DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 20 april 2023 (*)

”Talan om ogiltigförklaring – Genomförandebeslut C(2020) 8797 – Tillstånd för vissa användningar av kromtrioxid – Förordning (EG) nr 1907/2006 – Registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier – Artikel 60 – Beviljande av tillstånd – Skyldighet att visa att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning och att det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker – Artikel 62 – Ansökningar om tillstånd – Artikel 64 – Förfarande för tillståndsbeslut”

I mål C‑144/21,

angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF, som väckts den 5 mars 2021,

Europaparlamentet, företrätt av C. Ionescu Dima, M. Menegatti och L. Visaggio, samtliga i egenskap av ombud,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av R. Lindenthal och K. Mifsud‑Bonnici, båda i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), företrädd av W. Broere, M. Heikkilä och T. Zbihlej, samtliga i egenskap av ombud,

intervenient,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna L.S. Rossi, J.‑C. Bonichot (referent), S. Rodin och O. Spineanu-Matei,

generaladvokat: G. Pitruzzella,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

och efter att den 27 oktober 2022 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Europaparlamentet har yrkat att domstolen ska ogiltigförklara artikel 1.1 och 1.5 samt artiklarna 2–5, 7, 9 och 10 i kommissionens genomförandebeslut C(2020) 8797 av den 18 december 2020 om delvis beviljande av tillstånd för vissa användningar av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Chemservice GmbH m.fl.) (nedan kallat det angripna beslutet), i den del som dessa artiklar avser tillstånden för användningarna 2, 4 och 5 och för användning 1, med avseende på formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4 och 5.

 Tillämpliga bestämmelser

2        I skälen 1, 8, 12, 22, 69, 70, 72, 73, 77, 82, och 119 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1, och rättelse i EUT L 136, 2007, s. 3), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 (EUT L 353, 2008, s. 1) (nedan kallad Reach‑förordningen), anges följande:

”(1)      Denna förordning bör säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön och även den fria rörligheten för ämnen – som sådana, i [blandningar] och i varor – och samtidigt främja konkurrenskraft och innovation. Denna förordning bör även främja utvecklandet av alternativa metoder för att bedöma hur farliga ämnen är.

…

(8)      Särskild hänsyn bör tas till förordningens eventuella konsekvenser för små och medelstora företag och till behovet av att undvika all diskriminering av dessa.

…

(12)      En viktig målsättning med det nya system som inrättas genom denna förordning är att stimulera och i vissa fall se till att ämnen som inger stora betänkligheter så småningom ersätts med mindre farliga ämnen och tekniker om det finns lämpliga ekonomiskt och tekniskt genomförbara alternativ. …

(22)      Tillståndsbestämmelserna bör säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och att riskerna med ämnen som inger mycket stora betänkligheter kontrolleras på ett riktigt sätt. Tillstånd för utsläppande på marknaden bör beviljas av [Europeiska] kommissionen endast om riskerna i samband med användningen av dessa ämnen kontrolleras på ett adekvat sätt när så är möjligt, eller om användningen kan motiveras av [samhällsekonomiska] skäl, och inga lämpliga ekonomiskt och tekniskt genomförbara alternativ finns tillgängliga.

…

(69)      För att garantera en tillräckligt hög hälso- och miljöskyddsnivå, med hänsyn till berörda befolkningsgrupper och eventuellt till utsatta undergrupper samt till miljön, bör ämnen som inger mycket stora betänkligheter enligt försiktighetsprincipen hanteras med yttersta försiktighet. Tillstånd bör beviljas om fysiska eller juridiska personer som ansöker om tillstånd visar den tillståndsgivande myndigheten att de risker för människors hälsa och för miljön som härrör från användningen av ämnet kontrolleras på ett adekvat sätt. I andra fall kan tillstånd till användningar ändå ges, om det kan beläggas att de samhällsekonomiska fördelarna med användningen av ämnet uppväger riskerna med dess användning och det inte finns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker som är ekonomiskt och tekniskt användbara. Med hänsyn till att den inre marknaden skall fungera väl är det lämpligt att kommissionen fungerar som tillståndsgivande myndighet.

(70)      Skadliga hälso- och miljöeffekter av ämnen som inger mycket stora betänkligheter bör undvikas genom att man vidtar lämpliga riskhanteringsåtgärder i syfte att säkerställa att eventuella risker i samband med användningen av ett ämne kontrolleras på ett adekvat sätt, och avsikten bör vara att successivt ersätta dessa ämnen med ett lämpligt säkrare alternativ. Riskhanteringsåtgärder bör vidtas för att se till att, då ämnen tillverkas, släpps ut på marknaden och används, exponeringen för dessa ämnen inklusive utsläpp och spill under hela livscykeln ligger under det tröskelvärde ovanför vilket skadliga effekter kan förekomma. För alla ämnen för vilka tillstånd har beviljats och för alla andra ämnen för vilka det inte är möjligt att fastställa en säker exponeringsnivå bör det alltid vidtas åtgärder för att, i den mån det är tekniskt och praktiskt möjligt, minimera exponering och utsläpp i syfte att minimera sannolikheten att skadliga effekter uppstår. Åtgärder för att garantera adekvat kontroll bör anges i kemikaliesäkerhetsrapporterna. Dessa åtgärder bör vidtas och i förekommande fall rekommenderas andra aktörer längre ned i distributionskedjan.

…

(72)      För att stödja målet att på sikt ersätta ämnen som inger mycket stora betänkligheter med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker bör alla som ansöker om tillstånd tillhandahålla en utredning av vilka alternativ som finns med en bedömning av riskerna med dessa och av de tekniska och ekonomiska möjligheterna att ersätta befintliga ämnen med alternativ, inbegripet uppgifter om forskning och utveckling som de som ansöker om tillstånd genomför eller avser att börja med. Vidare bör tillstånden bli föremål för en tidsbegränsad översyn, vars perioder fastställs från fall till fall och som normalt är förenad med villkor, exempelvis övervakning.

(73)      Ersättning av ett ämne som sådant eller ingående i en [blandning] eller vara bör krävas då tillverkning, användning eller utsläppande på marknaden av detta ämne förorsakar en oacceptabel risk för människors hälsa eller för miljön, med beaktande av tillgången på lämpliga säkrare alternativa ämnen och tekniker samt av de [samhällsekonomiska] fördelarna med användningen av det ämne som utgör en oacceptabel risk.

