DOMSTOLENS DOM

den 4 juli 2000 (1)

”Direktiv 77/93/EEG - Utfärdande av sundhetscertifikat av icke-medlemsländer som inte är växternas ursprungsland - Produkter med ursprung i den del av Cypern som ligger norr om Förenta nationernas buffertzon”

I mål C-219/98,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från House of Lords (Förenade kungariket), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Regina

och

Minister of Agriculture, Fisheries and Food,

ex parte: S.P. Anastasiou (Pissouri) Ltd m.fl.,

ytterligare deltagare i rättegången:

Cypfruvex (UK) Ltd och Cypfruvex Fruit and Vegetable (Cypfruvex) Enterprises Ltd,

angående tolkningen av rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och att de sprids inom gemenskapen (EGT L 26, 1977, s. 20; svensk specialutgåva, område 3, volym 8, s. 6), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/683/EEG av den 19 december 1991 (EGT L 376, s. 29; svensk specialutgåva, område 3, volym 40, s. 17) och enligt kommissionens direktiv 92/103/EEG av den 1 december 1992 (EGT L 363, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 135),

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena D.A.O. Edward, L. Sevón och R. Schintgen samt domarna P.J.G. Kapteyn, C. Gulmann, J.-P. Puissochet (referent), G. Hirsch, P. Jann, M. Wathelet och V. Skouris,

generaladvokat: N. Fennelly,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

-    S.P. Anastasiou (Pissouri) Ltd m.fl., genom D. Vaughan, QC, och M. Hoskins, barrister, befullmäktigade av P. Clough, solicitor,

-    Cypfruvex (UK) Ltd och Cypfruvex Fruit and Vegetable (Cypfruvex) Enterprises Ltd, genom M.J. Beloff, QC, och R. Millett, barrister, befullmäktigade av M. Kramer och S. Sheppard, solicitors,

-    Förenade kungarikets regering, företrädd av J. E. Collins, Assistant Treasury Solicitor, i egenskap av ombud, biträdd av P.M. Roth, QC, och J. Skilbeck, barrister,

-    Greklands regering, genom juridiske rådgivaren A. Samoni-Rantou, utrikesministeriets särskilda avdelning för gemenskapsrättsliga tvister, samt genom S. Dafniou och G. Karipsiadis, särskilda juridiska rådgivare vid samma avdelning, båda i egenskap av ombud,

-    Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren E. White och X. Lewis, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 12 januari 2000 av: S.P. Anastasiou (Pissouri) Ltd m.fl., företrädda av D. Vaughan och M. Hoskins, Cypfruvex (UK) Ltd och Cypfruvex Fruit and Vegetable (Cypfruvex) Enterprises Ltd, företrädda av M.J. Beloff och R. Millett, Förenade kungarikets regering, företrädd av R. Magrill, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av P.M. Roth, Greklands regering, företrädd av A. Samoni-Rantou, N. Dafniou och G. Karipsiadis, och kommissionen, företrädd av X. Lewis,

och efter att den 24 februari 2000 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1.

    House of Lords har genom beslut av den 20 maj 1998, som inkom till domstolen den 15 juni samma år, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt fem frågor om tolkningen av rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och att de sprids inom gemenskapen (EGT L 26, 1977, s. 20; svensk specialutgåva, område 3, volym 8, s. 6), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/683/EEG av den 19 december 1991 (EGT L 376, s. 29; svensk specialutgåva, område 3, volym 40, s. 17) och enligt kommissionens direktiv 92/103/EEG av den 1 december 1992 (EGT L 363, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 135) (nedan kallat direktivet).

2.

    Frågorna har uppkommit i en tvist mellan å ena sidan producenter och exportörer av citrusfrukter, bland vilka återfinns S.P. Anastasiou (Pissouri) Ltd, etablerade i den delen av Cypern som ligger söder om Förenta nationernas buffertzon (nedan kallade Anastasiou m.fl.) och å andra sidan Minister for Agriculture, Fisheries and Food (behörig minister i England för jordbruk, fiske och livsmedel, nedan kallad ministern) med anledning av Cypfruvex (UK) Ltd:s och Cypfruvex Fruit and Vegetable (Cypfruvex) Enterprises Ltd:s (nedan gemensamt kallade Cypfruvex) import till Förenade kungariket av citrusfrukter med ursprung i den delen av Cypern som ligger norr om denna zon (nedan kallad den norra delen av Cypern). Citrusfrukterna vidarebefordrades till gemenskapen efter att ha passerat Turkiet och åtföljdes av sundhetscertifikat som utfärdats av de turkiska myndigheterna.

