TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)
den 18 oktober 2023(*)
”Handelspolitik – Förordning (EU) 2020/502 – Åtgärder som vidtagits av Förenta staterna avseende import av vissa vidareförädlade stål- och aluminiumprodukter – Unionens beslut om tillfälligt upphävande av handelsmedgivanden och andra likvärdiga skyldigheter – Tilläggstullar på import av produkter med ursprung i Förenta staterna – Talan om ogiltigförklaring – Talerätt – Upptagande till prövning – Principen om god förvaltning – Rätten att yttra sig”
I mål T‑402/20,
Zippo Manufacturing Co., Bradford, Pennsylvania (Förenta staterna),
Zippo GmbH, Emmerich am Rhein (Tyskland),
Zippo SAS, Paris (Frankrike),
företrädda av advokaterna R. MacLean och D. Sevilla Pascual,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av J. Flett, G.-D. Balan och M. Mataija, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen),
vid överläggningen sammansatt av ordföranden G. De Baere, samt domarna G. Steinfatt och K. Kecsmár (referent),
justitiesekreterare: handläggaren M. Zwozdziak-Carbonne,
efter den skriftliga delen av förfarandet, bland annat med beaktande av:
– beslutet av den 6 maj 2021 om att den invändning om rättegångshinder som kommissionen framställde i en inlaga som ingavs till tribunalens kansli den 18 september 2020 skulle prövas i samband med att målet avgörs i sak,
– den åtgärd för processledning som vidtogs den 12 juli 2022 och parternas svar som inkom till tribunalens kansli den 9 och 10 augusti 2022,
– den åtgärd för processledning som vidtogs den 21 september 2022 och kommissionens svar som inkom till tribunalens kansli den 26 september 2022,
efter förhandlingen den 29 september 2022,
följande
Dom
1 Sökandena, Zippo Manufacturing Co. (nedan kallat ZMC), Zippo GmbH och Zippo SAS, har genom talan som väckts enligt artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/502 av den 6 april 2020 om vissa handelspolitiska åtgärder avseende vissa produkter med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 109, 2020, s. 10) (nedan kallad den angripna förordningen), i den del den berör sökandena.
Bakgrund till tvisten och faktiska omständigheter som inträffat efter det att talan väckts
2 Sökandena ingår alla i samma koncern. De är verksamma inom tillverkning, distribution och saluföring av mekaniska stormtändare av metall under varumärket Zippo samt kundservice för dessa produkter. Dessa produkter tillverkas av ZMC, som hävdar att bolaget är den enda kända tillverkaren av denna typ av produkter i Förenta staterna.
3 Bolaget ZMC exporterar en del av sina produkter till Europeiska unionen. Dessa produkter är föremål för tull när de förs in i unionens tullområde, enligt nummer 9613 80 00 i Kombinerade nomenklaturen (nedan kallat KN-nummer 9613 80 00), som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 13, s. 22). KN-nummer 9613 80 00 avser ”Andra tändare”, vilka ingår bland ”Cigarettändare och andra tändare, även mekaniska eller elektriska, samt delar till sådana tändare, andra än tändstenar och vekar”.
4 ZMC säljer de aktuella produkterna till sina dotterbolag Zippo GmbH och Zippo SAS, och till oberoende auktoriserade återförsäljare, i syfte att de ska saluföras inom unionen. De nämnda produkterna säljs fritt ombord (FOB), vilket innebär att riskerna med dessa produkter överförs till återförsäljarna, oavsett om dessa är knutna till ZMC eller oberoende, vid tidpunkten för leveransen till hamnen eller flygplatsen i Förenta staterna i syfte att exportera dem. I distributionsavtalen mellan ZMC och återförsäljarna anges även att de sistnämnda ska bära kostnaden för alla tullar.
5 Den 24 januari 2020 antog Amerikas förenta stater åtgärder i form av en tullhöjning på import av vissa vidareförädlade stål- och aluminiumprodukter, med verkan från och med den 8 februari 2020 och med obegränsad varaktighet.
6 Dessa åtgärder, som Amerikas förenta stater klassificerat som säkerhetsåtgärder, utgjorde enligt Europeiska kommissionen skyddsåtgärder som vidtagits för att begränsa importen i syfte att skydda den inhemska industrin mot utländsk konkurrens och på så sätt säkerställa dess kommersiella utveckling. Kommissionen ansåg därför att det fanns anledning att anta genomförandebestämmelser avseende Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 654/2014 av den 15 maj 2014 om utövande av unionens rättigheter vid tillämpning och genomdrivande av internationella handelsregler och om ändring av rådets förordning (EG) nr 3286/94 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (EUT L 189, 2014, s. 50).
7 Den 6 mars 2020 begärde kommissionen, med tillämpning av artikel 9 i förordning nr 654/2014, att berörda parter skulle yttra sig med hjälp av ett formulär som fanns tillgängligt på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat (GD) för handel. Insamlingen av uppgifter avslutades den 13 mars 2020. Bland de åtgärder som planerades efter denna insamling angav kommissionen att det var möjligt att tillämpa tilläggstullar på vissa produkter med ursprung i Förenta staterna, och bland annat, i ett första skede, på produkter som omfattades av KN-nummer 9613 80 00. Det är ostridigt mellan parterna att sökandena inte deltog i denna insamling av uppgifter.
8 Den 6 april 2020 antog kommissionen den angripna förordningen, som trädde i kraft samma dag som den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 7 april 2020.
9 I artikel 1 i nämnda förordning föreskrivs följande:
”1. Kommissionen ska omgående, och under inga omständigheter senare än den 7 april 2020, skriftligen meddela WTO:s varuhandelsråd om att unionen, såvida inga invändningar från Varuhandelsrådet föreligger, från och med den 8 maj 2020 upphäver tillämpningen av importtullmedgivanden enligt [allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt)] 1994 på handeln med Förenta staterna för de produkter som förtecknas i punkt 2.
2. Följaktligen ska unionen tillämpa följande tilläggstullar på import till unionen av nedan förtecknade produkter med ursprung i Förenta staterna:
a) I ett första steg ska tilläggsvärdetullar på 20 % och 7 % tillämpas från och med den 8 maj 2020 på import av följande produkter:
KN-nummer | Tilläggsvärdetull |
9613 80 00 | 20 % |
3926 30 00 | 7 % |
…”
10 Artikel 2 i samma förordning har följande lydelse:
”1. Unionen ska tillämpa de tilläggstullar som anges i artikel 1 så länge och i den utsträckning som Förenta staterna tillämpar eller åter tillämpar sina skyddsåtgärder på ett sätt som kan påverka produkter från unionen. Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett tillkännagivande med angivande av den dag då Förenta staterna upphörde att tillämpa skyddsåtgärder.”
