Language of document : ECLI:EU:T:2022:156

TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

den 23 mars 2022 (*)

”Personalmål – Tjänstemän – Disciplinåtgärd – Reprimand – Artikel 21a i tjänsteföreskrifterna – Oriktig bedömning”

I mål T‑757/20,

OT, företrädd av advokaterna C. Bernard-Glanz och S. Rodrigues,

sökande,

mot

Europaparlamentet, företrätt av I. Lázaro Betancor och M. Windisch, båda i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av 19 december 2019 om att utfärda en reprimand mot sökanden,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden S. Gervasoni samt domarna L. Madise, P. Nihoul (referent), R. Frendo och J. Martín y Pérez de Nanclares,

justitiesekreterare: handläggaren H. Eriksson,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 26 november 2021,

följande

Dom

I.      Bakgrund till tvisten

1        Talan i förevarande mål har väckts av sökanden, OT, som är tjänsteman vid Europaparlamentet, mot parlamentet till följd av en reprimand som parlamentet har tilldelat sökanden för att hon, när hon var tillfälligt anställd vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), undertecknade två meddelanden om godkännande av användning av ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling.

A.      Easo

2        Easo, som har sitt säte i Valletta (Malta), inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010 (EUT L 132, 2010, s. 11) i syfte att bidra till genomförandet av det gemensamma europeiska asylsystemet, stärka det praktiska samarbetet mellan medlemsstaterna i asylfrågor och ge och/eller samordna operativt stöd till medlemsstater där asyl- och mottagningssystemen är utsatta för särskilt tryck. Sedan 2015 ger Easo bland annat stöd till Grekland i samband med migrationskrisen.

3        Vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna var Easo indelat i tre avdelningar: avdelningen för asylstöd (DAS), avdelningen för insatser (DOP) och avdelningen för administration (DOA). Vid sistnämnda avdelning fanns en enhet för ekonomi och en enhet för upphandling.

B.      Sökandens ställning vid Easo

4        Sökanden, som är tjänsteman vid parlamentet sedan 2004, var i tjänstens intresse placerad vid Easo från april till oktober 2016.

5        Den 1 november 2016 tog hon tjänstledighet av personliga skäl från parlamentet och anställdes av Easo som tillfälligt anställd på tjänsten som chef för avdelningen för asylstöd.

6        Från och med maj 2017 ansvarade sökanden dessutom, tillsammans med chefen för avdelningen för administration, för den dagliga ledningen av avdelningen för insatser, eftersom dess chef, A, var frånvarande på grund av sjukdom.

7        Den 16 juli 2017 utsågs sökanden, samtidigt som hon fortsatte som chef för avdelningen för asylstöd, till tillförordnad chef för avdelningen för insatser och innehade denna tjänst tills hon sade upp sig den 31 juli 2018.

8        Den 1 september 2018 återvände sökanden till sitt arbete vid parlamentet.

C.      De omtvistade meddelandena

9        I oktober 2016 beslutade Easo i samråd med de grekiska myndigheterna att de center för mottagning och identifiering som Easo drev tillsammans med den grekiska asylmyndigheten skulle flyttas ut ur flyktinglägren (hotspots) Moria (Lesbos, Grekland) och Vial (Chios, Grekland).

10      Den 22 februari 2017 undertecknade A ett ”undantagsmeddelande”, av vilket det framgick att Easo under tre år skulle hyra en byggnad för sin verksamhet av ett bolag som även skulle utföra reparations- och byggnadsarbeten. Kostnaden för transaktionen, underhåll inräknat, uppskattades till 351 120 euro.

11      I punkt 1 i nämnda meddelande förklarades att upplopp och strejker hade utbrutit i flyktinglägren, vilket orsakade säkerhetsproblem för de som arbetade där och medförde avbrott i verksamheten i lägren, och att flera medlemsstater följaktligen hade begärt att deras experter skulle omplaceras utanför lägren och hade meddelat att de i annat fall skulle kallas hem. Den grekiska regeringen hade instämt i denna begäran.

12      I punkt 2 i meddelandet angavs dessutom följande:

”På grund av tidsskäl bedöms det vara nödvändigt att underteckna kontraktet utan att följa det lämpliga upphandlingsförfarandet.”

13      Den 11 maj 2017 undertecknade sökanden, i egenskap av chef för avdelningen för asylstöd, en första ändring till detta meddelande (nedan kallat meddelandet av den 11 maj 2017) i syfte att hyra samma byggnader av samma person under fyra år och låta utföra kompletterande arbeten, bland annat att låta ytterligare tolv arbetsplatser byggas. Kostnaden för transaktionen uppskattades denna gång till 655 609,85 euro.

14      Valet av förfarande motiverades på samma sätt som i meddelandet från A av den 22 februari 2017.

15      Den 11 juni 2017 undertecknade sökanden dessutom, i egenskap av tillförordnad chef för avdelningen för insatser, ett meddelande (nedan kallat meddelandet av den 11 juni 2017) avseende hyra av en byggnad av ett bolag på ön Chios under en period av fyra år och utförande av arbeten i denna byggnad. Kostnaden för transaktionen uppskattades till 1 040 609,85 euro.

16      Den situation som motiverade detta meddelande beskrevs i samma ordalag som i meddelandena av den 22 februari och den 11 maj 2017.

17      I punkt 2 i meddelandet av den 11 juni 2017 angavs att sex byggnader hade identifierats tillsammans med de grekiska myndigheterna, men att den valda byggnaden hade ansetts lämpligast bland annat på grund av sin placering och storlek.

18      I meddelandet av den 11 juni 2017 tillades följande i punkt 4:

”På grund av tidsskäl och problemets angelägenhet bedöms det vara nödvändigt att underteckna kontraktet utan att följa det lämpliga upphandlingsförfarandet.

Att kontraktet avseende byggnaderna ingås direkt beror på ett visst antal faktorer, såsom säkerhetshänsyn, nödvändigheten att säkerställa verksamhetens kontinuitet, de befintliga byggnadernas läge på ön Chios, acceptansen från lokalsamhällets sida och framför allt de grekiska myndigheternas begäran. Dessa krav gör det nödvändigt att använda förfarandet för direkt tilldelning för hyreskontraktet i fråga.”

19      Hyreskontrakten avseende byggnaderna på Lesbos och Chios undertecknades den 16 juni respektive den 10 augusti 2017.

D.      Olafs utredning

20      Den 6 juni 2017 inledde Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) en utredning mot Easos verkställande direktör rörande underlåtenhet att iaktta reglerna om offentlig upphandling, rekryteringsförfarandena, reglerna om skydd av uppgifter och förbudet mot trakasserier.

21      Genom skrivelse av den 5 december 2017 underrättades sökanden om att Olafs utredning hade utvidgats till andra personer, däribland henne själv.

22      Den 19 februari 2018 intervjuades sökanden av Olaf i enlighet med artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Olaf och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1).

23      Den 27 juli 2018 anmodades sökanden att yttra sig om den sammanfattning av omständigheterna som Olaf hade upprättat i enlighet med artikel 9.4 i förordning nr 883/2013, vilket hon gjorde genom en skrivelse av den 17 augusti 2018.

24      Genom skrivelse av den 28 november 2018 överlämnade Olaf i enlighet med artikel 11.1 och 11.4 i förordning nr 883/2013 en rekommendation till parlamentets generalsekreterare om att inleda ett disciplinärt förfarande mot bland annat sökanden för underlåtenhet att iaktta de skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 21 och 21a i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

25      Av Olafs sammanfattning av omständigheterna, vilken överlämnades till sökanden den 27 juli 2018, framgår att hon bland annat anklagades för att ha deltagit i förfaranden som inte respekterade reglerna om offentlig upphandling, dels eftersom undantagsförfaranden grundade på tidsskäl hade använts trots att det gick åtta respektive tio månader mellan beslutet att hyra de berörda byggnaderna och ingåendet av kontrakten, dels eftersom en adekvat marknadsundersökning inte hade gjorts.

26      Olaf konstaterade dessutom att den uppskattade kostnaden för byggnaden på ön Lesbos i augusti 2017 uppgick till 811 478 euro, trots att den preliminära budgeten i februari 2017 hade varit på 351 120 euro, samt att det förelåg en omotiverad utgift på minst 85 000 euro för byggnaden på ön Chios.

E.      Det disciplinära förfarandet

27      Genom skrivelse av den 4 februari 2019 underrättade parlamentets generalsekreterare sökanden om att han till följd av Olafs rekommendationer hade beslutat att i enlighet med artiklarna 1 och 2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och artikel 2 i de allmänna genomförandebestämmelserna om disciplinära förfaranden och administrativa utredningar av den 18 maj 2004 (nedan kallade de allmänna genomförandebestämmelserna) inleda en administrativ utredning mot henne för att under den tid hon tjänstgjorde vid Easo eventuellt ha åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna att underrätta sin överordnade om att det förelåg regelstridigheter och allvarliga fel.

28      Den 7 mars 2019 hördes sökanden av de personer som av parlamentets generalsekreterare hade utsetts att genomföra den administrativa utredningen.

