FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(första avdelningen i utökad sammansättning)
den 18 december 1997 (1)
Statligt stöd - Minskning av socialavgifter - Avskrivning av ett klagomål -
Berättigat intresse att få saken prövad - Avvisning
I mål T-178/94,
Asociación Telefónica de Mutualistas (ATM), sammanslutning bildad enligt spansk
rätt, Madrid, företrädd av advokaterna Juan Eugenio Blanco Rodríguez och
Bernardo Vicente Hernández Bataller, Madrid, samt advokaten Lydie Lorang,
Luxemburg, delgivningsadress: advokatbyrån André Sérébriacoff, 11, rue Goethe,
Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd under det skriftliga förfarandet
ursprungligen av Francisco Enrique González Diaz och Michel Nolin, senare av
Francisco Santaolalla och Michel Nolin, och under det muntliga förfarandet av
Fernando Castillo de la Torre, samtliga vid rättstjänsten, i egenskap av ombud,
delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner,
Kirchberg, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut, som meddelats
Asociación Telefónica de Mutualistas genom kommissionens skrivelse D/30508 av
den 15 februari 1994, att avskriva denna sammanslutnings klagomål avseende
statligt stöd till aktiebolaget Compañía Telefónica de España,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(första avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden A. Saggio samt domarna A. Kalogeropoulos, V. Tiili,
R.M. Moura Ramos och J. Pirrung,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören B. Pastor,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet
den 30 september 1997,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
- 1.
- Den sammanslutning som är sökande, Asociación Telefónica de Mutualistas (nedan
kallad ATM), bildades år 1987 för att försvara de rättigheter som tillkom
medlemmarna av Institución Telefónica de Previsión (nedan kallad ITP) som är en
ömsesidig socialförsäkringskassa bildad av Compañía Telefónica de España SA
(nedan kallat TESA) till förmån för dess anställda och pensionärer.
- 2.
- TESA är ett kommersiellt aktiebolag som är delvis statsägt. Bolaget har av spanska
staten erhållit koncession för att erbjuda grundläggande offentliga telefontjänster.
År 1992 uppgick statens andel av detta bolags aktiekapital till 32 procent, medan
resten av kapitalet fördelades mellan 300 000 andra aktieägare av vilka var och en
innehade åtminstone 0,5 procent av aktierna. Sökanden förklarade vid
sammanträdet att staten för tillfället äger 21 procent av aktiekapitalet. Staten utser
för övrigt merparten av medlemmarna av TESA:s förvaltningsorgan.
- 3.
- TESA bildade ITP år 1944 med stöd av en lag av den 6 december 1941 om
biståndskassor och ömsesidiga försäkringsbolag och med stöd av lagens
tillämpningsförordning som antogs genom dekret av den 26 maj 1943. Enligt
förordningen styrdes kassorna och de ömsesidiga försäkringsbolagen i enlighet med
sina stadgar och regler, förutsatt att dessa var förenliga med lagen och nämnda
tillämpningsförordning. I dessa bestämmelser föreskrevs för övrigt att de förmåner
som utbetalades av dessa organ ansågs förenliga med de förmåner som deras
medlemmar kunde erhålla från det statliga obligatoriska socialförsäkringssystemet,
om det inte i lag med motsatt innehåll eller i arbetsmarknadsministeriets uttryckliga
bestämmelser förklarades att dessa förmåner ersatte förmånerna från den
obligatoriska socialförsäkringen.
- 4.
- ITP utgör sedan år 1966 ett ersättande organ i förhållande till allmän social
trygghet vad gäller social trygghet i fråga om pensioner, bestående invaliditet samt
dödsfall och överlevnad vid kroniska sjukdomar. De förmåner som beviljades av
ITP skall för övrigt ha varit större än de förmåner som beviljades av det allmänna
systemet.
- 5.
- De förmåner som utbetalades av de ömsesidiga försäkringsbolagen samt de avgifter
som inbetalades till dem fastställdes i deras egna stadgar. TESA:s avgift till ITP
fastställdes ursprungligen i ITP:s stadga till 7 procent, och höjdes senare successivt
till 8 procent och till 9 procent av de löner som utbetalades till de anställda.
- 6.
- Av akten framgår även att de organ och företag som har ett ömsesidigt
försäkringsbolag som i viss mån ersätter det allmänna systemet för social trygghet
inte omfattas av det allmänna systemet vad gäller vissa risker. Beträffande dem
tillämpas en reduceringskoefficient på den allmänna avgiftssatsen. Koefficienterna
bestämdes årligen genom en kungörelse av den minister som var ansvarig för social
trygghet. Det har inte bestridits att minskningen kunde uppgå till 14 procent av
lönerna.