11 Genom skrivelse av den 22 maj 2020 begärde sökandena att kommissionen skulle ge sökandena tillgång till samtliga förberedande meddelanden och arbetsdokument avseende antagandet av den angripna förordningen, i enlighet med artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43). Efter kommissionens svar av den 24 juli 2020 och sökandenas bekräftande ansökan av den 14 augusti 2020 beviljade kommissionen, den 27 november 2020, fullständig tillgång till flera av de aktuella handlingarna och delvis tillgång till vissa av dessa handlingar, samt avslog ansökningarna om tillgång till övriga handlingar.
12 Dessutom begärde sökandena, genom skrivelse av den 2 juni 2020, att kommissionen skulle undanta sökandenas produkter från den angripna förordningens tillämpningsområde i enlighet med skäl 19 i förordningen. Genom en skrivelse av den 16 juni 2020 avslog kommissionen denna begäran.
13 Efter det att Amerikas förenta stater hade meddelat att deras skyddsåtgärder skulle ändras från och med den 1 januari 2022 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2021/2083 av den 26 november 2021 om tillfälligt upphävande av handelspolitiska åtgärder avseende vissa produkter med ursprung i Amerikas förenta stater som införts genom genomförandeförordningarna (EU) 2018/886 och 2020/502 (EUT L 246, 2021, s. 41). Genom nämnda förordning upphävs tillfälligt bland annat de tilläggsvärdetullar som tillämpas på produkter enligt KN-nummer 9613 80 00 och som föreskrivs i den angripna förordningen, från och med den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2023.
Parternas yrkanden
14 Sökandena har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara den angripna förordningen, särskilt artiklarna 1.2 a och 2, i den del dessa bestämmelser är tillämpliga på sökandena, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
15 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– i första hand avvisa talan,
– i andra hand ogilla talan, samt
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Upptagande till prövning
16 Kommissionen har med stöd av artikel 130 i tribunalens rättegångsregler gjort gällande att sökandena inte är individuellt berörda av den angripna förordningen. Nämnda förordning utgör en unionsrättsakt med allmän giltighet som berör sökandena i en situation som objektivt bestäms av rättsakten i förhållande till dess syfte, nämligen att återställa den kommersiella balansen i förhållande till Amerikas förenta stater efter det att nämna lands skyddsåtgärder utsträcks till att omfatta vissa vidareförädlade stål- och aluminiumprodukter. Kommissionen har följaktligen yrkat att talan ska avvisas.
17 Vid förhandlingen upprepade kommissionen sina invändningar mot att sökandena ingick i en begränsad krets av aktörer vid den tidpunkt då den angripna förordningen antogs. Kommissionen angav emellertid att den under förfarandet för antagande av den angripna förordningen visste att den åtgärd som föreskrivs i nämnda förordning för produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00 till stor del skulle komma att tillämpas på sökandenas produkter. Däremot bestred kommissionen att den under nämnda förfarande visste att sökandena var de enda berörda företagen. Kommissionen har dessutom understrukit att sökandenas export till unionen, i motsats till vad sökandena har påstått i sina inlagor, har ökat sedan de aktuella tilläggstullarna infördes.
18 Sökandena har gjort gällande att de är personligen och direkt berörda av den angripna förordningen på samma sätt som den som en rättsakt är riktad till och att talan följaktligen ska tas upp till sakprövning.
19 Tribunalen erinrar inledningsvis om att för att en talan som väckts av en fysisk eller juridisk person mot en akt som riktar sig mot någon annan än personen i fråga ska kunna upptas till sakprövning enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF, krävs det att den personen har talerätt. Sådan talerätt föreligger i två typfall. För det första får talan väckas om akten direkt och personligen berör personen. För det andra kan en sådan person väcka talan mot en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder om regleringsakten berör personen direkt (se dom av den 3 december 2020, Changmao Biochemical Engineering/Distillerie Bonollo m.fl., C‑461/18 P, EU:C:2020:979, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
20 De villkor för upptagande till sakprövning som föreskrivs i denna bestämmelse ska tolkas mot bakgrund av den grundläggande rätten till ett effektivt domstolsskydd, som slås fast i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), utan att detta för den skull leder till ett kringgående av de villkor som uttryckligen föreskrivs i EUF-fördraget (se dom av den 3 december 2020, Changmao Biochemical Engineering/Distillerie Bonollo m.fl., C‑461/18 P, EU:C:2020:979, punkt 55 och där angiven rättspraxis).
21 Det ska även erinras om att den omständigheten att en angripen rättsakt är normativ inte utesluter att den kan beröra vissa berörda juridiska eller fysiska personer direkt och personligen (dom av den 18 maj 1994, Codorniu/rådet, C‑309/89, EU:C:1994:197, punkt 19, se även dom av den 28 februari 2019, rådet/Growth Energy och Renewable Fuels Association, C‑465/16 P, EU:C:2019:155, punkt 72 och där angiven rättspraxis, och dom av den 14 september 1995, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen, T‑480/93 och T‑483/93, EU:T:1995:162, punkt 66).
Villkoret personligen berörd
22 Tribunalen erinrar om att det följer av fast rättspraxis att artikel 263 fjärde stycket FEUF endast ger en fysisk eller juridisk person rätt att väcka talan mot en rättsakt med allmän giltighet, såsom en förordning, om den, utöver att beröra dessa personer direkt, även påverkar dem på grund av vissa för dem utmärkande egenskaper eller på grund av faktiska omständigheter som särskiljer dem från alla andra rättssubjekt, och rättsakten därigenom medför att de individualiseras på motsvarande sätt som den som en rättsakt är riktad till. Med andra ord ska det av en sökande påstådda åsidosättandet vara av sådan art att det anses medföra att det försätter den enskilde i en ställning som motsvarar den som gäller för en person till vilken rättsakten riktar sig (se dom av den 18 maj 2022 Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 57 och där angiven rättspraxis).
23 För det första kan kommissionens invändningar som grundar sig på den angripna förordningens art inte godtas.
24 Den omständigheten att den angripna förordningen till sin art har en allmängiltig (erga omnes) verkan utesluter nämligen inte möjligheten att en sådan rättsakt medför åtgärder som är individuellt tillämpliga på vissa ekonomiska aktörer (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 30 april 2003, VVG International m.fl./kommissionen, T‑155/02, EU:T:2003:125, punkterna 40–42). Även om den angripna förordningen är tillämplig på grundval av en objektivt bestämd situation, kan sökandena ändå göra gällande omständigheter som medför att sökandena individualiseras på motsvarande sätt som den som rättsakten är riktad till.
