enligt sökandena i mål T‑533/15 tjänar upptagandet av deras namn i förteckningarna inte något meningsfullt syfte, även om det var lämpligt att inbegripa KNIC ZD som sådant. De är inte verksamma vid KNIC ZD och bidrar inte heller till att generera intäkter. Utöver Kang Song-Sam företräder dessa sökande inte KNIC ZD. Under dessa omständigheter är det uppenbart fråga om en oproportionerlig inskränkning av deras frihet.

273    Rådet och kommissionen har bestritt dessa argument.

274    Tribunalens konstaterar för det första att även om sökandena i mål T‑533/15 genom mycket allmänt hållna argument har ifrågasatt proportionaliteten av kriterierna för upptagande i förteckningen med motiveringen att upptagandet av deras namn och den skada som vållas av den första gruppen av angripna rättsakter är oproportionerliga i förhållande till målen med dessa rättsakter, har de inte gjort någon invändning om rättsstridighet i den mening som avses i artikel 277 FEUF vad gäller kriterierna för upptagande i förteckningen.

275    Sökandena i mål T‑533/15 kan dock inte bestrida proportionaliteten hos dessa kriterier utan att åberopa att de är rättsstridiga i den mening som avses i artikel 277 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 februari 2013, Melli Bank/rådet, T-492/10, EU:T:2013:80, punkterna 58 och 59, och dom av den 20 mars 2013, Bank Saderat/rådet, T-495/10, ej publicerad, EU:T:2013:142, punkterna 53–59).

276    Det ska också under alla omständigheter betonas att de argument som sökandena i mål T‑533/15 har anfört till stöd för förevarande grund inte kan påverka lagenligheten av kriterierna för upptagande i förteckningen i fråga. Dessa argument baserar sig på omständigheter som är specifika för sökandena. De har formulerats med hänvisning till deras konkreta situation, utifrån den skada som upptagandet av deras namn i förteckningen påstås ha orsakat, inte utifrån en bristande proportionalitet hos kriterierna i sig.

277    För det andra har sökandena i mål T‑533/15 grundat sina argument på att KNIC ZD inte genererar några intäkter åt Demokratiska folkrepubliken Korea och att de inte är verksamma vid KNIC ZD och inte heller bidrar till att generera intäkter. Det framgår av prövningen av den andra grunden för förevarande talan att de första skälen avseende sökandena i mål T‑533/15 bygger på att sökandena agerade för eller på uppdrag av KNIC. De skälen är därför inte behäftade med någon felaktig bedömning.

278    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser denna grund.

 Talan väckt av sökandena i mål T‑533/15 vad gäller den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849

279    Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 27 maj och den 3 juni 2016, har sökandena i mål T‑533/15 justerat sin talan till att även avse ogiltigförklaring av den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849, i den mån dessa rättsakter berör dem.

280    Vad gäller justeringen av talan till att omfatta den andra gruppen av angripna rättsakter, har sökandena i mål T‑533/15 vidhållit de fyra grunder de åberopat mot den första gruppen av angripna rättsakter, samtidigt som de anfört vissa ytterligare argument som särskilt rör den omständigheten att rådet i den andra gruppen av angripna rättsakter delvis ändrat skälen för upptagande av deras namn i de berörda förteckningarna. Vad gäller justeringen av talan till att även avse beslut 2016/849, har sökandena i mål T‑533/15 vidhållit de fyra grunder de åberopat sedan tidigare, utan att anföra ytterligare argument.

281    Det bör noteras att, som nämns i den andra gruppen av angripna rättsakter, uppgifterna och skälen avseende sökandena i mål T‑533/15 har ändrats något, utan att de tillämpliga kriterierna för upptagande i förteckningen ändrats. Vad gäller beslut 2016/849, om kriterierna för upptagande av fysiska personer, bör det noteras att dessa har ändrats något, utan att dessa redaktionella ändringar kan påverka bedömningen i sak. Dessutom är skälen för upptagande i beslut 2016/849 avseende sökandena i mål T‑533/15 i sak identiska med dem i den andra gruppen av angripna rättsakter.

