Talan väckt den 4 juli 2012 - Tyskland mot kommissionen
(Mål T-295/12)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och J. Möller samt advokaterna T. Lübbig och M. Klasse)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 25 april 2012 angående statligt stöd SA.25051 (C 19/2010) (ex NN 23/2010) som Tyskland beviljat Zweckverband Tierkörperbeseitigung i Rheinland-Pfalz, i Saarland, i Rheingau-Taunus-Kreis och i Landkreis Limburg-Weilburg (ärende C(2012) 2557 final),
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.
Första grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 107.1 FEUF och artikel 106.2 FEUF genom att felaktigt anse att Zweckverbands ställande av reservkapacitet för epidemier inte utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och kommissionen har därvid i väsentlig mån överskridit det utrymme för skönsmässig bedömning som den tillerkänns enligt unionsdomstolarna. I synnerhet har kommissionen inte beaktat att det följer av praxis från unionsdomstolarna att kommissionen enbart såvitt avser "uppenbart oriktiga bedömningar" har rätt att kontrollera medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller definitionen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Kommissionen har därmed inte rätt att ersätta den bedömning som gjorts av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna med sin egen bedömning.
Andra grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 107.1 FEUF genom att felaktigt ha fastställt att det förelåg en ekonomisk fördel genom att felaktigt ha tillämpat de så kallade Altmark-kriterierna, enligt vilka ersättning för fullgörandet av gemenskapsrättsliga skyldigheter inte utgör ett gynnande i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Kommissionen har vid prövningen enligt vart och ett av de fyra Altmark-kriterierna gjort oriktiga bedömningar. I synnerhet med hänsyn till det tredje Altmark-kriteriet har kommissionen inte endast inskränkt sig till den fråga som skulle bedömas, nämligen huruvida ersättningen går utöver vad som är nödvändigt för att täcka kostnaderna för att fullgöra skyldigheterna. I stället prövade kommissionen på ett rättsstridigt sätt huruvida omfattningen på den reservkapacitet som Zweckverband Tierkörperbeseitigung ställt var oproportionerlig. Kommissionen konstaterade att så var fallet, trots att det förelåg yttranden från branschen som visade på motsatsen.
Tredje grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 107.1 FEUF genom att felaktig fastställa att det var fråga om påverkan på handeln mellan medlemsstaterna och konkurrenssnedvridning. Kommissionen medger visserligen att Zweckverband Tierkörperbeseitigung inom dess upphämtningsområde rättsenligt har ett regionalt monopol, varigenom någon rättsenlig konkurrens inte kan snedvridas. Kommissionen har av detta förhållande inte dragit den nödvändiga slutsatsen, att inte ens någon potentiell påverkan på handeln mellan medlemsstaterna eller konkurrenssnedvridning kan förekomma, eftersom Zweckverband Tierkörperbeseitigung inte konkurrerar med andra företag och inte heller med företag från andra medlemsstater som är villiga att etablera sig inom detta område.
Fjärde grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 106.2 FEUF genom att göra en oriktig bedömning av villkoren för beviljande av stöd i bestämmelsen. I synnerhet har kommissionen i det angripna beslutet inte beaktat att den enligt denna bestämmelse måste granska huruvida det är fråga om överkompensation när det gäller ersättning för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Kommissionen får emellertid inte avvika från villkoren i bestämmelsen genom att bedöma kostnaderna för tjänsten, ändamålsenligheten av de beslut som fattas av de behöriga myndigheterna inom detta område eller näringsidkarens ekonomiska effektivitet.
Femte grunden: Kommissionen har åsidosatt kompetensfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna samt åsidosatt den unionsrättsliga subsidiaritetsprincipen. Kommissionen underlät nämligen i väsentlig mån att beakta medlemsstaternas företräde att vidta skönsmässiga bedömningar och kommissionens underordnade ställning när det gäller fastställandet och definitionen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse genom att ersätta de behöriga myndigheternas bedömning med sin egen prövning (åsidosättande av artikel 14 FEUF och artikel 5.3 FEU).
Sjätte grunden: Kommissionen har gjort en oriktig bedömning och åsidosatt det allmänna diskrimineringsförbudet i unionsrätten. Vid prövningen av definitionen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inskränkte sig kommissionen inte endast till uppenbart oriktiga bedömningar.
Sjunde grunden: Kommissionen har lämnat en bristande motivering av det angripna beslutet (åsidosättande av artikel 296.2 FEUF). Kommissionen har nämligen i beslutet inte angett något skäl till varför de behöriga myndigheterna, lagstiftaren och Bundesverwaltungsgericht gjorde en "uppenbart oriktig bedömning" i den mening som avses unionsdomstolarnas praxis när de kvalificerade ställandet av reservkapacitet för epidemier som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.
____________