25 För det andra har sökandena hävdat att ZMC är den enda kända exporterande tillverkaren i Förenta staterna av de produkter som omfattas av de aktuella tilläggstullarna. Genom att grunda sig på uppgifter från Eurostat, vilka är desamma som de som kommissionen använde för att anta den angripna förordningen, har sökandena gjort gällande att värdet på ZMC:s export till unionen av de aktuella produkterna ligger mycket nära det totala värdet av importen från Förenta staterna under KN-nummer 9613 80 00 för år 2019, när kostnaderna för flygfrakt, landtransport och försäkring samt andra därmed sammanhängande leveranskostnader läggs till och efter att den relevanta växelkursen har tillämpats.
26 Härvidlag erinrar tribunalen om att även om den omständigheten att ZMC är den största exporterande tillverkaren av de produkter som omfattas av skyddsåtgärderna inte i sig innebär att ZMC individualiseras, är den inte irrelevant, eftersom nämnda omständighet är en del av ett antal omständigheter som utgjorde en särskild situation vilken särskiljer denna sökande, med avseende på den aktuella åtgärden, i förhållande till alla andra ekonomiska aktörer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
27 I förevarande fall anmodades kommissionen vid förhandlingen att yttra sig över de sifferuppgifter som sökandena hade lämnat. Även om kommissionen uttryckte reservationer mot att ZMC är den enda exporterande tillverkaren av de aktuella produkterna, medgav den emellertid att de uppgifter som lämnats av sökandena och uppgifterna från Eurostat låg nära varandra. Av detta följer att kommissionen inte har lagt fram någon bevisning som vederlägger de omständigheter som sökandena har anfört i detta avseende.
28 Vad vidare gäller kommissionens invändning mot att det fanns en begränsad krets av aktörer, på grund av att varje, inom Förenta staterna etablerad, aktuell eller potentiell exportör av produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00 också berörs av den angripna förordningen, ska det fastställas vilka omständigheter som skulle kunna känneteckna en individualisering i den mening som avses i relevant rättspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 1991, Extramet Industrie/rådet, C‑358/89, EU:C:1991:214, punkt 17, och dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 66).
29 För det första ska det i detta sammanhang påpekas att det i den angripna förordningen fastställs tilläggstullar på produkter med ursprung i Förenta staterna enligt KN-nummer 9613 80 00 och att dessa produkter omfattas av sökandenas ekonomiska verksamhet. För det andra har samtliga produkter som ZMC exporterar till Europeiska unionen sitt ursprung i Förenta staterna. För det tredje har sökandena, utan att ha motsagts av kommissionen på ett meningsfullt sätt, lagt fram skriftlig bevisning, i synnerhet två intyg från branschorganisationer, och sifferuppgifter till styrkande av att ZMC är den enda exporterande tillverkaren av produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00 från detta territorium till unionen. För det fjärde sammanfaller de uppgifter från Eurostat som kommissionen har använt för att anta den angripna förordningen med de uppgifter om ZMC som sökandena har lagt fram. För det femte har kommissionen vid förhandlingen gjort gällande att det i förfarandet för att vidta motåtgärder inte föreskrivs något formellt steg som syftar till att identifiera de tillverkare eller exportörer som kan komma att beröras av nämnda åtgärder. Kommissionen har emellertid medgett att den under förfarandet för antagande av den angripna förordningen kände till förekomsten av ”Zippo”, som identifierats som en ”stor amerikansk exportör” av produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00, och den omständigheten att en stor del av den export som omfattas av denna tullposition, som avses i den angripna förordningen, utgör export av ”Zippo”. För det sjätte har kommissionen vid förhandlingen även förklarat att urvalet av de produkter som var föremål för motåtgärderna gjordes bland annat i syfte att ”förmå den andra parten, i detta fall Amerikas förenta stater, att avstå från sina skyddsåtgärder, vilka är oförenliga med WTO” och att den i detta sammanhang beaktade den delstat i Förenta staterna där nämnda produkterna hade sitt ursprung. För det sjunde har sökandena gjort gällande, utan att motsägas av kommissionen på denna punkt, att delstaten Pennsylvania, där ZMC har sitt säte, är en av de delstater i Förenta staterna som beaktades vid detta urval.
30 Under dessa omständigheter och mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 20 ovan, finner tribunalen att det framgår av handlingarna i målet, vilka parterna yttrade sig över vid förhandlingen, att det föreligger en rad faktiska och rättsliga omständigheter som utgjorde en särskild situation vilken särskiljer en av sökandena, närmare bestämt ZMC, med avseende på den angripna förordningen, i förhållande till alla andra ekonomiska aktörer och som därmed visar att ZMC var personligen berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.
31 Under dessa omständigheter finner tribunalen att ZMC är personligen berörd av den angripna förordningen.
Villkoret direkt berörd
32 Enligt fast rättspraxis är villkoret att en fysisk eller juridisk person ska vara direkt berörd av det beslut som talan avser, som föreskrivs i artikel 263 fjärde stycket FEUF, uppfyllt om två kriterier samtidigt är uppfyllda. För det första måste den ifrågasatta rättsakten ha direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning. För det andra får rättsakten inte lämna något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka den riktar sig, och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen, utan tillämpning av några mellanliggande bestämmelser (dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 42, och dom av den 3 december 2020, Changmao Biochemical Engineering/Distillerie Bonollo m.fl., C‑461/18 P, EU:C:2020:979, punkt 58).
33 Vidare ska det erinras om att kravet att en rättsakt inte ska medföra genomförandeåtgärder inte ska förväxlas med villkoret direkt berörd. Det ska dessutom erinras om att det vid analysen av villkoret direkt berörd inte räcker att det finns genomförandeåtgärder för att utesluta att någon är direkt berörd, eftersom det relevanta rättsliga kriteriet är att den aktuella rättsakten inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för dem som den riktar sig till och som ska genomföra den (se dom av den 18 maj 2022, Uzina Metalurgica Moldoveneasca/kommissionen, T‑245/19, EU:T:2022:295, punkt 45 och där angiven rättspraxis).
34 I förevarande fall ska det undersökas huruvida ZMC, som är personligen berörd av den angripna förordningen, även är direkt berörd av denna.
35 För det första framgår det av bland annat artikel 1.1 och 1.2 a i den angripna förordningen att unionen, såvida inga invändningar från Världshandelsorganisationens (WTO) varuhandelsråd föreligger, med verkan från och med den 8 maj 2020 upphäver tillämpningen av importtullmedgivanden enligt allmänna tull- och handelsavtalet (EGT L 336, 1994, s. 11) (nedan kallat Gatt 1994) för produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00, och att från och med detta datum en tilläggsvärdetull på 20 procent påförs importen av dessa produkter. Vidare anges i artikel 2 i nämnda förordning att unionen ska tillämpa dessa tilläggstullar så länge och i den utsträckning som Amerikas förenta stater tillämpar eller åter tillämpar skyddsåtgärderna på ett sätt som kan påverka produkter från unionen.