282    I detta sammanhang finner tribunalen, med hänsyn till de obetydliga skillnaderna mellan de omtvistade skälen, att talan bör prövas i ett sammanhang i den del den riktas mot den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849.

–       Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

283    Vad gäller de ändringar som gjorts i skälen avseende sökandena i mål T‑533/15, har dessa sökande hävdat att strykningen av KNIC GmbH:s namn från förteckningen och ändringen av skälen för upptagandet av deras namn i den andra gruppen av angripna rättsakter utgör ett underförstått erkännande av rådet och kommissionen av att det var fel att ange KNIC GmbH och att de skäl som angetts för att motivera att de personer som avses i den första gruppen av angripna rättsakter togs upp inte var lämpliga. Enligt sökandena i mål T‑533/15 är skälen trots ändringen fortfarande vaga.

284    Enligt sökandena i mål T‑533/15 innehåller den andra gruppen av angripna rättsakter inte någon information som skulle göra det möjligt för dem att förstå på vilken grund det hävdas att de kan påverka KNIC:s verksamhet för att generera betydande valutaintäkter som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas upprustningsprogram.

285    Rådet och kommissionen har bestritt dessa argument.

286    Tribunalen konstaterar att det andra och det tredje skälet avseende sökandena i mål T‑533/15, som återfinns i den andra gruppen av angripna rättsakter och i beslut 2016/846, fullt ut uppfyller motiveringsskyldigheten såsom denna har tolkats i ovannämnda rättspraxis.

287    Det andra och det tredje skälet avseende sökandena i mål T‑533/15 uppfyller kriterierna för upptagande och de ändrade kriterierna för upptagande och preciserar på ett klart och begripligt sätt dessa personers uppgifter inom KNIC ZD eller KNIC och de ageranden inom KNIC som de klandras för.

288    Varken det andra eller det tredje skälet avseende sökandena i mål T‑533/15 innehåller heller någon felaktig hänvisning till KNIC GmbH. De argument som har anförts av sökandena i mål T‑533/15 som hänför sig både till upptagandet av KNIC GmbH och till frågan om arten av skälen avseende KNIC saknar därför verkan. Slutligen är Kang Song-Sams namn korrekt skrivet, i motsats till vad han har hävdat.

289    Under dessa omständigheter ska det konstateras att sökandena i mål T‑533/15 av skälen i den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849 kunde förstå att deras namn fanns upptagna i förteckningarna i fråga på grund av deras roller inom KNIC, vilket bekräftas av att de inom ramen för den andra grunden har bestritt just att det finns fog för rådets resonemang i detta avseende. Dessutom har skälen för rådets val tydligt angetts i den andra gruppen av angripna rättsakter och i beslut 2016/849, vilket innebär att tribunalen kan pröva om de är välgrundade.

290    Talan kan följaktligen inte vinna bifall på denna grund.

–       Den andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning

291    Sökandena i mål T‑533/15 har gjort gällande att de skäl som anges i den andra gruppen av angripna rättsakter inte är tillräckliga för att ta upp deras namn i förteckningen i fråga. So Tong Myong lämnade KNIC år 2014 och har inte längre någon som helst koppling till detta bolag. Påståendet att han är ”ordförande” för KNIC är felaktigt. Om avsikten var att ange honom på grundval av en tidigare roll, ankommer det på rådet att förklara varför detta fortfarande är lämpligt och berättigat.

292    Enligt sökandena i mål T‑533/15 begränsar sig skälen avseende dem, utom vad gäller So Tong Myong, till att konstatera att de arbetar för KNIC. Detta räcker dock inte för att tillämpa artikel 13.1 b eller artikel 15.1 b i beslut 2013/183. Det ankom på rådet att, genom klara och entydiga bevis, styrka att var och en av dessa personer var i stånd att påverka KNIC i dess verksamhet, vilket skulle ha motiverat att deras namn togs upp i förteckningarna.