…

(77)      För att få till stånd ett system som är smidigt och funktionellt, både för fysiska eller juridiska personer (som måste utarbeta ansökningar och vidta lämpliga riskhanteringsåtgärder) och för myndigheterna (som måste behandla tillståndsansökningarna), bör endast ett begränsat antal ämnen tillståndsprövas samtidigt. Realistiska tidsfrister bör fastställas för ansökningar, samtidigt som vissa användningar kan undantas. Ämnen som konstaterats uppfylla tillståndskriterierna bör föras upp på en ’kandidatlista’ för att kanske senare införas i tillståndsförfarandet. På denna lista bör ämnen som finns på kemikaliemyndighetens arbetsprogram tydligt anges.

…

(82)      För att möjliggöra en effektiv övervakning och verkställighet av att tillståndskravet efterlevs, bör nedströmsanvändare som utnyttjar ett tillstånd som beviljats deras leverantör, underrätta kemikaliemyndigheten om hur de använder ämnet.

…

(119)      Eftersom medlemsstaternas behöriga myndigheter befinner sig nära intressenterna i medlemsstaterna bör de, förutom att delta i genomförandet av gemenskapens lagstiftning, också spela en roll när det gäller utbytet av information om risker med ämnen och om fysiska eller juridiska personers skyldigheter enligt kemikalielagstiftningen. För att säkerställa att hela kommunikationsprocessen blir sammanhängande och effektiv är det också nödvändigt med ett nära samarbete mellan kemikaliemyndigheten, kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter.”

3        Artikel 1 i Reach-förordningen, med rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”, föreskriver följande i punkterna 1–3:

”1.      Syftet med denna förordning är att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, inbegripet främjande av alternativa metoder för att bedöma hur farliga ämnen är, samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre marknaden samtidigt som konkurrenskraft och innovation förbättras.

2.      I denna förordning fastställs bestämmelser om ämnen och blandningar enligt definitionen i artikel 3. Dessa bestämmelser skall gälla tillverkning, utsläppande på marknaden eller användning av dessa ämnen – som sådana eller ingående i blandningar eller varor – och utsläppande på marknaden av blandningar.

3.      Denna förordning grundas på principen att det är tillverkare, importörer och nedströmsanvändare som bär ansvaret för att de ämnen som de tillverkar, släpper ut på marknaden eller använder inte har några skadliga hälso- och miljöeffekter. Bestämmelserna i förordningen bygger på försiktighetsprincipen.”

4        I artikel 3 i förordningen, som har rubriken ”Definitioner”, anges följande:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

1.      ämne: kemiskt grundämne och föreningar av detta grundämne i naturlig eller tillverkad form, inklusive eventuella tillsatser som är nödvändiga för att bevara dess stabilitet och sådana föroreningar som härrör från tillverkningsprocessen, men exklusive eventuella lösningsmedel som kan avskiljas utan att det påverkar ämnets stabilitet eller ändrar dess sammansättning.

2.      blandning: blandning eller lösning som består av två eller flera ämnen.

3.      vara: ett föremål som under tillverkningen får en särskild form, yta eller formgivning, vilken i större utsträckning än dess kemiska sammansättning bestämmer dess funktion.

…

13.      nedströmsanvändare: en fysisk eller juridisk person, annan än tillverkaren eller importören, med hemvist eller säte i gemenskapen och som använder ett ämne – antingen i sig eller i en blandning – i sin industriella eller professionella verksamhet. En distributör eller konsument är inte en nedströmsanvändare. En återimportör som undantas enligt artikel 2.7 c skall betraktas som en nedströmsanvändare.

…

18.      kemikaliemyndigheten: den europeiska kemikaliemyndighet som inrättas genom denna förordning.

…

24.      användning: bearbetning, formulering, konsumtion, lagring, förvaring, behandling, påfyllning av behållare, överföring från en behållare till en annan, blandning, tillverkning av en vara eller annat utnyttjande.

…

37.      exponeringsscenario: en uppsättning villkor, inbegripet driftförhållanden och riskhanteringsåtgärder, som beskriver hur ämnet tillverkas eller används under sin livscykel och hur tillverkaren eller importören kontrollerar eller rekommenderar nedströmsanvändare att kontrollera exponeringen av människor och miljön. Dessa exponeringsscenarier kan allt efter behov avse en specifik process eller användning eller flera processer eller användningar.

38.      användnings- och exponeringskategori: ett exponeringsscenario som omfattar ett brett spektrum av processer eller användningar, där uppgift om processerna eller användningarna ges, som ett minimum, i form av den korta allmänna beskrivningen av användningen.

…”

5        Avdelning VII i Reach-förordningen, som omfattar artiklarna 55–66, avser tillstånd för ”ämnen som inger mycket stora betänkligheter” på grund av deras allvarliga och ofta irreversibla effekter på människors hälsa och miljön.

6        I artikel 55 i förordningen, som har rubriken ”Syftet med tillståndssystemet och överväganden om ersättning”, föreskrivs följande:

”Syftet med denna avdelning är att sörja för en väl fungerande inre marknad, samtidigt som det garanteras att de risker som ämnen som inger mycket stora betänkligheter ger upphov till kontrolleras på ett adekvat sätt och att dessa ämnen gradvis ersätts med lämpliga alternativa ämnen eller tekniker, när det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart. Därför skall alla tillverkare, importörer och nedströmsanvändare som ansöker om tillstånd analysera tillgången till alternativ samt bedöma deras risker och huruvida ersättningen är tekniskt och ekonomiskt genomförbar.”

7        Artikel 56 i nämnda förordning har rubriken ”Allmänna bestämmelser”. I artikel 56.1 föreskrivs följande:

”En tillverkare, importör eller nedströmsanvändare får inte släppa ut ett ämne på marknaden för en användning eller själv använda det om ämnet finns med i bilaga XIV, såvida inte

a)      ämnets användning som sådant eller ingående i en blandning eller infogandet av ämnet i en vara för vilken ämnet släpps ut på marknaden eller för vilken denne själv använder ämnet har godkänts i enlighet med artiklarna 60–64, eller

…

d)      det datum som avses i artikel 58.1 c i har uppnåtts, men tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren har lämnat in en ansökan 18 månader före detta datum utan att något beslut har fattats om denna ansökan, eller

…”

8        I artikel 57 i Reach-förordningen, med rubriken ”Ämnen som skall upptas i bilaga XIV”, föreskrivs följande:

”Följande ämnen får upptas i bilaga XIV i enlighet med förfarandet i artikel 58:

a)      Ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande i kategori 1A eller 1B enligt avsnitt 3.6 i bilaga I till [Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1)].

b)      Ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras som könscellsmutagena i kategori 1A eller 1B enligt avsnitt 3.5 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.