36 Tribunalen finner således att medlemsstaterna, som ska genomföra den angripna förordningen, inte har något utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller tullsatsen för de aktuella tilläggstullarna på importen till unionen och påförandet av dessa tullar på de aktuella produkterna. Det andra kriterium som nämns i punkt 32 ovan är följaktligen uppfyllt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2014, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet, T‑643/11, EU:T:2014:1076, punkt 28 (ej publicerad); dom av den 3 maj 2018, Distillerie Bonollo m.fl./rådet, T‑431/12, EU:T:2018:251, punkt 50, och beslut av den 10 september 2020, Kambodja och CRF/kommissionen, T‑246/19, EU:T:2020:415, punkterna 66, 68 och 108).
37 För det andra, vad gäller det första kriteriet i den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 32 ovan, ska det inledningsvis påpekas att ZMC inte är den som ska betala de aktuella tilläggstullarna, såsom erinras om i punkt 4 ovan.
38 Det framgår emellertid av rättspraxis att den omständigheten att en sökande inte betalar nämnda tullar inte är avgörande och att konstaterandet att en sökande är direkt berörd kan grunda sig på andra omständigheter (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 10 september 2020, Kambodja och CRF/kommissionen, T‑246/19, EU:T:2020:415, punkt 107).
39 I förevarande fall ska det för det första beaktas att de produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00 före ikraftträdandet av den angripna förordningen omfattades av en bunden tullsats på 2,7 procent, som bland annat följer av tillämpningen av multilaterala medgivanden enligt Gatt 1994. För det andra upphävde den angripna förordningen tillfälligt nämnda medgivanden och införde tilläggsvärdetullar på 20 procent på nämnda produkter. För det tredje tillämpade unionen, i enlighet med artikel 2 i den angripna förordningen och fram till dess att den upphävdes genom genomförandeförordning 2021/2083, dessa tullar så länge och i den utsträckning som Förenta staterna tillämpade eller åter tillämpade sina skyddsåtgärder på ett sätt som kan påverka produkter från unionen. För det fjärde ansåg kommissionen, såsom framgår av skälen 9 och 11 i den angripna förordningen, att lämpliga motåtgärder skulle vidtas i form av handelspolitiska åtgärder som bland annat bestod i att införa tilläggstullar som stod i proportion till effekterna av de skyddsåtgärder som införts av Amerikas förenta stater, dock utan att vara orimliga. För det femte var dessa rättigheter en reaktion på skyddsåtgärder som vidtagits av Förenta staterna och som kunde ha en avsevärd negativ ekonomisk påverkan på de berörda delarna av EU:s industri, vilket framgår av skälen 7 och 8 i den omtvistade förordningen. För det sjätte hävdar sökandena, såsom anges i punkt 29 ovan, att ZMC är den enda kända tillverkande exportören i Förenta staterna av de produkter enligt KN-nummer 9613 80 00 som omfattas av de aktuella tilläggstullarna. För det sjunde importeras de nämnda produkterna till unionen av bland annat dotterbolag till ZMC, vilka är skyldiga att betala de nämnda tullarna. För det åttonde framgår det av de uppgifter som sökandena har lagt fram som svar på en åtgärd för processledning att under år 2021, då dessa tullar var i kraft, utgjorde de produkter som importerades till unionen av nämnda dotterbolag mer än 80 procent av den totala volymen av produkter från ZMC som importerades till unionen.
40 Följaktligen ska det konstateras att de motåtgärder som införs genom den angripna förordningen, i likhet med de skyddsåtgärder som Förenta staterna har infört, syftar till att genom tillämpning av tilläggstullar som står i proportion till verkningarna av dessa skyddsåtgärder, av de skäl som anges i punkt 29 ovan, få negativa ekonomiska återverkningar på verksamheten för de företag i Förenta staterna som exporterar de produkter som omfattas av dessa åtgärder till unionen, däribland ZMC i egenskap av ensam tillverkande exportör av produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00. I förevarande fall förstärks dessutom dessa återverkningar i förhållande till ZMC på grund av dess egenskap av moderbolag till bolag vilka importerar mer än 80 procent av volymen av nämnda produkter från Förenta staterna till unionen och vilka följaktligen står för den största delen av betalningen av de tilläggstullar som införts genom den angripna förordningen. Vad beträffar de produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00 ska det således anses att ZMC var direkt berörd av de negativa återverkningar som kommissionen eftersträvade när den antog den angripna förordningen.
41 Vidare påverkar den angripna förordningen, genom att tillämpningen av den bundna tullsatsen om 2,7 procent på import av produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00 skjuts upp och genom att tilläggsvärdetullar på 20 procent tillämpas på dessa produkter, den rätt till tillträde till unionsmarknaden som dessa produkter åtnjöt fram till dess att förordningen trädde i kraft (se, analogt, beslut av den 10 september 2020, Kambodja och CRF/kommissionen, T‑246/19, EU:T:2020:415, punkterna 60 och 61). Eftersom kommissionen inte har lyckats motbevisa att ZMC utgör den enda exporterande tillverkaren av dessa produkter med säte i Förenta staterna, finner tribunalen att den angripna förordningen även påverkar rätten till tillträde till unionsmarknaden för ZMC:s produkter och att nämnda förordning följaktligen har direkta rättsverkningar för ZMC.
42 Den av kommissionen åberopade omständigheten att ZMC:s export till unionen av produkter ökade efter det att den angripna förordningen hade trätt i kraft, påverkar inte denna slutsats. Sökandena har gjort gällande att denna ökning särskilt beror på en omorganisation av distributionen av deras produkter och en ökning av antalet försäljningsställen på unionsmarknaden. I avsaknad av de tullar som infördes genom den angripna förordningen skulle denna ökning dessutom ha kunnat vara större. Det ska dessutom påpekas att de aktuella tullarna tillämpades under en relativt kort period, från den 8 maj 2020 till den 31 december 2021. Vidare är den omständigheten att det inte är möjligt att beakta de negativa återverkningar som eftersträvas genom en förordning om införande av motåtgärder, såsom den angripna förordningen, inte avgörande för bedömningen av kriteriet direkt berörd, eftersom det är tillräckligt att den aktuella rättsakten automatiskt och omedelbart ändrar sökandens rättsliga ställning. Av de skäl som angetts ovan i punkterna 40 och 41 har den angripna förordningen automatiskt och omedelbart haft en direkt inverkan på ZMC:s rättsliga ställning.
43 Tribunalen finner således att ZMC är direkt berört av den angripna förordningen och således har talerätt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.
44 Det framgår av fast rättspraxis, som bygger på processekonomiska överväganden, att om samma rättsakt angrips av flera sökande och det är utrett att en av dem har talerätt saknas anledning att pröva om övriga sökande har talerätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2011, Comitato ”Venezia vuole vivere” m.fl./kommissionen, C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 37, och dom av den 24 oktober 2019, Epsu och Goudriaan/kommissionen, T‑310/18, EU:T:2019:757, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
45 Med hänsyn till slutsatsen att ZMC har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen saknas det i förevarande fall anledning att pröva huruvida Zippo GmbH och Zippo SAS har den talerätt som krävs för att väcka talan med stöd av artikel 263 FEUF mot denna förordning.
