TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)
den 7 mars 2018 (*)
”Reach – Avgift för att låta registrera ett ämne – Nedsatt avgift för små och medelstora företag (SMF) – Echas kontroll av försäkran avseende företagets storlek – Beslut om uttag av en administrativ avgift – Rekommendation 2003/361/EG – Överskridande av finansiella tak – Begreppet ’anknutet företag’”
I mål T‑855/16,
Fertisac, SL, Atarfe (Spanien), företrätt av J. Gomez Rodriguez, advokat,
sökande,
mot
Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), företrädd av E. Maurage, J.‑P. Trnka och M. Heikkilä, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av C. Garcia Molyneux och L. Tosoni, advokater,
svarande,
angående en talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av Echas beslut SME(2016) 5150 av den 15 november 2016, varigenom det fastställdes att sökanden inte uppfyller kraven för att beviljas den avgiftsnedsättning som ska tillämpas på medelstora företag och varigenom sökanden påfördes en administrativ avgift, samt av fakturorna nr 10060160 och nr 10060161, vilka Echa utfärdat och bifogat beslut SME (2016) 5150,
meddelar
TRIBUNALEN (första avdelningen),
sammansatt av ordföranden I. Pelikánová, samt domarna P. Nihoul (referent) och J. Svenningsen,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden Fertisac, SL är ett spanskt företag vars verksamhet består i att tillverka ämnen som är registreringspliktiga hos Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), i enlighet med Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1).
2 Den 30 november 2010 registrerade sökanden ett kemiskt ämne i enlighet med förordning nr 1907/2006.
3 Under registreringsförfarandet försäkrade sökanden att den var ett ”medelstort företag” i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 2003, s. 36). Denna försäkran innebar att sökanden beviljades nedsättning av den avgift sökanden var skyldig att erlägga i enlighet med artikel 6.4 i förordning nr 1907/2006.
4 För registreringen ställde Echa ut en faktura på 16 275 euro, motsvarande den avgift som ett medelstort företag ska erlägga – såsom i förevarande fall – i samband med ett gemensamt inlämnande av uppgifter för ämnen i en mängd över 1000 ton. Det rör sig om faktura nr 10024865.
5 Genom skrivelse av den 27 augusti 2013 informerade Echa sökanden om att den försäkran beträffande sökandens status som litet eller medelstort företag (SMF), som sökanden ingett vid registreringen, var föremål för ett kontrollförfarande. Echa anmodade sökanden att inkomma med bevis för att styrka att den var ett medelstort företag.
6 Efter utväxling av skrivelser och handlingar antog Echa den 15 november 2016 beslut SME(2016) 5150. I beslutet uppgav Echa att sökanden ansågs vara ett stort företag och att det inte kunde beviljas den nedsatta avgift som var tillämplig på SMF enligt rekommendation 2003/361.
7 I beslut SME(2016) 5150 fastställdes att sökanden var skyldig att erlägga dels ett belopp motsvarande skillnaden mellan den avgift som redan betalats och den avgift som var tillämplig på stora företag, dels en administrativ avgift motsvarande 2,5 gånger den ekonomiska fördel sökanden erhållit genom den felaktiga försäkran beträffande företagets storlek.
8 Till beslutet hade två fakturor bifogats, faktura nr 10060160 på 6 975 euro och faktura nr 10060161 på 17 437 euro (nedan gemensamt kallade de omtvistade fakturorna).
Förfarandet och parternas yrkanden
9 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 december 2016.
10 Genom särskild handling som ingavs samma dag ansökte sökanden om uppskov med verkställigheten av beslut SME(2016) 5150 och de omtvistade fakturorna. Genom beslut av den 10 mars 2017, Fertisac/Echa (T-855/16 R, ej publicerat, EU:T:2017:155), avslog ordföranden för tribunalen ansökan och lät frågan om rättegångskostnader anstå.
11 Echas svaromål inkom till tribunalen den 17 mars 2017.
12 Då sökanden inte inkom med någon replik avslutades det skriftliga förfarandet den 16 maj 2017.
13 Parterna inkom inte, inom den frist som föreskrivs i artikel 106.2 i tribunalens rättegångsregler, med någon begäran om att muntlig förhandling skulle hållas. Tribunalen (första avdelningen) beslutade, med tillämpning av artikel 106.3 i rättegångsreglerna, att avgöra målet på handlingarna.