29      Den 29 mars 2019 överlämnade sökanden till utredarna kompletterande yttranden till sina uttalanden av den 7 mars 2019.

30      Den 7 juni 2019 upprättade parlamentets utredare, i enlighet med artikel 2.3 i de allmänna genomförandebestämmelserna, sin slutrapport från den administrativa utredningen, i vilken de ansåg att sökanden hade åsidosatt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna genom att inte underrätta sin överordnade eller de behöriga myndigheterna om att de finansiella reglerna inte iakttogs vid undertecknandet av de båda kontrakten avseende byggnaderna på öarna Lesbos och Chios. De finansiella reglerna hade åsidosatts i dubbel bemärkelse: det konstaterades dels att ”användningen av undantagsförfarandena inte var strikt nödvändig med hänsyn till den tid som Easo förfogade över och som hade gjort det möjligt att genomföra ett normalt förfarande”, dels att ”det inte gjordes någon riktig marknadsundersökning, vilket ledde till de diskutabla valen”. Utredarna ansåg även att sökanden, i egenskap av erfaren tjänsteman och utbildad jurist, visste eller borde ha vetat att de finansiella reglerna inte respekterades.

31      Genom skrivelse av den 18 juni 2019 överlämnade parlamentet, i enlighet med artikel 2.2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och artikel 2.3 i de allmänna genomförandebestämmelserna, denna rapport till sökanden och underrättade henne om att parlamentets generalsekreterare hade beslutat att, i enlighet med artikel 3.1 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och artikel 3 i de allmänna genomförandebestämmelserna, höra henne innan det disciplinära förfarandet inleddes.

32      Genom e‑postmeddelande av den 9 juli 2019 yttrade sökanden sig om utredningsrapporten.

33      Den 10 juli 2019 hördes sökanden av generaldirektören för personal i enlighet med artikel 3.1 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna och artikel 3 i de allmänna genomförandebestämmelserna.

34      Genom skrivelse av den 8 november 2019 underrättade parlamentets generalsekreterare sökanden om sitt beslut att inte hänskjuta ärendet till disciplinnämnden, eftersom man ”måste ta hänsyn till de särskilt svåra omständigheter under vilka [hon hade] utfört [sina] uppgifter, med beaktande av att den humanitära krisen på de grekiska öarna krävde omedelbara åtgärder på den operativa nivån, såväl som den omständigheten [att hon] deltog först i slutet av de båda förfarandena i fråga, det vill säga en respektive två månader innan de avslutades”. Vidare informerade han henne om att han ändå hade för avsikt att utfärda en reprimand mot henne för att hon inte hade underrättat sin överordnade eller de behöriga myndigheterna om att budgetförordningen inte följdes och för att hon således hade åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna. Han anmodade henne följaktligen att inkomma med eventuella yttranden till honom i enlighet med artikel 11 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

35      Genom e‑postmeddelande av den 22 november 2019 inkom sökanden med sina yttranden till parlamentets generalsekreterare.

36      Genom beslut av den 19 december 2019 (nedan kallat det angripna beslutet), som meddelades genom skrivelse av den 9 januari 2020, utfärdade parlamentets generalsekreterare en reprimand mot sökanden för att inte ha ”underrättat sin överordnade eller de behöriga myndigheterna om att budgetförordningen inte följdes, vilket utgjorde ett åsidosättande av artikel 21a i tjänsteföreskrifterna”.

37      I den skrivelse genom vilken sökanden meddelades detta beslut angavs följande:

”Innan jag fattade mitt beslut analyserade jag, förutom uppgifterna i ärendehandlingarna, mycket uppmärksamt de uppgifter som du har lämnat i din skrivelse av den 22 november, i vilken du insisterar på det särskilda sammanhanget under ditt uppdrag vid Easo, vilket präglades av brådska på grund av en humanitär kris. Du har bland annat nämnt den mycket regelbundna användningen av undantagsförfaranden vid tilldelning av kontrakt i detta sammanhang och den omständigheten att du av dina kollegor som hade hand om upphandlingen och insatserna hade fått en försäkran om att allt var förenligt med kraven i regelverket. Jag har även noterat din åsikt att ditt deltagande i ärendena var begränsat och att du då hade en mycket tung arbetsbörda.

Det är av dessa skäl som jag har beslutat om denna, med hänsyn till de handlingar som du anklagas för, ganska milda disciplinåtgärd, som fullständigt beaktar dels de särskilt svåra förhållanden under vilka du behövde utföra arbetsuppgifterna, dels den omständigheten att du deltog först i slutet av förfarandet och således inte kan hållas ansvarig för de ursprungliga valen att tilldela kontrakten. Jag är slutligen medveten om att din tjänstgöring vid Europaparlamentet i övrigt varit oklanderlig.”

38      Den 10 april 2020 ingav sökanden ett klagomål mot det angripna beslutet i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

39      Genom beslut av den 15 september 2020 (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet), som delgavs sökanden samma dag, avslog parlamentets talman klagomålet.

40      I beslutet att avslå klagomålet konstaterade parlamentets talman följande:

”[A]v ärendehandlingarna och bland annat de uttalanden som er klient har gjort framgår att hon följde de allmänna instruktionerna för sin tjänst, som var att fullfölja de finansiella ärenden som förelades henne, utan att närmare undersöka sakinnehållet i dessa ärenden, trots att användningen av undantagsförfaranden var systematisk. Er klient har dessutom förklarat att hon kände sig tvingad av sin överordnade att slutföra det arbete som hade inletts av hennes kollegor, att den verkställande direktören hade drivit på och kraftigt insisterat på att projekten skulle genomföras till september 2017 och att han ville påskynda förfarandena till varje pris. Av detta följer att det är fastställt att instruktioner förelåg i den mening som avses i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna.

[E]r klient, som är utbildad jurist, borde vid en läsning av artikel 104 i budgetförordningen (förordning nr 966/2012) och artikel 134.1 c i de tillämpningsföreskrifter till budgetförordningen som var tillämpliga vid tidpunkten för omständigheterna (förordning nr 1268/2012) ha insett att regelstridigheter förelåg och vilka följder dessa regelstridigheter kunde få. Som jurist antogs hon känna till den princip för tolkningen av juridiska texter enligt vilken undantag från allmänna regler ska tolkas restriktivt. Artikel 104 i budgetförordningen ska läsas tillsammans med artikel 134.1 c i ovannämnda tillämpningsföreskrifter, i vilken nämns ”[o]m det är absolut nödvändigt” och ”synnerlig brådska föranledd av oförutsedda omständigheter”, vilket borde ha utgjort en varning för er klient, särskilt som hon kände till att 36 undantagsmeddelanden hade utfärdats 2016, vilket visar på en systematisk användning som är svårförenlig med ordalydelsen i de båda ovannämnda bestämmelserna.

…”

II.    Förfarandet och parternas yrkanden

41      Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 21 december 2020.

42      Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 21 januari 2021 begärde sökanden att få vara anonym. Tribunalen biföll denna begäran genom beslut av den 4 februari 2021.

43      Svaromål, replik och duplik inkom den 24 mars, den 7 maj respektive den 21 juni 2021.

44      På förslag av fjärde avdelningen beslutade tribunalen med tillämpning av artikel 28 i sina rättegångsregler att hänskjuta målet till en avdelning i utökad sammansättning.

45      På förslag av referenten beslutade tribunalen (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) att inleda det muntliga förfarandet.

46      Genom skrivelser av den 9 augusti, den 14 oktober och den 10 november 2021 anmodade tribunalen (fjärde avdelningen) på förslag av referenten, som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna, parlamentet att inkomma med vissa handlingar och ställde frågor till parterna. Parterna svarade på frågorna inom den angivna fristen.

47      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 26 november 2021.

48      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet och, i den mån det är nödvändigt, beslutet att avslå klagomålet, och

–        förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

49      Parlamentet har yrkat att tribunalen ska

–        i första hand, avvisa talan till viss del och ogilla den i övrigt,

–        i andra hand, ogilla talan i dess helhet, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

III. Rättslig bedömning

A.      Saken i målet

50      Genom sitt första yrkande har sökanden begärt att beslutet att avslå klagomålet ska ogiltigförklaras, i den mån det är nödvändigt.

51      Det följer av rättspraxis att yrkanden om ogiltigförklaring som formellt framställs mot ett beslut att avslå ett klagomål får till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av tribunalen, när yrkandena som sådana saknar självständigt innehåll (dom av den 6 april 2006, Camós Grau/kommissionen, T‑309/03, EU:T:2006:110, punkt 43; se även dom av den 13 juli 2018, Curto/parlamentet, T‑275/17, EU:T:2018:479, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

52      Eftersom beslutet att avslå klagomålet i förevarande fall endast fastställer det angripna beslutet genom att precisera skälen till stöd för det beslutet, ska det konstateras att yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet att avslå klagomålet inte har något självständigt innehåll, och att det därför inte finns någon anledning att särskilt pröva dessa. Vid prövningen av det angripna beslutets lagenlighet är det dock nödvändigt att beakta motiveringen i beslutet att avslå klagomålet, eftersom denna motivering antas sammanfalla med motiveringen i det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2019, Wattiau/parlamentet, T‑737/17, EU:T:2019:273, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

53      Övervägandena i skrivelsen av den 9 januari 2020, genom vilken det angripna beslutet meddelades sökanden, är också en del av motiveringen till det beslutet. Det angripna beslutet och dess följebrev härrör nämligen båda två från parlamentets generalsekreterare och sändes till sökanden samma dag.