46 Det ska dessutom påpekas att sökandena har ett berättigat intresse av att få den angripna förordningen prövad, vilket kommissionen för övrigt inte har bestritt.
47 Den omständigheten att, efter det att den angripna förordningen hade trätt i kraft, den aktuella tilläggsvärdetullen upphävdes genom genomförandeförordning 2021/2083, efter det att talan väckts, saknar betydelse för sökandenas berättigade intresse av att få saken prövad med hänsyn till föremålet för talan. Nämnda genomförandeförordning har nämligen varken upphävt eller avlägsnat den angripna förordningen från unionens rättsordning, och den fortsätter således att utgöra en del av denna rättsordning. I genomförandeförordning 2021/2083 föreskrivs dessutom att detta tillfälliga upphävande ska upphöra den 31 december 2023. Sökandena har fortfarande ett berättigat intresse av att få saken prövad i syfte att förhindra att de påstådda rättsstridiga handlingarna upprepas i framtiden, särskilt med tanke på det eventuella bibehållandet av tilläggstullarna i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 december 2015, parlamentet/rådet, C‑595/14, EU:C:2015:847, punkt 17 och där angiven rättspraxis, och dom av den 3 maj 2018, Distillerie Bonollo m.fl./rådet, T‑431/12, EU:T:2018:251, punkt 108 och där angiven rättspraxis).
48 Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan tas upp till sakprövning.
Prövning i sak
49 Sökandena har åberopat fem grunder till stöd för sin talan.
50 Tribunalen finner det lämpligt att först pröva den femte grunden, vilken avser åsidosättande av principen om god förvaltningssed.
51 Sökandena har gjort gällande att det förfarande för insamling av uppgifter som kommissionen genomförde, och som det hänvisas till i skäl 10 i den angripna förordningen, inte iakttog principen om god förvaltningssed. Förfarandet var inte transparent, eftersom det anordnades på en del av webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för handel som var nästan osynlig och som det var svårt att få tillgång till. Vidare gäller att även om kommissionen inte var skyldig att offentliggöra informationen om detta förfarande i Europeiska unionens officiella tidning, skulle ett sådant offentliggörande ha varit förenligt med principen om god förvaltningssed. Slutligen gav detta förfarande inte sökandena möjlighet att yttra sig innan den angripna förordningen antogs och, med hänsyn till hur allvarliga konsekvenserna av de planerade åtgärderna var för sökandenas intressen, respekterades inte deras rätt att yttra sig, vilket innebär ett åsidosättande av artikel 41.2 i stadgan.
52 Kommissionen har hävdat att det förfarande för insamling av uppgifter som genomfördes inom ramen för utarbetandet av den angripna förordningen till fullo uppfyllde kraven i artikel 9 i förordning nr 654/2014. Kommissionen har uppgett att den har mottagit synpunkter från berörda parter, vilket bekräftar att kommunikationen i samband med detta förfarande har varit effektiv. Rätten att yttra sig innebär inte heller någon skyldighet för kommissionen att individuellt kontakta varje företag vars ekonomiska verksamhet skulle kunna påverkas av motåtgärder. Denna rätt skyddas i vederbörlig ordning genom offentliggörande online av ett offentligt meddelande som gör det möjligt för berörda parter att få information och tillkännage sitt intresse, bland annat genom att begära information, rådgivning eller intervju.
53 För det första kan sökandena inte vinna framgång med sin kritik avseende valet av och bristen på insyn vad gäller det kommunikationssätt som kommissionen använde för att organisera den insamling av uppgifter som föreskrivs i artikel 9.1 i förordning nr 654/2014, innan den angripna förordningen antogs.
54 När kommissionen avser att anta en genomförandeakt på grundval av artikel 4.1 i förordning nr 654/2014, för att bland annat återställa balansen i medgivandena i handelsförbindelserna med tredjeländer, i enlighet med artikel 3 c i förordningen, föreskrivs det nämligen i artikel 9.1 i denna förordning dels att kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning eller genom andra lämpliga offentliga kommunikationsmedel ska inhämta uppgifter och synpunkter rörande unionens ekonomiska intressen beträffande enskilda varor eller tjänster eller enskilda sektorer, med angivande av tidsfristen för inlämning av uppgifter, dels att kommissionen ska beakta de mottagna uppgifterna.
55 Såsom sökandena själva har medgett var kommissionen enligt artikel 9.1 i förordning nr 654/2014 inte skyldig att informera berörda parter om genomförandet av insamlingen av uppgifter just genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning, och kommissionen kunde även säkerställa att insamlingen av uppgifter offentliggjordes ”genom andra lämpliga offentliga kommunikationsmedier”.
56 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att, såvitt avser den angripna förordningen, den insamling av uppgifter som genomfördes innan förordningen antogs, i enlighet med artikel 9.1 i förordning nr 654/2014, offentliggjordes på en sida med rubriken ”Samråd” på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för handel. Från denna webbplats kunde allmänheten få tillgång till information om de samråd om handelspolitiken som kommissionens avdelningar genomförde, särskilt för att kunna bidra till dem.
57 Mot bakgrund av samma handlingar i målet konstaterar tribunalen dessutom att kommissionen, innan den angripna förordningen antogs, begärde upplysningar från de berörda parterna med hjälp av ett formulär som dessa parter skulle fylla i och som var åtkomligt från samma sida på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för handel. I det presentationsdokument till vilken formuläret bifogades preciserades bland annat bakgrunden till den aktuella insamlingen av uppgifter, de åtgärder som kommissionen hade för avsikt att vidta efter denna insamling och den tidsfrist inom vilken berörda parter kunde lämna uppgifter och synpunkter till kommissionen via e‑post, närmare bestämt senast den 13 mars 2020 kl. 12.00 (belgisk tid). Även om det är ostridigt mellan parterna att sökandena inte deltog i detta samråd, bekräftade kommissionen emellertid, som svar på frågor från tribunalen vid förhandlingen, att den hade mottagit synpunkter från sex berörda parter. Ingen av dessa synpunkter avsåg dock produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00.
58 Tribunalen finner därför att kommissionen inte har åsidosatt artikel 9 i förordning nr 654/2014 genom att förfara på det sätt som beskrivits i punkterna 56 och 57 ovan.
59 För det andra, vad gäller det påstådda åsidosättandet av sökandenas rätt att yttra sig, erinrar tribunalen om att alla unionsrättsakter måste iaktta de grundläggande rättigheterna. Detta utgör ett villkor för rättsakternas lagenlighet, vilket det åligger unionsdomstolen att kontrollera inom ramen för det fullständiga system med rättsmedel som inrättats genom EUF-fördraget (dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen, C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 285).
