Talan väckt den 6 november 2013 – FK mot kommissionen

(Mål T-248/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: FK (Damaskus (Syrien) (ombud: E. Grieves, Barrister, och J. Carey, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 14/2007 av den 10 januari 2007 om ändring för sjuttiofjärde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 467/2001 (EUT L 6, s. 6), i den mån den är tillämplig på sökanden, och kommissionens beslut av den 6 mars 2013 att låta sökanden kvarstå i förteckningen, samt

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Det angripna beslutet antogs inte med skyndsamhet eller inom en skälig tidsrymd.

Andra grunden: Kommissionen försummade att på ett meningsfullt sätt för sig själv bedöma huruvida sökanden uppfyllde de relevanta kriterierna. Sökanden gör i synnerhet gällande att kommissionen (a) försummade att eftersöka och/eller införskaffa de bevis som låg bakom anklagelserna, (b) försummade att säkerställa att motiveringen sammanföll med de skäl som Förenta nationernas sanktionskommitté stödde sig på och försummade att söka eller införskaffa tillräckligt detaljerade uppgifter avseende anklagelserna, som skulle ha möjliggjort för sökanden att på ett ändamålsenligt sätt besvara dessa, (c) försummade att bedöma huruvida någon av anklagelserna kunde vara grundade på information som framkommit genom tortyr och (d) försummade att eftersöka och/eller införskaffa någon som helst bevisning till sökandens fördel.

Tredje grunden: Kommissionens tillämpning av bevisbördan och beviskraven var felaktig.

Fjärde grunden: Den motivering kommissionen grundade sig på är rättsligt felaktig genom att (a) ingen av anklagelserna stöds av bevisning, varför kommissionen misslyckas med att visa att anklagelserna är välgrundade, (b) vissa anklagelser är oprecisa, varför sökanden inte på ett effektivt sätt kan bemöta dem, (c) vissa anklagelser är så föråldrade och/eller vaga att de inte på ett logiskt sätt är kopplade till det relevanta kriteriet, och (d) vissa anklagelser är oförenliga med bevisning som är till fördel för sökanden.

Femte grunden: Kommissionen försummade att göra proportionalitetsprövning genom att väga sökandens grundläggande rättigheter mot den faktiska nuvarande risk han påstås utgöra.