Mål T‑296/12
The Health Food Manufacturers’ Association m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
ˮKonsumentskydd – Förordning (EU) nr 432/2012 – Hälsopåståenden om livsmedel – Talan om ogiltigförklaring – Regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder – Villkoret direkt berörd – Upptagande till sakprövning – Åsidosättande av artiklarna 13 och 28 i förordning (EG) nr 1924/2006 – Principen om god förvaltningssed – Icke-diskriminering – Felaktiga bedömningskriterier – Förordning nr 1924/2006 – Invändning om rättsstridighet – Rätten att yttra sig – Rättssäkerhet – Oskälig övergångsperiod – Förteckning över påståenden under handläggning”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 12 juni 2015
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Begreppet regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF – Varje akt med allmän giltighet med undantag av lagstiftningsakter – Kommissionens förordning om fastställande av en förteckning över godkända hälsopåståenden om livsmedel – Omfattas
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning nr 432/2012)
2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Kommissionens förordning om fastställande av en förteckning över godkända hälsopåståenden om livsmedel – Sökande som angett precisa indikationer avseende hälsopåståenden som blivit föremål för beslut om icke-godkännande, vilket inverkat på sökandens rättsliga ställning – Upptagande till sakprövning
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning nr 432/2012)
3. Domstolsförfarande – Bevis – Skriftlig bevisning – Bevisvärde – Unionsdomstolens bedömning – Kriterier
(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 64 och 65)
4. Talan om ogiltigförklaring – Sakprövningsförutsättningar – Berättigat intresse av att få saken prövad – Två sökande som ger in en och samma ansökan – Upptagande till sakprövning av en sökandes talan – Nödvändigt att pröva om den talan som väckts av den andra sökanden kan tas upp till sakprövning– Föreligger inte
(Artikel 263 FEUF)
5. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Regleringsakter som medför genomförandeåtgärder – Begrepp – Förordning nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över godkända hälsopåståenden om livsmedel – Omfattas inte
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning nr 432/2012)
6. Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Fastställande av en harmoniserad förteckning över godkända påståenden – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, skälen 1 och 2 samt artiklarna 1 och 13.1–13.3)
7. Unionsrätt – Tolkning – Metoder – Bokstavstolkning, systematisk tolkning, historisk tolkning och teleologisk tolkning – Beaktande av motiveringen till den aktuella rättsakten
8. Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel –Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Fastställande av en harmoniserad förteckning över godkända påståenden – Kommissionens överskridande av en processuell frist – Inverkan på den berörda rättsaktens lagenlighet – Villkor
(Europaparlamentets och rådets direktiv 1924/2006, artikel 13.3)
9. Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel –Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Fastställande av en harmoniserad förteckning över godkända påståenden – Kommissionens tillämpning av övergångsåtgärder på påståenden som ännu är under handläggning eller inväntar utvärdering – Tillåtet
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, artiklarna 13.1, 28.5 och 28.6)
10. Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel –Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Fastställande av en harmoniserad förteckning över godkända påståenden – Fastställande av provisoriska åtgärder som tillämpas på hälsopåståenden som ännu är under handläggning eller inväntar utvärdering – Identifiering av påståenden som ännu är under handläggning genom hänvisning till flera webbplatser – Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, artiklarna 13.2, 28.5 och 28.6; kommissionens förordning nr 432/2012, skälen 4 och 11)
11. Grundläggande rättigheter – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätten till god förvaltning – Rätten att yttra sig – Tillämpas inte på förfaranden som leder till att en rättsakt med allmän giltighet antas
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 a; kommissionens förordning nr 432/2012)
12. Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel –Förordning nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Fastställande av en harmoniserad förteckning över godkända påståenden – Skyldighet till samråd med producenterna inom sektorn och övriga berörda parter – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, artikel 13.1–13.3; kommissionens förordning nr 432/2012)
13. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Förordning om fastställande av en förteckning över godkända hälsopåståenden om livsmedel
(Artikel 296 andra stycket FEUF; kommissionens förordning nr 432/2012)
14. Unionsrätt – Principer – Likabehandling – Begrepp
15. Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel –Förordning nr 1924/2006 – Vetenskaplig riskbedömning – Krav på en hög hälsoskyddsnivå – Genomförande av en mindre omfattande bedömning av andra hälsopåståenden än de som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Omfattas inte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, skäl 17 och artiklarna 5, 6 och 13.1–13.3, 13.5 och 14)
16. Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel –Förordningarna nr 178/2002 och nr 1924/2006 – Andra hälsopåståenden än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Fastställande av en harmoniserad förteckning över godkända påståenden – Skyldighet att anta riktlinjer angående det sätt på vilket Efsa avser att bedöma ansökningarna om godkännande av hälsopåståenden – Föreligger inte – Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 178/2002 och nr 1924/2006, artikel 13.3)
17. Tillnärmning av lagstiftning – Näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel –Förordningarna nr 178/2002 och nr 1924/2006 – Vetenskaplig riskbedömning – Andra hälsopåståenden än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – Tillämpning av förordning nr 1924/2006 såsom lex specialis – Följder
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 178/2002, artikel 30.4, och nr 1924/2006, artikel 13.2 och 13.3)
18. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Generell hänvisning till andra handlingar som bifogats ansökan – Avvisning
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
19. Invändning om rättsstridighet – Räckvidd – Rättsakter mot vilka invändning om rättsstridighet kan göras – Rättsakt av allmän karaktär som ligger till grund för det angripna beslutet – Nödvändigt med ett rättsligt samband mellan den angripna rättsakten och den omtvistade allmänna rättsakten
(Artikel 277 FEUF)
20. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Förberedande rättsakter – Omfattas inte – Förteckning som publicerats av kommissionen med de hälsopåståenden som är under handläggning och som omfattas av den övergångsordning som föreskrivs i förordning nr 1924/2006 – Rättsakt som endast förbereder det slutliga beslutet – Omfattas inte
(Artikel 263 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, artikel 28.5 och 28.6)
21. Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Krav på ett faktiskt intresse – Talan som kan vara till fördel för sökanden – Intresse som grundas på framtida och osäkra händelser – Omfattas inte
(Artikel 263 FEUF)
22. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Abstrakt framställning – Avvisning
(Domstolens stadga, artikel 21 första stycket och artikel 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
1. Begreppet regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket in fine FEUF ska förstås som alla rättsakter med allmän giltighet med undantag för lagstiftningsakter. Förordning nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa utgör en regleringsakt.
När kommissionen antog förordningen utövade kommissionen nämligen sina genomförandebefogenheter inom ramen för det föreskrivande förfarandet med kontroll, och förordningen utgör följaktligen inte en lagstiftningsakt. Förordning nr 432/2012 har vidare allmän giltighet, genom att den är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför bindande rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets.
(se punkterna 34–37)
2. Vad vidare gäller villkoret direkt berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, är detta villkor uppfyllt enbart om den ifrågasatta akten har direkt inverkan på en sökandes rättsliga ställning och den inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka akten riktar sig och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och följa redan av den ifrågasatta unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas.
Vad gäller en talan mot förordning nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa, ankommer det på sökanden att ange, i syfte att styrka att den är direkt berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, vilka påståenden som berörs av nämnda förordning och som inverkar negativt på deras rättsliga ställning. Närmare bestämt ankommer det på sökanden att styrka att den vid den tidpunkt då talan väcktes vid tribunalen, i kommersiella meddelanden avseende deras produkter, använde påståenden som förbjöds till följd av förordning nr 432/2012. Då sökanden styrkt att sökanden vid marknadsföring av sina varor använde hälsopåståenden som hade blivit föremål för beslut om icke-godkännande enligt förordning nr 432/2012, konstaterar tribunalen att förordningen kan inverka på sökandens rättsliga ställning.