B.      Åberopade grunder och argument

54      Sökanden har åberopat två grunder. Den första avser en uppenbart oriktig bedömning och ett åsidosättande av artikel 21a i tjänsteföreskrifterna och består av tre delar. Den andra grunden avser en avsaknad av motivering i det angripna beslutet vad gäller skälen till att sökanden visste eller borde ha vetat att Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1) (nedan kallad budgetförordningen) och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 966/2012 (EUT L 362, 2012, s. 1) (nedan kallad tillämpningsföreskrifterna till budgetförordningen) hade åsidosatts.

1.      Underrättelseskyldigheten i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna

55      I artikel 21a.1 i tjänsteföreskrifterna, som parlamentet anser att sökanden har åsidosatt, föreskrivs följande:

”1. Om en tjänsteman får instruktioner som enligt hans uppfattning är regelstridiga eller kan orsaka allvarliga svårigheter skall han underrätta sin närmaste överordnade, och denna skall, om underrättelsen är skriftlig, lämna ett skriftligt svar. Om tjänstemannens närmaste överordnade bekräftar instruktionerna skall tjänstemannen, om inte annat följer av punkt 2, om han anser denna bekräftelse otillräcklig med tanke på de betänkligheter han har, skriftligen vända sig till sin överordnades närmaste överordnade. Om denna överordnade skriftligen bekräftar instruktionerna skall tjänstemannen utföra dem, såvida de inte är uppenbart olagliga eller strider mot gällande säkerhetsnormer.

2. Om den närmast överordnade anser att instruktionerna måste utföras omedelbart skall tjänstemannen utföra dem, såvida de inte är uppenbart olagliga eller strider mot gällande säkerhetsnormer. På tjänstemannens begäran skall den överordnade ge instruktionerna skriftligen.

3. En tjänsteman som underrättar sina överordnade om instruktioner som enligt hans eller hennes uppfattning är regelstridiga eller kan orsaka allvarliga svårigheter får inte av denna anledning behandlas på ett sätt som är till hans eller hennes nackdel.”

56      Punkt 1 i denna bestämmelse ger, å ena sidan, en tjänsteman som har fått instruktioner som enligt hans uppfattning är olagliga möjlighet att genom det förfarande som anges i denna bestämmelse låta bli att följa instruktionerna och skapar, å andra sidan, en skyldighet för tjänstemannen att genom samma förfarande underrätta sin överordnade om instruktionerna.

57      Det är denna andra aspekt av artikel 21a i tjänsteföreskrifterna som det är frågan om i förevarande mål.

2.      Innehållet i beslut om disciplinåtgärder rörande ett åsidosättande av artikel 21a i tjänsteföreskrifterna

58      Det ska erinras om att artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 296 FEUF och artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna har till syfte att dels ge den berörda personen tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma huruvida en rättsakt som går vederbörande emot är välgrundad, dels möjliggöra en domstolsprövning (dom av den 26 november 1981, Michel/parlamentet, 195/80, EU:C:1981:284, punkt 22, och dom av den 19 november 2014, EH/kommissionen, F‑42/14, EU:F:2014:250, punkt 130).

59      Frågan om huruvida ett beslut om disciplinåtgärder uppfyller dessa krav ska bedömas inte endast utifrån beslutets ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1999, Connolly/kommissionen, T‑34/96 och T‑163/96, EU:T:1999:102, punkt 93, och dom av den 21 oktober 2015, AQ/kommissionen, F‑57/14, EU:F:2015:122, F‑57/14, punkt 113).

60      Enligt rättspraxis krävs det inte att tillsättningsmyndigheten då den fattar ett beslut i ett disciplinärende systematiskt tar upp alla faktiska och rättsliga omständigheter som sökanden har åberopat under förfarandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1999, Connolly/kommissionen, T‑34/96 och T‑163/96, EU:T:1999:102, punkt 93, och dom av den 30 maj 2002, Onidi/kommissionen, T‑197/00, EU:T:2002:135, punkt 156). I så fall skulle administrationen nämligen vara skyldig att svara på tjänstemannens argumentation även om den är obegränsad och helt saknar relevans.

61      Däremot krävs enligt rättspraxis att tillsättningsmyndigheten i ett sådant beslut uppger exakt vilka faktiska omständigheter som lagts tjänstemannen till last och vilka överväganden som har föranlett den att välja disciplinåtgärden (dom av den 21 oktober 2015, AQ/kommissionen, F‑57/14, EU:F:2015:122, punkt 113).

62      I det fallet att den underlåtenhet som en tjänsteman anklagas för utgörs av ett åsidosättande av artikel 21a i tjänsteföreskrifterna är tillsättningsmyndigheten enligt de regler som anges i punkterna 58–61 ovan skyldig att ange vad, enligt dess mening, de regelstridiga instruktioner som den berörda tjänstemannen inte har underrättat sin överordnade om bestod i och skälen till att dessa instruktioner borde ha uppfattats som regelstridiga, så att tjänstemannen var skyldig att underrätta sin överordnade om dem. Dessa omständigheter utgör nämligen den underlåtenhet som tjänstemannen anklagas för.

63      I beslutet om disciplinåtgärder ska tillsättningsmyndigheten dessutom ange de förmildrande och försvårande omständigheter som motiverar valet av disciplinåtgärd, så att domstolen, om en begäran om detta ställs till den, kan kontrollera att åtgärden inte är uppenbart oproportionerlig i förhållande till den underlåtenhet som tjänstemannen anklagas för.

64      Om de uppgifter som anges i punkterna 62 och 63 ovan inte lämnas, är det omöjligt för tjänstemannen att effektivt utöva sin rätt till försvar. En allmän hänvisning till handlingarna i det disciplinära förfarandet, vilka innehåller ett stort antal andra uppgifter, är följaktligen inte tillräcklig.

3.      Den första grunden

65      Den första grunden består av tre delar, genom vilka sökanden har gjort gällande att parlamentet åsidosatte artikel 21a i tjänsteföreskrifterna och gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att anse att hon hade fått instruktioner i den mening som avses i denna bestämmelse (den första delgrunden), genom att anse att hon visste eller borde ha vetat att budgetförordningen och dess tillämpningsföreskrifter hade åsidosatts (den andra delgrunden) och genom att vidta en disciplinåtgärd mot henne (den tredje delgrunden).

a)      Den första grundens första del

66      Genom den första grundens första del har sökanden gjort gällande att parlamentets tillsättningsmyndighet åsidosatte artikel 21a i tjänsteföreskrifterna och gjorde en uppenbart oriktig bedömning, eftersom hon inte hade fått några specifika instruktioner från Easos verkställande direktör om att underteckna meddelandena av den 11 maj och den 11 juni 2017 (nedan kallade de omtvistade meddelandena), utan endast fullgjorde sina uppgifter när hon undertecknade meddelandena.

67      Parlamentet har i sitt svaromål hävdat att det, vad gäller byggnaden på Chios såväl som byggnaden på Lesbos, följer av de uttalanden som sökanden gjorde under utredningen samt av ett e‑postmeddelande från den verkställande direktören av den 1 april 2017 och av ansökan att hennes deltagande i tilldelningen av kontrakten föregicks av ”exakta instruktioner” från Easos verkställande direktör, vilka utgjorde instruktioner för sökanden i den mening som avses i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna.

68      Sökanden har i sin replik gjort gällande att denna argumentation inte kan tas upp till prövning, eftersom den innebär att de skäl som angavs i beslutet att avslå klagomålet har ersatts med nya skäl. I sistnämnda beslut försäkrade parlamentets talman att det av handlingarna i ärendet och sökandens uttalanden framgick att hon hade följt de ”allmänna instruktionerna” för sin tjänst, som var att fullfölja de finansiella ärenden som förelades henne, utan att närmare undersöka sakinnehållet i dessa ärenden, trots att användningen av undantagsförfaranden var systematisk.

69      Vad gäller saken anser sökanden att de handlingar som parlamentet har hänvisat till i svaromålet inte bevisar att hon fick instruktioner i den mening som avses i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna från Easos verkställande direktör.

70      Parlamentet har bestritt dessa båda argument.

1)      Huruvida den argumentation som parlamentet anförde i svaromålet kan tas upp till prövning

71      Enligt den rättspraxis som är tillämplig på personalmål får svarandeinstitutionen inte ersätta en ursprunglig felaktig motivering i den angripna rättsakten med en helt ny motivering, men den får under pågående förfarande lägga fram preciseringar av de tidigare angivna skälen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 april 2017, HF/parlamentet, T‑584/16, EU:T:2017:282, punkt 132 och där angiven rättspraxis).