14 Sökanden har yrkat att tribunalen ska:
– ogiltigförklara beslut SME(2016) 5150,
– fastställa sökandens status som SMF,
– ogiltigförklara de omtvistade fakturorna,
– förplikta Echa att ersätta rättegångskostnaderna.
15 Echa har yrkat att tribunalen ska:
– avvisa yrkandet om ogiltigförklaring av de omtvistade fakturorna,
– ogilla yrkandet om ogiltigförklaring av beslut SME(2016) 5150,
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Upptagande till prövning
Yrkandet om ogiltigförklaring av de omtvistade fakturorna
16 Genom sitt tredje yrkande har sökanden begärt att tribunalen ska ogiltigförklara de omtvistade fakturorna.
17 Med avseende på detta yrkande har Echa framställt en invändning om rättegångshinder av det skälet att de omtvistade fakturorna inte utgör sådana rättsakter mot vilka talan kan väckas.
18 Härvidlag erinrar tribunalen om att det endast är rättsakter som har bindande rättsverkningar och som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring (dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9, dom av den 12 september 2006, Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen, C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkt 54, och dom av den 6 december 2007, kommissionen/Ferriere Nord, C‑516/06 P, EU:C:2007:763, punkt 27).
19 Vid prövningen av huruvida talan om ogiltigförklaring kan väckas mot en rättsakt ska avseende fästas vid innehållet i den aktuella rättsakten, medan den form i vilken akten har antagits i princip saknar betydelse i detta avseende (dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9, och dom av den 18 november 2010, NDSHT/kommissionen, C‑322/09 P, EU:C:2010:701, punkterna 46 och 47).
20 Genom beslut SME(2016) 5150 ålade Echa sökanden att betala det utestående beloppet av den avgift som var tillämplig på stora företag, samt en administrativ avgift. I beslutet uppgav Echa att beloppen för de två fakturaposterna framgick av de bifogade fakturorna, i förevarande fall de omtvistade fakturorna. Beslut SME(2016) 5150 och de bifogade fakturorna är daterade samma dag och de skickades till samma mottagare, sökanden, i ett och samma kuvert.
21 I detta avseende erinrar tribunalen om att bilagor, allmänt sett, enligt rättspraxis har ansetts utgöra en del av de handlingar till vilka de bifogats, med följden att bilagorna tillerkänns samma normativa verkan som den som utmärker de bestämmelser som utgör handlingens huvuddel.
22 Denna rättspraxis har utformats bland annat avseende direktiv vars bilagor inte har ansetts vara separata i förhållande till dessa rättsakter, utan tvärtom har ansetts utgöra en integrerad del av dessa, i likhet med de bestämmelser som framgår av direktiven (se dom av den 15 april 2008, Impact, C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 58 angående ett ramavtal i bilagan till ett direktiv).
23 Det framgår av handlingarna i målet att den rättspraxis som Echa åberopat, avseende rättsakter som Echa antar inom ramen för kontrollförfaranden, gör en åtskillnad mellan fakturor och beslut, och söker fastställa vilken av dessa handlingar som innehåller sökandens huvudsakliga skyldigheter.
24 Nyssnämnda rättspraxis är emellertid avhängig de situationer som legat till grund för dess utveckling. I de tre mål som Echa har hänvisat till, där tribunalen har berört denna fråga, hade fakturorna nämligen inte bifogats de beslut de avsåg, utan hade utsällts separat av Echa, i vissa fall med flera dagars intervall, med följden att de ansågs utgöra separata handlingar. När en sådan situation kan vara av betydelse för huruvida talan kan tas upp till prövning ska tribunalen – i enlighet med vad som krävs enligt rättspraxis – fastställa vilken av dessa separata handlingar som förändrade sökandens rättsliga ställning (dom av den 2 oktober 2014, Spraylat/Echa, T‑177/12, EU:T:2014:849, punkt 21, dom av den 15 september 2016, La Ferla/kommissionen och Echa, T‑392/13, EU:T:2016:478, punkt 56, och dom av den 15 september 2016, K Chimica/Echa, T‑675/13, EU:T:2016:480, punkt 27).
