FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 9 december 2009

Mål T‑377/08 P

Europeiska kommissionen

mot

Gerhard Birkhoff

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Ersättning för sjukvårdskostnader – Ogiltigförklaring av beslut i första instans att inte bevilja förhandstillstånd för att erhålla ersättning för kostnaderna för inköp av en rullstol – Missuppfattning av bevisning”

Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 8 juli 2008 i mål F-76/07, Birkhoff mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen) med yrkande om att domen ska upphävas.

Avgörande: Europeiska unionens personaldomstols dom (första avdelningen) av den 8 juli 2008 i mål F-76/07, Birkhoff mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen) upphävs. Avräkningskontorets beslut av den 8 november 2006 ogiltigförklaras. Gerhard Birkhoff och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i förevarande instans. Kommissionen ska ersätta samtliga rättegångskostnader i målet i första instans.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Sjukvårdskostnader – Återbetalning – Avslag – Klagomål – Avslagsbeslut – Motiveringsskyldighet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Sjukvårdskostnader – Återbetalning – Avslag – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 72)

3.      Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt – Beaktande av tjänstemannens intressen

(Reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, artikel 35.2)

1.      Motiveringen av beslutet att ogilla ett klagomål förutsätts sammanfalla med motiveringen av det beslut som klagomålet riktas mot.

När avräkningskontoret således på negativ inrådan från det medicinska rådet avslår ansökan om finansieringen av vissa sjukvårdskostnader i enlighet med artikel 20 i de gemensamma reglerna och den berörda riktar klagomål mot den alltför allmänt hållna och kortfattade motivering av detta avslag, ska administrationen i syfte att bemöta detta klagomål lämna en mer ingående motivering under det administrativa förfarandet. Dessa särskilda skäl som hänför sig till det enskilda fallet och som getts innan klagomålet lämnades in, förutsätts sammanfalla med motiveringen av avslagsbeslutet och ska således anses som delar av de uppgifter som är relevanta för att bedöma lagligheten av detta beslut.

(se punkterna 55 och 56)

Hänvisning till domstolen den 9 december 1993, C‑115/92 P, Parlamentet mot Volger, REG 1993, s. I‑6549, punkt 22 ; domstolen den 23 september 2004, C‑150/03 P, Hectors mot parlamentet, REG 2004, s. I‑8691, punkterna 47–49, förstainstansrätten den 22 mars 1995, T‑586/93, Kotzonis mot CES, REG 1995, s. II‑665, punkt 105, förstainstansrätten den 11 mars 1999, T‑66/98, Gaspari mot parlamentet, REGP 1999, s. I‑A‑55 och II‑287, punkterna 30–33, förstainstansrätten den 11 maj 2000, T‑34/99, Pipeaux mot parlamentet, REGP 2000, s. I‑A‑79 och II‑337, punkterna 18 och 19, och förstainstansrätten den 6 juli 2004, T‑281/01, Huygens mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑203 och II‑903, punkt 107

2.      Personaldomstolens kontroll sträcker sig inte till att pröva medicinska bedömningar i egentlig mening, vilka måste betraktas som slutgiltiga när de har gjorts i enligt med gällande bestämmelser.

Förtroendeläkarens och medicinska rådets ståndpunkt i – den rent tekniska – frågan om huruvida en felaktig rullstol med hänsyn till det material som använts vid tillverkningen eller till orsaken till att ryggstödet gått sönder, rimligtvis bör repareras eller om det av säkerhetshänsyn är motiverat att finansiera inköpet av en ny rullstol, utgör inte en medicinsk bedömning i egentlig mening. Rättspraxis avseende den inskränkta domstolsprövningen av medicinska utlåtanden är inte tillämplig i ett fall som det förevarande.

(se punkterna 68–70)

Hänvisning till domstolen den 19 januari 1988, 2/87, Biedermann mot revisionsrätten, REG 1988, s. 143, punkt 8, förstainstansrätten den 16 mars 1993, T‑33/89 och T‑74/89, Blackman mot parlamentet, REG 1993, s. II‑249, punkt 44, förstainstansrätten den 12 maj 2004, T‑191/01, Hecq mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑147 och II‑659, punkt 62

3.       Administrationens omsorgsplikt gentemot sina underställda, vilken avspeglar den balans mellan de ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som har skapats genom tjänsteföreskrifterna i relationerna mellan administrationen och de offentliganställda, innebär bland annat att myndigheten, när den fattar beslut avseende en tjänsteman, ska ta hänsyn inte bara till tjänstens intresse utan också till den berörda tjänstemannens intresse.

Tillsättningsmyndigheten åsidosätter sin omsorgsplikt när den inte tar hänsyn till intresset hos en sökande, pensionerad tjänsteman, som begärt ersättning för kostnaderna för att byta ut hans dotters rullstol, trots att myndigheten inte känner till att sökanden bor i en annan medlemsstat än sin dotter och att rullstolen inköpts i en första medlemsstat och reparerats i en andra. Denna situation gör det särskilt svårt för sökanden att bevisa orsaken till rullstolens defekt och att visa att hans dotter, som är lam i båda benen, är i behov av en ny stol för ett anständigt privat- och yrkesliv.

Under sådana omständigheter måste tillsättningsmyndigheten anta en mer aktiv roll i ärendets handläggning genom att bland annat analogt tillämpa artikel 35.2 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring, enligt vilka administrationen, när tvisten är av medicinsk natur, innan den uttalar sig om klagomålet, kan begära in utlåtande av en medicinskt sakkunnig varvid ”[k]ostnaderna för detta skall belasta det gemensamma systemet.” När en sådan tvist är av teknisk natur måste denna myndighet därför avgöra, om det är bättre, ur ett rent ekonomiskt perspektiv, att bistå sökanden i sökandet efter en tekniskt sakkunnig, varvid kostnaderna för detta ska belasta det gemensamma systemet, eller att fatta beslut om att ersätta kostnaderna för inköp av en ny rullstol upp till ett eventuellt tak.

(se punkterna 87–89)

Hänvisning till domstolen den 28 maj 1980, 33/79 och 75/79, Kuhner mot kommissionen, REG 1980, s. 1677, punkt 22, domstolen den 29 juni 1994, C‑298/93 P, Klinke mot domstolen, REG 1994, s. I‑3009, punkt 38, och förstainstansrätten den 27 september 2006, T‑156/05, Lantzoni mot domstolen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑189 och II‑A‑2‑969, punkt 88