Det kan konstateras att förordning nr 432/2012 inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka akten riktar sig. Det är nämligen tydligt att det godkännande som avses i nämnda förordning har en rent automatisk karaktär och följer redan av den berörda unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas. I detta hänseende är det tillräckligt att påpeka att det följer av lydelsen av artikel 2 i förordning nr 432/2012 att förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
(se punkterna 38, 40, 41 och 44)
3. Principen om fri bevisvärdering gäller för domstolens och tribunalens verksamhet, och det enda kriteriet för värderingen av den bevisning som lagts fram är dess trovärdighet. Vid bedömningen av en skriftlig handlings bevisvärde ska prövas om uppgifterna i handlingen är tillförlitliga, varvid hänsyn ska tas särskilt till handlingens ursprung, till omständigheterna kring dess upprättande och till vem den är ställd samt till frågan huruvida handlingen till sitt innehåll verkar rimlig och trovärdig. De handlingar som en sökande har tillhandhållit är trovärdiga om de undertecknats av sökandens direktörer, vilka antas kunna tillhandahålla säkra uppgifter, och de getts in efter uttrycklig begäran från tribunalen och getts in genom den advokat som företräder sökanden i målet och som, i egenskap av medarbetare i rättvisans tjänst och till följd av sina yrkesetiska skyldigheter, ska kontrollera att handlingarna är äkta och tillförlitliga.
(se punkt 42)
4. Se domen.
(se punkt 43)
5. Begreppet ”regleringsakt ... som inte medför genomförandeåtgärder” i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF ska tolkas mot bakgrund av syftet med denna bestämmelse, vilket – såsom framgår av dess tillkomsthistoria – är att undvika att en enskild måste åsidosätta gällande rätt för att kunna få sin sak prövad i domstol. Vid bedömningen av huruvida en regleringsakt medför genomförandeåtgärder är den viktigaste frågan vilken ställning den person har som gör anspråk på talerätt enligt artikel 263 fjärde stycket tredje ledet FEUF. Det saknar således betydelse huruvida den berörda akten medför genomförandeåtgärder i förhållande till andra enskilda. Vid prövningen av om den angripna rättsakten medför genomförandeåtgärder ska enbart ändamålet med talan beaktas. Om en sökande bara har yrkat delvis ogiltigförklaring av en rättsakt, är det bara de genomförandeåtgärder som denna del av rättsakten eventuellt medför som ska beaktas.
Vad gäller förordning nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa, är den per definition automatiskt tillämplig i förhållande till en intresseorganisation för kosttillskottproducenter, och tillämpningen kräver inte någon typ av åtgärd från nationella myndigheters eller EU-myndigheters sida. Härav följer att förordning nr 432/2012 inte medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.
(se punkterna 46–50)
6. Unionslagstiftaren har anförtrott kommissionen, genom artikel 13 i förordning nr 1924/2006, uppgiften att i unionen fastställa en harmoniserad förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa. Av lydelsen i artikel 13 i förordning nr 1924/2006 framgår det emellertid inte huruvida förteckningen över godkända hälsopåståenden skulle antas vid ett och samma tillfälle, eller om förteckningen tvärtom kunde antas i flera steg, så att kommissionen hade möjlighet att skjuta upp godkännandet av hälsopåståenden i fall då Efsas (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) eller kommissionens egen bedömning inte var avslutad.
Mot bakgrund av syftena med förordning nr 1924/2006, såsom de följer av såväl skälen 1 och 2 som artikel 1, ska artikel 13.1–13.3 i förordning nr 1924/2006 tolkas så, att den endast medför en skyldighet för kommissionen att uppnå ett resultat, nämligen att den efter samråd med Efsa ska anta förteckningen över godkända hälsopåståenden på grundval av de nationella förteckningar som medlemsstaterna har tillhandahållit. Ingenting i lydelsen i denna artikel eller i skälen i förordning nr 1924/2006 tyder nämligen på att unionslagstiftaren har haft för avsikt att frånta kommissionen rätten att stegvis fastställa denna förteckning, och särskilt att komplettera den allteftersom Efsa avslutar de tekniska bedömningarna och villkoren i nämnda förordning prövas av kommissionen själv. Tvärtom – eftersom det i artikel 13.1–13.3 i förordning nr 1924/2006 inte preciseras hur kommissionen ska genomföra sin uppgift, ger denna bestämmelse kommissionen möjlighet att fritt bedöma, inom ramen för de principer som fastställts i förordning nr 1924/2006 och i unionsrätten, i vilken takt förteckningen över godkända hälsopåståenden ska fastställas. För att kommissionen på ett effektivt sätt ska kunna genomföra det mål som ålagts den, och med hänsyn till de komplicerade tekniska utvärderingar som den har att göra, måste den tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning.