Tillämpliga bestämmelser

3.

    Artikel 12.1 i direktivet föreskriver, i dess lydelse tillämplig på den omtvistade importen, följande:

”Medlemsstaterna skall, åtminstone angående införsel till deras områden av de växter, växtprodukter och andra föremål som anges i bilaga 5 del B och som kommer från icke-medlemsländer, föreskriva

a)     att dessa växter, växtprodukter och andra föremål och deras emballage skall undergå en noggrann officiell kontroll, antingen av hela försändelsen eller genom representativa stickprov och, om nödvändigt, att transportfordonen också skall kontrolleras officiellt för att följande skall kunna säkerställas:

    -     att de inte är angripna av de skadegörare som anges i bilaga 1 del A.

    -     att de, rörande de växter och växtprodukter som anges i bilaga 2 del A, inte är angripna av de skadegörare som anges för växterna och växtprodukterna i den delen av bilagan.

    -     att de, rörande de växter och växtprodukter och andra föremål som anges i bilaga 4 del A, uppfyller de särskilda krav som anges för växterna och växtprodukterna i den delen av bilagan.

b)     att de måste åtföljas av de certifikat som avses i artiklarna 7 och 8 och att sundhetscertifikatet inte får vara utfärdat tidigare än 14 dagar före den dag då växterna, växtprodukterna eller de andra föremålen lämnar det avsändande landet. Certifikaten skall utfärdas av myndigheter som bemyndigats för detta ändamål enligt Internationella växtskyddskonventionen, eller i fråga om icke-avtalsländer, på grundval av landets lagar eller andra författningar. ...

    ... ”.

4.

    Artikel 12 i direktivet hänvisar följaktligen till artiklarna 7 och 8 som, i likhet med artikel 6, i princip berör växter, växtprodukter och andra föremål med ursprung i gemenskapen.

5.

    Artikel 7.1 i direktivet föreskriver att ett sundhetscertifikat kan utfärdas när det på grundval av den kontroll som fastställs i artikel 6.1 och 6.2 anses att villkoren i dessa bestämmelser är uppfyllda. Artikel 8.2 i direktivet fritar medlemsstaten på vars område produkterna har delats upp i mindre partier, lagrats, eller fått nytt emballage, från att göra en ny kontroll om produkterna inte varit utsatta för någon smittorisk på den statens område. I detta fall skall ett sundhetscertifikat för återutförsel upprättas, som fogas till originalsundhetscertifikatet.

6.

    Artikel 6.1 i direktivet föreskriver att de växter, växtprodukter och andra föremål som anges i bilaga 5 del A och deras emballage skall undergå en noggrann officiell kontroll,antingen av hela försändelsen eller genom representativa stickprov och, om nödvändigt, att transportfordonet också skall undergå en officiell kontroll för att säkerställa:

a)    att de inte är angripna av de skadegörare som anges i bilaga 1 del A,

b)    att de, då det gäller de växter och växtprodukter som anges i bilaga 2 del A, inte är angripna av de skadegörare som anges för växterna och växtprodukterna i den delen av bilagan,

c)    att de, då det gäller de växter och växtprodukter och andra föremål som anges i bilaga 4 del A, uppfyller de särskilda krav som anges i den delen av bilagan.

7.

    Artikel 6.4 i direktivet tillägger att de officiella kontroller som avses i föregående punkter i artikeln skall utföras regelbundet på producentens fastighet, helst på produktionsplatsen, och omfatta de växter eller växtprodukter som odlas, produceras eller används av producenten eller av annan anledning finns på hans fastighet liksom det odlingssubstrat som används där.

8.