- 7.
- Syftet med den allmänna lagen om social trygghet från år 1966 var att samordna
och samordna de allmänna socialförsäkringarna. I denna lag föreskrivs i princip att
de grupper som faller inom tillämpningsområdet för systemet för social trygghet
men som ännu inte omfattas av det allmänna systemet för social trygghet skall
anslutas till detta system.
- 8.
- I kungligt dekret av den 20 november 1985 föreskrivs att de institutioner som de
grupper som skall anslutas tillhör är skyldiga att till systemet för social trygghet ge
ekonomisk ersättning som motsvarar de avgifter och åtaganden som systemet
övertar och, att om de medel som är tillgängliga för att säkerställa betalningen av
de åtaganden beträffande vilka dessa institutioner ersätter systemet för social
trygghet inte räcker för att täcka kostnaderna för anslutningen, skall skillnaden
tillskjutas av de organ eller företag som är skyldiga att ekonomiskt stå för
utbetalningen av de förmåner som beviljas av institutionerna i fråga.
- 9.
- Däremellan godkände arbetsmarknadsministeriet år 1977 ITP:s ändrade stadga. I
punkt 4 i övergångsbestämmelserna nämns framdeles att TESA skall garantera de
förmåner som ITP kommer att ha att säkerställa under en period av tio år. För att
konkretisera detta ansvar skall det högsta belopp som garanteras fastställas varje
år och säkerheten kan förnyas varje år så att den täcker en period av tio år räknad
från varje tillfälle den förnyas. Enligt sökanden krävde myndigheterna till och med
inte att någon säkerhet skulle ställas för att de skulle kunna godkänna stadgan.
- 10.
- Enligt protokollet från ITP:s styrelsemöte av den 24 juli 1979 hade denna styrelse
konstaterat att TESA inom ramen för att ITP hade förvärvat ett antal aktier i
TESA hade försäkrat att det skulle åta sig vissa skyldigheter gentemot ITP. Dessa
skyldigheter bestod bland annat i att den ovan avsedda säkerheten utvidgas till att
täcka de tekniska förbehåll som hade framkommit i försäkringsanalyserna och i
skyldigheten att upprätthålla denna säkerhet som förnyades årligen, såsom anges
i den övergångsbestämmelse som nämndes i föregående punkt.
- 11.
- Sökanden har gjort gällande, utan att kommissionen bestridit detta påstående, att
TESA endast fastställde säkerheten i sin budget för räkenskapsåret 1977 då dess
belopp beräknades till 8 miljarder PTA.
- 12.
- Sökanden har även gjort gällande att TESA:s styrelse under sitt möte
den 28 januari 1987 ansåg att den tioårsperiod under vilken den säkerhet som
ursprungligen beviljades år 1977 skulle gälla hade löpt ut och att styrelsen således
upphävde denna säkerhet.
- 13.
- Det spanska ministerrådet beslutade den 27 december 1991 att ansluta ITP:s
grupper av aktivt arbetande och pensionärer till det allmänna systemet för social
trygghet. Arbetsmarknads- och socialförsäkringsministeriet fastställde sedan
effekterna av anslutningen i en kungörelse av den 30 december 1991.
Generalstyrelsen för planering och ekonomisk förvaltning av social trygghet, som
är behörig på detta område, fastställde genom beslut av den 25 maj 1992
kostnaderna för anslutningen. I beslutet föreskrevs dessutom att om ITP:s medel
visade sig vara otillräckliga, skulle TESA vara skyldigt att betala skillnaden mellan
vad ITP betalat och den sammanlagda summa som skulle betalas för
pensionärerna. Vad gäller systemet för kompletterande försäkringsskydd ingicks den
8 juli 1992 ett avtal varigenom TESA åtog sig att betala vissa förmåner till
förmånstagarna.
- 14.
- Ekonomi- och finansministeriet fastställde den 10 juni 1992 att ITP upplöstes ex
officio och trädde i likvidation. Sökanden har emellertid påpekat, utan att
svaranden bestridit påståendet på denna punkt, att upplösningsförfarandet
emellertid ännu inte är slutgiltigt avslutat.
Administrativt förfarande
- 15.
- Det var under dessa omständigheter som ett klagomål den 1 juli 1993 inlämnades
till kommissionen i ATM:s namn. I klagomålet kritiserades de spanska
myndigheterna för att ha tillåtit att TESA:s sociala avgifter minskades, vilket
utgjorde statligt stöd. De åtgärder som kritiserades i klagomålet, beskrivna mot
bakgrund av närmare uppgifter som lämnats under det administrativa förfarandet
och domstolsförfarandet, är följande.
- 16.