…”

9        I artikel 58 i förordningen, med rubriken ”Införande av ämnen i bilaga XIV”, föreskrivs följande:

”1.      När ett beslut fattas om att i bilaga XIV införa ämnen som avses i artikel 57, skall ett sådant beslut fattas i enlighet med förfarandet i artikel 133.4. Beslutet skall för varje ämne omfatta följande information:

a)      Ämnets identitet i enlighet med avsnitt 2 i bilaga VI.

b)      Ämnets inneboende egenskaper i enlighet med artikel 57.

c)      Övergångsbestämmelser:

i)      Det datum från och med vilket utsläppande på marknaden och användning av ämnet skall förbjudas om tillstånd inte beviljas (nedan kallat ’slutdatum’), varvid i tillämpliga fall den angivna produktionscykeln för användningen bör beaktas.

ii)      Ett eller flera datum minst 18 månader före slutdatum, då ansökningar skall ha inkommit om sökanden önskar fortsätta att använda ämnet eller släppa ut det på marknaden för vissa användningar efter slutdatum. Sådana fortsatta användningar skall tillåtas efter slutdatum fram till dess att beslut om tillståndsansökan fattats.

…

3.      …

Vid fastställande av det antal ämnen som skall införas i bilaga XIV och de datum som anges i punkt 1 skall hänsyn också tas till kemikaliemyndighetens kapacitet att handlägga ansökningar inom den föreskrivna tiden. Kemikaliemyndigheten skall lämna sin första rekommendation om de prioriterade ämnen som skall införas i bilaga XIV senast den 1 juni 2009. Kemikaliemyndigheten skall lämna ytterligare rekommendationer åtminstone vartannat år i syfte att införa ytterligare ämnen i bilaga XIV.”

10      Enligt kommissionens förordning (EU) nr 348/2013 av den 17 april 2013 om ändring av bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 108, 2013, s. 1) togs kromtrioxid upp i denna bilaga som ett cancerframkallande ämne i kategori 1A och som ett mutagent ämne i kategori 1B på grund av sina inneboende egenskaper.

11      I artikel 60 i Reach-förordningen, som har rubriken ”Beviljande av tillstånd”, föreskrivs följande:

”1.      Kommissionen skall fatta beslut om ansökningar om tillstånd i enlighet med denna avdelning.

2.      Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 skall tillstånd beviljas, om de hälso- eller miljörisker som uppkommer i samband med ämnets användning på grund av de inneboende egenskaper som anges i bilaga XIV kan kontrolleras på ett adekvat sätt i enlighet med avsnitt 6.4 i bilaga I och i enlighet med redovisningen i sökandens kemikaliesäkerhetsrapport, varvid yttrandet från den riskbedömningskommitté som avses i artikel 64.4 a skall beaktas. Kommissionen skall när den beviljar tillstånd, och i alla eventuella villkor för tillståndet, ta hänsyn till alla former av utsläpp och spill som är kända vid tiden för beslutet, inbegripet de risker som uppkommer vid diffusa eller spridda användningar.

…

4.      Om det inte är möjligt att bevilja tillstånd enligt punkt 2 eller för ämnen som avses i punkt 3, får tillstånd beviljas endast om det kan påvisas att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning och om det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker. Detta beslut skall fattas med beaktande av yttrandena från den riskbedömningskommitté och den kommitté för samhällsekonomisk analys som avses i artikel 64.4 a och 64.4 b samt av följande:

a)      Den risk som användningen av ämnet medför, inbegripet de föreslagna riskhanteringsåtgärdernas lämplighet och effektivitet.

b)      De samhällsekonomiska fördelarna med ämnets användning och de samhällsekonomiska konsekvenserna av att tillstånd vägras, enligt vad som påvisats av sökanden eller andra berörda parter.

c)      Analys av de alternativ som sökanden lämnat enligt artikel 62.4 e eller en ersättningsplan som sökanden lämnat enligt artikel 62.4 f, och eventuella bidrag från tredje parter enligt artikel 64.2.

d)      Tillgänglig information om riskerna för människors hälsa eller miljön i samband med alternativa ämnen eller tekniker.

5.      Vid bedömningen av huruvida lämpliga alternativa ämnen eller tekniker finns tillgängliga skall kommissionen beakta alla relevanta aspekter, exempelvis

a)      huruvida användningen av alternativ skulle minska de totala riskerna för människors hälsa och för miljön, varvid riskhanteringsåtgärdernas lämplighet och effektivitet skall beaktas,

b)      möjligheter till tekniska och ekonomiska alternativ för sökanden.

…

7.      Tillstånd skall beviljas endast om ansökan uppfyller kraven i artikel 62.

…”

12      Artikel 62 i förordningen har rubriken ”Ansökningar om tillstånd”. I punkt 4 i den artikeln föreskrivs följande:

”En ansökan om tillstånd skall omfatta följande:

a)      Uppgift om ämnets identitet i enlighet med avsnitt 2 i bilaga VI.

b)      Namn och kontaktuppgifter på den eller de personer som lämnar in ansökan.

c)      En begäran om tillstånd, som anger de användningar tillståndet söks för och i tillämpliga fall täcker ämnets användning i blandningar och/eller infogandet av ämnet i varor.

d)      En kemikaliesäkerhetsrapport i enlighet med bilaga I, om en sådan inte redan lämnats in som ett led i registreringen; rapporten skall omfatta hälso- och/eller miljörisker som uppkommer i samband med ämnets användning och som beror på ämnets inneboende egenskaper enligt bilaga XIV.

e)      En analys av alternativen med en bedömning av huruvida ersättningen är tekniskt och ekonomiskt genomförbar och vid behov information om eventuell relevant forskning eller utveckling från sökandens sida.

f)      En ersättningsplan med en tidsplan avseende de åtgärder som sökanden föreslår, om den analys som anges i punkt e visar att lämpliga alternativ finns tillgängliga, med hänsyn till aspekterna i artikel 60.5.”