    Slutligen föreskriver artikel 9.1 följande:

”Vad gäller växter, växtprodukter eller andra föremål för vilka de särskilda krav som fastställs i bilaga 4 del A är tillämpliga, skall det officiella sundhetscertifikat som krävs enligt artikel 7 vara utfärdat i det land där växten, växtprodukten och de andra föremålen har sitt ursprung, utom

    -    vad gäller trä, om ...

    -    i andra fall, om de särskilda krav som fastställs i bilaga 4 del A kan uppfyllas också på andra platser än den ursprungliga.”

9.

    De citrusfrukter med ursprung i den norra delen av Cypern som är föremål för tvisten vid den nationella domstolen är, i enlighet med de bestämmelser som analyserats ovan, sådana växter och växtprodukter som anges i bilaga 5 och skall därför undergå en växtskyddskontroll. De kan vara angripna av de skadegörare som anges i bilaga 1 eller bilaga 2. De särskilda krav som skall ställas vid importen av citrusfrukterna i enlighet med bilaga 4 del A är att de skall vara fria från stjälkar och blad och att emballaget skall ha en lämplig ursprungsmärkning.

10.

    I domen av den 5 juli 1994 i mål C-432/92, Anastasiou m.fl. (REG 1994, s. I-3087) fastslog domstolen att direktivet utgjorde hinder mot att en medlemsstats nationella myndigheter vid import av citrusfrukter från den norra delen av Cypern godtar sundhetscertifikat som utfärdats av andra myndigheter än Republiken Cyperns behöriga myndigheter.

Tvisten vid den nationella domstolen

11.

    Fram till dess att domen i det ovannämnda målet Anastasiou m.fl. meddelades, transporterade exportörerna citrusfrukter med ursprung i den norra delen av Cypern till Förenade kungariket åtföljda av sundhetscertifikat som utfärdats av myndigheterna i ”Turkiska republiken Nordcypern” och inte av bemyndigade myndigheter i Republiken Cypern. Efter nämnda dom träffade exportörerna ett avtal med ett bolag bildat enligt turkisk rätt. Enligt detta avtal skulle fartyget som transporterade citrusfrukterna från Cypern anlöpa en turkisk hamn och stanna där i minst 24 timmar, för att sedan fortsätta mot Förenade kungariket med ett certifikat som utfärdats av de turkiska myndigheterna efter det att de kontrollerat lasten ombord på fartyget.

12.

    Anastasiou m.fl. yrkade att ministern skulle förpliktas att förbjuda att citrusfrukter som importerats på detta sätt förs in till Förenade kungariket. Court of Appeal lämnade deras talan utan bifall. Sökandena överklagade detta beslut till House of Lords.

13.

    House of Lords, som anser att en tolkning av gemenskapsrätten är nödvändig för att slita tvisten, har vilandeförklarat målet och ställt domstolen följande tolkningsfrågor:

”1.    Har en medlemsstat enligt artikel 12.1 b i rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till medlemsstaterna, i dess ändrade lydelse (nedan kallat direktivet), rätt att godta (och i så fall under vilka omständigheter och på vilka villkor) att växter i den mening som avses i direktivet (nedan kallade växterna), som har sitt ursprung i icke-medlemsländer och som anges i bilaga 5 del B till direktivet, förs in i staten när växterna endast åtföljs av ett sundhetscertifikat som har utfärdats av ett icke-medlemsland från vilket växterna har transporterats till gemenskapen i stället för av ett sundhetscertifikat som har utfärdats i det icke-medlemsland som är växternas ursprungsland?

2.    Skall den första frågan besvaras annorlunda, och i så fall hur, om växterna i fråga omfattas av särskilda krav i bilaga 4 del A punkt 1 till direktivet som kan uppfyllas i andra icke-medlemsländer än ursprungslandet i den mening som avses i artikel 9.1 i direktivet?

3.    Skall EG-domstolens dom i mål C-432/92, Anastasiou (REG 1994, s. I-3087) tolkas och tillämpas så, att nationella myndigheter i en medlemsstat inte får tillåta import av citrusfrukt med ursprung i den del av Cypern som ligger norr om Förenta nationernas buffertzon om den åtföljs av ett sundhetscertifikat som har utfärdats av myndigheterna i ett annat icke-medlemsland från vilket citrusfrukten har transporterats till gemenskapen?