72      I förevarande fall ansåg parlamentets talman i beslutet att avslå klagomålet att det var fastställt att det förelåg instruktioner i den mening som avses i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna, inte endast eftersom det av handlingarna i ärendet och bland annat sökandens uttalanden framgick att hon ”följde de allmänna instruktionerna för sin tjänst, som var att fullfölja de finansiella ärenden som förelades henne, utan att närmare undersöka sakinnehållet i dessa ärenden”, utan också eftersom hon hade förklarat ”att hon kände sig tvingad av sin överordnade att slutföra det arbete som hade inletts av hennes kollegor, att verkställande direktören hade drivit på och kraftigt insisterat på att projekten skulle genomföras till september 2017 och att han ville påskynda förfarandena till varje pris”.

73      Det var samtliga dessa påståenden, och inte endast den första delen av dem, som parlamentet preciserade genom att i svaromålet ange att det av de olika handlingar som avses i punkt 67 ovan framgick att sökanden hade fått exakta instruktioner från Easos verkställande direktör.

74      Det måste således anses att parlamentet, genom att lägga fram dessa preciseringar i svaromålet, inte ersatte motiveringen i det angripna beslutet med en ny motivering i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 71 ovan.

75      Av detta följer att det måste anses att de argument som parlamentet utvecklade i svaromålet kan tas upp till prövning.

2)      Prövning av den första grundens första del

76      Parlamentet har i sitt svaromål förklarat att för att fastställa att sökanden hade fått instruktioner i den mening som avses i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna stödde det sig på följande omständigheter:

–        Ett e‑postmeddelande av den 1 april 2017 från Easos verkställande direktör, som innehöll direkta och exakta instruktioner om det förfarande som skulle följas och valet av byggnader.

–        Det uttalande som sökanden gjort i sina yttranden av den 17 augusti 2018 om Olafs sammanfattning av omständigheterna, enligt vilket ”[f]örfarandet [hade] genomförts av avdelningarna för administration och insatser och [hade] kraftigt styrts av verkställande direktören sedan denne haft direkta kontakter med grekiska myndigheter på högsta nivå”.

–        Sökandens uttalanden vid mötet den 9 juli 2019, som ägde rum inom ramen för det administrativa förfarandet, enligt vilka hennes ”direktör [hade] kommit överens med den grekiska regeringen för att hitta en byggnad”, hennes ledning ”[hade sänt] henne brådskande begäranden om undertecknande av handlingar”, ”hon [hade känt] sig tvingad att underteckna handlingarna för att slutföra det arbete som hade inletts av [hennes] kollegor” och hon hade ”anmodats en första gång, i maj 2017, att underteckna en ändring av detta kontrakt och därefter, i juni 2017, att underteckna ett nytt undantagsmeddelande”.

–        Sökandens påstående i hennes yttranden av den 9 juli 2019 om rapporten från den administrativa utredningen, enligt vilket ”verkställande direktören, vad gäller Chios, insisterade på att undantagsmeddelandet skulle undertecknas”.

77      Av dessa omständigheter framgår att Easos verkställande direktör, som var sökandens överordnade, gav instruktioner om att flytten av kontoren på Lesbos och Chios skulle utföras så snabbt som möjligt, att sökanden erhöll dessa instruktioner, om så endast indirekt, och att de innebar att hon skulle underteckna de omtvistade meddelandena, vilket för henne utgjorde en skyldighet inom ramen för fullgörandet av hennes uppgifter. Dessa omständigheter utgör instruktioner i den mening som avses i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna.

78      Som parlamentet har påpekat stöds denna slutsats av punkt 34 i ansökan, där sökanden påstod att ”Easos verkställande direktör i slutet av 2016 hade fattat beslut om att inleda undantagsförfaranden för att fysiskt flytta Easos och den grekiska asylmyndighetens operativa stöd ut ur nämnda hotspots”.

79      Denna slutsats har emellertid bestritts av sökanden.

80      Sökanden har för det första gjort gällande att e‑postmeddelandet från Easos verkställande direktör av den 1 april 2017 riktades till samtliga parter som berördes av situationen i flyktinglägren och flytten av centrumen för behandling av flyktingärenden ut ur flyktinglägren, och att för det fall att e‑postmeddelandet innehöll instruktioner var de avsedda för A, chef för avdelningen för insatser, som för övrigt svarade på e‑postmeddelandet den 3 april 2017, utan att sända en kopia till sökanden. E‑postmeddelandet av den 1 april 2017 rörde för övrigt ön Chios och inte ön Lesbos.

81      Det ska härvidlag för det första påpekas att e-postmeddelandet av den 1 april 2017 innehöll instruktioner om flytten av kontoren ut ur flyktinglägren och att sökanden var en av mottagarna av det, precis som cheferna för de övriga avdelningarna. Även om det är riktigt att e‑postmeddelandet till en början huvudsakligen berörde A, som ledde avdelningen för insatser och i denna egenskap skulle underteckna det begärda meddelandet, rörde det senare också sökanden, när hon ombads att ersätta A som avdelningschef.

82      Vidare är det inte riktigt att det efterföljande e‑postmeddelandet från A av den 3 april 2017 var ett svar på e‑postmeddelandet av den 1 april 2017. E‑postmeddelandet av den 3 april 2017 syftade till att säkerställa att de behöriga personerna utförde den verkställande direktörens instruktioner. Eftersom sökanden vid den tidpunkten inte ansvarade för detta utförande, var det inte onormalt att A inte sände en kopia till henne.

83      Det ska slutligen påpekas att även om e‑postmeddelandet av den 1 april 2017 huvudsakligen rörde Chios, rörde det också Lesbos, eftersom det i sjunde stycket däri angavs att ”[m]inister Mouzalas har betonat vikten av att brådskande inrätta kontorsutrymmen utanför lägren på Chios och Lesbos och har försäkrat att den grekiska regeringen kommer att ge sitt stöd genom att vidta alla nödvändiga åtgärder”.

84      Sökandens första argument måste således underkännas.

85      Sökanden har för det andra hävdat att hennes nämnande av ”brådskande begäranden om undertecknande av handlingar” vid mötet den 7 mars 2019 inom ramen för det administrativa förfarandet inte refererade till de omtvistade meddelandena, utan var en del av en allmän kommentar om det brådskande sammanhang i vilket hon hade behövt underteckna hundratals finansiella handlingar. Dessa begäranden kom dessutom inte från Easos verkställande direktör, utan från avdelningen för administration, närmare bestämt dess enheter för ekonomi och upphandling.

86      Då sökanden vid samma möte förklarade att ”[hon hade] anmodats en första gång, i maj 2017, att underteckna en ändring av [kontraktet avseende Lesbos] och därefter, i juni 2017, att underteckna ett nytt undantagsmeddelande [för Chios]” avsåg hon likaså begäranden från avdelningen för administration, och inte från Easos verkställande direktör, som framgår av hennes svar i dess helhet.

87      Tvärtemot vad sökanden verkar anse krävs inte enligt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna att de regelstridiga instruktionerna har riktats formellt, direkt och enskilt till den tjänsteman eller den anställde som anses ha åsidosatt denna bestämmelse, utan det räcker att han eller hon har varit skyldig att utföra en olaglig handling efter att ha delgetts instruktioner som kommer från hans eller hennes överordnade.

88      Den omständigheten att begäran om undertecknande av de omtvistade meddelandena kom från avdelningen för administration och inte direkt från Easos verkställande direktör saknar följaktligen betydelse, eftersom de övriga omständigheter som har påpekats av parlamentet tydligt visar att personerna vid denna avdelning agerade till följd av instruktioner från direktören om att påskynda genomförandet av de berörda projekten.

89      Det saknar också betydelse att begärandena om undertecknande inte specifikt avsåg de omtvistade meddelandena, eftersom dessa omfattades av begärandena i fråga, vilket inte har bestritts av sökanden.

90      Sökandens andra argument måste därför underkännas.

91      Sökanden har för det tredje gjort gällande att när hon i sina yttranden av den 9 juli 2019 om rapporten från den administrativa utredningen förklarade att ”verkställande direktören, vad gäller Chios, insisterade på att undantagsmeddelandet skulle undertecknas” refererade hon till det brådskande sammanhang som följde av medlemsstaternas och den grekiska regeringens påtryckningar.

92      Denna invändning påverkar inte konstaterandet att Easos verkställande direktör förväntade sig av sökanden att hon skulle underteckna meddelandet av den 11 juni 2017 och att detta undertecknande i hennes ögon utgjorde en skyldighet.

93      Även sökandens tredje argument måste således underkännas.

94      Under dessa omständigheter måste det anses att parlamentet inte åsidosatte artikel 21a i tjänsteföreskrifterna och inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att anse att sökanden hade fått instruktioner i den mening som avses i denna bestämmelse.

95      Talan kan således inte bifallas såvitt avser den första grundens första del.

b)      Den första grundens andra del

96      Genom den första grundens andra del har sökanden gjort gällande att parlamentet gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att i beslutet att avslå klagomålet anse att hon, när hon undertecknade de omtvistade meddelandena, som utbildad jurist visste eller kunde eller borde ha vetat att de villkor som krävs enligt budgetförordningen och artikel 134.1 c i dess tillämpningsföreskrifter inte var uppfyllda.