293    Som svar på argumenten att So Tong Myong och Pak Chun-San har gått i pension – den förstnämnde rentav innan den första gruppen av angripna rättsakter antogs och den senare till följd därav – och inte längre har några uppgifter inom KNIC, har rådet noterat att detta motsägs av de uppgifter det har om sökandena i mål T‑533/15 och som de mottagit (se bilagorna B.1–B.4 till svaromålet). Att dessa personer påstår sig ha gått i pension betyder dessutom inte, enligt rådet, att så faktiskt är fallet, och även om de officiellt skulle ha gått i pension, så betyder inte det att de inte längre kan agera på KNIC:s vägnar, som är ett bolag med säte i Nordkorea.

294    När det gäller Kim Il-Su, Kang Song-Sam, Choe Chun-Sik och Sin Kyu-Nam har rådet understrukit att enligt de uppgifter som ligger till grund för att de togs upp i förteckningen och som återfinns i bilagorna B.1–B.4 till svaromålet togs deras namn inte upp enbart på den grunden att de var anställda av KNIC, utan eftersom de agerade på denna enhets vägnar eller på dess uppdrag.

295    Enligt kommissionen är den omständigheten att vissa individer – vilka visats ha haft betydande poster inom Nordkoreas enda försäkringsbolag – påstår sig ha gått i pension, i förtid eller inte, efter det att sanktioner införts, utan att åberopa någon form av bevisning, inte tillräcklig för att vederlägga antagandet att dessa personer agerar för eller under ledning av KNIC. Kommissionen har bestritt riktigheten av påståendena om att So Tong Myong har gått i pension och att Pak Chun-San har lämnat sina uppgifter i företaget.

296    Sammanfattningsvis anser kommissionen att sökandena i mål T‑533/15 genom sina egna vittnesmål styrker skälen för upptagandet i förteckningarna.

297    Vad för det första gäller argumenten om otillräcklig bevisning för att de berörda personerna utövade funktioner inom KNIC, konstaterar tribunalen att de relevanta upplysningar som rådet lagt fram utgör bevis som stöder det andra och det tredje skälet avseende sökandena i mål T‑533/15. Bilaga B.3 innehåller en ingående beskrivning av de arbetsuppgifter som sökandena i mål T‑533/15 utövat vid KNIC. Kommissionen har även gett in officiella intyg, bland annat beslut om utnämningar, till tribunalen. Dessa sistnämnda handlingar avser huvudsakligen tiden innan den andra gruppen av angripna rättsakter antogs.

298    När det gäller Kim Il-Su anges, i det andra och det tredje skälet avseende sökandena i mål T‑533/15, att han i egenskap av chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning, med tjänstgöring i Pyongyang, och före detta huvudombud med oinskränkt fullmakt för KNIC i Hamburg, agerar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

299    Det följer av prövningen av lagenligheten av den första gruppen av angripna rättsakter att de ursprungliga skälen för upptagandet av Kim Il-Sus namn, nämligen i egenskap av auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC i Hamburg, som angetts av unionen och som agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar, inte var behäftade med fel. I sitt vittnesmål, som återfinns i bilaga A.4 till ansökan och i bilaga 9 till skrivelsen av den 21 juli 2016, bestred han inte heller att han år 2009 blev ombud för företaget, en position som Pak Chun-San tidigare haft, och att han hade denna roll från januari 2009 till januari 2015. Tvärtom bekräftade han detta. Slutligen bekräftas detta också av utdraget från handelsregistret av den 16 mars 2016, som kommissionen lagt fram och som återfinns i bilaga F.1 till yttrandet över inlagan om justering av talan. Enligt detta utdrag var Kim Il-Su den person som var behörig att företräda KNIC ZD. Bestridandena angående det utdraget kan inte vinna framgång, eftersom de grundar sig helt på Kim Il-Sus vittnesmål.

300    Dessutom bekräftade Kim Il-Su i sitt vittnesmål i bilaga 8 till skrivelsen av den 21 juli 2016 att han arbetat som chef på KNIC:s återförsäkringsavdelning efter det att han återvänt från Tyskland.

301    Slutligen innebär inte heller det faktum att Kim Il-Su upphört att fungera som ombud för KNIC i Hamburg att han inte är kopplad till KNIC ZD:s verksamheter.