4.    Skall någon av de ovannämnda frågorna besvaras annorlunda om

    a.    växterna i fråga aldrig importerades till det icke-medlemsland i vilket det sundhetscertifikat som åtföljde dem till gemenskapen utfärdades, eftersom de aldrig lossades från fartyget i fråga och/eller aldrig passerade tullgränsen, och/eller

    b.    de särskilda krav som gäller för växterna i fråga redan hade uppfyllts i ursprungslandet?

5.    Skall den första och den andra frågan besvaras annorlunda om växterna i fråga inte lämnades för certifiering i ett annat icke-medlemsland än ursprungslandet av hälsoskäl utan för att undkomma kravet på ett sundhetscertifikat från de behöriga myndigheterna i ursprungslandet?”

Den första, andra, tredje och fjärde frågan

14.

    Det finns anledning att undersöka de fyra första frågorna tillsammans. Den nationella domstolen frågar om, och i förekommande fall på vilka villkor, en medlemsstat enligt direktivet kan tillåta införsel i landet av växter med ursprung i ett icke-medlemsland som enligt direktivet skall undergå ett kontrollförfarande som styrks genom att ett sundhetscertifikat utfärdas, då dessa växter, som omfattas av särskilda krav, endast åtföljs av ett sundhetscertifikat utfärdat av myndigheterna i ett avsändande icke-medlemsland som inte är växternas ursprungsland.

15.

    Anastasiou m.fl. och den grekiska regeringen har gjort gällande att i ett dylikt fall krävs det enligt direktivet att ett sundhetscertifikat utfärdats av de behöriga myndigheterna i växternas ursprungsland. Vad avser vissa särskilda krav som lämpar sig för det kan ett kompletterande certifikat utfärdas av myndigheterna i det avsändande landet som inte är ursprungsland. Denna tolkning verkar enligt dem följa såväl av direktivets lydelse som av dess syfte.

16.

    Vad avser direktivets lydelse innebär å ena sidan hänvisningen i artikel 12.1 till artikel 7, som i sin tur hänvisar till artikel 6, att det erforderliga sundhetscertifikatet kan utfärdas först efter det att en officiell och noggrann kontroll gjorts på producentens fastighet. Denna kontroll skall inte bara omfatta de växter som odlas, utan även de produkter som används eller finns på fastigheten samt det odlingssubstrat som används. En dylik kontroll kan endast åligga myndigheterna i det land som växterna kommer från. Visserligen tillåter artikel 9.1 i direktivet att det i vissa fall och i begränsad omfattning görs undantag från denna regel för certifiering av att vissa särskilda krav iakttagits, men detta undantag innebär inte att växterna inte skall förses med ett sundhetscertifikat som utfärdats i ursprungslandet beträffande de andra krav som gäller för växterna.

17.

    Å andra sidan tillåter inte heller direktivets syfte, som är att förhindra att skadegörare på växter förs in till och sprids inom gemenskapen, att direktivet tolkas på något annat sätt. De standardiserade grundliga sundhetskontroller som utförs på odlingsplatsen av produkter med ursprung i gemenskapen, sedan genomförandet av rådets direktiv 91/683/EEG av den 19 december 1991 om ändring av direktiv 77/93 (EGT L 376, s. 29; svensk specialutgåva, område 3, volym 40, s. 17), skulle vara meningslösa om det inte samtidigt erfordrades åtminstone jämförbara garantier för de växter som importerats från icke-medlemsländer. I likhet med vad som framgår av domen i detovannämnda målet Anastasiou m.fl. grundas det i direktivet föreskrivna systemet på ett samarbete mellan myndigheterna i den importerande medlemsstaten och myndigheterna i det exporterande landet i syfte att utplåna skadegörare. För det fall sundhetskontrollen gjordes och sundhetscertifikatet utfärdades av myndigheter som inte är ursprungslandets lagenliga myndigheter, skulle ett effektivt samarbete vara omöjligt.

18.