Unionsdomstolens prövning av kommissionens bedömningar inom ett komplicerat område är således begränsad till en kontroll av att unionsinstitutionerna vid utövandet av sina befogenheter inte har gjort sig skyldiga till uppenbara fel eller maktmissbruk och att de inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.
(se punkterna 59, 60, 64, 65 och 73)
7. Se domen.
(se punkterna 61–63)
8. Visserligen följer det av lydelsen i artikel 13.3 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel att kommissionen var skyldig att anta den fullständiga förteckningen över godkända påståenden senast den 31 januari 2010 och att förteckningen enbart antogs delvis genom förordning nr 432/2012 av den 16 maj 2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa. Om det inte finns någon bestämmelse av vilken det framgår, antingen uttryckligen eller underförstått, vilka följder ett överskridande av en sådan förfarandefrist som den nu aktuella får, kan överskridandet inte medföra att den rättsakt, vars förfarande för antagande omfattar den aktuella fristen, helt eller delvis ogiltigförklaras, såvida det inte fastställs att den nämnda rättsakten hade kunnat få ett annat innehåll om den påstådda bristen inte hade förelegat.
(se punkt 71)
9. Det följer av lydelsen i artikel 28.5 och 28.6 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel att övergångsbestämmelserna ska tillämpas på hälsopåståenden som är under utvärdering och sådana med avseende på vilka kommissionen ännu inte har fattat något beslut. Under dessa omständigheter finns det inget som hindrar att de påståenden som ännu är under handläggning och inväntar Efsas utvärdering eller kommissionens bedömning kan omfattas av övergångsbestämmelserna i nämnda förordning, oberoende av klassificeringen i de tre kategorier som avses i artikel 13.1 i samma förordning.
(se punkt 83)
10. Rättssäkerhetsprincipen kräver att den rättsliga regleringen är klar och tydlig och att följderna av den är förutsebara. Denna princip kan inte anses ha åsidosatts genom att – för att identifiera hälsopåståenden som är under utvärdering och som kan användas enligt artikel 28.5 och artikel 28.6 i förordning nr 1924/2006 om näringspåstående och hälsopåståenden om livsmedel, till följd av antagandet av förordning nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa – skälen 4 och 11 i förordning nr 432/2012 hänvisar till Efsas och kommissionens respektive webbplatser, på vilka allmänheten har tillgång till den konsoliderade förteckningen med samtliga identifieringskoder för de hälsopåståenden som medlemsstaterna har översänt enligt artikel 13.2 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, förteckningen med identifieringskoderna för hälsopåståendena under handläggning och förteckningen med identifieringskoderna för de hälsopåståenden som blivit föremål för beslut om icke-godkännande. Även om det skulle ha varit önskvärt att kommissionen hade antagit en förteckning över såväl påståenden under handläggning som icke-godkända påståenden i ett liknande format som förteckningen över godkända hälsopåståenden, vilken finns som bilaga till förordning nr 432/2012, så att berörda parter lättare kunde identifiera påståendena, innebär inte den omständigheten att kommissionen i detta fall gick tillväga på ett annat sätt att ett påstående om att kommissionen var oklar eller otydlig i detta avseende ska anses välgrundat.
Den omständigheten att myndigheterna i en medlemsstat anser att det innebär vissa svårigheter att söka efter hälsopåståenden under handläggning räcker inte i sig för att kommissionen ska kunna anses ha varit oklar eller otydlig. Påståendena under handläggning kan nämligen återfinnas genom en sökning i de dokument som kommissionen och Efsa har ställt till allmänhetens förfogande. De nationella myndigheternas beslut att erbjuda ett hjälpinstrument till livsmedelsföretagarna kan inte anses visa på en brist i förordning nr 432/2012 som kan föranleda ogiltigförklaring av denna. Snarare är det fråga om ett hjälpverktyg som dessa myndigheter på eget initiativ har beslutat att anta inom ramen för sina befogenheter.