- Stödet skulle för det första ha bestått i att myndigheterna tillät att TESA mellan
år 1982 och slutet av år 1991 tillgodoräknades skillnaden mellan å ena sidan det
belopp som det faktiskt betalade till ITP som avgifter och å andra sidan beloppet
av de avgifter som det inte behövde betala till det allmänna systemet för social
trygghet tack vare en reduceringskoefficient. Detta stöd påstods ha uppgått till
270 miljarder PTA. Sökanden begärde för övrigt att kommissionen skulle förplikta
TESA att betala denna skillnad till ITP.
- 17.
- För det andra skulle myndigheterna ha tillåtit att en säkerhet upphävdes som
TESA var skyldig att upprätthålla för att ITP alltid skulle kunna räkna med en
tillräcklig täckning för de förmåner som den skulle tillhandahålla under de följande
tio åren. Denna statliga åtgärd gav TESA en fördel som uppgick till 8 miljarder
PTA.
- 18.
- Sökanden hävdade dessutom i klagomålet att nämnda stödåtgärder hade försatt
ITP i en situation med underskott och att den följaktligen hade försatts i
likvidation.
- 19.
- Kommissionen uppmanade genom en skrivelse av den 12 augusti 1993 sökanden
att komplettera sitt klagomål. Sökanden lämnade efter ett sammanträde som ägde
rum den 15 september 1993 ytterligare uppgifter genom en skrivelse av
den 29 oktober 1993. Genom en skrivelse av den 12 november 1993 uppmanade
kommissionen igen sökanden att komplettera sina uppgifter, vilket denne gjorde
genom en skrivelse av den 3 december 1993.
- 20.
- Enligt kommissionens svar på förstainstansrättens fråga har det inte förekommit
vare sig någon skriftväxling med spanska staten eller något formellt beslut riktat till
staten.
- 21.
- I slutet av skriftväxlingen mellan kommissionen och sökanden meddelade
kommissionen, genom skrivelse D/30508 av den 15 februari 1994 (nedan kallad
skrivelsen av den 15 februari 1994), sökandens företrädare Molina del Pozo att det
efter en bedömning av samtliga inlämnade uppgifter inte hade framkommit några
bevis för att det förelåg ett statligt stöd till förmån för TESA. Således avskrev
kommissionen sökandens klagomål.
- 22.
- Skrivelsen av den 15 februari 1994 innehåller följande motivering:
Staten var inte inblandad i upphävandet [av säkerheten] ... [Ä]ven om TESA är
ett företag där staten är majoritetsägare, är varken staten eller någon annan av
bolagets aktieägare i princip ansvarig för TESA:s handlande eller dess avtalade
skyldigheter, eftersom det är en särskild juridisk person.
Om ITP och dess anställda anser att deras rättigheter har kränkts genom att TESA
har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, kan de yrka skadestånd av bolaget,
såsom de har gjort, vid behöriga nationella domstolar som skall bifalla yrkandena,
om de anser dem berättigade.
Den spanska regeringen har i enlighet med spansk allmän sociallagstiftning
beslutat om befrielse från att betala vissa belopp till det [allmänna] systemet för
social trygghet, eftersom TESA uppfyllde de villkor som uppställdes i dessa
bestämmelser. Vad gäller frågan om huruvida TESA eventuellt har underlåtit attuppfylla sina skyldigheter enligt ovannämnda allmänna lagstiftning, ansåg Tribunal
Supremo español genom dom av den 26 december 1990 att TESA mot bakgrund
av den tillämpliga allmänna lagstiftningen inte var skyldig att tillskjuta ytterligare
medel till ITP utöver vad bolaget redan hade tillskjutits. Kommissionen kan
följaktligen inte sluta sig till att den ovannämnda skillnaden utgör statligt stöd,
eftersom situationen inte står i strid med tillämplig allmän lagstiftning.
...
klagandens yrkande om att kommissionen skall förplikta TESA att betala skillnaden
till ITP är under alla omständigheter inte förenlig med gemenskapsrätten, eftersom
kommissionen, då det föreligger statligt stöd som är oförenligt med
gemenskapsrätten, skall föreskriva att stödet skall återbetalas till staten.
Förfarande
- 23.
- Det är under dessa omständigheter som sökanden, genom en ansökan som inkom
till förstainstansrättens kansli den 22 april 1994, har väckt förevarande talan.
- 24.
- Sökanden framställde, genom en särskild handling i enlighet med artikel 114.1 i
rättegångsreglerna, en invändning om rättegångshinder mot förevarande talan.
Handlingen inkom till förstainstansrättens kansli den 28 juli 1994.
- 25.
- Sökanden inkom den 12 september 1994 med sitt yttrande över invändningen om
rättegångshinder.
- 26.
