Mål T‑158/19
Patrick Breyer
mot
Europeiska genomförandeorganet för forskning
Tribunalens dom (tionde avdelningen) av den 15 december 2021
”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Horisont 2020” – Ramprogrammet för forskning och innovation (2014 – 2020) ’Horisont 2020’ – Förordning (EG) nr 1290/2013 – Handlingar avseende forskningsprojektet ’iBorderCtrl: Intelligent Portable Border Control System’ – Undantag avseende skyddet för tredje parts affärsintressen – Partiellt nekande av tillgång – Övervägande allmänintresse”
1. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Institutionens skyldigheter vid behandlingen av en ansökan om tillgång till handlingar – Skyldighet att göra en fullständig bedömning av ansökan om tillgång till handlingar från och med den första ansökan – Räckvidd
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artiklarna 7 och 8)
(se punkterna 30–36)
2. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Bedömning av risken för skada för ett av de intressen som skyddas genom dessa undantag – Skyldighet för institutionen att tillämpa en allmän presumtion om sekretess – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets förordning 1049/2001, artikel 4.2)
(se punkt 63)
3. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Tillämpning i enlighet med förordning nr 1290/2013 om ramprogrammet för forskning och innovation Horisont 2020 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd för en viss persons affärsintressen – Förenlighet med skyddet för handlingars sekretess
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 första strecksatsen, och Europaparlamentets och rådet förordning nr 1290/2013, artikel 3)
(se punkterna 66–71)
4. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd för en viss persons affärsintressen – Räckvidd – Uppgifter i handlingar avseende ett forskningsprojekt som inte omfattas av det aktuella undantaget – Skyldighet att ge delvis tillgång till nämnda handlingar
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 första strecksatsen, och 4.6)
(se punkterna 83–87, 117–122, 124, 131, 142, 147, 154, 166 och 167)
5. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan mot ett beslut av ett av unionens organ att endast ge delvis tillgång till begärda handlingar – Sökanden har på egen hand fått tillgång till den fullständiga versionen av en handling som delvis dolts – Det berättigade intresset av att få saken prövad består – Saknar betydelse för lagenligheten hos det angripna beslutet och för domstolsprövningen
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)
(se punkterna 158–160)
6. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd för en viss persons affärsintressen – Övervägande allmänintresse av utlämnandet – Bevisbörda – Allmänintresset av offentliggörande av resultaten av projekt som finansieras med unionsmedel säkerställs genom lagbestämmelser och avtal
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 första strecksatsen, och Europaparlamentets och rådet förordning nr 1290/2013)
(se punkterna 187, 188, 192 och 197–203)
7. Domstolsförfarande – Rättegångskostnader – Kostnader som vållats i onödan eller mot bättre vetande – Sökanden har genom eget agerande fått tillgång till den fullständiga versionen av en handling som delvis dolts – Beaktande av detta agerande vid fördelningen av rättegångskostnaderna
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 135.2)
(se punkt 209)
Resumé
År 2016 ingick Europeiska genomförandeorganet för forskning (REA) ett bidragsavtal med ett konsortium avseende ett forskningsprojekt enligt Europeiska unionens ramprogram för forskning och innovation ”Horisont 2020”, i syfte att bidra till förvaltningen av unionens yttre gränser. Sökanden, som är en fysisk person, ansökte med stöd av förordning nr 1049/2001(1) om tillgång till flera handlingar avseende de olika etapperna i utarbetandet av detta projekt, vilka hade översänts till REA av konsortiets medlemmar. REA beviljade endast delvis tillgång till de begärda handlingarna, samtidigt som det motiverade avslaget på ansökan om tillgång till samtliga handlingar med tillämpning av de undantag som föreskrivs i förordning nr 1049/2001, bland annat undantaget avseende skyddet för det berörda konsortiets medlemmars affärsintressen(2).
Tribunalen, som har att pröva en talan mot REA:s beslut(3) att bevilja delvis tillgång till de begärda handlingarna, ogiltigförklarar detta beslut dels i den mån REA har underlåtit att göra en fullständig prövning av ansökan om tillgång till handlingar, dels i den mån REA inte har beviljat tillgång till uppgifter i de aktuella handlingarna som inte omfattas av det aktuella undantaget.
Detta mål gör det möjligt för tribunalen att utveckla och komplettera sin praxis avseende tillgång till handlingar inom ramen för det forskningsprojekt som finansieras av unionen samt praxis avseende skyldigheten att göra en fullständig prövning av en ansökan om tillgång till handlingar redan i samband med den ursprungliga ansökan. Målet ger dessutom tribunalen tillfälle att besvara nya frågor som bland annat rör inverkan av förordning nr 1290/2013(4) i samband med en ansökan om tillgång till handlingar som ingetts med stöd av förordning nr 1049/2001 och följderna av sökandens agerande som består i att sökanden, på egen hand och innan tribunalen avgör målet, får tillgång till de dolda delarna av en handling som denne endast delvis getts tillgång till.
Tribunalens bedömning
Tribunalen konstaterar inledningsvis att REA i förevarande fall har åsidosatt sin skyldighet att göra en fullständig bedömning av samtliga handlingar som avses i ansökan om tillgång till handlingar. Denna skyldighet gäller inte endast vid behandlingen av en bekräftande ansökan om tillgång, utan även vid behandlingen av en ursprunglig ansökan om tillgång till handlingar. Rent konkret underlät REA att pröva den ursprungliga ansökan om tillgång i den del ansökan avsåg tillgång till handlingar avseende tillståndet för det aktuella projektet, och det var således uppenbart att de mål som eftersträvas med förordning nr 1049/2001 hade åsidosatts.