    Beträffande de växter med ursprung i icke-medlemsländer för vilka sundhetscertifikat skall utfärdas, har Cypfruvex, Förenade kungarikets regering och kommissionen däremot hävdat att sundhetscertifikatet kan utfärdas på annan plats än i ursprungslandet. Det enda undantaget från detta är när särskilda villkor - som bara kan uppfyllas i ursprungslandet - gäller för produkten.

19.

    Alltsedan ändringen som genomfördes år 1993 föreskriver direktivet två olika system, varav det ena gäller för växter med ursprung i gemenskapen och det andra för växter med ursprung i icke-medlemsländer. De förra skall vanligtvis undergå en kontroll på produktionsplatsen, medan de senare omfattas av ett dubbelt krav på certifiering i ett icke-medlemsland samt kontroll vid införseln till gemenskapen. Ett allmänt krav på certifiering i produktionslandet av växter som inte har sitt ursprung i gemenskapen skulle vara meningslöst och till och med i vissa fall omöjligt, vilket skulle innebära en oberättigad diskriminering av dessa växter i strid med Internationella växtskyddskonventionen, undertecknad i Rom den 6 december 1951.

20.

    Direktivets ordalydelse påstås återspegla denna logik. Varken artikel 12.1 eller någon annan bestämmelse i direktivet föreskriver att sundhetscertifikatet skall utfärdas på en särskild ort, förutom i de speciella fall som anges i artikel 9.1 då det föreligger vissa särskilda krav. Däremot nämner rubriken i bilaga 5 en sundhetskontroll ”i ursprungs- eller avsändarlandet”. Under dessa omständigheter syftar hänvisningen i artikel 12.1 i direktivet, som är tillämplig på växter med ursprung i icke-medlemsländer, till artiklarna 7 och 8, som är tillämpliga på växter med ursprung i gemenskapen, endast till att precisera formen för certifikatet och inte till att likställa de närmare bestämmelser för sundhetskontrollen som krävs för den ena och den andra växtkategorin. Dessutom skulle det inte vara möjligt att förstå artikel 9.1 i direktivet om detta certifikat i samtliga fall måste utfärdas av myndigheterna i ursprungslandet, eftersom det under alla omständigheter krävs ett enda certifikat per försändelse.

21.

    En dylik tolkning skulle dessutom vara förenlig med den lösning som domstolen lagt fast i domen i det ovannämnda målet Anastasiou m.fl. I denna dom inskränkte sig EG-domstolen till att närmare ange vad som avses med ett icke-medlemslands ”myndigheter som bemyndigats” enligt artikel 12.1 i direktivet. I denna dom betonades det nödvändiga samarbetet mellan behöriga myndigheter, och detta samarbete skulle kunna genomföras med myndigheterna i ett avsändande icke-medlemsland, om de bemyndigats och erkänts, vilket är fallet beträffande myndigheterna i Turkiet. Direktivets syfte är nämligen inte att utplåna skadegörare i icke-medlemsländer, utan att skydda gemenskapen från smittoriskerna.

22.

    Domstolen konstaterar inledningsvis, såsom redan gjorts i punkterna 61 och 62 i domen i det ovannämnda målet Anastasiou m.fl., att det gemensamma systemet för skydd mot införsel av skadegörare på produkter som importerats från icke-medlemsländer, som följer av direktivet, i huvudsak grundar sig på en kontroll som utförs av experter med lagenliga bemyndiganden från regeringen i det exporterande landet och som dokumenteras i ett för ändamålet avsett sundhetscertifikat. De kontroller som utförs av importerande medlemsstater vid gränsen utförs i själva verket i mycket begränsad omfattning och kan under alla omständigheter inte ersätta sundhetscertifikaten.

23.

    Vidare är ett samarbete mellan myndigheterna i den exporterande staten och i den importerande medlemsstaten nödvändigt för att uppnå målen med direktivet. Myndigheterna i det senare landet skall underrätta myndigheterna i det förra landet om varje problem som uppkommer beträffande sundhetscertifikat som utfärdats av myndigheterna i den exporterande staten, exempelvis då de certifierade produkterna visar sig vara angripna eller då certifikaten förfalskats eller är oriktiga (se domen i det ovannämnda målet Anastasiou m.fl., punkt 63).