60 Det ska också erinras om att kommissionen är skyldig att respektera de grundläggande rättigheterna enligt unionsrätten under ett administrativt förfarande beträffande skydd mot handelspolitiska åtgärder som vidtagits av länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, däribland den rätt till god förvaltning som anges i artikel 41 i stadgan. Enligt rättspraxis angående principen om god förvaltningssed är det av än mer grundläggande betydelse att de skyddsregler som unionens rättsordning innehåller för administrativa förfaranden iakttas när unionsinstitutionerna förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 maj 2012, JBF RAK/rådet, T‑555/10, ej publicerad, EU:T:2012:262, punkt 112 och där angiven rättspraxis, dom av den 25 januari 2017, Rusal Armenal/rådet, T‑512/09 RENV, EU:T:2017:26, punkt 189 och där angiven rättspraxis, och dom av den 12 mars 2020, Eurofer/kommissionen, T‑835/17, EU:T:2020:96, punkt 143).
61 Vidare erinrar tribunalen om att enligt artikel 41.2 a i stadgan innebär rätten till god förvaltning att var och en har rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne (dom av den 5 november 2014, Mukarubega, C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 43).
62 Rätten att yttra sig innebär särskilt att var och en garanteras en möjlighet att på ett meningsfullt och effektivt sätt framföra sin ståndpunkt under det administrativa förfarandet och innan ett beslut fattas som kan påverka hans eller hennes intressen på ett ogynnsamt sätt. Rätten att yttra sig har två syften. Den tjänar dels till att ärendet utreds och de faktiska omständigheterna fastställs på ett så precist och korrekt sätt som möjligt, dels till att ett effektivt skydd för den berörde säkerställs. Rätten att yttra sig syftar särskilt till att säkerställa att varje beslut som går någon emot fattas med kännedom om alla omständigheter och har bland annat till ändamål att den behöriga myndigheten ska kunna rätta till fel eller att den berörda personen ska kunna göra gällande uppgifter angående sin personliga situation, som ger stöd för att beslutet ska fattas eller att det inte ska fattas, eller att det ska ges ett visst innehåll (se dom av den 4 juni 2020, SEAE/De Loecker, C‑187/19 P, EU:C:2020:444, punkterna 68 och 69 och där angiven rättspraxis).
63 Dessutom har domstolen alltid framhävt vikten av rätten att yttra sig och dess omfattande räckvidd i unionens rättsordning genom att slå fast att denna rätt är tillämplig i alla förfaranden som kan leda till en rättsakt som går någon emot. Enligt domstolens praxis ska rätten att yttra sig iakttas även när den tillämpliga lagstiftningen inte uttryckligen föreskriver en sådan formföreskrift (se dom av den 1 juni 2022, Algebris (UK) och Anchorage Capital Group/kommissionen, T‑570/17, EU:T:2022:314, punkt 326 och där angiven rättspraxis).
64 Med hänsyn till att principen om rätt till försvar utgör en grundläggande och allmän unionsrättslig princip, kan följaktligen tillämpningen av denna princip varken uteslutas eller begränsas genom en bestämmelse, och iakttagandet av denna princip ska följaktligen säkerställas såväl när särskilda bestämmelser helt och hållet saknas som när det föreligger bestämmelser vilka i sig inte tar någon hänsyn till nämnda princip (se dom av den 1 juni 2022, Algebris (UK) och Anchorage Capital Group/kommissionen, T‑570/17, EU:T:2022:314, punkt 327 och där angiven rättspraxis).
65 Rätten att yttra sig, såsom princip och grundläggande rättighet i unionens rättsordning, ska nämligen tillämpas när administrationen avser att anta en rättsakt som går någon emot, det vill säga en rättsakt som kan påverka den enskildes eller den berörda medlemsstatens intressen på ett ogynnsamt sätt, utan att dess tillämpning är avhängig av att det finns en uttrycklig bestämmelse med den innebörden i sekundärrätten (dom av den 18 juni 2014, Spanien/kommissionen, T‑260/11, EU:T:2014:555, punkt 64).
66 Det ska härvidlag påpekas att det inte finns någon bestämmelse i förordning nr 654/2014 som uttryckligen utesluter eller begränsar rätten att yttra sig för företag vars produkter är föremål för motåtgärder som föreskrivs i en genomförandeakt som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 4.1 i nämnda förordning.
67 Vidare utgör artikel 9.1 i förordning nr 654/2014, i den del den föreskriver en skyldighet för kommissionen att inhämta uppgifter och synpunkter rörande unionens ekonomiska intressen beträffande enskilda varor eller tjänster eller enskilda sektorer, inte ett genomförande av dessa företags rätt att yttra sig. De sistnämndas särskilda intressen är nämligen inte desamma som unionens ekonomiska intressen, särskilt när det är fråga om ett företag från tredjeland. När ett företag har deltagit i en sådan insamling av uppgifter kan det visserligen inte uteslutas att det, på grund av de upplysningar eller synpunkter som det har ingett, på ett ändamålsenligt och effektivt sätt har gjort gällande sina intressen eller omständigheter som rör dess personliga situation. När ett företag, vars intressen kan påverkas negativt av de åtgärder som föreskrivs i en genomförandeakt som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 4.1 i nämnda förordning, inte har deltagit i en sådan insamling av uppgifter, kan det emellertid inte anses att dess rätt att yttra sig, såsom den garanteras i artikel 41.2 a i stadgan, inte har åsidosatts enbart av det skälet att kommissionen har uppfyllt sin skyldighet att organisera insamlingen i enlighet med artikel 9.1 i förordningen.
68 Vidare ska det beaktas att de åtgärder som föreskrivs i den omtvistade förordningen, på grundval av artikel 3 c och artikel 4.1 i förordning nr 654/2014, syftar till att återställa jämvikten i handelsförbindelserna med Amerikas förenta stater, i form av handelspolitiska åtgärder som består i upphävande av tullmedgivanden och införande av tilläggstullar, bland annat för produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00.
69 Tillverkarna av de produkter som berörs av de höjda tullarna och som exporteras från detta tredjeland till unionen ingår således inte bland dem till vilka de aktuella motåtgärderna riktar sig, åtgärder som i princip utgör en del av handelsförbindelserna mellan unionen och detta tredjeland.
70 Det ska emellertid påpekas att kommissionen, på grundval av artikel 4.1 i förordning nr 654/2014, kan utöva rätten att vidta motåtgärder i form av handelspolitiska åtgärder som i allt väsentligt motsvarar de medgivanden som påverkas av de skyddsåtgärder som antagits av det aktuella tredjelandet, i enlighet med artikel 4.2 c i nämnda förordning.