25 Det förhåller sig annorlunda i förevarande mål eftersom det, med beaktande av de omständigheter som utmärker målet, inte finns något som skiljer beslut SME(2016) 5150 från de omtvistade fakturorna då de – tagna gemensamt – utgör en enda handling bestående av två delar, det vill säga en administrativ del (beslut SME (2016) 5150) och en räkenskapsdel (de bifogade omtvistade fakturorna). Av denna enda handling framgår Echas slutsats att de bevis som krävs enligt förordningen inte har förebringats, samt dess avsikt att därför vidta åtgärder genom att ålägga sökanden ekonomiska förpliktelser.
26 Denna enda handling (nedan kallad det angripna beslutet) ger upphov till bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning, eftersom den medför en skyldighet för sökanden att avsäga sig den status som SMF som sökanden likväl anser sig ha.
27 Det angripna beslutet innebär nämligen att sökanden inte kan beviljas den nedsatta avgift som ska tillämpas på SMF, och att sökanden är skyldig att erlägga den avgift som ska tillämpas på stora företag samt den administrativa avgift som i enlighet med gällande lagstiftning ska tas ut under sådana förhållanden.
28 Då det angripna beslutet ger upphov till sådana verkningar kan det bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, vilket innebär att Echas invändning om rättegångshinder – såvitt den avser yrkandet om ogiltigförklaring av de omtvistade fakturorna – avslås.
Yrkandet om fastställande av status som SMF
29 Genom sitt andra yrkande har sökanden begärt att tribunalen ska fastställa sökandens status som SMF.
30 Härvidlag erinrar tribunalen om att inom ramen för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF är unionsdomstolens behörighet begränsad till att endast avse en laglighetsprövning. Om talan är välgrundad ska unionsdomstolen i enlighet med artikel 264 FEUF förklara den berörda rättsakten ogiltig. Såsom framgår av artikel 266 FEUF ankommer det således på den institution, det organ eller den byrå vars rättsakt har förklarats ogiltig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.
31 Av ovanstående följer att när tribunalen ska avgöra ett mål där ett företag bestrider ett betalningskrav avseende en avgift och en administrativ avgift, som framställts med anledning av oriktiga uppgifter angående företagets storlek, kan den inte fastställa att företaget är ett SMF, eftersom en sådan fastställelse skulle innebära att tribunalen – i strid med ovannämnda bestämmelser i EUF-fördraget – satte sig i Echas ställe (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 2005, Infront WM AG/kommissionen, T‑33/01, EU:T:2005:461, punkt 171, och beslut av den 16 december 2016, Groupement Pastoral de Oust m.fl./kommissionen, T‑663/16, ej publicerat, EU:T:2016:759, punkt 13).
32 Då föremålet för detta yrkande överskrider gränserna för den behörighet som tribunalen tillerkänts inom ramen för en talan om ogiltigförklaring, ska det andra yrkandet följaktligen avvisas.
Prövning i sak
33 Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet har sökanden åberopat två grunder. Genom den första grunden har sökanden hävdat att Echa, genom att beteckna sökanden som ett stort företag, gjorde sig skyldig till en felaktig tolkning av artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361, som innehåller kriterierna för att definiera SMF. Den andra grunden avser att Echa gjorde sig skyldig till en felaktig tolkning av rekommendation 2003/361 genom att beteckna tre andra företag som ”anknutna företag”.
Den första grunden avseende en felaktig tolkning av de gränsvärden som anges i artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361
34 Genom den första grunden har sökanden gjort gällande att den aldrig haft en personalstyrka på mer än 250 personer och att den således inte kan anses utgöra ett stort företag. I detta avseende har sökanden hänvisat till artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361, som anger de villkor som ska vara uppfyllda för att ett företag ska betecknas som SMF.
35 Echa har bestritt sökandens argument.
36 Härvidlag påpekar tribunalen att enligt det angripna beslutet ska sökanden anses utgöra ett stort företag, då det framgår av de uppgifter som erhållits att de gränsvärden som fastställs i bilagan till rekommendation 2003/361 överskridits.
37 Det framgår av en handling med rubriken ”Informe de cálculo de PYME” (SMF-beräkningsrapport), som bifogats det angripna beslutet, att till grund för Echas beslut att beteckna sökanden som ett stort företag låg den omständigheten att för räkenskapsåren 2008 och 2009 översteg balansomslutningen som skulle beaktas vid beräkningen av företagets storlek 43 miljoner euro och årsomsättningen översteg 50 miljoner euro.