24.

    Mot bakgrund av ovanstående fastslog domstolen i det ovannämnda målet Anastasiou m.fl. att medlemsstaterna inte kan godta sundhetscertifikat som utfärdats av myndigheter eller av statstjänstemän i en icke erkänd enhet i produkternas ursprungsland. Detta innebär inte nödvändigtvis att direktivet skall tolkas på så sätt att det förbjuder en medlemsstat att, i avsaknad av sundhetscertifikat från ursprungslandet, godta att produkter som endast försetts med ett certifikat som utfärdats av ett avsändande icke-medlemsland förs in på dess territorium.

25.

    Artikel 12.1 b i direktivet föreskriver att sundhetscertifikaten skall utfärdas av myndigheter som bemyndigats i det avsändande landet och anger hur begreppet ”myndigheter som bemyndigats” skall tolkas, men det innehåller inte någon bestämmelse om att myndigheterna i fråga skall vara myndigheterna i produkternas ursprungsland.

26.

    Med beaktande dels av rubriken till bilaga 5, dels av ordalydelsen i artikel 9.1 i direktivet, kan avsaknaden av en sådan bestämmelse svårligen anses vara en tillfällighet.

27.

    Rubriken till en bilaga kan inte i sig medföra att en tolkning som följer av bestämmelser i sak i en gemenskapsrättslig text blir ogiltig. Rubriken är emellertid av betydelse i förevarande mål där det handlar om att avgöra huruvida gemenskapslagstiftaren underförstått avsett att förbehålla myndigheterna i produktens ursprungsland rätten att utfärda certifikat eller inte. Det skall noteras att bilaga 5 uttryckligen uppges innehålla en uppräkning av de växter som, då de har sitt ursprung i ett icke-medlemsland, skall undergå en sundhetskontroll i ursprungs- eller avsändarlandet innan de kan föras in i gemenskapen.

28.

    Vidare föreskriver artikel 9.1 i direktivet att sundhetscertifikatet skall utfärdas i växternas ursprungsland då växterna omfattas av vissa särskilda krav. Det föreskrivs vissa undantag från denna regel, särskilt då dessa krav kan uppfyllas på annan plats. Om det var så att samtliga växter som skall undergå växtskyddskontroll måste kontrolleras i ursprungslandet - oavsett om växterna omfattas av särskilda krav eller ej - skulle det saknas anledning att i artikel 9.1 framställa denna allmänna skyldighet som en särskild regel, tillämplig på endast vissa av dessa växter. Däremot är denna bestämmelse berättigad i direktivets system om det medges att kontrollen, förutom i de fall som avses i artikel 9.1, kan utföras antingen i det icke-medlemsland där växterna har sitt ursprung, eller i ett avsändande icke-medlemsland som inte är ursprungslandet.

29.

    Det huvudargument avseende direktivets lydelse som åberopats av Anastasiou m.fl. och den grekiska regeringen till stöd för deras tolkning utgörs av att artikel 12.1 hänvisar till artikel 7 och indirekt till artikel 6 i direktivet. Båda dessa artiklar rör i princip växter med ursprung i gemenskapen. Växter med ursprung i tredje land skall nämligen åtföljas av sådana certifikat som föreskrivs i artiklarna 7 och 8, det vill säga sundhetscertifikat och i förekommande fall sundhetscertifikat för återutförsel. Vad avser växter med ursprung i gemenskapen kan emellertid sundhetscertifikatet endast utfärdas efter kontroll enligt artikel 6, som bland annat innefattar regelbundna officiella kontroller på producentens fastighet.

30.

    Kravet på att produkter från icke-medlemsländer skall åtföljas av certifikat som motsvarar de certifikat som skall åtfölja produkter från gemenskapen, innebär emellertid inte automatiskt att ett förfarande som motsvarar gemenskapsförfarandet vid undersökning och växtskyddskontroll skall iakttas i exporterande icke-medlemsländer innan certifikat utfärdas.

31.