(se punkterna 86, 87 och 89)
11. Enligt artikel 41.2 a i stadgan om de grundläggande rättigheterna omfattar rätten till god förvaltning bland annat var mans rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot vederbörande. Rätten till god förvaltning, såsom denna framgår av nämnda bestämmelse, avser emellertid inte de förfaranden som leder till antagandet av rättsakter med allmän giltighet. Rätten att yttra sig i ett administrativt förfarande avseende en bestämd person kan nämligen inte överföras på ett förfarande som leder till att allmänna bestämmelser antas.
Eftersom förordning nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa utgör en rättsakt med allmän giltighet, kan artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna inte vara tillämplig.
(se punkterna 97–99)
12. Artikel 13.1–13.3 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåstående om livsmedel, såsom rättslig grund för antagande av förordning nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa, föreskriver inte att kommissionen är skyldig att samråda med livsmedelsproducenterna och övriga berörda parter inom ramen för förfarandet för antagande av förteckningen över godkända hälsopåståenden. Det framgår nämligen av artikel 13.2 i förordning nr 1924/2006 att enbart medlemsstaterna hade rätt att till kommissionen översända de nationella förteckningar över hälsopåståenden som ligger till grund för fastställelsen av förteckningen över godkända hälsopåståenden. Under dessa omständigheter kan en sökande inte till sin fördel med framgång göra gällande någon rätt till samråd, grundad på artikel 13.1–13.3 i förordning nr 1924/2006, inför beslutet att anta förteckningen över godkända hälsopåståenden i flera steg.
(se punkt 100)
13. Se domen.
(se punkterna 105 och 110)
14. Se domen.
(se punkt 113)
15. Det följer av lydelsen av skäl 17 och artiklarna 5 och 6 i förordning nr 1924/2006 om näringspåstående och hälsopåståenden om livsmedel att nämnda förordning kräver dels att bara vetenskapligt belagda hälsopåståenden får användas i unionen, dels att påståendena får godkännas enbart under förutsättning att Efsa har gjort en harmoniserad vetenskaplig bedömning av högsta möjliga standard. Detta gäller även för det förfarande för godkännande som avses i artikel 13.1–13.3 i förordning nr 1924/2006. Det är inte möjligt för kommissionen att inom ramen för ett sådant förfarande begära en vetenskaplig utvärdering från Efsa på vilken det ställs lägre krav än vid påståenden enligt artikel 13.5 eller 14 i samma förordning. Tribunalen konstaterar i detta hänseende att det inte i någon av ovannämnda bestämmelser föreskrivs olika villkor för den vetenskapliga bedömningen beroende på vilken bestämmelse påståendena omfattas av.
Fullgörandet av en så uttömmande vetenskaplig riskbedömning som möjligt med utgångspunkt i vetenskapliga yttranden, grundade på principerna om kompetens, insyn och oberoende, utgör en viktig processuell skyddsregel för att säkerställa att åtgärderna är vetenskapligt objektiva och för att undvika att godtyckliga åtgärder vidtas.
(se punkterna 129 och 130)
16. Varken förordning nr 1924/2006 om näringspåstående och hälsopåståenden om livsmedel eller förordning nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Efsa och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet innehåller någon som helst skyldighet för kommissionen eller för Efsa att, innan de inleder bedömningsförfarandet enligt artikel 13.3 i förordning nr 1924/2006, tillhandahålla särskilda vetenskapliga riktlinjer angående det sätt på vilket Efsa avser att bedöma ansökningarna om godkännande av hälsopåståenden. Den omständigheten att Efsa längre fram antog sådana riktlinjer mot bakgrund av den erfarenhet som myndigheten fick i samband med de första utvärderingarna, styrker inte att rättssäkerheten har åsidosatts. Tvärtom finner tribunalen att antagandet av dessa riktlinjer bidrar till att stärka rättssäkerheten för bland annat berörda parter.