Tribunalen påpekar i detta sammanhang att sökanden i sin bekräftande ansökan uttryckligen angav att ansökan var en följd av hans ursprungliga ansökan om tillgång, vilken bland annat avsåg handlingar som rörde tillstånd för det aktuella projektet. Det förelåg således inte någon omständighet som gjorde det möjligt för REA att presumera att sökanden hade återkallat sin ursprungliga ansökan. För det andra var sökanden, i sin bekräftande ansökan, inte skyldig att uttryckligen bestrida REA:s underlåtenhet att i sitt ursprungliga beslut ta ställning till en del av sökandens ursprungliga ansökan. Denna underlåtenhet har nämligen fått till följd att den andra etappen av förfarandet med avseende på de handlingar som berörs av denna underlåtenhet inte har inletts. Även om en person vid avslag på en ansökan om tillgång kan inge en ny ansökan om tillgång till handlingar, kan en underlåtenhet att fatta beslut om en del av en ansökan om tillgång inte jämställas med ett avslag på en ansökan om tillgång till handlingar. En möjlighet att inge en ny ansökan kan således inte användas för att avhjälpa den omständigheten att den berörda institutionen inte har gjort en fullständig bedömning av den första ansökan om tillgång till handlingar eller för att utgöra ett argument för att beröva sökanden möjligheten att överklaga.
Tribunalen uttalar sig därefter om en konsekvent tillämpning av förordningarna nr 1290/2013 och nr 1049/2001 i förevarande fall. Tribunalen preciserar att regeln i förordning nr 1290/2013, enligt vilken handlingar som meddelats som konfidentiella inom ramen för en sådan åtgärd som det aktuella projektet ska hållas konfidentiella(5), ska beaktas vid prövningen av en tredje parts ansökan om tillgång till dessa handlingar. Den omständigheten att parterna i överenskommelsen i förevarande fall har betecknat de handlingar som översänts till REA som konfidentiella utgör ett indicium på att deras innehåll är känsligt ur konsortiemedlemmarnas synvinkel. Det räcker emellertid inte att kvalificera handlingarna som konfidentiella inom ramen för ett projekt för att motivera tillämpningen av undantaget avseende skydd för affärsintressen i förordning nr 1049/2001. Denna kvalificering befriar således inte REA, inom ramen för den konkreta och individuella bedömningen av ansökan om tillgång till dessa handlingar, från dess skyldighet att pröva huruvida de delvis eller i sin helhet omfattas av detta undantag.
Efter det att tribunalen kontrollerat att REA gjort en konkret och individuell bedömning av de begärda handlingarna, finner den att REA:s avslag på ansökan om tillgång till vissa uppgifter i flera av dessa handlingar inte var motiverat av skyddet för konsortiets medlemmars affärsintressen. Det rör sig bland annat om information som rör allmänna frågor som kan uppkomma oberoende av den exakta utformningen av det system och det projekt som utarbetats av medlemmarna i konsortiet och som inte avser bedömningar av de konkreta rättsliga och etiska följderna av projektet i fråga eller de lösningar som planeras i utvecklingen av teknologin eller av projektets funktioner.
När det gäller de begärda handlingarna eller de delar av dessa handlingar beträffande vilka REA med rätta har dragit slutsatsen att de omfattades av undantaget avseende skydd för konsortiets medlemmars affärsintressen, konstaterar tribunalen att sökanden inte har visat att det föreligger ett övervägande allmänintresse som motiverar att de uppgifter som omfattas av detta undantag lämnas ut till allmänheten(6).
I detta sammanhang påpekar tribunalen, genom att bland annat uttala sig om ett allmänintresse av att resultaten från projekt som får finansiering genom unionsmedel sprids, att detta intresse säkerställs genom införandet av lagbestämmelser och avtal om spridning av resultat från projekt som finansieras med stöd av programmet Horisont 2020, och att sökanden inte har visat att det är nödvändigt att lämna ut de uppgifter som omfattas av det aktuella undantaget. När det gäller lagbestämmelser preciserar tribunalen att det i förordning nr 1290/2013 föreskrivs en skyldighet för deltagarna i en verksamhet att sprida resultaten av projektet med förbehåll för vissa begränsningar, såsom rätten för unionens institutioner, organ och byråer och medlemsstaterna att få tillgång till information om de resultat som deltagarna genererar(7).
Slutligen påpekar tribunalen att den omständigheten att sökanden, genom sitt eget agerande fått tillgång till den fullständiga versionen av en handling som REA hade översänt till sökanden i den delvis dolda versionen och att sökanden spritt denna fullständiga version på internet, inte påverkar sökandens intresse av att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras, eftersom REA hade vägrat tillgång till de partier som dolts i en sådan handling. Detta agerande har inte någon inverkan på det angripna beslutets lagenlighet härvidlag och på tribunalens prövning i detta avseende.
Tribunalen preciserar emellertid att sökanden därigenom inte iakttog de förfaranden som föreskrivs i unionsrätten om tillgång till handlingar och inte heller inväntade utgången av tvisten för att få reda på huruvida han lagligen kunde få tillgång till den fullständiga versionen av handlingen i fråga. Tribunalen beaktar följaktligen sökandens agerande vid fördelningen av rättegångskostnaderna genom att förplikta sökanden att ersätta de onödiga kostnader som han förorsakat REA.