13      I artikel 64 i nämnda förordning, med rubriken ”Förfarande för tillståndsbeslut”, föreskrivs följande:

”1.      Kemikaliemyndigheten skall bekräfta vilket datum den har mottagit ansökan. Kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté och kommitté för samhällsekonomisk analys skall lämna sina utkast till yttranden inom tio månader räknat från den dag då ansökan mottogs.

2.      Kemikaliemyndigheten skall, med beaktande av artiklarna 118 och 119 om tillgång till information, på sin webbplats tillhandahålla översiktlig information om användningar för vilka ansökningar har mottagits och om översyn av tillstånd och härvid ange en tidsfrist inom vilken berörda tredje parter får lämna in information om alternativa ämnen eller tekniker.

3.      Vid utarbetande av sitt yttrande skall de kommittéer som anges i punkt 1 först kontrollera att ansökan omfattar all den information enligt artikel 62 som är relevant för kommitténs ansvarsområde. Vid behov skall kommittéerna i inbördes samråd samfällt begära ytterligare information från sökanden, så att ansökan överensstämmer med kraven i artikel 62. Kommittén för samhällsekonomisk analys kan om den anser det nödvändigt kräva att sökanden eller begära att tredje parter inom en angiven tidsperiod lämnar ytterligare information om möjliga alternativa ämnen eller tekniker. Varje kommitté skall också beakta information som lämnas av tredje parter.

4.      Kommittéernas utkast till yttranden skall omfatta följande:

a)      Riskbedömningskommittén: En bedömning av den risk för människors hälsa och/eller miljön som uppkommer i samband med ämnets användning och en bedömning av lämpligheten och effektiviteten av riskhanteringsåtgärderna enligt beskrivningen i ansökan och i förekommande fall en bedömning av risker förknippade med tänkbara alternativ.

b)      Kommittén för samhällsekonomisk analys: En bedömning av de samhällsekonomiska faktorerna och tillgången på lämpliga och tekniskt genomförbara alternativ med anknytning till ämnets användning enligt beskrivningen i ansökan, när ansökan görs i enlighet med artikel 62 och eventuell information från tredje parter som lämnats med stöd av punkt 2 i den här artikeln.

…

8.      Kommissionen skall utarbeta ett utkast till tillståndsbeslut inom tre månader från det att den mottagit kemikaliemyndighetens yttranden. Ett slutgiltigt beslut om beviljande av tillstånd eller avslag på ansökan skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 133.3.

…”

14      Bilaga I till Reach-förordningen, med rubriken ”Allmänna bestämmelser om bedömning av ämnen och utarbetande av kemikaliesäkerhetsrapporter”, innehåller ett avsnitt 5, med rubriken ”Exponeringsbedömning”, där det anges att denna bedömning är uppdelad i två steg. Vad gäller det andra steget, avseende ”Uppskattning av exponeringen”, innehåller punkt 5.2.4 följande text:

”En uppskattning av exponeringsnivåerna skall göras för alla befolkningsgrupper (arbetstagare, konsumenter och människor som exponeras indirekt via miljön) … Vid uppskattningen av exponeringen skall särskilt följande beaktas:

–        Korrekt uppmätta, representativa exponeringsdata.

…”

 Bakgrund till tvisten

15      På grund av sina cancerframkallande och toxiska egenskaper ingår kromtrioxid bland de ämnen som klassificeras som ”ämnen som inger mycket stora betänkligheter” och som förtecknas i bilaga XIV till Reach-förordningen. För användning av detta ämne krävs tillstånd enligt artikel 56.1 a i samma förordning.

16      År 2015 ingav Lanxess Deutschland GmbH och andra aktörer (nedan kallade tillståndssökandena eller sökandena) en ansökan i syfte att beviljas tillstånd för sex kategorier av användning av kromtrioxid.

17      De sex kategorier av användning för vilka tillstånd begärdes var följande: användning av vid formulering av blandningar (kategori 1), användning i funktionell förkromning (kategori 2), användning i funktionell förkromning med dekorativt syfte (kategori 3), användning vid ytbehandling för användning inom flyg- och rymdfartsindustrin (utan koppling till funktionell förkromning eller funktionell förkromning med dekorativt syfte) (kategori 4), användning vid ytbehandling (förutom passivering av förtennat stål (elektrolytisk tennplätering – ETP)) för användning i byggnadsindustri, fordonsindustri och metallindustri samt allmänna sektorer inom verkstadsindustrin (utan koppling till funktionell förkromning eller funktionell förkromning med dekorativt syfte) (kategori 5), och användning vid passivering av förtennat stål (ETP) (kategori 6).

18      De yttrandena som hade avgetts av riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys, i enlighet med artikel 64 i Reach-förordningen, offentliggjordes i september 2016.

19      Den 27 mars 2019 antog parlamentet en resolution, i vilken det invände mot ett första utkast till beslut. Parlamentets invändningar grundande sig i huvudsak på den omständigheten att den information som hade lämnats av tillståndssökandena innehöll allvarliga brister och att efterlevnaden av villkoren för beviljande av ett tillstånd, i synnerhet huruvida alternativ som är säkrarare finns tillgängliga, därför inte hade kunnat bedömas på ett korrekt sätt. Enligt parlamentet var detta i än högre grad fallet eftersom beskrivningen av de planerade användningarna av det aktuella ämnet var så generell att den medförde att tillståndet fick ett ytterst omfattande tillämpningsområde. Parlamentet ansåg även att kommissionens tillvägagångssätt, som bestod i att avhjälpa bristerna i ansökan genom att kräva att tillståndssökanden skulle lämna in de uppgifter som saknades i granskningsrapporten, inte var förenligt med tribunalens dom av den 7 mars 2019, Sverige/kommissionen (T‑837/16, EU:T:2019:144).

20      Till följd av parlamentets resolution undantog kommissionen kategori 3 (funktionell förkromning med dekorativt syfte) från tillämpningsområdet för dess utkast till beslut. I övrigt vidhöll kommissionen sitt ursprungliga tillvägagångssätt, som bestod i att bevilja tillstånd men uppställa vissa villkor och begränsningar för detta.

21      Den 18 december 2020 antog kommissionen det angripna beslutet.

 Det angripna beslutet

22      I skäl 8 i det angripna beslutet påpekade kommissionen att ett tillstånd för kromtrioxid endast kunde beviljas enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen.