- Förstainstansrätten beslutade den 14 juni 1995 att förenade invändningen om
rättegångshinder till behandlingen av sakfrågan.
- 27.
- Parterna inlämnade svaromål, replik och duplik till förstainstansrättens kansli
den 21 augusti 1995, den 9 oktober 1995 respektive den 15 december 1995.
- 28.
- På grundval av referentens rapport inledde förstainstansrätten (första avdelningen
i utökad sammansättning) det muntliga förfarandet. Förstainstansrätten ställde inom
ramen för processledningsåtgärder vissa skriftliga frågor till parterna, vilka dessa
vederbörligen besvarade.
- 29.
- Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens muntliga frågor
vid sammanträdet den 30 september 1997.
Parternas yrkanden
- 30.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- fastställa att talan kan tas upp till sakprövning och bifalla den,
- ogiltigförklara skrivelsen av den 15 februari 1994 varigenom kommissionen
avskrev sökandens klagomål, och
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 31.
- Svaranden har yrkat att förstainstansrätten skall
- i första hand avvisa talan,
- i andra hand ogilla talan, och
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Upptagande till sakprövning
Parternas argument
- 32.
- Svaranden har framfört två invändningar om rättegångshinder. För det första
saknar sökanden berättigat intresse att få saken prövad. För det andra finns det
inte någon rättsakt som sökanden kan väcka talan mot och denne saknar i alla
händelser saklegitimation i den mening som avses i artikel 173 fjärde stycket i EG-fördraget.
- 33.
- Vad gäller den första invändningen om rättegångshinder skulle avsaknaden av
berättigat intresse att få saken prövad för det första följa av, att även om det
antogs att spanska statens ekonomiska inblandning till förmån för TESA faktiskt
utgjorde statligt stöd som var oförenligt med den gemensamma marknaden skulle
ett eventuellt föreläggande att återbetala stödet inte på något sätt gynna sökanden,
eftersom de sociala avgifter som inte tagits ut skulle återbetalas till spanska staten
och inte till ITP eller ATM. Enligt svaranden föreskriver den spanska
rättsordningen inte någon möjlighet att ersätta skillnaden mellan den normala
avgiften till systemet för social trygghet och den lägre avgift som TESA betalat till
ITP, såsom Tribunal Supremo fastställde i sin ovannämnda dom.
- 34.
- Svaranden har tillagt att upplösningen av ITP innebär att återbetalning till den är
rättsligt sett omöjlig sedan år 1992. Även om det påstådda stöd som skulle
återbetalas betalades till ITP:s kassor, skulle beloppet på grund av likvidationen
betalas till systemet för social trygghet för att bestrida kostnaderna för ITP:s
anslutning till det allmänna systemet för social trygghet.
- 35.
- För det andra skulle avsaknaden av berättigat intresse att få saken prövad följa av
att det påstådda statliga stödet endast gynnade TESA som är ett företag med vilket
varken sökanden eller dess medlemmar direkt eller indirekt konkurrerar. Svaranden
har i detta avseende åberopat domstolens beslut av den 30 september 1992 i mål
C-295/92, Landbouwschap mot kommissionen (Rec. 1992, s. I-5003), och av
den 8 april 1981 i de förenade målen 197/80, 198/80, 199/80, 200/80, 243/80, 245/80
och 247/80, Ludwigshafener Walzmühle Erling m.fl. mot EEG (Rec. 1981, s. 1041),
och gjort gällande att en undersökning av konkurrensförhållandena, för att avgöra
om berättigat intresse att få saken prövad föreligger eller inte, skall göras med
hänsyn till sökanden och inte med hänsyn till personer eller företag som i
förekommande fall faktiskt eller potentiellt kan påverkas av rättsakten i fråga. I det
föreliggande fallet befann sig varken ATM eller dess medlemmar direkt eller
indirekt i något konkurrensförhållande till TESA, och inte heller i något annat
relevant förhållande med utgångspunkt från skyddet av den fria konkurrensen. Av
detta följer enligt svaranden att fastställelsen eller ogiltigförklaringen av det
kritiserade beslutet inte på något sätt påverkar ATM:s intressen.
- 36.
- Den andra invändningen om rättegångshinder avser att det saknas en rättsakt som
sökanden kan väcka talan mot. Svaranden har för det första gjort gällande att
skrivelsen av den 15 februari 1994 inte utgör ett beslut riktat till sökanden,
eftersom det i fråga om statligt stöd, till skillnad från vad som föreskrivs i rådets
förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av
fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204) inte finns något
klagomålsförfarande som - om sökanden så vill - kan utmynna i ett beslut som
riktas till sökanden och mot vilket talan om ogiltigförklaring kan väckas. Enligt
kommissionen bekräftas denna inställning klart av domstolens dom av den
24 mars 1993 i mål C-313/90, CIRFS m.fl. mot kommissionen (Rec. 1993, s. I-1125),
och av den 19 maj 1993 i mål C-198/91, Cook mot kommissionen (Rec. 1993,
s. I-2487), och sammanställs klart av generaladvokaten Tesauro i hans förslag till
avgörande i det ovannämnda målet Cook mot kommissionen (Rec. 1993, s. I-2502).