71 Såsom framgår av skäl 7 i den angripna förordningen ansåg kommissionen i förevarande fall att Förenta staternas skyddsåtgärder kunde ha en avsevärd negativ ekonomisk påverkan på de berörda delarna av EU:s industri. Under dessa omständigheter finner tribunalen, såsom angetts i punkt 40 ovan, att de motåtgärder som införs genom den angripna förordningen, i likhet med de skyddsåtgärder som Förenta staterna har infört, syftar till att genom tillämpning av tilläggstullar som står i proportion till verkningarna av dessa skyddsåtgärder, få negativa ekonomiska återverkningar på verksamheten för de företag i Förenta staterna som exporterar de produkter som omfattas av dessa åtgärder till unionen.
72 En motåtgärd som föreskrivs i en genomförandeakt som antagits på grundval av artikel 4.1 i förordning nr 654/2014 kan således, även om den inte vidtas efter ett individuellt förfarande riktat mot de företag som exporterar de produkter som berörs av åtgärden, utgöra en åtgärd som kan påverka nämnda företags intressen negativt.
73 I domstolens ovan i punkt 63 nämnda praxis ges emellertid en vid tolkning av rätten att yttra sig som en garanti för var och en under det förfarande som kan leda till en rättsakt som går denne emot. Det kan således inte uteslutas att de företag som exporterar de produkter som berörs av de motåtgärder som föreskrivs i en förordning som antagits på grundval av artikel 4.1 i förordning nr 654/2014, bland annat i form av tilläggstullar, kan åberopa rätten att yttra sig, såsom den garanteras i artikel 41.2 a i stadgan, inom ramen för förfarandet för antagandet av dessa åtgärder.
74 Kommissionen har i sitt svaromål och vid förhandlingen gjort gällande att det i förfarandet för antagande av en genomförandeakt med stöd av artikel 4.1 i förordning nr 654/2014 inte föreskrivs att de tillverkare eller exportörer vilkas produkter kan bli föremål för motåtgärder ska identifieras. I enlighet med artikel 41.2 a i stadgan och med beaktande av den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 62 och 63 ovan, ska emellertid, om kommissionen vid genomförandet av förfarandet för antagande av den aktuella rättsakten identifierar en fysisk eller juridisk person vars intressen kan påverkas negativt av de åtgärder som föreskrivs i denna rättsakt, denna person kunna göra gällande uppgifter angående sin personliga situation, som ger stöd för att den aktuella rättsakten ska antas eller inte antas eller ska ges ett visst innehåll.
75 I förevarande fall bekräftade kommissionen vid förhandlingen, som svar på tribunalens frågor, att den under förfarandet för antagande av den angripna förordningen kände till inte bara att sökandenas produkter fanns med bland dem på vilka tilläggstullarna i fråga skulle tillämpas, utan även att dessa tullar till stor del berörde sökandena.
76 Det ska vidare påpekas att identifieringen av produkter av märket Zippo under förfarandet för antagande av den angripna förordningen inte var ett resultat av den insamling av uppgifter som kommissionen genomförde i enlighet med artikel 9.1 i förordning nr 654/2014. Såsom angetts i punkt 57 ovan preciserade kommissionen nämligen vid förhandlingen att den inte hade erhållit några synpunkter avseende produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00. Tribunalen finner således att kommissionen på eget initiativ har identifierat sökandenas produkter som föremål för de planerade motåtgärderna i den angripna förordningen.
77 Av det ovan anförda följer att sökandena, under omständigheterna i förevarande mål, hade rätt att yttra sig under förfarandet för antagande av den angripna förordningen.
78 Utövandet av rätten att yttra sig kan emellertid begränsas i enlighet med artikel 52.1 i stadgan, i vilken följande slås fast:
”Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.”
79 Enligt fast rättspraxis ska de grundläggande rättigheterna, såsom iakttagandet av rätten till försvar, inte ses som absoluta rättigheter, utan de kan begränsas, under förutsättning att begränsningarna faktiskt svarar mot de mål av allmänintresse som eftersträvas med den aktuella åtgärden och att de inte, i förhållande till det eftersträvade målet, medför ett oproportionerligt och icke godtagbart ingrepp som påverkar själva kärnan i de garanterade rättigheterna (se dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare), C‑791/19, EU:C:2021:596, punkt 207 och där angiven rättspraxis, och dom av den 1 juni 2022, Algebris (UK) och Anchorage Capital Group/kommissionen, T‑570/17, EU:T:2022:314, punkt 337 och där angiven rättspraxis).
80 Eftersom kommissionen i förevarande fall ifrågasätter själva existensen av sökandenas rätt att yttra sig, gör den inte gällande att överväganden som grundas på att eftersträva mål av allmänintresse skulle ha motiverat en begränsning av denna rätt under omständigheterna i förevarande fall. Kommissionen har däremot i huvudsak gjort gällande att hela förfarandet för antagande av den angripna förordningen omfattades av de tidsfrister som följer av bestämmelserna i artikel 8.2 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder och att insamlingen av uppgifter med nödvändighet måste ske inom denna ram. Detta ska förstås att kommissionen härigenom gör gällande att den, inom ramen för det förfarande som föreskrivs i dessa bestämmelser, inte skulle ha haft tillräckligt med tid för att höra sökandena under förfarandet för antagande av den angripna förordningen, med hänsyn till den tid som måste ägnas åt de olika stegen i det förfarandet, inbegripet den insamling av uppgifter som föreskrivs i artikel 9.1 i förordning nr 654/2014, och de tidsfrister som följer av de tillämpliga bestämmelserna i WTO-avtalet om skyddsåtgärder. Vid förhandlingen gjorde kommissionen även gällande att de aktuella motåtgärderna måste antas senast den 1 april 2020 för att bestämmelserna i WTO-avtalet om skyddsåtgärder ska iakttas och att en veckas insamling av uppgifter i mars 2020 var det mesta den kunde göra.
81 Härvidlag ska det, såsom kommissionen har anfört, noteras att antagandet av den angripna förordningen måste ske inom de tidsfrister som följer av bestämmelserna i artikel 8.2 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder, där det bland annat föreskrivs att det tillfälliga upphävandet av handelsmedgivanden för det tredjeland som har vidtagit skyddsåtgärder måste ske inom 90 dagar från det att dessa åtgärder vidtagits och efter utgången av en period om 30 dagar från den dag då WTO:s varuhandelsråd mottog ett skriftligt meddelande om detta tillfälliga upphävande. I enlighet med dessa bestämmelser, och med hänsyn till att de åtgärder som vidtagits av Amerikas förenta stater – vilka den angripna förordningen är en reaktion på – trädde i kraft den 8 februari 2020, måste därför de motåtgärder som kommissionen själv vidtog träda i kraft inom en period av 90 dagar, det vill säga senast den 8 maj 2020. Dessutom var kommissionen skyldig att underrätta WTO:s varuhandelsråd minst 30 dagar före detta datum, det vill säga senast den 7 april 2020.