    Visserligen anger åttonde övervägandet i direktiv 91/683 att ”[d]et lämpligaste stället att genomföra växtskyddskontroll på är produktionsplatsen”, men detta innebär enligt samma övervägande att ”denna kontroll obligatoriskt [bör] genomföras på produktionsplatsen”, men endast ”[a]vseende produkter från gemenskapen”.

32.

    Det skall likväl säkerställas att målet med direktivet, som är att förhindra att skadegörare på växter förs in i och sprider sig inom gemenskapen, kan uppnås utan att växter med ursprung utanför gemenskapen måste undergå ett certifieringsförfarande i ursprungslandet. I synnerhet skulle det strida mot direktivets syfte att föreskriva tvingande bestämmelser för produkter med ursprung i gemenskapen, medan växter med ursprung utanför gemenskapen omfattades av mindre stränga krav.

33.

    Det framgår av en jämförelse mellan artikel 12.1 och artikel 6.1 i direktivet att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall utföra en noggrann officiell kontroll. Syftet med denna kontroll är att säkerställa att växterna inte är angripna och att de uppfyller de särskilda krav som berör dem, oavsett produkternas ursprung, samt att denna kontroll beträffande produkter med ursprung i icke-medlemsländer i princip utförs när växterna förs in till en medlemsstat.

34.

    De växter med ursprung i icke-medlemsländer som anges i bilaga 5 del B till direktivet omfattas således av kravet på att myndigheterna i ett icke-medlemsland skall utfärda ett certifikat som intygar att de överensstämmer med importlandets växtskyddsbestämmelser. Dessutom skall dessa växter undergå en officiell kontroll när de förs in till gemenskapen. Detta dubbla kontrollsystem möjliggör i princip ett lämpligt skydd mot att skadegörare på växter förs in till gemenskapen. Visserligen är det i praktiken omöjligt att förvissa sig om att de kontroller som utförs i ett icke-medlemsland ger samma garantier som de kontroller som krävs enligt direktivet för växter som producerats i gemenskapen, men ett sådant förhållande gäller inte enbart beträffande avsändande icke-medlemsländer som inte är ursprungsland, utan även beträffande de kontroller som utförs i det icke-medlemsland som är växternas ursprungsland.

35.

    Såsom hävdats av Förenade kungarikets regering har medlemsstaterna inte någon faktisk eller juridisk möjlighet att hos myndigheterna i icke-medlemsländer som utfärdat ett sundhetscertifikat vidta noggranna undersökningar av på vilka villkor som den föregående kontrollen utförts. För det fall vilket icke-medlemsland som helst villkorslöst kunde utfärda ett sundhetscertifikat som möjliggjorde att växter fördes in till gemenskapen, med förbehåll för den gränskontroll vars begränsningar fastställts i domen i det ovannämnda målet Anastasiou m.fl., skulle följden således bli en osäkerhet i strid med gemenskapens intresse inom växtskyddsområdet, som direktivet avser att skydda.

36.

    Möjligheten att beträffande växter som inte omfattas av särskilda krav som endast kan iakttas på ursprungsplatsen utfärda certifikat om att det inte finns några skadegörare och att produkten överensstämmer med det importerande landets bestämmelser skall följaktligen, åtminstone, förbehållas de icke-medlemsländer från vilka växterna exporterats till gemenskapen efter att faktiskt ha förts in i dessa länder och funnits där under en sådan tidsperiod och under sådana förhållanden att lämpliga kontroller kunnat utföras.

37.

    Den importerande medlemsstaten kan med hjälp av de färdhandlingar som åtföljer varorna kontrollera att begränsningen iakttagits, och en sådan begränsning möjliggör för exportstaten och den importerande medlemsstaten att samarbeta. Betydelsen av detta samarbete slogs fast i domen i det ovannämnda målet Anastasiou m.fl. Den kan också begränsa de inneboende riskerna för att produkterna certifieras då de bara passerar via ett icke-medlemsland.

38.