(se punkt 149)
17. Det följer av det system som inrättats genom förordning nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Efsa och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet, särskilt genom artikel 30 i samma förordning, att denna förordning, vad gäller föreskrifterna om livsmedelssäkerhet, utgör en kompletterande reglering i förhållande till förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel och inte är tillämplig om det föreligger en unionsreglering, såsom sistnämnda förordning, som innehåller särskilda bestämmelser för godkännande av hälsopåståenden.
Eftersom det i artikel 13.3 i förordning nr 1924/2006 uttryckligen föreskrivs att Efsa har rätt att genomföra den harmoniserade vetenskapliga utvärderingen av de förteckningar över påståenden som medlemsstaterna lämnar in enligt artikel 13.2 i samma förordning, är artikel 30.4 i förordning nr 178/2002 inte tillämplig inom ramen för en utvärdering av andra hälsopåståenden än de som hänvisar till minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa. Detta innebär att Efsa inom ramen för sina utvärderingar varken är skyldig att inleda diskussioner med de nationella myndigheterna eller att offentliggöra dokument som upprättats i samband med sådana diskussioner.
(se punkterna 160 och 161)
18. Se domen.
(se punkt 162)
19. Möjligheten enligt artikel 277 FEUF att göra gällande att en akt med allmän giltighet är rättsstridig utgör inte en självständig rätt att väcka talan, utan den kan enbart utövas accessoriskt. Om talan i huvudsaken inte kan tas upp till sakprövning medför det således att inte heller invändningen om rättsstridighet kan prövas i sak. En invändning om rättsstridighet som framställs accessoriskt med stöd av artikel 277 FEUF i samband med att en annan rättsakts lagenlighet ifrågasätts inom ramen för talan om huvudsaken, kan tas upp till sakprövning enbart om det finns ett samband mellan denna andra rättsakt och de bestämmelser som invändningen om rättsstridighet avser. Syftet med artikel 277 FEUF är inte att göra det möjligt för en part att ifrågasätta tillämpligheten av vilken rättsakt med allmän giltighet som helst till stöd för vilken talan som helst. Räckvidden av en invändning om rättsstridighet är därför begränsad till vad som är nödvändigt för prövningen av målet. Härav följer att den rättsakt med allmän giltighet som påstås vara rättsstridig ska vara direkt eller indirekt tillämplig på det fall som talan avser.
Förekomsten av ett sådant samband kan bland annat härledas ur att den rättsakt som är föremål för talan i huvudsaken i princip vilar på en bestämmelse i den rättsakt vars rättsenlighet har ifrågasatts.
(se punkterna 169, 170 och 172)
20. Åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka en sökandes intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgör sådana akter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF. Vid bedömningen av om en rättsakt eller ett beslut ger upphov till sådana verkningar ska hänsyn tas till dess innehåll i sak. När det gäller akter eller beslut som utarbetas i olika etapper kan talan i princip väckas endast mot de åtgärder genom vilka en institution slutgiltigt fastställer sin ståndpunkt efter detta förfarande, medan talan inte kan väckas mot preliminära åtgärder vilkas syfte är att förbereda det slutliga beslutet.
Kommissionens förteckning över hälsopåståenden som kan användas enligt den övergångsordning som fastställs i artikel 28.5 och 28.6 i förordning nr 1924/2006 utgör inte en rättsakt mot vilken talan kan väckas. Dessa påståenden är ännu under handläggning i avvaktan på Efsas eller kommissionens bedömning. Antagandet av en förteckning vars enda syfte är att sammanställa de hälsopåståenden som fortfarande är under bedömning och med avseende på vilka kommissionen ännu inte har fattat något slutgiltigt beslut är nämligen enbart en preliminär åtgärd vars syfte är att, med avseende på vart och ett av dessa påståenden, förbereda för beslutet att ta upp, eller – tvärtom – inte ta upp, påståendena på förteckningen över godkända hälsopåståenden, vilket fortfarande är det slutgiltiga beslutet.
(se punkterna 201–203)
21. Se domen.
(se punkterna 206 och 207)
22. Se domen.
(se punkt 209)