23      I skälen 9–15 undersökte kommissionen det första av de två krav som föreskrivs i denna bestämmelse, det vill säga att de samhällsekonomiska fördelarna måste uppväga hälso- och miljöriskerna i samband med ämnets användning.

24      Skälen 10–12 och 15 har följande lydelse:

”(10)      När det gäller användningarna 1, 2, 4 och 5 konstaterade riskbedömningskommittén också betydande osäkerhet om arbetstagarnas exponering på grund av den begränsade tillgången till uppmätta exponeringsdata. Riskhanteringskommittén fann vidare att det, på grund av den ihållande bristen på bakgrundsinformation, var svårt att fastställa ett samband mellan driftsförhållandena och riskhanteringsåtgärderna som beskrivs i begäran och de exponeringsnivåer som uppgetts för specifika uppgifter och anläggningar, vilket hindrade riskbedömningskommittén från att fortsätta sin bedömning. Osäkerheten gäller exponeringsuppgifternas tillförlitlighet och representativitet och deras koppling till de befintliga riskhanteringsåtgärderna, särskilt när det gäller användning 4, där efterfrågan omfattar flera verksamheter, utöver härdningsbad, däribland sprayning, valsning, borstning och åtgärder för bearbetning, med tanke på att tillståndssökandena inte har kunnat göra en fullständig bedömning av den kombinerade exponeringen för alla dessa verksamheter. Kommissionen noterar dock att denna osäkerhet inte har hindrat kommittén för samhällsekonomisk analys från att analysera ansökan ytterligare.

(11)      När det gäller användningarna 1, 2, 4 och 5 drog riskbedömningskommittén dessutom slutsatsen att det även finns osäkerhet i bedömningen av allmänhetens exponering för ämnet, via miljön, på lokal nivå, särskilt när det gäller utsläpp av krom (VI) i avloppsvatten. Detta är av stor betydelse när det gäller oral exponering via dricksvatten. Riskbedömningskommittén ansåg dock att den bedömning av riskerna för allmänheten som tillhandahölls var tillräcklig för att motivera en fortsatt analys från kommittén för samhällsekonomisk analys, och påpekade att den metod som tillståndssökandena hade valt byggde på antaganden som sannolikt överskattade riskerna för allmänheten. Även om den regionala exponeringen bedömdes av de sökande, ansågs den inte vara relevant, eftersom krom (VI) snabbt omvandlas till icke-cancerframkallande krom (III) under de flesta miljöförhållanden.

(12)      Mot bakgrund av osäkerheten i miljöriskbedömningen för arbetstagarna och allmänheten rekommenderade riskbedömningskommittén i sina yttranden om användningarna 1, 2, 4 och 5 att ytterligare villkor och övervakningsåtgärder skulle införas. Efter att ha utvärderat riskbedömningskommitténs analys instämmer kommissionen i denna slutsats.

…

(15)      I sina yttranden om de i ansökan beskrivna användningarna 1, 2, 4, 5 och 6 för kromtrioxid drog kommittén för samhällsekonomisk analys slutsatsen att de totala samhällsekonomiska fördelarna till följd av var och en av dessa användningar väger tyngre än hälsorisken som följer av dessa användningar. … När det gäller användningarna 2, 4, 5 och 6 ansåg kommittén för samhällsekonomisk analys att de samhällsekonomiska fördelarna med ämnets användning, som fastställts på grundval av en uppskattning av de sociala förluster och kostnader som uppkommer redan genom förlorade arbetstillfällen, klart skulle uppväga effekterna på människors hälsa, vilka beräknas på grundval av det mest ogynnsamma scenariot. …”

25      I skälen 16–24 i det angripna beslutet analyserade kommissionen det andra villkoret i artikel 60.4 i Reach-förordningen för att kunna bevilja tillstånd, nämligen att det inte får finnas några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker.

26      Skälen 18–20 och 22 har följande lydelse:

”(18)      I sina yttranden om användningarna 2, 4 och 5 drog kommittén för samhällsekonomisk analys slutsatsen att det inte fanns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker. De många olika användningar som identifierats i ansökan visar dock att kommittén för samhällsekonomisk analys inte kunde utesluta en eventuell osäkerhet om den tekniska genomförbarheten av alternativ för ett begränsat antal specifika tillämpningar som omfattas av beskrivningen av dessa användningar. Kommissionen instämmer i den slutsats kommittén för samhällsekonomisk analys kommit fram till.

(19)      Beskrivningen av användningarna 2, 4 och 5 bör förtydligas ytterligare genom att den anpassas till slutsatserna från den analys av alternativ som presenterats i ansökan och bedömts av kommittén för samhällsekonomisk analys, så att tillståndet endast omfattar användningar för vilka det inte finns några lämpliga alternativ. Kommissionen anser att tillståndssökandena har fullgjort sin bevisbörda genom att visa att det saknas lämpliga alternativ för användningarna 2, 4 och 5, men endast när det gäller dessa begränsade användningar.

(20)      Därför måste beskrivningen av användningarna 2, 4 och 5 specificeras ytterligare med hänvisning till de användningar för vilka följande väsentliga funktioner krävs för den avsedda användningen …

…

(22)      Kommissionen noterade dessutom komplexiteten hos de leveranskedjor som berörs av de användningar som omfattas av ansökan, de tidsramar och de investeringar som krävs för att införa ett eventuellt alternativ samt den tid som krävs för att industrialisera alternativet och för att klassificera de produkter som uppstår i leveranskedjorna. Efter att ha granskat den bedömning som hade gjorts av kommittén för samhällsekonomisk analys, och med beaktande av ovanstående överväganden, instämmer kommissionen i slutsatsen att det inte finns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker för användningarna 2, 4 och 5.”

27      I skälen 26 och 27 anges dessutom följande:

”(26)      Kommissionen grundade sin bedömning på alla relevanta vetenskapliga uppgifter som för närvarande finns tillgängliga, enligt riskbedömningskommitténs bedömning, och meddelade sina slutsatser mot bakgrund av deras bevisvärde, som ansågs vara tillräckligt för detta ändamål. Ytterligare vetenskapliga uppgifter skulle dock göra det möjligt för kommissionen att i framtiden göra sin bedömning på grundval av en mer robust eller mer omfattande bevisning. Det är därför lämpligt att begära ytterligare information om exponering och utsläpp.