97      Sökanden har härvidlag gjort gällande för det första att Easo befann sig i en synnerligen brådskande situation i den mening som avses i artikel 134.1 c i tillämpningsföreskrifterna till budgetförordningen, vilket möjliggjorde användningen av ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling, för det andra att valet av detta förfarande inte hade varit föremål för någon invändning inom Easo och för det tredje att hon deltog i slutet av beslutsförfarandet.

98      Enligt ordalydelsen i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna, vilken återges i punkt 55 ovan, uppställs som villkor för den underrättelseskyldighet som en tjänsteman är ålagd att han får instruktioner som ”enligt hans uppfattning” är regelstridiga och, i det fallet att instruktionerna har bekräftats av den överordnade, att han ”anser” att denna bekräftelse är otillräcklig med tanke på de betänkligheter han har.

99      Det ska påpekas att för att en tjänsteman ska vara skyldig att underrätta sin överordnade om instruktioner som enligt hans uppfattning är regelstridiga krävs inte att denna regelstridighet är uppenbar. Enligt artikel 21a.1 i tjänsteföreskrifterna har instruktioner som förefaller vara regelstridiga och instruktioner som är uppenbart olagliga nämligen olika verkningar. I det första fallet är en tjänsteman som har underrättat sin överordnade om instruktioner som enligt hans uppfattning är regelstridiga definitivt skyldig att utföra dessa, om de har bekräftats av den överordnades närmaste överordnade, medan tjänstemannen i det andra fallet får låta bli att följa dem trots en sådan bekräftelse.

100    Enbart tvivel om huruvida de instruktioner som tjänstemannen har fått är regelenliga räcker emellertid inte för att denne ska vara tvungen att underrätta sin överordnade. Om tjänstemannen enligt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna skulle vara skyldig att underrätta sin närmaste överordnade och vid behov den överordnades närmaste överordnade om varje tvivel som erhållna instruktioner inger, skulle administrationens verksamhet riskera att hindras till följd av en mängd ifrågasättanden av instruktioner som överordnade gett sina underordnade.

101    En tjänsteman kan således inte hållas disciplinärt ansvarig för underlåtenhet att fullgöra den skyldighet som föreskrivs i artikel 21a i tjänsteföreskrifterna, om inte administrationen åtminstone kan fastställa att de erhållna instruktionerna kunde väcka allvarligt tvivel hos tjänstemannen om huruvida de var regelenliga, bland annat med beaktande av den grad av omsorg som förväntas av tjänstemannen i utövandet av dennes uppgifter och de omständigheter under vilka han eller hon delgavs instruktionerna.

102    För att bedöma om den berörda tjänstemannen var skyldig att i enlighet med artikel 21a i tjänsteföreskrifterna underrätta sin överordnade om instruktioner som enligt tjänstemannens uppfattning var regelstridiga ska således följande beaktas:

–        För det första, de tillämpliga reglernas tillgänglighet och komplexitet.

–        För det andra, tjänstemannens utbildning, ansvarsnivå inom Europeiska unionens institutioner och organ samt erfarenhet.

–        För det tredje, det sammanhang i vilket instruktionerna erhölls.

103    Det är med avseende på den situation som förelåg vid den tidpunkt då instruktionerna erhölls som det ska fastställas huruvida de kunde ge upphov till allvarligt tvivel, som gjorde att tjänstemannen var skyldig att underrätta sin överordnade.

1)      De tillämpliga reglernas tillgänglighet och komplexitet

104    I förevarande fall framgår det av beslutet att avslå klagomålet att parlamentets åsikt, att sökanden visste eller borde ha vetat att de erhållna instruktionerna inte var förenliga med artikel 104 i budgetförordningen och artikel 134.1 c i dess tillämpningsföreskrifter och följaktligen åsidosatte skyldighet att underrätta sin överordnade om detta, berodde på att hon var utbildad jurist och visste att 36 undantagsmeddelanden hade undertecknats tidigare, ”vilket visar på en systematisk användning som är svårförenlig med ordalydelsen i de båda ovannämnda bestämmelserna”.

105    Det kan emellertid inte på basen av dessa omständigheter anses att sökanden var skyldig att underrätta sin överordnade om de påstått olagliga instruktionerna.

106    Offentliga kontrakt omfattas nämligen av komplexa regler, och kunskap om dessa kan än mindre avkrävas en jurist med en allmän juristutbildning, eftersom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65), som utgör den i medlemsstaterna tillämpliga allmänna lagstiftningen om offentlig upphandling, inte är tillämplig på fastighetskontrakt, såsom framgår av artiklarna 2.1.5 och 10 a i detta direktiv. Detta direktiv skiljer sig på detta sätt från budgetförordningen och dess tillämpningsföreskrifter, vilka är tillämpliga i förevarande fall.

107    Komplexiteten hos reglerna om offentliga kontrakt intygas om nödvändigt av den omständigheten att parlamentet i beslutet att avslå klagomålet anklagade sökanden för att inte ha underrättat sin överordnade om att instruktionerna stred mot artikel 134.1 c i tillämpningsföreskrifterna till budgetförordningen, i vilken anges de villkor som ska uppfyllas vid användning av förhandlade förfaranden utan föregående offentliggörande av ett meddelande om upphandling på grund av synnerlig brådska, men inte nämnde artikel 134.1 g i tillämpningsföreskrifterna, enligt vilken den upphandlande myndigheten, om det rör sig om fastighetskontrakt, ska kartlägga den lokala marknaden, och detta trots att parlamentet i sina inlagor – men inte i det angripna beslutet – har påstått att Easo åsidosatte också sistnämnda bestämmelse. Detta utelämnande visar hela svårigheten för en icke specialiserad jurist att behärska alla aspekter på området.

108    Den omständigheten att 36 undantagsmeddelanden hade utfärdats innan sökanden undertecknade de omtvistade meddelandena var för övrigt inte tillräcklig för att ge upphov till allvarligt tvivel om huruvida de instruktioner som hon hade fått var regelenliga. Kvalificeringen av dessa meddelanden som ”undantagsmeddelanden” betyder nämligen inte att de var olagliga, utan endast att de syftade till att motivera användningen av ett annat förfarande för tilldelning av offentliga kontrakt än det öppna eller selektiva förfarandet, vilket, såsom det anges i artikel 104.5 a i budgetförordningen, är tillämpligt på alla ”inköp” som unionsinstitutionerna gör.

109    Tvärtom måste det anses att det frekventa utfärdandet av undantagsmeddelanden inom Easo kunde föranleda sökanden att tro att villkoren för att använda ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling var uppfyllda, med beaktande av de förhållanden under vilka Easo behövde agera.

110    De skäl som parlamentet angav i det angripna beslutet för att motivera den omständigheten att sökanden visste eller borde ha vetat att de instruktioner hon hade fått var olagliga och att deras regelenlighet därför allvarligt kunde betvivlas är således ogrundade.

2)      Tjänstemannens utbildning, ansvar inom unionens institutioner och organ samt erfarenhet

111    Parlamentet har hävdat att sökandens arbetsuppgifter innebar att hon, bland annat till följd av den information som hon hade tillgång till, visste eller borde ha vetat att de instruktioner som hon hade fått var regelstridiga.

112    Parlamentet har i detta sammanhang åberopat tre argument.

113    Parlamentet har för det första vid förhandlingen gjort gällande att sökanden visste eller borde ha vetat att instruktionerna var olagliga, eftersom hon hade ett betydande ansvar i egenskap av chef för Easos avdelning för insatser och utanordnare.

114    Denna motivering angavs emellertid inte i det angripna beslutet, och detta trots att det är en väsentlig omständighet för att det ska kunna anses att sökanden var underrättelseskyldig enligt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna. Som det anges i punkt 62 ovan är det viktigt att i beslutet att vidta en disciplinåtgärd för åsidosättande av artikel 21a i tjänsteföreskrifterna ange alla de omständigheter som har föranlett institutionen att anse att allvarligt tvivel förelåg om huruvida de omtvistade instruktionerna var lagenliga.

115    Det ska påpekas att sökanden, när hon undertecknade de omtvistade meddelandena, var chef för avdelningen för asylstöd och hade ombetts ersätta en kollega som chef för avdelningen för insatser. Som framgår av bilaga A 6 till ansökan blev sökanden tillförordnad chef för sistnämnda avdelning först den 16 juli 2017, det vill säga efter det att de omtvistade meddelandena hade undertecknats. Till detta kommer att enheterna för ekonomi och upphandling inte hörde till denna avdelning utan till avdelningen för administration.

116    Även om det är riktigt att sökanden i egenskap av utanordnare hade ett särskilt ansvar, vilket beskrivs i artiklarna 65.5 och 66.1 i budgetförordningen och artikel 44.1 i Easos styrelses beslut nr 20, som antagits i enlighet med artikel 37 i förordning nr 439/2010, ska det konstateras att hon utsågs till utanordnare den 20 april 2017, det vill säga några veckor innan hon undertecknade de omtvistade meddelandena, och således inte kunde ha skaffat sig en betydande erfarenhet inom området offentliga kontrakt när meddelandena undertecknades. Som sökanden påpekade vid förhandlingen följer det dessutom av artiklarna 44.2 och 45.1 i ovannämnda beslut nr 20 att utanordnaren måste kunna räkna med interna kontrollförfaranden. Det har inte bestritts att de omtvistade meddelandena hade godkänts av enheterna för ekonomi och upphandling vid Easos avdelning för administration.