38 För att bedöma lagenligheten av det angripna beslutet erinrar tribunalen om att den lagstiftning som är tillämplig på området hänvisar till rekommendation 2003/361 angående definitionen av SMF. Förordning nr 1907/2006 och dess artikel 3 punkt 36 anger nämligen att SMF är små och medelstora företag ”enligt definitionen i [rekommendation 2003/361]”. Kommissionens förordning (EG) nr 340/2008 av den 16 april 2008 om de avgifter som ska betalas till Europeiska kemikaliemyndigheten enligt förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 107, 2008, s. 6) föreskriver dessutom i artikel 2 att medelstora företag är ”medelstora företag i den mening som avses i rekommendation [2003/361]”.
39 Rekommendation 2003/361, som är tillämplig i enlighet med förordning nr 1907/2006 och förordning nr 340/2008, innehåller en bilaga vars avdelning I avser en ”definition av [SMF] antagen av kommissionen”. Enligt artikel 2.1 i nämnda bilaga utgörs ”[SMF-kategorin]... av företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år”.
40 I artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361 uppställa två kriterier för att avgöra huruvida ett företag ska anses utgöra ett SMF, nämligen ett kriterium avseende företagets finansiella egenskaper och ett annat kriterium avseende företagets personalstyrka.
41 Enligt sökanden måste vart och ett av de gränsvärden som anges i dessa kriterier överskridas för att ett företag inte ska anses utgöra ett SMF, men för det fall att gränsvärdet enligt endast ett av dessa kriterier överskrids innebär det inte att företaget undantas från SMF-kategorin. Bland dessa är kriteriet avseende personalstyrkan av särskild betydelse enligt skäl 4 i rekommendation 2003/361. I förevarande fall har sökanden aldrig överskridit gränsvärdet för sistnämnda kriterium.
42 Härvidlag påpekar tribunalen att det följer av rättspraxis att enligt den lagstiftning som prövas i förevarande mål ska kriteriet avseende personalstyrkan och kriteriet avseende de finansiella egenskaperna tillämpas kumulativt.
43 Tribunalen uttryckte denna ståndpunkt i sitt beslut av den 16 september 2015, Calestep/Echa (T‑89/13, EU:T:2015:711, punkt 40), som särskilt avsåg tolkningen av artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361, vilket är den bestämmelse som utgör själva kärnan i sökandens argumentation.
44 Nämnda beslut följde på den rättspraxis som utvecklats genom domen av den 8 juli 2004, Dalmine/kommissionen (T‑50/00, EU:T:2004:220, punkterna 285 och 286), angående motsvarande bestämmelse i kommissionens rekommendation 96/280/EG av den 3 april 1996 om definitionen av små och medelstora företag (EGT L 107, 1996, s. 4), vilken hade samma syfte och föregick rekommendation 2003/361. Den bestämmelsen innehöll en i huvudsak likvärdig redogörelse av kriteriet avseende personalstyrkan och kriteriet avseende företagets finansiella egenskaper.
45 Den rättspraxis som följer av beslutet av den 16 september 2015, Calestep/Echa (T‑89/13, EU:T:2015:711) grundas på de uttryck som anges i rekommendation 2003/361, där konjunktionen ”och” tolkats som ett uttryck för rättssaktens upphovsmans avsikt att ”samordna” och således kumulera de kriterier som anges i nämnda bestämmelse, utan att ge någon möjlighet att pröva dessa kriterier som alternativa (beslut av den 16 september 2015, Calestep/Echa, T‑89/13, EU:T:2015:711, punkt 40).
46 Ovannämnda rättspraxis grundas också på skäl 4 i rekommendation 2003/361, som anger att ”[kriteriet om antalet personer som är sysselsatta i företaget [fortfarande är] [e]tt av de viktigaste … och det bör ses som huvudkriterium, men ett finansiellt kriterium är ett nödvändigt komplement för att få en bild av ett företags verkliga betydelse, uppträdande och konkurrenssituation” (beslut av den 16 september 2015, Calestep/Echa, T‑89/13, EU:T:2015:711, punkt 41).
47 En sådan kumulativ tillämpning ligger i linje med kommissionens rapport till rådet [SEC(1992) 351 slutlig] av den 29 april 1992 om definitionen av SMF inom ramen för gemenskapsåtgärder, som föregick antagandet av rekommendation 96/280, vars skäl 7 dessutom hänvisar till nyssnämnda rapport.