(27)      För att underlätta tillämpningen av detta beslut är det dessutom nödvändigt att när det gäller användningar 2, 4 och 5 begära att nedströmsanvändare av ämnen som lämnas in av tillståndshavarna i den anmälan som skickas till kemikaliemyndigheten i enlighet med artikel 66.1 i förordning (EG) nr 1907/2006 inkluderar en förklaring av de väsentliga funktioner som förtecknas i artikel 1.1 i detta beslut och som är nödvändiga för deras användning, inbegripet en motivering till varför de är nödvändiga för denna användning.”

28      Enligt artikel 1.1 i det angripna beslutet är de fem användningskategorierna av kromtrioxid tillåtna inom följande gränser:

–        användningskategori 1, bestående av formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4, 5 och 6,

–        användningskategori 2, bestående av funktionell förkromning om någon av följande väsentliga funktioner krävs för den avsedda användningen: nötningshållfasthet, hårdhet, skikttjocklek, korrosionsbeständighet, friktionskoefficient eller effekt på ytmorfologin;

–        användningskategori 4, bestående av användning vid ytbehandling för användning inom flyg- och rymdfartsindustrin (utan koppling till funktionell förkromning eller funktionell förkromning med dekorativt syfte), om någon av följande väsentliga funktioner krävs för den avsedda användningen: korrosionsbeständighet, aktiv korrosionshämning, kemikaliebeständighet, hårdhet, främjande av vidhäftning (vidhäftning till efterföljande beläggning eller färg), temperaturbeständighet, försprödningsbeständighet, nötningshållfasthet, ytegenskaper som förhindrar avlagring av organismer, skikttjocklek, flexibilitet och resistivitet;

–        användningskategori 5, bestående av ytbehandling, förutom passivering av förtennat stål (elektrolytisk tennplätering – ETP) för användning i byggnadsindustri, fordonsindustri och metallindustri, ytbehandling av metall, samt i allmänna sektorer inom verkstadsindustrin, utan koppling till funktionell förkromning eller funktionell förkromning med dekorativt syfte, om någon av följande väsentliga funktioner krävs för den avsedda användningen: korrosionsbeständighet, aktiv korrosionshämning, skikttjocklek, fuktbeständighet, främjande av vidhäftning (vidhäftning till efterföljande beläggning eller färg), resistivitet, kemikaliebeständighet, nötningshållfasthet, elektrisk konduktivitet, kompatibilitet med underlaget, (termo-)optiska egenskaper (visuellt utseende), värmebeständighet, livsmedelssäkerhet, beläggningsspänning, elektrisk isolation eller beläggningshastighet;

–        användningskategori 6, bestående av passivering av förtennat stål (ETP).

29      Artikel 2.2 i detta beslut har följande lydelse:

”Tillståndshavarna ska ta fram särskilda exponeringsscenarier för processer, åtgärder och särskilda uppgifter (inbegripet för automatiska/manuella system och för öppna/stängda system och kombinationer av dessa) och, för varje särskilt scenario, beskriva riskhanteringsåtgärderna och driftförhållandena för att kontrollera arbetstagarnas exponering för krom (VI) och dess utsläpp i miljön, som är representativa för alla anläggningar där tillåten användning sker. Exponeringsscenarierna ska innehålla information om de exponeringsnivåer som följer av genomförandet av sådana riskhanteringsåtgärder och driftförhållanden.

Tillståndshavarna ska välja de riskhanteringsåtgärder som beskrivs i exponeringsscenarierna i enlighet med artikel 5 i [Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG) (EUT L 158, 2004, s. 50)]. Tillståndshavarna ska dokumentera och motivera urvalet av riskhanteringsåtgärder och på begäran tillhandahålla de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där en tillåten användning sker de relevanta handlingarna.”

30      I artikel 5 i det angripna beslutet föreskrivs att vad beträffar tillståndet för användningarna 2, 4 och 5 ”ska nedströmsanvändarna i anmälan till Echa enligt artikel 66.1 i [Reach-förordningen] bifoga en förklaring av de väsentliga funktionerna hos kromtrioxid som förtecknas i artikel 1.1, vilka är nödvändiga för deras användning, inbegripet en motivering till varför dessa väsentliga funktioner är nödvändiga för denna användning”.

 Parternas yrkanden och förfarandet vid domstolen

31      Parlamentet har yrkat att domstolen ska

–        ogiltigförklara artikel 1.1 och 1.5 samt artiklarna 2–5, 7, 9 och 10 i det angripna beslutet, i den del de avser tillstånden för användningarna 2, 4 och 5 samt användning 1 i fråga om blandningar för användningarna 2, 4 och 5,

–        i andra hand upphäva det angripna beslutet, samt

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

32      Kommissionen har yrkat att domstolen ska

–        i första hand ogilla yrkandet om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet,

–        i andra hand ogilla yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet i dess helhet, och

–        för det fall att domstolen ogiltigförklarar det angripna beslutet, förordna att beslutets verkningar ska bestå, samt

–        förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

33      Genom handling som inkom till domstolens kansli den 27 maj 2021 ansökte Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), med stöd av artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 130 i domstolens rättegångsregler, om att få intervenera i målet till stöd för kommissionens yrkanden. Domstolens ordförande beslutade den 17 september 2021 att bifalla interventionsansökan.

34      Echa har inkommit med en interventionsinlaga till stöd för kommissionens yrkanden.

 Yrkandet om ogiltigförklaring

 Huruvida yrkandet om delvis ogiltigförklaring kan tas upp till prövning

35      Parlamentet har i första hand yrkat att domstolen ska ogiltigförklara artikel 1.1 och 1.5 samt artiklarna 2–5, 7, 9 och 10 i det angripna beslutet, i den del de avser tillstånden för användningarna 2, 4 och 5 samt användning 1, vad gäller sammansättningen av blandningar för användningarna 2, 4 och 5.

36      Det framgår av domstolens fasta praxis att en delvis ogiltigförklaring av en unionsrättsakt inte är möjlig annat än när de delar som begärs ogiltigförklarade kan avskiljas från övriga delar av rättsakten. Domstolen har vid upprepade tillfällen fastställt att detta krav på avskiljbarhet inte är uppfyllt när rättsaktens kärninnehåll skulle ändras om delar av den ogiltigförklarades (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2017, SolarWorld/rådet (C‑205/16 P, EU:C:2017:840, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

37      I förevarande fall består det angripna beslutet av en samling tillstånd som avser olika användningar av kromtrioxid. Parlamentets förstahandsyrkanden avser endast ogiltigförklaring av det angripna beslutet i den del som avser godkännandena för användningarna 2, 4 och 5 samt användning 1 vad gäller formuleringen av blandningar för dessa användningar.