302    Det framgår av punkterna ovan att Kim Il-Su inte bara utfört uppgifter inom KNIC ZD, utan att han därefter även haft en betydande chefspost vid KNIC:s återförsäkringsavdelning i Pyongyang. Återförsäkring är en verksamhet som KNIC bedriver i Europa. Riktigheten av de skäl som ligger till grund för upptagandet av hans namn i de aktuella förteckningarna kan inte ifrågasättas.

303    Vidare kan, som framgår av punkterna 235 och 236 ovan, de personer som innehar positioner inom KNIC anses vara inblandade i den generering av valutaintäkter som avses i de omtvistade skälen avseende KNIC ZD och KNIC.

304    Skälen för att ta upp Kim Il-Sus namn i de omtvistade förteckningarna är således inte grundade på en oriktig bedömning.

305    Vad gäller Kang Song-Sam, har han angetts i den andra gruppen av angripna rättsakter i egenskap av tidigare auktoriserat ombud för KNIC i Hamburg, som fortsatt agerar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

306    Tribunalen erinrar om att det följer av prövningen av lagenligheten av den första gruppen av angripna rättsakter att skälen där för att ta upp Kang Song-Sams namn, det vill säga hans ställning som auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC i Hamburg, en enhet som angetts av unionen, och agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar, inte var behäftade med fel. Upptagandet av hans namn i förteckningarna av det skälet att han tidigare var auktoriserat ombud för KNIC i Hamburg kan således inte ifrågasättas.

307    Dessutom motsäger de uppgifter som Kang Song-Sam lämnat i sitt vittnesmål i denna process inte något av dessa skäl. Han uppgav i sitt vittnesmål, som återfinns i bilaga A.5 till ansökan, att han ”för närvarande är anställd, i egenskap av företrädare för [KNIC], vid filialen i Hamburg, Tyskland”. Han har innehaft denna post sedan december 2013 och efterträdde Sin Kyu-Nam. I sitt vittnesmål, som återfinns i bilaga 7 till den till tribunalen ingivna skrivelsen, bekräftade Kang Song-Sam att han är chef vid återförsäkringsavdelningen. Skälen för hans upptagande i förteckningen grundar sig således inte på en oriktig bedömning.

308    Vad gäller Choe Chun-Sik har han angetts i egenskap av chef för KNIC:s återförsäkringsavdelning, vid huvudkontoret i Pyongyang, som agerar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

309    Han har i sina ändringar av ansökan av den 27 maj och den 3 juni 2016 gjort gällande att han inte är och aldrig har varit företrädare för KNIC ZD, att han skulle börja arbeta för detta bolag i februari 2015 men nekades visum och att påståendet att han är auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC ZD, en enhet som angetts av unionen, och agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar, är felaktigt. Dessa argument kan dock inte påverka skälet till att Choe Chun-Siks namn förts upp i de omtvistade förteckningarna, det vill säga att han är chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning, vid huvudkontoret i Pyongyang, och agerar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

310    Choe Chun-Sik har också själv medgett att han varit kopplad till KNIC. I sitt vittnesmål, som återfinns i bilaga A.6 till ansökan, har han medgett att KNIC i januari 2015 utsåg honom till företagets huvudombud vid filialen i Hamburg, där han skulle ersätta det tidigare ombudet, Kim Il-Su. Det framgår av vittnesmålen från Choe Chun-Sik att han är chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning i Pyongyang. Skälen till att han togs upp i förteckningarna är således inte behäftade med en oriktig bedömning.

311    När det gäller Sin Kyu-Nam har han angetts i egenskap av chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning, vid huvudkontoret i Pyongyang, och som tidigare auktoriserat ombud för KNIC i Hamburg, som agerar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

312    Det följer av prövningen av lagenligheten av den första gruppen av angripna rättsakter att skälen för att ta upp Sin Kyu-Nams namn där, det vill säga hans ställning som chef vid KNIC:s huvudkontor i Pyongyang och som före detta ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC i Hamburg och den omständigheten att han agerat på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag, inte var behäftade med fel. Upptagandet av hans namn i förteckningarna av det skälet att han tidigare var auktoriserat ombud för KNIC i Hamburg och agerade på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag kan således inte ifrågasättas.