48 I denna rapport förordade Europeiska kommissionen en definition som grundades på en kombination av kriterier – bland annat avseende antalet sysselsatta personer, balansomslutningen och årsomsättningen – eftersom kommissionen ansåg att ett enskilt kriterium inte gav en tillfredställande definition av SMF.
49 Det ska slutligen påpekas att syftet med den nedsatta avgift som beviljas SMF är att ta hänsyn till den särskilda situation som dessa företag befinner sig i jämfört med den som är utmärkande för stora företag. Då denna nedsättning är avsedd för en viss kategori ekonomiska aktörer, och det rör sig om en undantagsåtgärd, ska den tolkas restriktivt i enlighet med de villkor som uppställs för dess tillämpning.
50 Denna tolkning påverkas inte av sökandens argument att kriteriet avseende personalstyrkan, betraktat för sig, likväl är avgörande enligt artikel 4.2 i bilagan till rekommendation 2003/361, en bestämmelse som instruktionen ”Hur bestäms storlekskategorin för företaget?”, publicerad på Echas hemsida, hänvisar till.
51 Härvidlag påpekar tribunalen att den bestämmelse sökanden har hänvisat till avser en situation där ett företag, under ett exceptionellt år, överskrider ett av de gränsvärden som nämns i denna bestämmelse. Som ett undantag till huvudregeln kan företaget då bibehålla sin status som SMF under förutsättning att överskridandet endast avser ett räkenskapsår.
52 Bestämmelsen i artikel 4.2 i rekommendation 2003/361 ändrar inte huvudregeln att för att ett företag ska kunna betecknas som SMF får det inte överskrida maxvärdena avseende personalstyrkan och vissa finansiella egenskaper, utan inför ett undantag som är begränsat till att avse omständigheter som sökanden inte har visat är för handen i förevarande mål.
53 Det följer av ovanstående att Echa inte gjorde sig skyldig till en felaktig tolkning av de kriterier som anges i artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361 genom att beteckna sökanden som ett stort företag.
54 Mot bakgrund av ovanstående kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden avseende en felaktig tolkning av begreppet ”anknutet företag” i rekommendation 2003/361
55 Genom den andra grunden har sökanden gjort gällande att den inte ingår i en grupp av ”anknutna företag” och att vid fastställandet av dess storlek ska hänsyn följaktligen endast tas till sökandens uppgifter samt uppgifter avseende sökandens ”partnerföretag”, vilka sökanden i skriftväxlingen med Echa under kontrollförfarandet angående sökandens försäkran uppgett vara företagen Ibérica de Gestión Inmobiliaria y Arrendaticia SL och Agroquimes SL.
56 Echa har bestritt sökandens argument.
57 Härvidlag påpekar tribunalen att för att komma till sin slutsats beaktade Echa sammantagna uppgifter, främst avseende sökanden själv, därefter ”partnerföretaget” Agroquimes, och slutligen tre andra företag som ansågs vara ”anknutna företag” till sökanden, Ibérica de Gestión Inmobiliaria y Arrendaticia, Constantino Gutiérrez SA och Medifer Liquids SL.
58 Sökanden har inte bestritt att Agroquimes kan anses utgöra ett ”partnerföretag”, men har invänt mot påståendet att de tre andra företagen kan anses vara ”anknutna” till sökanden i den mening som avses i den tillämpliga lagstiftningen.
59 För att avgöra denna fråga erinrar tribunalen om att artikel 3.3 i bilagan till rekommendation 2003/361 anger kriterierna för att fastställa under vilka förhållanden företag ska betecknas som ”anknutna företag” och ”partnerföretag”.
60 Angående den första beteckningen föreskrivs i artikel 3.3 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 att ”’[a]nknutna företag’ är de företag som mellan sig upprätthåller en av följande förbindelser: a) Ett företag innehar en majoritet av rösterna för aktierna eller andelarna i ett annat företag”. I artikel 3.3 tredje stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 anges dessutom att ”[d]e företag som upprätthåller någon av de förbindelser som avses i första stycket via ett eller flera andra företag... skall också anses som anknutna företag”.