38      En eventuell ogiltigförklaring av det tillstånd som har beviljats genom det angripna beslutet skulle följaktligen inte påverka det tillstånd som har beviljats för andra användningar och skulle således inte ändra innehållet i den del av beslutet som inte ogiltigförklarats.

39      Under dessa omständigheter avser parlamentets förstahandsyrkande om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet sådana delar som kan avdelas från övriga delar av beslutet. Yrkandet kan således tas upp till prövning.

 Prövning i sak

 Inledande synpunkter

40      Tribunalen erinrar om att tillstånd för ett ämne som upptagits i bilaga XIV till Reach-förordningen, i likhet med kromtrioxid, kan beviljas i följande två fall:

–        i enlighet med artikel 60.2 i Reach-förordningen, när risken för människors hälsa eller för miljön kan kontrolleras på ett adekvat sätt,

–        eller, om så inte är fallet, enligt artikel 60.4 i denna förordning, om det kan påvisas att de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning och att det saknas lämpliga alternativa ämnen eller tekniker.

41      I förevarande fall ansåg kommissionen att risken för människors hälsa vid de avsedda användningarna av kromtrioxid inte kunde kontrolleras på ett adekvat sätt och grundade sig följaktligen på artikel 60.4 i Reach‑förordningen för att genom det angripna beslutet tillåta vissa användningar av detta ämne.

42      Till stöd för sin talan har parlamentet åberopat en enda grund, nämligen att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade kontrollerat att villkoren i artikel 60.4 och 60.7 i Reach-förordningen var uppfyllda.

43      Det ska i detta sammanhang det för det första påpekas att domstolen redan har slagit fast att det följer av artikel 60.4 i Reach‑förordningen, jämförd med skäl 69 i samma förordning, att det ankommer på tillståndssökanden att visa att de villkor som föreskrivs i denna artikel för beviljande av tillstånd är uppfyllda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Sverige, C‑389/19 P, EU:C:2021:131, punkt 33).

44      I artikel 62.4 i Reach-förordningen preciseras vilka uppgifter den sökande ska lämna i sin tillståndsansökan. Enligt led d i denna bestämmelse ska ansökan åtföljas av en kemikaliesäkerhetsrapport, upprättad i enlighet med bilaga I till denna förordning. Denna rapport ska avse de hälso- eller miljörisker som uppkommer i samband med ämnets användning på grund av ämnets inneboende egenskaper, såsom de beskrivs i bilaga XIV till nämnda förordning.

45      Enligt punkt 5.2.4 i bilaga I ska uppskattningen av exponeringsnivåerna för alla befolkningsgrupper (arbetstagare, konsumenter och personer som utsätts för indirekt exponering via miljön), som görs i kemikaliesäkerhetsrapporten, särskilt grundas på ”[k]orrekt uppmätta, representativa exponeringsdata”.

46      För det andra har domstolen även slagit fast att artikel 60.4 och 60.5 i Reach-förordningen ålägger kommissionen att kontrollera att villkoren i artikel 60.4 faktiskt är uppfyllda. Om kommissionen, efter sin prövning och mot bakgrund av samtliga uppgifter som har ingetts av tillståndssökanden och andra personer eller som kommissionen själv har inhämtat, anser att den sökande inte lagt fram den bevisning som åligger den, ska denna institution avslå ansökan om tillstånd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2021 kommissionen/Sverige, C‑389/19 P, EU:C:2021:131, punkt 33).

47      Kommissionen biträds vid utövandet av denna befogenhet av Echa. I artikel 64 i Reach-förordningen föreskrivs att två kommittéer – riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys – var för sig ska yttra sig över tillståndsansökan.

48      Vad beträffar riskbedömningskommittén föreskrivs i artikel 64.4 a i denna förordning att riskhanteringskommittén ska göra ”[e]n bedömning av den risk för människors hälsa och/eller miljön som uppkommer i samband med ämnets användning och en bedömning av lämpligheten och effektiviteten av riskhanteringsåtgärderna enligt beskrivningen i ansökan och i förekommande fall en bedömning av risker förknippade med tänkbara alternativ”. Vad gäller kommittén för samhällsekonomisk analys ska denna, enligt artikel 64.4 b i nämnda förordning, göra ”[e]n bedömning av de samhällsekonomiska faktorerna och tillgången på lämpliga och tekniskt genomförbara alternativ med anknytning till ämnets användning enligt beskrivningen i ansökan, när ansökan görs i enlighet med artikel 62 och eventuell information från tredje parter som lämnats med stöd av punkt 2 i den här artikeln”.

 Den enda grundens första del

–       Parternas argument

49      Genom den första delen av sin enda grund har parlamentet gjort gällande att kommissionen åsidosatt artikel 60.4 i Reach-förordningen genom att tillåta användningar av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, nämligen kromtrioxid, utan att dessförinnan ha gjort en slutlig bedömning av den risk för människors hälsa som dessa användningar medför. Under dessa omständigheter hade kommissionen inte möjlighet att försäkra sig om att ”de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning”, vilket krävs enligt nämnda bestämmelse.

50      Parlamentet har erinrat om att det enligt artikel 62.4 d i Reach‑förordningen krävs att en tillståndsansökan ska innehålla ”[e]n kemikaliesäkerhetsrapport i enlighet med bilaga I, … [som] skall omfatta hälso- och/eller miljörisker som uppkommer i samband med ämnets användning”, och att det i punkt 5.2.4 i denna bilaga föreskrivs att exponeringsberäkningen bland annat ska beakta ”[k]orrekt uppmätta, representativa exponeringsdata”.

51      Det framgår emellertid av riskbedömningskommitténs yttranden, vars slutsatser anges i skälen 10 och 11 i det angripna beslutet, att de uppgifter som hade lämnats av tillståndssökandena för användningarna 1, 2, 4 och 5 är föga representativa, med hänsyn till det begränsade antalet uppmätta exponeringsdata, och att de har oviss tillförlitlighet, särskilt vad gäller arbetstagarnas exponering, i avsaknad av tillräcklig information om driftsförhållanden, riskhanteringsåtgärder och exponeringsvärden för specifika uppgifter och specifika anläggningar.