313    Som framgår av inlagan om justering av talan av den 27 maj 2016, har Sin Kyu-Nam inte bestritt att han arbetade för KNIC ZD från juni 2008 till november 2013 och därefter vid KNIC:s huvudkontor i Pyongyang.

314    Dessa omständigheter har i själva verket bekräftats av Sin Kyu-Nam. Han har i sitt vittnesmål, som återfinns i bilaga A.7 till ansökan, uppgett att han var företrädare för KNIC:s filial i Hamburg mellan juni 2008 och november 2013. Vidare har Sin Kyu-Nam, som framgår av bilaga 5 till den till tribunalen ingivna skrivelsen av den 21 juli 2016, medgett och bekräftat inte bara att han haft denna roll vid KNIC ZD, utan också att han därefter var chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning. Skälen för hans upptagande i förteckningen grundar sig således inte på en oriktig bedömning.

315    När det gäller Pak Chun-San har han angetts i egenskap av chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning, vid huvudkontoret i Pyongyang, åtminstone fram till december 2015, och tidigare auktoriserat huvudombud för KNIC i Hamburg, som fortsatt agerar på KNIC:s vägnar, för dess räkning eller på dess uppdrag.

316    Det följer av prövningen av lagenligheten av den första gruppen av angripna rättsakter i punkterna 248–252 ovan att skälen för att ta upp Pak Chun-Sans namn där, det vill säga hans ställning som avdelningschef vid KNIC:s huvudkontor i Pyongyang och tidigare auktoriserat ombud med oinskränkt fullmakt för KNIC i Hamburg, en enhet som angetts av unionen, som agerar på KNIC:s eller dess styrelses vägnar, inte var behäftade med fel.

317    Vidare har Pak Chun-San endast gjort gällande att han inte är ”avdelningschef vid KNIC:s huvudkontor i Pyongyang”. Han har inte bestritt att han arbetade vid huvudkontoret i Pyongyang åtminstone fram till december 2015.

318    Vad gäller Pak Chun-Sans påstående om att han hade lämnat sin tjänst innan den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849 antogs, stöds det inte av någon skriftlig bevisning, trots att sökanden är den som är bäst lämpad att lägga fram bevisning för att ifrågasätta skälen till att han togs upp i förteckningarna.

319    Det kan inte anses styrkt i målet att Pak Chun-San inte längre är anställd vid KNIC, enbart på grundval av vittnesmål som lämnats speciellt för förevarande process och som kommer från den person som är föremål för de restriktiva åtgärderna i fråga.

320    Dessutom har Pak Chun-San under många år haft nära kopplingar till KNIC. Det framgår av handlingarna i målet att KNIC upprepade gånger utsett Pak Chun-San till nyckelpositioner och att han haft en lång karriär under vilken han haft flera viktiga poster som chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning och auktoriserat huvudombud för KNIC i Hamburg.

321    Med hänsyn till detta kan det inte – helt i avsaknad av bevisning – anses styrkt att han inte längre har någon koppling till KNIC.

322    Skälen för hans upptagande i förteckningen grundar sig således inte på en oriktig bedömning.

323    När det gäller So Tong Myong har han angetts i egenskap av ordförande för KNIC, som agerar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

324    Det framgår av de handlingar som ingetts till tribunalen att So Tong Myong mellan den 1 oktober 2007 och maj 2012 nämndes som verkställande direktör och ordförande för KNIC. Detta har bekräftats av hans vittnesmål, som återfinns i bilaga A.9 till ansökan, där han preciserade att han var ordförande för KNIC från år 2007 till oktober 2014.

325    Vad gäller So Tong Myongs påstående om att han gick i pension i oktober 2014, har kommissionen gett in ett utdrag ur handelsregistret vid Amtsgericht Hamburg (Hamburgs distriktsdomstol) av den 16 mars 2016, av vilket framgår att han fortfarande var KNIC:s ordförande vid den tidpunkten.

