Language of document : ECLI:EU:T:2010:203

Mål T‑19/05

Boliden AB m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Sektorn för VVS‑kopparrör – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fortlöpande och mångskiftande överträdelse – Böter – Preskription – Samarbete”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Företag som kan klandras för överträdelsen bestående i att ha deltagit i en övergripande överenskommelse

(Artikel 81.1 EG)

2.      Konkurrens – Böter – Riktlinjer för beräkning av böter – Beräkningsmetod som innebär att ett stort antal faktorer beaktas och som således präglas av flexibilitet

(Artikel 229 EG; rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03)

3.      Förfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Ny grund

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 och 48.2)

4.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens varaktighet – Överträdelser med lång varaktighet – Höjning med 10 procent per år av böternas utgångsbelopp

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 B)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Nedsättning av bötesbeloppet mot att det berörda företaget samarbetar – Villkor

(Rådets förordningar nr 17 och nr 1/2003; kommissionens meddelande 96/C 207/04)

1.      Ett företag kan hållas ansvarigt för en övergripande samverkan även om det fastställs att det har deltagit direkt endast i en eller flera delar av samverkan, under förutsättning att företaget kände till eller tveklöst borde ha känt till dels att den samverkan i vilken det deltog ingick i en övergripande plan, dels att denna övergripande plan omfattade samtliga delar av den konkurrensbegränsande samverkan.

(se punkt 61)

2.      Även om riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget inte kan betraktas som rättsregler utgör de likväl vägledande förhållningsregler för den praxis som ska följas, från vilka kommissionen inte kan avvika i ett enskilt fall utan att ange skäl som är förenliga med likabehandlingsprincipen. Det ankommer följaktligen på tribunalen, vid kontrollen av huruvida de böter som ålagts genom ett kommissionsbeslut är lagenliga, att pröva huruvida kommissionen har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med den metod som har angetts i ovannämnda riktlinjer och, för det fall den skulle konstatera att kommissionen har avvikit från denna metod, pröva huruvida avvikelsen är befogad och har motiverats i tillräcklig utsträckning.

Den begränsning av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen själv har infört genom att anta riktlinjerna är inte oförenlig med det förhållandet att institutionen alltjämt har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning. Riktlinjerna präglas i flera avseenden av flexibilitet, vilket gör det möjligt för kommissionen att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med bestämmelserna i förordningarna nr 17 och nr 1/2003, såsom de har tolkats av domstolen. Inom de områden där kommissionen alltjämt har ett utrymme för skönsmässig bedömning är prövningen av bedömningarnas rättsenlighet således begränsad till en prövning av att det inte har förekommit någon uppenbart oriktig bedömning. Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning och dess egen begränsning av detta utrymme utgör i princip inte något hinder för tribunalen att utöva sin obegränsade behörighet. Det bötesbelopp som kommissionen har ålagt företagen får således upphävas, sättas ned eller höjas.

(se punkterna 74–78)

3.      Det framgår av artikel 44.1 c jämförd med artikel 48.2 i tribunalens rättegångsregler dels att ansökan genom vilken talan väcks ska innehålla uppgifter om föremålet för talan och en kortfattad framställning av grunderna för denna, dels att nya grunder inte får åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. En grund som utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller underförstått – har åberopats i den ansökan genom vilken talan väcktes och som har ett nära samband med denna kan emellertid prövas i sak. Ett argument som har åberopats till stöd för en grund bör behandlas på ett liknande sätt.

Inom ramen för en talan om upphävande eller nedsättning av det bötesbelopp som ett företag ålagts genom ett beslut av kommissionen för överträdelse av gemenskapens konkurrensregler, ska ett argument som anförts för första gången i repliken angående bedömningen av hur allvarlig det berörda företagets delaktighet i kartellen var avvisas när ansökan bara innehåller en grund avseende de ålagda böternas påstått oproportionerliga storlek och enbart avser höjningen av böternas utgångsbelopp med hänsyn till överträdelsens varaktighet. Detta argument kan inte betraktas som en utvidgning av grunden i ansökan. En väsentlig del av ett beslut, såsom bedömningen av överträdelsens allvar, måste nämligen bestridas specifikt inför tribunalen redan i ansökan.

(se punkterna 90–92)

4.      Det framgår av riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget att det inte föreligger någon överlappning eller något inbördes beroende mellan bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och bedömningen av dess varaktighet. Den omständigheten att kommissionen har förbehållit sig en möjlighet att för varje år som överträdelsen pågått höja böterna med – när det gäller långvariga överträdelser – upp till 10 procent av det belopp som fastställts utifrån överträdelsens allvar förpliktar på intet sätt kommissionen att fastställa procentsatsen utifrån intensiteten i aktiviteten i den konkurrensbegränsande samverkan eller utifrån verkan av densamma, eller ens utifrån hur allvarlig överträdelsen har varit. Det ankommer nämligen på kommissionen att, inom ramen för dess vidsträckta utrymme för skönsmässig bedömning, välja hur stor höjning den ska tillämpa med hänsyn till överträdelsens varaktighet.

(se punkterna 95, 96 och 98)

5.      Vid kommissionens bedömning av det samarbete som tillhandahålls av medlemmarna i en konkurrensbegränsande samverkan har kommissionen ett stort utrymme för eget skön när det gäller att bedöma kvaliteten och användbarheten av det samarbete som tillhandahålls av ett företag, exempelvis i förhållande till andra företags samarbete. Enbart en uppenbart oriktig bedömning från kommissionens sida kan således kritiseras. Dock får kommissionen inom ramen för denna bedömning inte åsidosätta likabehandlingsprincipen.

(se punkt 105)