- 37.
- En sådan skrivelse som den som är i fråga i det föreliggande fallet utgör enligt
kommissionen nämligen endast upplysningar avseende ett beslut riktat till
medlemsstaten, som är den enda person till vilken beslut inom sektorn för statligt
stöd kan riktas. Syftet med skrivelsen är endast att underrätta dem som har påtalat
förekomsten av stöd om innehållet i det egentliga beslutet. Skrivelsen av
den 15 februari 1994 innebar således inte i sig att förfarandet avslutades och det
kan för övrigt återupptas, om det företag som klagat lägger fram nya faktiska eller
rättsliga omständigheter som motiverar att detta görs.
- 38.
- Svaranden anser dessutom att sökanden i alla händelser inte berörs personligen,
vilket förutsätts enligt artikel 173 fjärde stycket i fördraget. I egenskap av en privat
sammanslutning som i förevarande förfarande agerar i sina medlemmars intresse
och inte i eget intresse berörs sökanden inte personligen av ett beslut där det
fastställs att statens påstådda ekonomiska inblandning till förmån för TESA inte
utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 92 i fördraget. Sökanden har
således inte varit en privilegierad part i den mening som avses i domstolens dom
av den 2 februari 1988 i de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85, Van der Kooy
m.fl. mot kommissionen (Rec. 1988, s. 219). Även om det i förstainstansrättens dom
av den 6 juli 1995 i de förenade målen T-447/93, T-448/93 och T-449/93, AITEC
m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. II-1971) bekräftades att en branschförening
kunde anses personligen berörd, om den kunde visa att konkurrenssituationen för
vissa av dess medlemmar allvarligt hade påverkats av stödet i fråga och om en
eventuell talan väckt av dessa medlemmar skulle ha kunnat tas upp till sakprövning
i den mening som avses i domstolens dom av den 28 januari 1986 i mål 169/84,
Cofaz m.fl. mot kommissionen (Rec. 1986, s. 391), anser kommissionen likväl att
så inte är fallet i det föreliggande målet.
- 39.
- Sökanden berörs inte heller direkt enligt kommissionen, vilket krävs i artikel 173
fjärde stycket i fördraget, eftersom det inte finns något orsakssamband mellan
beslutet att inte framföra invändningar - i avsaknad av statligt stöd - och den skada
som eventuellt följer av den spanska lagstiftningen om social trygghet. Även om det
antogs att kommissionen hade gjort en felaktig bedömning av spanska statens
ekonomiska inblandning till förmån för TESA och således borde förordna att stödet
skall återbetalas, föreskriver den spanska rättsordningen nämligen inte någon
mekanism som skulle göra det möjligt att ersätta den skada som sökanden har gjort
gällande.
- 40.
- Sökanden har hävdat att dess talan kan tas upp till sakprövning. Den har inom
ramen för den första invändningen om rättegångshinder gjort gällande att den har
berättigat intresse att få saken prövad. Det är inledningsvis på grund av
upphävandet av säkerheten och de alltför låga avgifterna, det vill säga det utpekade
stödet, som ITP inte kunde åta sig att utbetala förmånerna till rättsinnehavarna och
anslöts till det allmänna systemet för social trygghet. Om TESA återbetalade det
statliga stöd som sökanden anser oförenligt med den gemensamma marknaden,
skulle detta lända denne till fördel, eftersom de spanska myndigheterna skulle
överföra dessa belopp till ITP, slutligen till förmån för sökandens medlemmar.
- 41.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen har gjort en oriktig tolkning av den
ovannämnda domen av Tribunal Supremo. Enligt sökanden avser denna dom inte
frågan om återbetalning skall ske eller inte. Den nationella domstolen grundade sitt
avgörande enbart på en förfaranderegel och ansåg att det inte var de arbetstagare
och pensionärer som var sökande som borde ha lagt fram yrkandet, utan ITP:s
förvaltningsorgan.
- 42.
- Kommissionens påstående om att en återbetalning av beloppen till ITP är rättsligt
sett omöjlig sedan år 1992 har inte heller någon rättslig grund, eftersom ITP:s
likvidation inte är nära förestående. Även om de rättsliga kraven är uppfyllda och
de rättsliga besluten om likvidation fattade skulle en bifallande dom från
förstainstansrätten i det föreliggande fallet kunna ge upphov till omprövning av de
administrativa åtgärder som medförde att ITP upplöstes.