326    I bilaga 2 till den till tribunalen ingivna skrivelsen av den 21 juli 2016 betonade So Tong Myong att denna information endast var korrekt för perioden mellan år 2010 och år 2014, då han gick i pension.

327    Som tidigare har påpekats gäller principen om fri bevisvärdering för domstolens och tribunalens verksamhet, och det enda kriteriet för att bedöma värdet av den bevisning som lagts fram är dess trovärdighet. Vid prövningen av en handlings bevisvärde ska det bedömas om handlingen innehåller tillförlitliga uppgifter, och därvidlag tas hänsyn till handlingens ursprung, omständigheterna kring dess tillkomst, till vem den är ställd och huruvida dess innehåll verkar rimligt och trovärdigt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2012, Shell Petroleum m.fl./kommissionen, T‑343/06, EU:T:2012:478, punkt 161 och där angiven rättspraxis).

328    Tribunalen noterar att So Tong Myong vittnade specifikt för förevarande process, och då vittnesmålet kommer från en person som är föremål för de omtvistade restriktiva åtgärderna, har det endast ett begränsat bevisvärde, i motsats till en offentlig handling såsom ett utdrag ut handelsregistret.

329    Med tanke på att So Tong Myong inte lagt fram någon skriftlig bevisning och på hans roll som ordförande i KNIC, kan det inte anses styrkt att han inte längre har några kopplingar till KNIC och att han inte agerar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

330    Skälen för hans upptagande i förteckningen grundar sig således inte på en oriktig bedömning.

331    Mot denna bakgrund kunde rådet och kommissionen med fog anse, vid tidpunkten för antagandet av den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849, att sökandena i mål T‑533/15 fortfarande agerade på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag.

332    Vad beträffar det argument som sökandena i mål T‑533/15 åberopat angående avsaknaden av bevis för deras förmåga att påverka KNIC:s verksamhet, räcker det att konstatera att de omfattas av ett kriterium för upptagande i förteckningen som avser personer eller enheter som ”agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag” i den mening som avses i artikel 15.1 i b ii i beslut 2013/183, samt personer eller enheter som ”agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag” i den mening som avses i artikel 27.1 i beslut 2016/849.

333    Mot bakgrund av kriterierna för upptagande och de ändrade kriterierna för upptagande, vilkas lagenlighet inte har ifrågasatts av sökandena i mål T‑533/15, ingår dessa sökande i den kategori av personer som agerar på vägnar eller uppdrag av en angiven enhet som kan vara inblandad i att generera intäkter som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas verksamheter för kärnvapenspridning.

334    Under dessa omständigheter fordrar detta kriterium inte nödvändigtvis att sökandena i mål T‑533/15 personligen beslutar om överföring av finansiella tillgångar som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas verksamheter för kärnvapenspridning eller att de kan påverka en sådan överföring. De ska emellertid ha en koppling till den verksamhet som avses i de omtvistade skälen, lästa mot bakgrund av kriterierna i fråga, det vill säga att generera valutaintäkter som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas kärnvapenprogram.

335    Tribunalen har slagit fast att en person vars tjänsteutövning ger denne befogenhet att leda en enhet som är föremål för restriktiva åtgärder i regel kan betraktas som inblandad i den verksamhet som motiverat att restriktiva åtgärder vidtagits mot ifrågavarande enhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, Nabipour m.fl./rådet, T‑58/12, ej publicerad, EU:T:2013:640, punkt 110, och dom av den 5 november 2014, Mayaleh/rådet, T‑307/12 och T‑408/13, EU:T:2014:926, punkt 143).