117    Parlamentets argument som anges i punkt 113 ovan måste således underkännas.

118    Parlamentet har för det andra, i sina inlagor och vid förhandlingen, hävdat att den omständigheten att sökanden visste eller borde ha vetat att instruktionerna var regelstridiga och således var skyldig att underrätta sin överordnade om dem bevisas av att arbetena med att inreda byggnaden på Chios omfattades av ett normalt förfarande 2018 och att hon i augusti 2018 vidtog åtgärder för att normalisera förfarandena rörande de båda byggnaderna.

119    Inte heller detta argument finns med i motiveringen i det angripna beslutet, trots att det anses förklara skälen till att de omtvistade instruktionerna borde ha uppfattats som regelstridiga (se punkterna 62 och 114 ovan).

120    Nämnda normaliseringar skedde för övrigt efter det att de omtvistade meddelandena hade undertecknats, vilket innebär att de i strid med regeln i punkt 103 ovan inte kan hänföras till det sammanhang då instruktionerna erhölls.

121    Även om sökanden normaliserade de olika förfarandena berodde detta i varje fall inte på att hon visste att de omtvistade instruktionerna var olagliga när hon undertecknade de omtvistade meddelandena, utan på att det i juli och augusti 2017 hade utsetts två nya chefer för enheterna för ekonomi och upphandling vid Easos avdelning för administration, vilka uppmärksammade henne på de påstått begångna regelstridigheterna. I december 2017 hade Olaf dessutom informerat sökanden om att en utredning hade inletts rörande regelstridigheter och allvarliga fel som ska ha begåtts av Easos verkställande direktör och annan personal vid Easo, särskilt i samband med förfaranden för tilldelning av offentliga kontrakt. Den 17 augusti 2018 yttrade sökanden sig över den sammanfattning av omständigheterna som Olaf hade överlämnat till henne (se punkt 23 ovan).

122    Parlamentets argument som anges i punkt 118 ovan måste således underkännas.

123    Parlamentet har för det tredje i sitt svaromål hävdat att kontraktet avseende byggnaden på Chios ingicks mot inrådan av högre tjänstemän.

124    Förutom att detta påstående inte heller finns med i det angripna beslutet, utan endast i Olafs sammanfattning av de faktiska omständigheterna, har det inte preciserats under det fortsatta förfarandet. De högre tjänstemän som ska ha invänt mot projektet har således inte identifierats och det har inte fastställts att sökanden hade informerats om deras åsikt.

125    Parlamentets argument som anges i punkt 123 ovan måste således underkännas.

126    Av det ovan anförda följer att det inte på grundval av de omständigheter som parlamentet har anfört avseende sökandens arbetsuppgifter och ansvar inom Easo kan anses att de erhållna instruktionerna borde ha väckt allvarligt tvivel hos sökanden om huruvida de var lagenliga och att hon följaktligen borde ha underrättat sin överordnade i enlighet med artikel 21a i tjänsteföreskrifterna.

3)      Det sammanhang i vilket instruktionerna erhölls

127    När de argument som har anförts av parlamentet nu har underkänts ska det, i den mån det är nödvändigt, påpekas att parlamentet vid sin bedömning av det agerande avseende vilket disciplinåtgärden har vidtagits inte tillräckligt beaktade de omständigheter under vilka de påstått olagliga instruktionerna erhölls, trots att de spelade en avgörande roll i processen för undertecknande av de omtvistade meddelandena.

128    Som sökanden har påpekat i sina inlagor, utan att detta har bestritts av parlamentet, hade, för det första, den massiva tillströmningen av migranter som flydde från kriget i Syrien föranlett en migrationskris och en humanitär kris på de grekiska öarna Lesbos och Chios.

129    En eldsvåda hade ödelagt flyktinglägret Moria på ön Lesbos och upplopp förekom allt oftare i detta flyktingläger och i flyktinglägret Vial på ön Chios, vilket innebar att arbetsförhållandena för den personal och de experter som medlemsstaterna hade utstationerat på dessa båda öar hade blivit allt farligare, till den grad att medlemsstaterna hade börjat kalla hem sin personal och sina experter.

130    Dessa omständigheter innebar en brådskande situation, eftersom det var nödvändigt att garantera säkerheten för den personal och de experter som hade utstationerats på öarna Lesbos och Chios för att ta hand om tillströmningen av migranter.

131    För det andra hade, som det anges i punkt 116 ovan, valet av ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling godkänts av enheterna för ekonomi och upphandling vid Easos avdelning för administration, vilka specifikt hade hand om denna fråga. Vidare hade varken Easos styrelse eller Europeiska kommissionen, som är företrädd i styrelsen, invänt mot detta val. Europeiska kommissionen hade tvärtom, som framgår av dess verksamhetsrapport för år 2016, godkänt de 36 undantagsmeddelanden som utfärdats under året.

132    Som sökanden har betonat undertecknades dessutom de omtvistade meddelandena till följd av en beslutsprocess som hade inletts långt tidigare. När sökanden den 11 maj 2017 undertecknade meddelandet rörande byggnaden på ön Lesbos i A:s ställe, hade valet av byggnader således gjorts i skrivelser från februari 2017 avseende Lesbos och april 2017 avseende Chios, som framgår av bilagorna A 19, A 20 och A 34 till ansökan. Meddelandet av den 11 maj 2017 rörande byggnaden på ön Lesbos utgjorde dessutom en komplettering till ett första meddelande som hade undertecknats av A den 22 februari samma år och syftade till att lägga till tolv arbetsplatser, uppnå de mål som hade angetts i nämnda meddelande och säkerställa iakttagandet av de normer som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

133    För det tredje hade sökanden en mycket tung arbetsbörda vid den tidpunkt då de omtvistade meddelandena undertecknades, eftersom hon samtidigt som hon fullgjorde funktionen som chef för Easos avdelning för asylstöd ansvarade för – om än tillsammans med chefen för avdelningen för administration – den dagliga ledningen av avdelningen för insatser, vars chef A var frånvarande på grund av sjukdom.

134    Denna omständighet borde av parlamentet ha betraktats som en förmildrande omständighet, inte endast vid fastställandet av den disciplinåtgärd som skulle vidtas mot sökanden, utan också vid fastställandet av huruvida hon hade åsidosatt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna.

135    Mot bakgrund av det ovan anförda kunde det inte med beaktande av de omständigheter under vilka de omtvistade meddelandena hade undertecknats anses att sökanden hade åsidosatt ovannämnda bestämmelse.

136    Denna ståndpunkt har kritiserats av parlamentet, som har framställt två invändningar mot påpekandena i punkterna 128 och 129 respektive 131 och 132 ovan.

137    Parlamentet har för det första hävdat att även om situationen var brådskande, varade förfarandena för hyrning av byggnaderna på Lesbos och Chios under åtta respektive tio månader, vilket innebär att Easo förfogade över tillräckligt med tid för att kunna genomföra ett vanligt upphandlingsförfarande i enlighet med budgetförordningen och dess tillämpningsföreskrifter. Villkoret i artikel 134.1 c i tillämpningsföreskrifterna, att en brådskande situation gör det omöjligt att iaktta de tidsfrister som krävs i fall av konkurrensutsättning, var således inte uppfyllt.

138    Denna argumentation är emellertid inte relevant. Det som institutionen ska visa inom ramen för artikel 21a i tjänsteföreskrifterna är inte att instruktionerna var olagliga, utan, såsom framgår av punkterna 101 och 102 ovan, att tjänstemannen inte underrättade sin överordnade, trots allvarligt tvivel om instruktionernas lagenlighet.

139    Huruvida allvarligt tvivel förelåg kan dessutom inte bedömas utifrån omständigheter som inträffade efter det att de påstått olagliga instruktionerna hade erhållits (se punkterna 103 och 119 ovan).

140    Parlamentets argumentation måste således underkännas.

141    Parlamentet har vidare hävdat att sökanden måste anses ha varit ansvarig för de påstådda fel som ska ha begåtts av personalen vid enheterna för ekonomi och upphandling. I artikel 21 andra stycket i tjänsteföreskrifterna anges nämligen att de underordnades ansvar inte på något sätt befriar en tjänsteman, som har i uppgift att upphandla en tjänst, från det egna ansvaret. I artikel 65.5 i budgetförordningen föreskrivs dessutom att de anställda som har i uppgift att utföra vissa transaktioner som är nödvändiga för att genomföra budgeten och redovisningen agerar under utanordnarens ansvar.