- 43.
- Vad gäller konkurrenssituationen på marknaden har sökanden konstaterat att den
har orsakats en faktisk och säker skada till följd av det statliga stödet till TESA,
med beaktande av att minskningen av de sociala förmånerna har påverkat dess
medlemmars rättigheter. Sökanden har i detta sammanhang åberopat domen i det
ovannämnda målet Cook mot kommissionen, där berörda parter i den mening som
avses i artikel 93.2 i fördraget har definierats som de personer, företag eller
sammanslutningar vilkas intressen eventuellt påverkas av att stöd beviljas, det vill
säga konkurrerande företag och branschorganisationer. Eftersom sökanden är en
branschorganisation som har bildats för att försvara de ömsesidiga
försäkringsbolagens rättigheter, är allt som påverkar ITP eller TESA av direkt
intresse för den.
- 44.
- Sökanden har även i det föreliggande fallet berättigat intresse att få saken prövad,
eftersom den bildades för att försvara ITP:s rättigheter under omständigheter där
det annars skulle ha varit omöjligt att försvara dem på grund av att TESA hade ett
dominerade inflytande i ITP.
- 45.
- Sökanden har inom ramen för den andra invändningen om rättegångshinder gjort
gällande att skrivelsen av den 15 februari 1994 är riktad till den och att det är ett
beslut med tvingande rättsverkningar. Genom denna rättsakt avslutades nämligen
klagomålsförfarandet, den innehöll en bedömning av det ifrågasatta stödet och
hindrade följaktligen sökandens medlemmar från att i framtiden få sina intressen
tillgodosedda.
- 46.
- Sökanden har i detta avseende åberopat domstolens dom av den 16 juni 1993 i mål
C-325/91, Frankrike mot kommissionen (Rec. 1993, s. I-3283, punkt 9), och gjort
gällande att huruvida det föreligger en rättsakt mot vilken talan kan föras i den
mening som avses i artikel 173 i fördraget beror om den har rättsverkningar, och
domstolens dom av den 15 december 1988 i de förenade målen 166/86 och 220/86,
Irish Cement mot kommissionen (Rec. 1988, s. 6473, punkt 11), där domstolen
betecknade vägran att inleda ett förfarande enligt artikel 93.2 som en åtgärd med
rättsverkningar. Sökanden har också hänvisat till domstolens dom av den 16 juni
1994 i mål C-39/93 P, SFEI m.fl. mot kommissionen (Rec. 1994, s. I-2681,
punkterna 27 och 28), enligt vilken en institution som är behörig att fastställa en
överträdelse och ådöma påföljder för denna och vid vilken enskilda kan inlämna
ett klagomål - vilket gäller för kommissionen inom konkurrensrätten -
nödvändigtvis antar en rättsakt med rättsverkningar när den avslutar en
undersökning som den har inlett till följd av detta klagomål. En rättsakt som
innebär att ett klagomål avskrivs kan inte betecknas som en preliminär eller
förberedande rättsakt, eftersom den utgör det sista skedet av förfarandet: den
åtföljs inte av någon rättsakt som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring.
- 47.
- Sökanden har vidare påstått att den aktivt har deltagit i kommissionens förfarande
till följd av dess klagomål. Denna omständighet innebär att sökanden har rätt att
väcka talan mot det beslut som fattades vid slutet av förfarandet (domen i det
ovannämnda målet Cofaz m.fl. mot kommissionen).
- 48.
- Sökanden har avslutningsvis gjort gällande att förevarande talan skall tas upp till
sakprövning för att säkerställa sökandens rätt till en effektiv möjlighet att väcka
talan i enlighet med artikel 13 i den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och i enlighet med domstolens rättspraxis, eftersom det
i Spanien saknas lämpliga medel enligt lag i fråga om statligt stöd, vilka skulle göra
det möjligt för sökanden att bestrida den minskning av sociala avgifter som har
tillåtits genom en underlåtenhet från Konungariket Spaniens sida.
- 49.
- Svaranden har i sin duplik svarat att domstolens dom i det ovannämnda målet
SFEI m.fl. mot kommissionen rörde förfarandet vid tillämpning av artiklarna 85 och
86 i fördraget där det bland annat föreskrivs en möjlighet att inlämna klagomål.
Denna rättspraxis är enligt svaranden inte tillämplig i det föreliggande fallet. Vad
gäller domstolens dom i det ovannämnda målet Irish Cement mot kommissionen
har svaranden påpekat att om domstolen i denna dom inte hade gjort bedömningen
att talan hade väckts efter fristens utgång, skulle den ha haft att undersöka om
sökanden var direkt och personligen berörd av kommissionens skrivelse.