336    Vad gäller det argument som sökandena i mål T‑533/15 har anfört och som grundar sig på domen av den 12 december 2013, Nabipour m.fl./rådet (T‑58/12, ej publicerad, EU:T:2013:640), ska det noteras att sökandens namn i det målet togs upp i förteckningarna enligt andra bedömningskriterier än de som är aktuella i förevarande mål. I det målet krävdes det att de fysiska personer som omfattades av de restriktiva åtgärderna hade en koppling till verksamheten kärnvapenspridning. I förevarande fall krävs det endast att de fysiska personer som omfattas av de restriktiva åtgärderna i fråga har en koppling till verksamheten att tillhandahålla finansiella tjänster eller överföra medel, tillgångar eller ekonomiska resurser som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas kärnvapenprogram, utan att dessa personer nödvändigtvis behöver vara specifikt kopplade till verksamheten kärnvapenspridning.

337    I förevarande mål fordrar således varken kriterierna eller de omtvistade skälen på grundval av vilka sökandena i mål T‑533/15 förts upp på de omtvistade förteckningarna att det visas föreligga en koppling mellan den berörda personen och den enhet som deltagit i kärnvapenspridning. Vad de fordrar är att det visas föreligga en koppling mellan den berörda personen och den enhet som tillhandahåller eller sörjer för överföring av finansiella tillgångar som kan bidra till Demokratiska folkrepubliken Koreas aktiviteter med anknytning till kärnvapenspridning.

338    I förevarande fall har samtliga sökande i mål T‑533/15, såsom framgår av punkterna 298–331 ovan, haft chefspositioner inom KNIC. Kim Il-Su är chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning och tidigare auktoriserat huvudombud för KNIC i Hamburg. Kang Song-Sam är tidigare auktoriserat ombud för KNIC i Hamburg och är chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning. Choe Chun-Sik är chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning. Sin Kyu-Nam är chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning och tidigare auktoriserat ombud för KNIC i Hamburg. Pak Chun-San var chef vid KNIC:s återförsäkringsavdelning och tidigare auktoriserat huvudombud för KNIC i Hamburg. So Tong Myong var KNIC:s ordförande. Deras respektive roller i KNIC:s återförsäkringsverksamhet, som chefer vid eller för återförsäkringsavdelningen eller som ordförande för KNIC, räcker för att anse att de har en koppling till KNIC:s generering av valutaintäkter, genom att agerar på KNIC:s vägnar eller på dess uppdrag, och för att det inte ska vara nödvändigt att, utöver att kontrollera riktigheten av det andra och det tredje skälet avseende sökandena i mål T‑533/15, stödja sig på indicier rörande deras individuella ageranden för att visa att dessa personer angetts i enlighet med kriterierna för upptagande.

339    Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas såvitt avser förevarande grund.

–       Den tredje grunden: Åsidosättande av uppgiftsskyddet

340    Genom sin tredje grund har sökandena i mål T‑533/15 gjort gällande att artiklarna 4, 10, 14 och 16 i förordning nr 45/2001 har åsidosatts.

341    I detta sammanhang bör det understrykas att samtidigt som sökandena i mål T‑533/15 har nöjt sig med att bara räkna upp bestämmelser i förordning nr 45/2001 samt passager i ett yttrande från Europeiska datatillsynsmannen, påstår de att rådet och kommissionen har offentliggjort felaktiga uppgifter. Rådet och kommissionen påstås därigenom ha gett intryck av att sökandena i mål T‑533/15 deltagit i otillåten verksamhet med koppling till olaglig utveckling av massförstörelsevapen.

342    I detta hänseende är det tillräckligt att konstatera att, mot bakgrund av prövningen av den andra grunden för förevarande talan, de andra och tredje skälen avseende sökandena i mål T‑533/15 inte är behäftade med en oriktig bedömning, och följaktligen har rådet och kommissionen inte offentliggjort felaktiga uppgifter som ger intryck av att sökandena deltagit i otillåten verksamhet.

343    Talan kan således inte vinna bifall på denna grund.

344    I alla händelser saknar denna grund verkan.

345    Även under antagandet att rådet och kommissionen hade behandlat personuppgifter om sökandena på ett sätt som var oförenligt med förordning nr 45/2001, skulle det inte kunna leda till ogiltigförklaring av den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849. Däremot skulle sökandena, om de kunde bevisa att det förekommit en sådan behandling, kunna åberopa åsidosättande av den förordningen i en talan om skadestånd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2016, Rotenberg/rådet, T‑720/14, EU:T:2016:689, punkt 140, och dom av den 22 november 2017, HD/parlamentet, T‑652/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:828, punkterna 33 och 34).