61 Angående den andra beteckningen föreskrivs i artikel 3.2 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 att ”partnerföretag” är de företag som inte betecknas som ”anknutna företag” och mellan vilka det finns följande förbindelse: ett företag (företag i tidigare marknadsled) innehar ensamt eller tillsammans med ett eller flera andra ”anknutna företag” minst 25 procent av kapitalet eller rösterna i ett annat företag (företag i senare marknadsled).
62 Det framgår av artikel 6.2 första stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 att när ett företag har ”partnerföretag” eller ”anknutna företag” ska – vid bedömningen av ovannämnda kriterier – uppgifterna beräknas på grundval av räkenskaperna och andra uppgifter om företaget eller, om sådana finns, företagets konsoliderade räkenskaper eller de konsoliderade räkenskaperna där företaget räknats in genom konsolidering.
63 Beräkningen av uppgifter innebär, enligt artikel 6.2 andra stycket i bilagan till rekommendation 2003/361, att uppgifter om partnerföretag som befinner sig i ett omedelbart tidigare eller senare marknadsled i förhållande till det berörda företaget ska beaktas – i proportion till andelen av kapitalet eller rösträtten – där den största av dessa båda andelar ska beaktas.
64 Det framgår av artikel 6.2 tredje stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 att till ovannämnda uppgifter ska Echa även lägga 100 procent av uppgifterna för de företag som är direkt eller indirekt ”anknutna” till det berörda företaget, om de inte har tagits med i räkenskaperna genom konsolidering.
65 Sedan tribunalen erinrat om dessa bestämmelser ska den bedöma de berörda företagens förhållanden, för att fastställa deras status och avgöra i vilken utsträckning deras uppgifter ska beaktas vid kontrollförfarandet avseende sökandens försäkran.
66 Härvidlag delar tribunalen Echas bedömning angående de tre företag som Echa ansett vara ”anknutna företag” till sökanden.
67 Vad beträffar Ibérica de Gestión Inmobiliaria y Arrendaticia grundar sig denna bedömning på företagets årsbokslut, som – i likhet med vad Echa har uppgett – visar att nämnda företag innehade 69,996 procent av sökandens kapital under räkenskapsåren 2009 och 2010. Eftersom Ibérica de Gestión Inmobiliaria y Arrendaticia innehade majoriteten av sökandens kapital kan det anses vara sökandens moderföretag, med följden att 100 procent av de uppgifter som utmärker moderföretaget ska beaktas vid den beräkning som ska utföras för att fastställa sökandens status, såsom anges i rekommendation 2003/361. I förevarande fall översände sökanden moderföretagets årsbokslut till Echa genom e-postmeddelande av den 12 september 2013.
68 Vad beträffar de två andra företagen, det vill säga Constantino Gutiérrez och Medifer Liquids, har Echa uppgett att det första företaget innehade 89,10 procent av kapitalet i Ibérica de Gestión Inmobiliaria y Arrendaticia och 100 procent av kapitalet i Medifer Liquids. Till grund för denna slutsats låg Constantino Gutiérrez konsoliderade räkenskaper för räkenskapsåret från och med den 1 juli 2010 till och med den 30 juni 2011, som sökanden översänt genom e-postmeddelande av den 16 september 2013.
69 Då dessa andelar överstiger de tröskelvärden som det erinrats om i punkt 60 ovan, och som innebär att enheter kan anses utgöra ”anknutna företag” i den mening som avses i rekommendation 2003/361, kunde Echa med fog anse att även Constantino Gutiérrez och Medifer Liquids var ”anknutna företag” till sökanden under det registreringsförfarande av ett ämne som är aktuellt i förevarande mål.
70 I enlighet med artikel 6.2 tredje stycket i bilagan till rekommendation 2003/361 var Echa nämligen skyldig att inkludera 100 procent av uppgifterna om de tre företag som ansetts vara ”anknutna företag”, nämligen Ibérica de Gestión Inmobiliaria y Arrendaticia, Constantino Gutiérrez och Medifer Liquids, vid beräkningen för att fastställa sökandens status, vilket Echa också gjort.
71 Mot bakgrund av ovanstående kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden och talan ska således ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
72 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Echa har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna avseende det interimistiska förfarandet. Eftersom sökanden har tappat målet, ska Echas yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Fertisac, SL ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna avseende det interimistiska förfarandet.
Pelikánová | Nihoul | Svenningsen |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 7 mars 2018.
Underskrifter