142    Detta argument kan emellertid inte godtas.

143    Parlamentets argumentation rörande artikel 21 i tjänsteföreskrifterna är utan verkan, eftersom denna bestämmelse nämligen förutsätter att det finns en hierarkisk koppling mellan aktörerna, vilken i förevarande fall saknades, eftersom sökanden, som var chef för Easos avdelning för asylstöd, inte var överordnad de personer vid enheterna för ekonomi och upphandling inom avdelningen för administration som hade utarbetat de omtvistade meddelandena.

144    Vad beträffar artikel 65.5 i budgetförordningen ska det, förutom att den ska läsas tillsammans med artiklarna 44.2 och 45.1 i beslut nr 20, som nämns i punkt 116 ovan, beaktas att sökanden vid tidpunkten för undertecknandet av de omtvistade meddelandena endast hade en kortvarig erfarenhet av funktionen som utanordnare.

145    Parlamentets argumentation påverkar i varje fall inte den omständigheten att varken Easos styrelse eller kommission hade gjort några invändningar mot sådana undantagsmeddelanden som de omtvistade meddelandena.

146    Parlamentets argumentation måste därför underkännas.

147    Av det ovan anförda följer att parlamentet har åsidosatt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna genom att anse att sökanden visste eller borde ha vetat att de instruktioner som hon hade getts om att underteckna de omtvistade meddelandena var regelstridiga.

c)      Den första grundens tredje del

148    Genom den första grundens tredje del, som innehåller två invändningar, har sökanden i andra hand, det vill säga för det fall att det skulle anses fastställt att hon har åsidosatt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna, gjort gällande att med beaktande av den tunga arbetsbörda som hon hade att bära gjorde parlamentet en uppenbart oriktig bedömning genom att vidta en disciplinåtgärd mot henne.

149    Sökanden har gjort gällande att vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna, det vill säga i maj och juni 2017, ledde hon dels avdelningen för asylstöd i enlighet med sitt kontrakt, dels Easos avdelning för insatser, eftersom hennes kollega A var sjukledig. Vid dessa båda avdelningar arbetade sammanlagt mer än 200 personer.

150    Sökanden har hävdat att hon förutom de båda avdelningarnas huvudverksamhet även ansvarade för utvärderingar av prestationsförmåga, rekryteringar, den kontinuerliga utstationeringen av experter från medlemsstaterna, ordförandeskapet för planerade möten med medlemsstaternas kontaktpunkter, övervakningen av det ökande samarbetet med Turkiet och övervakningen av tilldelningen av kontrakt i samarbete med avdelningarna för administration och insatser.

151    Med beaktande av den arbetsbörda som dessa verksamheter innebar har sökanden hävdat att hon hade väldigt långa arbetsdagar, såsom framgår av dels hennes kalendrar, dels registret över när hon kom och gick.

152    Parlamentet anser att sökandens argument inte kan tas upp till prövning och är ogrundade.

1)      Huruvida den första grundens tredje del kan tas upp till prövning

153    Parlamentet anser att den första grundens tredje del inte kan tas upp till prövning, eftersom de argument som har anförts till stöd för den inte åberopades i sökandens klagomål.

154    Det ska härvidlag erinras om att enligt rättspraxis förutsätter regeln om överensstämmelse mellan klagomålet och den därpå följande ansökan, vid äventyr av avvisning, att en grund eller invändning som åberopas inför unionsdomstolen redan måste ha åberopats under det administrativa förfarandet, så att tillsättningsmyndigheten har getts möjlighet att ta del av den kritik som den berörde har formulerat mot det ifrågasatta beslutet. Denna regel motiveras av själva syftet med det administrativa förfarandet, vilket är att möjliggöra uppgörelse i godo i tvister som uppkommer mellan tjänstemän och administrationen. Härav följer att i personalmål får de yrkanden som framförts vid unionsdomstolen endast innehålla invändningar som vilar på samma grund som invändningarna i klagomålet, varvid det ska preciseras att dessa invändningar kan utvecklas vid unionsdomstolen genom att det anförs grunder och argument som inte nödvändigtvis måste ha anförts i klagomålet, men som måste ha nära samband med klagomålet (se dom av den 16 juni 2021, Lucaccioni/kommissionen, T‑316/19, EU:T:2021:367, punkt 90 (ej publicerad) och där angiven rättspraxis).

155    Det ska påpekas att sökanden i punkterna 46–49 i sitt klagomål åberopade de argument som anges i punkterna 149–151 ovan.

156    Visserligen syftade dessa argument inte till att visa att den disciplinåtgärd som hon hade ålagts var oproportionerlig, i strid med artikel 10 a i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, utan till att visa att den omständigheten att hon inte hade gjort några fördjupade kontroller innan hon undertecknade de omtvistade meddelandena inte kunde bedömas som ett åsidosättande av artikel 21a i tjänsteföreskrifterna från hennes sida.

157    Av rättspraxis framgår emellertid att eftersom det administrativa förfarandet är informellt och eftersom de berörda i detta skede vanligtvis agerar utan hjälp av advokat, ska administrationen inte tolka klagomålen restriktivt, utan i stället utreda dem förutsättningslöst (dom av den 7 maj 2019, WP/EUIPO, T‑407/18, ej publicerad, EU:T:2019:290, punkt 119, och dom av den 8 september 2021, AH/Eurofound, T‑630/19, ej publicerad, EU:T:2021:538, punkt 42).

158    Vidare är syftet med artikel 91 i tjänsteföreskrifterna, varav regeln om överensstämmelse följer, inte att på ett strikt och definitivt sätt vara bindande vid ett eventuellt domstolsförfarande, under förutsättning att domstolsförfarandet inte ändrar vare sig grunden eller föremålet för klagomålet (dom av den 7 maj 2019, WP/EUIPO, T‑407/18, ej publicerad, EU:T:2019:290, punkt 119, och dom av den 14 december 2018, TP/kommissionen, T‑464/17, ej publicerad, EU:T:2018:1006, punkt 33).

159    Med beaktande av det nära sambandet mellan den disciplinåtgärd som åläggs och det åsidosättande som fastställs i ett disciplinärt förfarande och med beaktande av den förutsättningslöshet som ska råda vid tolkningen av klagomål i personalärenden, måste det i enlighet med den rättspraxis som anges i punkterna 157 och 158 ovan anses att de argument som har anförts till stöd för den första grundens tredje del kan tas upp till prövning.

2)      Prövning av den första grundens tredje del

i)      Den första invändningen: Sökandens tunga arbetsbörda vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna

160    Genom en första invändning har sökanden kritiserat parlamentets tillsättningsmyndighet för att inte som en förmildrande omständighet ha beaktat hennes tunga arbetsbörda vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna.

161    Det ska påpekas att sökanden i sin skrivelse av den 22 november 2019 begärde att parlamentets generalsekreterare skulle beakta följande omständigheter: sammanhanget med en humanitär kris, den omständigheten att hon hade deltagit i slutet av de båda förfarandena för tilldelningen av offentliga kontrakt, hennes orimliga arbetsbörda, vilken hon beskrev ingående, hennes uppträdande under hela sin karriär och hennes fullständiga samarbete i alla skeden av utredningen.

162    I följebrevet av den 9 januari 2020 till det angripna beslutet påstod parlamentets generalsekreterare att han ”mycket uppmärksamt [hade] analyserat alla de uppgifter som sökanden [hade] lämnat i sin skrivelse av den 22 november 2019”, att han hade ”noterat att hon då hade en mycket tung arbetsbörda” och att han ”fullständigt beaktat de särskilt svåra förhållanden under vilka hon hade behövt utföra sina arbetsuppgifter”.

163    Under dessa omständigheter måste det anses att tvärtemot vad sökanden har hävdat beaktade parlamentets generalsekreterare hennes tunga arbetsbörda vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna, när han beslutade att anta beslutet att vidta en disciplinåtgärd mot henne.

ii)    Den andra invändningen: Parlamentets beslut att vidta en disciplinåtgärd mot sökanden

164    Genom de argument som anges i punkterna 148–151 ovan har sökanden mer allmänt ifrågasatt beslutet att vidta en disciplinåtgärd mot henne. Hon anser att även för det fall att ett åsidosättande av artikel 21a i tjänsteföreskrifterna borde ha konstaterats, borde parlamentets tillsättningsmyndighet ha avstått från att vidta en disciplinåtgärd mot henne.

165    Det ska härvidlag erinras om att i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna föreskrivs inte något fast samband mellan de disciplinåtgärder som anges däri och de olika kategorierna av åsidosättanden som en tjänsteman kan göra sig skyldig till (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2019, Bernaldo de Quirós/kommissionen, T‑273/18, ej publicerad, EU:T:2019:371, punkt 126, och dom av den 11 april 2016, FU/kommissionen, F‑49/15, EU:F:2016:72, punkt 122).

166    I denna bestämmelse krävs emellertid uttryckligen att den vidtagna disciplinåtgärden ska stå i proportion till det begångna felet.

167    I denna bestämmelse anges på ett icke-uttömmande sätt de kriterier som tillsättningsmyndigheten ska iaktta vid valet av disciplinåtgärd i syfte att uppfylla kravet på proportionalitet. Bland dessa kriterier nämns bland annat ”de omständigheter under vilka [felet] begicks”.