–       Den fjärde grunden: Oproportionerligt åsidosättande av grundläggande rättigheter

346    Sökandena i mål T‑533/15 har upprepat de argument som anförts mot den första gruppen av angripna rättsakter och tillagt att den skada som orsakats av den andra gruppen av angripna rättsakter är fullständigt oproportionerlig.

347    Sökandena i mål T‑533/15 har varken uppmuntrat eller hjälpt KNIC ZD att generera intäkter. KNIC ZD genererar nämligen inga intäkter, varken nu eller när det var verksamt. Dessutom har två av dessa sökande, Pak Chun-San och So Tong Myong, gått i pension och arbetar inte längre för KNIC, medan de fyra andra sökandena inte genererar några intäkter i sina olika roller inom KNIC. Att ta upp deras namn på de omtvistade förteckningarna skulle inte vara till någon nytta, även om det var lämpligt att ta upp KNIC ZD självt. Under dessa omständigheter är det uppenbart fråga om en oproportionerlig inskränkning av deras frihet.

348    Rådet och kommissionen har bestritt dessa argument.

349    Denna grund bygger på argument som är nästan identiska med dem som sökandena i mål T‑533/15 har anfört inom ramen för den fjärde grunden, för att angripa de första omtvistade rättsakterna. Med hänsyn till argumenten i punkterna 274–277 ovan, kan den inte godtas.

350    Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan i mål T‑533/15 ogillas i den mån den avser ogiltigförklaring av den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849.

351    Talan i mål T‑533/15 ska därför ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

352    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

353    Rådet och kommissionen har yrkat att sökandena i mål T‑533/15 ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom dessa sökande har tappat målet, ska rådets och kommissionens yrkanden bifallas.

354    I mål T‑264/16 har KNIC tappat målet och ska därför förpliktas att ersätta kommissionens rättegångskostnader, i enlighet med rådets och kommissionens yrkanden.

355    Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska de medlemsstater som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Förenade kungariket ska således bära sina egna rättegångskostnader i mål T‑533/15.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas i båda målen.

2)      I mål T‑533/15 ska Kim Il-Su och övriga sökande vilkas namn anges i bilaga till domen ersätta rättegångskostnaderna, med undantag för rättegångskostnaderna för Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

3)      I mål T‑264/15 ska Korea National Insurance Corporation ersätta rättegångskostnaderna.

4)      I mål T‑533/15 ska Förenade kungariket bära sina rättegångskostnader.

Frimodt Nielsen Kreuschitz Półtorak

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 mars 2018.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Bakgrund

Restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea

Restriktiva åtgärder mot sökandena

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Konsekvenserna för förfarandet av att beslut 2013/183 har upphävts och ersatts

Turordningen för prövning av målen T 533/15 och T264/16

Talan i mål T 264/16

Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Den andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning

Den tredje grunden: Åsidosättande av principerna om skydd för personuppgifter

Den fjärde grunden: Oproportionerlig inskränkning av de grundläggande rättigheterna

Talan i mål T 533/15

Den talan som väckts av sökandena i mål T 533/15, i den del den avser den första gruppen av angripna rättsakter

– Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

– Den andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning

– Den tredje grunden: Åsidosättande av uppgiftsskyddet

– Den fjärde grunden: Oproportionerligt åsidosättande av grundläggande rättigheter

Talan väckt av sökandena i mål T 533/15 vad gäller den andra gruppen av angripna rättsakter och beslut 2016/849

– Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

– Den andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning

– Den tredje grunden: Åsidosättande av uppgiftsskyddet

– Den fjärde grunden: Oproportionerligt åsidosättande av grundläggande rättigheter

Rättegångskostnader

*      Rättegångsspråk: engelska.

1      Förteckningen över de övriga sökandena är endast bilagd den version som delges parterna.