82 För att iaktta dessa frister antogs den angripna förordningen den 6 april 2020.
83 Såsom framgår av punkterna 75 och 76 ovan hade kommissionen dessutom på eget initiativ identifierat produkter av märket Zippo som berörda av de motåtgärder som föreskrivs i den angripna förordningen, vilka då höll på att antas.
84 Under sådana omständigheter ålåg det kommissionen dels att försäkra sig om att de frister som följer av bestämmelserna i artikel 8.2 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder iakttogs, dels att höra sökandena, vilka hade rätt att yttra sig under förfarandet för antagande av den angripna förordningen, såsom har slagits fast i punkt 77 ovan.
85 I förevarande fall har kommissionen emellertid endast anfört att dessa bestämmelser existerar, utan att ange på vilket sätt iakttagandet av de tidsfrister som följer av dessa bestämmelser hindrade kommissionen från att höra sökandena. För det första ska härvidlag beaktas att kommissionen kände till dessa tidsfrister och det datum då den angripna förordningen måste antas. För det andra formaliserades kommissionens val att, genom motåtgärder som antagits enligt förordning nr 654/2014, bemöta de skyddsåtgärder som antagits av Amerikas förenta stater, den 6 mars 2020 genom den begäran om samråd som ingavs till WTO enligt WTO-avtalet om skyddsåtgärder, vilket framgår av den fotnot som det hänvisas till i skäl 4 i den angripna förordningen. För det tredje har kommissionen, trots att den vid förhandlingen angav att en insamling av uppgifter enligt artikel 9 i förordning nr 654/2014 ”[under en vecka] i mars [2020] var det mesta den kunde göra”, inte förklarat hur hörandet av sökandena, i enlighet med rätten att yttra sig, skulle ha krävt mer tid eller varför inhämtandet av sökandenas synpunkter inte kunde ha skett parallellt med eller efter denna insamling, under perioden mellan den 6 mars 2020, den dag då begäran om samråd ingavs till WTO, och den 1 april 2020, den dag efter vilken kommissionen angav att de omtvistade motåtgärderna måste antas. För det fjärde har kommissionen, såsom anges i punkt 57 ovan, endast erhållit sex synpunkter från berörda parter vid insamlingen och det ska noteras att kommissionen inte har anfört något argument för att förklara på vilket sätt behandlingen av sökandenas yttranden, utöver behandlingen av de sex synpunkter som samlades in mellan den 6 och den 13 mars 2020, skulle få till följd att kommissionen inte kunde anta den angripna förordningen inom de tidsfrister som följer av bestämmelserna i WTO-avtalet om skyddsåtgärder, samtidigt som den säkerställde sökandenas rätt att yttra sig i enlighet med artikel 41.2 a i stadgan.
86 Eftersom kommissionen inte har visat att den inte kunde bereda sökandena tillfälle att yttra sig på ett ändamålsenligt sätt under förfarandet för antagande av den angripna förordningen, trots att den medgett att den på eget initiativ identifierade sökandena i detta sammanhang, finner tribunalen att kommissionen förfogade över den tid som krävdes för att sökandena skulle kunna utöva sin rätt att yttra sig.
87 Det påstådda åsidosättandet av principen om god förvaltningssed kan visserligen endast leda till en ogiltigförklaring av den aktuella förordningen i den mån denna oegentlighet kan ha påverkat förfarandets resultat och således konkret påverkat en sökandes rätt till försvar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2015, Yuanping Changyuan Chemicals/rådet, T‑310/12, ej publicerad, EU:T:2015:295, punkterna 224 och 225 och där angiven rättspraxis). I ett sådant fall kan det emellertid inte krävas att en sökande visar att kommissionens beslut skulle ha haft ett annat innehåll, utan endast att ett sådant antagande inte är helt uteslutet, eftersom sökanden hade kunnat förbereda ett bättre försvar om förfarandefelet inte hade begåtts (se dom av den 20 maj 2015, Yuanping Changyuan Chemicals/rådet, T‑310/12, ej publicerad, EU:T:2015:295, punkt 214 och där angiven rättspraxis).
88 I ansökan har sökandena bland annat gjort gällande att vid tidpunkten för antagandet av den angripna förordningen utgjorde de planerade motåtgärderna avseende deras produkter den strängaste formen av de planerade motåtgärderna, både vad gäller deras omfattning och belopp, i förhållande till de åtgärder som avsåg andra industrier i Förenta staterna. Sökandena har även påpekat att en åtgärd som riktar sig mot ett enda företag och som innebär att detta företag får bära hela följden av de aktuella motåtgärderna är särskilt allvarlig, samt att sökandenas produkter inte har något samband med de produkter som omfattas av Förenta staternas skyddsåtgärder, vilket innebär att de åtgärder som kommissionen har vidtagit inte är ägnade att uppväga effekterna av dessa skyddsåtgärder. Vidare har sökandena gjort gällande att kommissionen, genom att särskilt inrikta sig på dem, har vidtagit en diskriminerande åtgärd, trots att den hade möjlighet att välja andra produkter som skulle ha berört flera företag och att fördela de aktuella motåtgärderna mer rättvist.
89 I förevarande fall konstaterar tribunalen att om sökandena hade kunnat utöva sin rätt att yttra sig under förfarandet för antagande av den angripna förordningen, skulle de bland annat ha kunnat åberopa de argument som anges i punkt 88 ovan.
90 Eftersom ZMC, av de skäl som angetts ovan i punkt 29, är den enda exporterande tillverkaren av de aktuella produkterna, kan det inte uteslutas att den angripna förordningen skulle ha haft ett annat innehåll om sökandena hade hörts av kommissionen innan förordningen antogs.
91 Av det ovan anförda följer således att kommissionen har åsidosatt sökandenas rätt att yttra sig under förfarandet för antagande av den angripna förordningen och följaktligen även har åsidosatt principen om god förvaltningssed, samt att detta åsidosättande kan ha påverkat utgången av förfarandet.
92 Under dessa omständigheter ska talan bifallas på den femte grunden. Den angripna förordningen ska följaktligen ogiltigförklaras i den del den avser produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunderna för talan eller att ta ställning till huruvida den bevisning som sökandena har lagt fram genom skrivelse av den 10 januari 2023 ska tillåtas.
Rättegångskostnader
93 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandena har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska sökandenas yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/502 av den 6 april 2020 om vissa handelspolitiska åtgärder avseende vissa produkter med ursprung i Amerikas förenta stater ogiltigförklaras i den del den avser produkter som omfattas av KN-nummer 9613 80 00.
2) Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 18 oktober 2023.
Underskrifter