168    Utifrån detta har det i rättspraxis slagits fast att i enlighet med kravet på proportionalitet ska valet av disciplinåtgärd grunda sig på en helhetsbedömning som tillsättningsmyndigheten, med iakttagande av de kriterier som anges i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, ska göra av samtliga konkreta handlingar och av alla omständigheter i varje enskilt fall (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2019, Bernaldo de Quirós/kommissionen, T‑273/18, ej publicerad, EU:T:2019:371, punkt 126, och dom av den 11 april 2016, FU/kommissionen, F‑49/15, EU:F:2016:72, punkt 122).

169    I beslutet att vidta disciplinåtgärden ska tillsättningsmyndigheten således ange skälen till att den mot bakgrund av handlingarna och omständigheterna i ärendet har valt en disciplinåtgärd framför en annan (se punkterna 61 och 63 ovan).

170    Unionsdomstolen, å sin sida, ska, när en fråga ställs till den på denna punkt, pröva huruvida de särskilda handlingar och omständigheter i ärendet som tillsättningsmyndigheten har nämnt i beslutet att vidta disciplinåtgärden omfattas av de rättsliga begreppen försvårande eller förmildrande omständigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2021, DI/ECB, T‑514/19, överklagad, EU:T:2021:332, punkt 196).

171    Inom ramen för sin prövning ska unionsdomstolen även kontrollera att den avvägning av omständigheterna som disciplinmyndigheten har gjort är proportionerlig, oavsett om dessa omständigheter är försvårande eller förmildrande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 mars 2004, Afari/ECB, T‑11/03, EU:T:2004:77, punkt 203, och dom av den 9 september 2010, Andreasen/kommissionen, T‑17/08 P, EU:T:2010:374, punkterna 146 och 147).

172    Detta krav följer av artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol.

173    Att ett rättsmedel är effektivt innebär att en ”påföljd” ska kunna genomgå en ytterligare prövning av ett rättsligt organ som är behörigt att göra en fullständig prövning av huruvida disciplinåtgärden står i proportion till felet, när disciplinåtgärden har beslutats av en förvaltningsmyndighet som, såsom är fallet för parlamentets generalsekreterare i förevarande fall, inte själv uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 maj 2012, Nijs/revisionsrätten, T‑184/11 P, EU:T:2012:236, punkt 85 och där angiven rättspraxis, och dom av den 9 juni 2021, DI/ECB, T‑514/19, överklagad, EU:T:2021:332, punkt 197; se även, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 31 mars 2015, Andreasen mot Förenade kungariket och 26 andra medlemsstater i Europeiska unionen, CE:ECHR:2015:0331DEC002882711, § 73).

174    Med tillämpning av artikel 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna hade parlamentets generalsekreterare, när han beslutade att det måste konstateras att sökanden hade åsidosatt artikel 21a i tjänsteföreskrifterna, möjlighet att välja det av nedanstående alternativ som han ansåg var lämpligast mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall.

175    För det första kunde han låta bli att vidta en disciplinåtgärd (artikel 3.1 b i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna).

176    För det andra kunde han, utan att vidta en disciplinåtgärd, besluta att ge tjänstemannen en varning (artikel 3.1 b i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna).

177    För det tredje kunde han inleda ett disciplinärt förfarande utan hänvändelse till disciplinnämnden, vilket innebar utfärdande av en skriftlig varning eller reprimand (artiklarna 3.1 c i och 11 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna).

178    För det fjärde kunde han inleda ett disciplinärt förfarande vid disciplinnämnden, vilket hade möjliggjort vidtagande av strängare disciplinåtgärder (artiklarna 3.1 c ii och 9 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna).

179    Av handlingarna i målet framgår att parlamentets generalsekreterare den 8 november 2019, när han beslutade att vidta en disciplinåtgärd mot sökanden utan hänvändelse till disciplinnämnden, uttalade sig till förmån för det tredje alternativet, som anges i punkt 177 ovan.

180    I följebrevet av den 9 januari 2020 till det angripna beslutet motiverade parlamentets generalsekreterare sitt beslut med följande omständigheter:

–        Det särskilda sammanhanget, som var brådskande på grund av en humanitär kris.

–        Easos mycket regelbundna användning av undantagsförfaranden för tilldelning av kontrakt i detta sammanhang.

–        Den omständigheten att sökanden av sina kollegor som hade hand om upphandlingen och insatserna hade fått en försäkran om att allt var förenligt med kraven i regelverket.

–        Den omständigheten att sökanden deltog i ärendena i begränsad utsträckning och i slutskedet av förfarandet och inte var ansvarig för de ursprungliga valen att tilldela kontrakten.

–        Sökandens då mycket tunga arbetsbörda.

–        Hennes oklanderliga tjänstgöring.

181    Som sökanden betonade vid förhandlingen talar dessa sex omständigheter utan förbehåll till hennes fördel och borde anses minska hennes ansvar, om det fastställs att hon var ansvarig.

182    Dessa omständigheter, som nämndes i skrivelsen av den 9 januari 2020, kunde således ha motiverat att parlamentets tillsättningsmyndighet hade konstaterat ett åsidosättande utan att vidta någon disciplinåtgärd och endast hade gett sökanden en varning eller på sin höjd en skriftlig varning i enlighet med artikel 11 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

183    De omständigheter som parlamentets tillsättningsmyndighet nämnde i skrivelsen av den 9 januari 2020 utgör däremot inte en grund som motiverar valet av den strängaste disciplinåtgärd som är möjlig utan hänvändelse till disciplinnämnden, det vill säga en reprimand.

184    Mot bakgrund av det ovan anförda måste slutsatsen dras att med hänsyn till de omständigheter som parlamentets tillsättningsmyndighet anförde till stöd för det angripna beslutet är den disciplinåtgärd som har vidtagits mot sökanden oproportionerlig i förhållande till den underlåtenhet som hon anklagats för.

185    Vid förhandlingen gjorde parlamentet gällande att man valde den strängaste av de disciplinåtgärder som anges i artikel 11 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, eftersom undertecknandet av de omtvistade meddelandena hade orsakat unionen allvarlig skada.

186    Parlamentet har dessutom preciserat att denna omständighet beskrivs på sida 3 i rapporten från den administrativa utredningen och att det i femte beaktandeledet i det angripna beslutet hänvisas till denna rapport.

187    Det ska emellertid påpekas att femte beaktandeledet i det angripna beslutet har följande lydelse: ”med beaktande av slutsatserna i rapporten från den administrativa utredningen av den 7 juni 2019”.

188    I detta beaktandeled hänvisas således inte till hela rapporten från den administrativa utredningen, utan endast allmänt till slutsatserna i rapporten, i vilka det inte alls nämns att unionen skulle ha orsakats någon skada genom undertecknandet av de omtvistade meddelandena.

189    Det ska i varje fall erinras om att enligt fast rättspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 mars 1996, V/kommissionen, T‑40/95, EU:T:1996:45, punkt 36, dom av den 10 september 2019, DK/Europeiska utrikestjänsten, T‑217/18, ej publicerad, EU:T:2019:571, punkt 149, och dom av den 21 oktober 2015, AQ/kommissionen, F‑57/14, EU:F:2015:122, punkt 113), ska försvårande omständigheter, precis som förmildrande omständigheter, beskrivas i det angripna beslutet. Av de skäl som anges i punkterna 165–173 ovan är det nämligen viktigt att de överväganden som tillsättningsmyndigheten anför till stöd för ett beslut om vidtagande av en disciplinåtgärd kan motivera den disciplinåtgärd som vidtas mot den berörda personen.

190    Av detta samma skäl kan de för sökanden försvårande omständigheter som nämns i punkt VI i rapporten från den administrativa utredningen, att ”eftersom hon är en erfaren tjänsteman, utbildad jurist och tidigare domare i Belgien, borde hon ha försäkrat sig om att gällande regler och förfaranden iakttogs” och ”[hon] accepterade en tjänst för vilken hon enligt sina egna utsagor inte var väl förberedd”, inte beaktas för att motivera att hon tilldelades en reprimand i stället för enbart en varning – under antagande att en disciplinåtgärd måste vidtas mot henne trots att det disciplinära förfarandet inleddes utan hänvändelse till disciplinnämnden.

191    Under dessa omständigheter måste det anses att det på basen av de omständigheter som parlamentet anförde i det angripna beslutet inte kan fastställas att den disciplinåtgärd som har vidtagits mot sökanden är förenlig med kravet på proportionalitet i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

192    På grund av detta fel måste det anses att talan kan bifallas såvitt avser den andra invändningen i den första grundens tredje del.

193    Eftersom talan kan bifallas såvitt avser den första grundens andra del och den andra invändningen i den första grundens tredje del, ska det angripna beslutet ogiltigförklaras utan att det finns anledning att pröva den andra grunden.

IV.    Rättegångskostnader

194    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

195    Sökanden har yrkat att parlamentet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom parlamentet har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Europaparlamentets beslut av den 19 december 2019 om att utfärda en reprimand mot OT ogiltigförklaras.

2)      Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

Gervasoni

Madise

Nihoul

Frendo

 

      Martín y Pérez de Nanclares

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 23 mars 2022.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: franska.