Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-442/17, RN mot kommissionen

(Mål C-118/21 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Schima, B. Mongin, G. Gattinara)

Övriga parter i målet: RN, Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva domen av den 16 december 2020, RN/kommissionen (T-442/17 RENV),

ogilla talan i första instans,

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i målet i första instans, och

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Som första grund gör klaganden gällande att tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att utvidga sin prövning utöver saken i målet efter återförvisande såsom saken fastställts av domstolen i målet om överklagande (punkterna 41–46 i den överklagade domen). Kommissionen anför följande argument:

- Avgränsningen av saken i målet efter återförvisning omfattas inte av tribunalens bedömning,

- Domstolen har slagit fast att artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna avser olika situationer. Eftersom dessa situationer behandlas olika har domstolen underförstått men med nödvändighet funnit att det inte har skett något åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

- Tribunalens dom i målet efter återförvisning är i strid med domen i målet om överklagande vad gäller den rättskraftigt avgjorda frågan om förekomsten av diskriminering.

Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning vad gäller bedömningskriterierna i fråga om lagenligheten av lagstiftarens val och åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 68–71 i den överklagade domen). Kommissionen anför följande argument:

    - Tribunalen har avvikit från principen att bedömningen av en unionsakts lagenlighet mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna inte får grunda sig på påståenden om denna akts verkningar i ett enskilt fall.

    - Det kan inte konstateras att en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna är rättsstridig på grund av att lagstiftarens val är ”orimligt”.

    - Tribunalen har inte beaktat samtliga omständigheter i de båda situationer som ska jämföras, i strid med de principer som domstolen slog fast i domen, HK/kommissionen (C460/18 P).

Såvitt avser den tredje grunden gör kommissionen gällande felaktig rättstillämpning vid tolkningen av principen om icke-diskriminering. Tribunalen fann nämligen att de situationer som avses i artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är jämförbara (punkterna 72–85 i den överklagade domen). Kommissionen anför följande argument:

    - Tidpunkten för äktenskapets ingående är inte den enda omständigheten som särskiljer artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna från varandra. Skillnaden beror på en rad omständigheter som tribunalen vägrade beakta.

    - Tribunalen borde ha beaktat syftet med den minimilängd på äktenskapet som föreskrivs i de båda bestämmelserna, varvid skillnaderna mellan bestämmelser tydligt skulle ha framgått.

    - Det är inte styrkt att det föreligger åldersdiskriminering.

Den fjärde grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och åsidosättande av motiveringsskyldigheten i flera fall (punkterna 87 och 88 samt 90–113 i den överklagade domen).

    - Grundens första del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna i det att tribunalen inte gjorde någon åtskillnad mellan följderna av tjänstemannens bortgång för den efterlevande maken beroende på om äktenskapet ingåtts före eller efter tjänstemannens pensionering (punkterna 87 och 88 i den överklagade domen).

    - Grundens andra del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av målet att förebygga bedrägeri samt åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 90–105 i den överklagade domen).

    - Grundens tredje del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av målet att bevara den ekonomiska balansen i unionens pensionssystem (punkterna 106–113 i den överklagade domen).

____________