- 50.
- Vad avslutningsvis gäller sökandens argument avseende avsaknaden av en möjlighet
till domstolsprövning för det fall att förevarande talan skulle komma att avvisas har
svaranden konstaterat att artikel 92.1 i fördraget är direkt tillämplig och följaktligen
kan åberopas av sökanden vid nationella domstolar, om sökanden anser det
ändamålsenligt.
Förstainstansrättens bedömning
- 51.
- Förstainstansrätten anger inledningsvis att ett beslut varigenom undersökningen av
en stödåtgärds förenlighet med fördraget avslutas alltid riktas till den berörda
medlemsstaten och att en enskild har rätt att väcka talan mot det vid
gemenskapsdomstolarna om villkoren i artikel 173 fjärde stycket i fördraget är
uppfyllda.
- 52.
- Det skall i detta skede påpekas att skrivelsen av den 15 februari 1994 i förhållande
till sökanden endast utgör ett meddelande om innehållet i ett beslut som har riktats
till den berörda medlemsstaten. Förstainstansrätten anser således att det är skäligt
att uppfatta sökandens yrkande om ogiltigförklaring av skrivelsen av
den 15 februari 1994, varigenom kommissionen förklarade att den hade avskrivit
sökandens klagomål, så, att det i verkligheten avser ogiltigförklaring av det beslut
som har riktats till den berörda medlemsstaten och som återges i nämnda skrivelse.
- 53.
- Enligt artikel 173 fjärde stycket i fördraget kan en fysisk eller juridisk person
emellertid endast väcka talan mot rättsakter som medför bindande rättsverkningar
som kan påverka hans intressen genom att väsentligen förändra hans rättsliga
ställning.
- 54.
- Det finns således skäl att undersöka om beslutet att avsluta undersökningen av om
det statliga stöd som sökanden påtalat var förenligt med fördraget, vilket
meddelades sökanden genom skrivelsen av den 15 februari 1994, men vilket i själva
verket var riktat till Konungariket Spanien, har påverkat sökandens intressen
genom att väsentligt förändra hans rättsliga ställning. Så måste vara fallet för att
sökanden skall anses ha ett intresse att få den kritiserade rättsakten
ogiltigförklarad.
- 55.
- Sökanden har i det föreliggande fallet gjort gällande att kommissionens beslut
innehåller en bedömning av det ifrågasatta stödet och att det följaktligen hindrar
dess medlemmar från att i framtiden få sina intressen tillgodosedda. Det finns
således anledning att sammanfatta de faktiska omständigheterna i det föreliggande
fallet för att bestämma sambandet mellan kommissionens beslut och sökandens
påstådda skada.
- 56.
- Sökanden är en sammanslutning bildad av rättsinnehavarna till det ömsesidiga
försäkringsbolaget ITP. Dessa rättsinnehavare är alla arbetstagare vid och numera
pensionerade arbetstagare från TESA, som är det bolag som bildade ITP för att
ordna socialförsäkringen för sina arbetstagare. Förstainstansrätten konstaterar
således att medlemmarna av den sammanslutning som är sökande i själva verket
anför klagomål mot påstått statligt stöd till förmån för sin nuvarande eller tidigare
arbetsgivare.
- 57.
- Sökanden har hävdat att ITP i avsaknad av det påstått rättsstridiga stödet inte
skulle ha anslutits till det allmänna systemet för social trygghet och att
rättsinnehavarna skulle ha kunnat fortsätta att dra fördel av högre förmåner än de
som beviljas av nämnda allmänna system. Sökanden har tillagt att om stödbeloppet
återbetalades till staten, vilket kommissionen enligt dess åsikt borde ha förordnat,
skulle staten utbetala dessa belopp till ITP. Detta skulle följaktligen återuppstå och
rättsinnehavarna skulle återfå sin rätt till högre förmåner.
- 58.
- Det måste emellertid konstateras att Tribunal Supremo fastställde att det [inte]
föreligger någon rätt att till förmån för [ITP] begära andra utbetalningar än vad
som lagligen föreskrivs i [de bestämmelser] som gäller för sammanslutningen, och
det är allmänt känt att den åtskillnad som finns mellan den normala avgiften till
[den allmänna socialförsäkringskassan] på grund av att den åtar sig samtliga
försäkrade risker och den partiella avgift som i det föreliggande fallet har betalats
till TESA:s [ömsesidiga försäkringsbolag] ... utgör ett problem som skall lösas
genom en lagändring och inte vid en domstol (punkt 3 i den ovannämnda domen).