    Följaktligen skall svaret på de fyra första frågorna som ställts av den nationella domstolen bli att en medlemsstat enligt direktivet kan tillåta införsel i landet av växter som har sitt ursprung i ett icke-medlemsland och för vilka ett sundhetscertifikat skall utfärdas om att i synnerhet särskilda krav iakttagits, om växterna - då det inte föreligger något certifikat som utfärdats av de behöriga myndigheterna i ursprungslandet - åtföljs av ett certifikat som utfärdats i ett icke-medlemsland som inte är växternas ursprungsland och under förutsättning att:

-    växterna har importerats till det land i vilket kontrollen utförts innan växterna exporterats från detta land till gemenskapen,

-    växterna befunnit sig i detta land under en sådan tidsperiod och under sådana förhållanden att lämpliga kontroller kunnat utföras, och

-    växterna inte omfattas av särskilda bestämmelser som endast kan iakttas på ursprungsplatsen.

Den femte frågan

39.

    Den nationella domstolen har ställt den femte frågan för att få klarhet i huruvida den importerande medlemsstaten skall beakta skälen till att sundhetscertifikatet inte utfärdats i växternas ursprungsland för att bedöma om det framlagda certifikatet uppfyller kraven i direktivet.

40.

    Direktivet skall tolkas på så sätt att det i vissa fall och under vissa objektiva förutsättningar tillåter att sundhetscertifikat utfärdas i andra länder än i växternas ursprungsland. Därför ankommer det inte på medlemsstaten att till dessa objektiva förutsättningar lägga förutsättningar som sammanhänger med skälen till att importören använt ett förfarande som är tillåtet i enlighet med en korrekt tolkning av direktivet.

41.

    Svaret skulle bli annorlunda endast om möjligheten att förete ett sundhetscertifikat som utfärdats i ett land som inte är produkternas ursprungsland enligt direktivet förbehölls de fall då certifiering inte kan äga rum i ursprungslandet uteslutande på grund av växtskyddsskäl. Då direktivet inte skall tolkas på detta sätt kan den importör som av andra skäl låter sina varor kontrolleras i ett land som inte är varornas ursprungsland inte anses undandra sig tillämpningen av en gemenskapsrättslig bestämmelse.

42.

    Följaktligen skall den nationella domstolens femte fråga besvaras på så sätt att det inte ankommer på den berörda medlemsstaten att beakta skälen till att sundhetscertifikatet inte utfärdats i växternas ursprungsland för att den skall kunna bedöma om certifikatet uppfyller kraven i direktivet.

Rättegångskostnader

43.

    De kostnader som har förorsakats Förenade kungarikets regering och den grekiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- angående de frågor som genom beslut av den 20 maj 1998 har ställts av House of Lords - följande dom:

1.

    En medlemsstat kan enligt rådets direktiv 77/93/EEG av den 21 december 1976 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och att de sprids inom gemenskapen, i dess ändrade lydelse, tillåta införsel i landet av växter som har sitt ursprung i ett icke-medlemsland och för vilka ett sundhetscertifikat skall utfärdas om att i synnerhet särskilda krav iakttagits, om växterna - då det inte föreligger något certifikat som utfärdats av de behöriga myndigheterna i ursprungslandet - åtföljs av ett certifikat som utfärdats i ett icke-medlemsland som inte är växternas ursprungsland och under förutsättning att:

    -    växterna har importerats till det land i vilket kontrollen utförts innan växterna exporterats från detta land till gemenskapen,

    -    växterna befunnit sig i detta land under en sådan tidsperiod och under sådana förhållanden att lämpliga kontroller kunnat utföras, och

    -    växterna inte omfattas av särskilda bestämmelser som endast kan iakttas på ursprungsplatsen.

2)    Det ankommer inte på den berörda medlemsstaten att beakta skälen till att sundhetscertifikatet inte utfärdats i växternas ursprungsland för att den skall kunna bedöma om certifikatet uppfyller kraven i direktiv 77/93 i dess ändrade lydelse.

Rodríguez IglesiasEdward Sevón     Schintgen Kapteyn                 Gulmann Puissochet Hirsch Jann         Wathelet                            Skouris

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 4 juli 2000.

R. Grass

G.C. Rodríguez Iglesias

Justitiesekreterare

Ordförande

1: Rättegångsspråk: engelska.