Förstainstansrätten konstaterar att kommissionen på goda grunder slöt sig till att
TESA enligt den nationella lagstiftningen inte var skyldigt att tillskjuta medel till
ITP utöver de redan genomförda betalningarna. I den nationella lagstiftningen
föreskrivs dessutom inte att skillnaden mellan den normala avgiften till det
allmänna socialförsäkringssystemet och den lägre avgift som utgick till ITP skulle
utbetalas till detta ömsesidiga försäkringsbolag i enlighet med de bestämmelser som
var tillämpliga på det vid den tiden (se ovan punkterna 5 och 6).
- 59.
- Även om det antas att beslutet ogiltigförklarades och kommissionen skulle ha att
vidta åtgärder för att verkställa domen, finns det inget som tyder på att detta
förfarande vid sin utgång rimligen skulle kunna leda till att skillnaden i fråga skulle
utbetalas till ITP.
- 60.
- Såsom kommissionen på goda grunder har hävdat, skulle de icke-uttagna sociala
avgifterna i en situation då det förordnades om återbetalning nämligen återbetalas
till spanska staten som enligt den nationella lagstiftningen inte skulle ha någon
skyldighet att sedan utbetala dem till ITP. Med beaktande av att anslutningen av
de privata försäkringskassorna till det allmänna systemet för social trygghet tjänade
ett politiskt syfte (se ovan punkt 7) finns det dessutom ingen anledning att tro att
ITP skulle kunna återuppstå.
- 61.
- Vad gäller den andra sidan av det påstådda stödet anser förstainstansrätten att
även om kommissionen hade fastställt att upphävandet av säkerheten utgjorde
statligt stöd och hade förordnat att den skulle återupprättas, skulle dessa endast ha
bestått i att via TESA säkerställa att de sociala förmåner som rättsinnehavarna
hade rätt till. TESA har emellertid redan en skyldighet i enlighet med de nationella
rättsakter som har nämnts ovan i punkterna 8 och 13 att täcka kostnaden för ITP:s
anslutning till det allmänna systemet för social trygghet. Sedan ITP:s anslutning blev
förmånerna utbetalda av det allmänna systemet för social trygghet. Eftersom
sökanden inte har visat att upphävandet av säkerheten medförde några konkreta
förluster för dess medlemmar, har den inte heller visat att ett eventuellt
återupprättande skulle ha gett upphov till förmåner som dessa medlemmar skulle
kunna kräva. Sökanden har inte heller visat att ITP inte skulle ha anslutits till det
allmänna systemet om säkerheten hade upprätthållits.
- 62.
- Under de ovan anförda omständigheterna påverkar beslutet uppenbarligen inte
sökandens rättigheter, även om det innebar en avskrivning av dess klagomål. Av
detta följer att fastställelsen eller ogiltigförklaringen av detta beslut inte på något
sätt kan påverka sökandens eller dess medlemmars intressen. Sökanden saknar
följaktligen intresse av en ogiltigförklaring av det beslut som den har väckt talan
mot och uppfyller således inte villkoren i artikel 173 fjärde stycket i fördraget.
- 63.
- Förstainstansrätten konstaterar dessutom att sökanden i själva verket är en
sammanslutning av de anställda vid det företag som påstås vara mottagare av
statligt stöd och att den därför inte på något sätt är en konkurrent till detta företag
och inte heller har något berättigat intresse att få saken prövad på grund av
effekterna på konkurrensen (se beträffande sambandet mellan effekter på
konkurrensen och upptagande till sakprövning exempelvis beslutet i det
ovannämnda målet Landbouwschap mot kommissionen, punkt 12, och
förstainstansrättens dom av den 27 april 1995 i mål T-435/93, ASPEC m.fl. mot
kommissionen, REG 1995, s II-1281, punkt 63).
- 64.
- Under dessa omständigheter saknar sökanden berättigat intresse av en
ogiltigförklaring av det beslut som meddelades till den genom skrivelsen av
den 15 februari 1994.
- 65.
- Av vad anförts följer att förevarande talan skall avvisas, utan att det är nödvändigt
att undersöka sökandens och kommissionens övriga argument.
Rättegångskostnader
- 66.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet,
skall sökanden, i enlighet med kommissionens yrkande, förpliktas att bära sin egen
rättegångskostnad samt ersätta kommissionens rättegångskostnad.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(första avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
- 1.
- Talan avvisas.
- 2.
- Sökanden skall bära sin egen rättegångskostnad samt ersätta
kommissionens rättegångskostnad.
SaggioKalogeropoulos
Tiili
Moura Ramos Pirrung
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 18 december 1997.
H. Jung
A. Saggio
Justitiesekreterare
Ordförande