52      Såsom för övrigt framgår av skäl 12 i det angripna beslutet beslutade kommissionen, på grundval av riskbedömningskommitténs uttryckliga rekommendation, att införa ytterligare villkor och övervakningsåtgärder. I artikel 2.2 i det angripna beslutet uppställs således som villkor för att tillstånd ska beviljas att tillståndshavarna i granskningsrapporten tillhandahåller väsentliga uppgifter, såsom exponeringsscenarier och tillhörande riskhanteringsåtgärder, som saknas i riskbedömningen. Ett sådant villkor visar att kommissionen inte på ett tillförlitligt och slutgiltigt sätt kunde fastställa huruvida ”de samhällsekonomiska fördelarna uppväger hälso- eller miljöriskerna i samband med ämnets användning”.

53      Kommissionen har till sitt försvar gjort gällande att varje vetenskaplig utvärdering till sin natur är osäker. Trots den osäkerhet som parlamentet har nämnt, såsom den redan hade konstaterats i riskbedömningskommitténs yttrande och som även erkänns fullt ut i skälen i det angripna beslutet, anser kommissionen att sökandena hade uppfyllt sin bevisbörda. Kommissionen anser sig ha varit i stånd att bedöma huruvida de samhällsekonomiska fördelarna uppvägde riskerna för människors hälsa.

54      När det gäller osäkerheten kring arbetstagarnas exponering har kommissionen för det första påpekat att trots den begränsade mängden uppmätta exponeringsdata i kemikaliesäkerhetsrapporten, så ansåg riskbedömningskommittén att de uppgifter som hade lämnats var tillräckliga för att genomföra bedömningen och för att göra det möjligt för kommittén för samhällsekonomisk analys att göra en avvägning mellan fördelarna i förhållande till riskerna, såsom den noterade i skäl 10 i det angripna beslutet.

55      För det andra kunde det inte förväntas av tillståndssökandena att de skulle tillhandahålla uppmätta exponeringsuppgifter avseende mer än 1 500 nedströmsanvändare. Antalet sådana användare kunde för övrigt inte vara känt när tillståndet beviljades.

56      För det tredje anser kommissionen att den omständigheten att de relevanta exponeringsvärdena på 2 μg/m³ för användningskategorierna 2, 4 och 5, och 0,5 μg/m³ för användningskategori 1, motsvarar en femtedel respektive en tjugondel av de obligatoriska värdena för exponering på arbetsplatsen i Europeiska unionen för kromföreningar (VI), tillämpade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2398 av den 12 december 2017 om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (EUT L 345, 2017, s. 87), visar att det angripna beslutet bidrar till att minska exponeringen genom att förbättra skyddet för arbetstagarna och att det således är förenligt med målen med tillståndet.

57      För det fjärde rekommenderade riskbedömningskommittén även ytterligare villkor och övervakningsåtgärder som återgavs i det angripna beslutet och vilkas syfte var att ytterligare minska exponeringen på arbetsplatsen.

58      Med hänsyn till den osäkerhet som riskbedömningskommittén hade påpekat och för att kontrollera om nytto-/riskförhållandet var tillförlitligt, grundade sig kommittén för samhällsekonomisk analys, såsom kommissionen förklarade i skäl 15 i det angripna beslutet, på det mest ogynnsamma scenariot, av vilket den drog slutsatsen att fördelarna med fortsatt användning av kromtrioxid uppvägde hälsorisken.

59      Kommissionen undersökte minutiöst yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys och bedömde att dessa var fullständiga, konsekventa och relevanta. I motsats till vad parlamentet har hävdat är de övervakningskrav som anges i artikel 2.2 i det angripna beslutet inte avsedda att avhjälpa ”bristerna i tillståndsansökan”, utan syftar till att erhålla ytterligare information om exponering och utsläpp, i enlighet med rekommendationerna i Echas yttranden. Detta krav ligger i linje med den allmänna logiken i Reach-förordningen, som grundar sig på en princip som syftar till ständig förbättring och som särskilt avser att förbättra kvaliteten på kemikalielagstiftningen över tid genom att lägga fram data om de berörda ämnena och fortlöpande förbättra kvalitén på dessa data för tillsynsändamål.

60      Echa har i sin interventionsinlaga till stöd för kommissionens yrkanden gjort gällande att kommittén för samhällsekonomisk analys hade beaktat den osäkerhet som kvarstod beträffande arbetstagarnas exponering genom att välja det mest ogynnsamma scenariot, vilket innebar att denna osäkerhet inte påverkade kommitténs slutsats att de samhällsekonomiska fördelarna med de tillåtna användningarna uppväger riskerna för människors hälsa.

–       Domstolens bedömning

61      Genom den enda grundens första del har parlamentet kritiserat kommissionen för att den ansåg att de samhällsekonomiska fördelarna med användningarna 1, 2, 4 och 5 av kromtrioxid som den hade godkänt uppväger de risker som dessa användningar medför för människors hälsa, trots att kommissionen före sin bedömning inte hade tillgång till en tillräckligt fullständig och tillförlitlig utvärdering av dessa risker.

62      För det första underströk riskbedömningskommittén i sina yttranden, såsom framgår av skäl 10 i det angripna beslutet, att uppgifterna om arbetstagarnas exponering för samtliga aktuella användningarna inte var tillförlitliga, på grund av ”den ihållande bristen på kontextuell information” rörande frågan under vilka förhållanden de hade uppmätts.

63      I sitt yttrande om användningskategori 2 (funktionell förkromning) beskrev riskbedömningskommittén denna svårighet på följande sätt: ”Den största osäkerhetsfaktorn är att det inte finns någon tydlig koppling mellan driftförhållanden, riskhanteringsåtgärder och exponeringsvärden i samband med olika arbetsuppgifter och anläggningar, av ett slag som kunnat tjäna som motivering för ansökan. [Riskhanteringskommittén] ser detta som en avsevärd svaghet hos ansökan, eftersom anläggningarna för kromplätering exempelvis har högst olika rumsdisposition samt skiljer sig markant i fråga om i vilken omfattning och hur ofta kromplätering utförs där, vartill kommer skillnader i fråga om processens automatiseringsgrad, användningen av elektrolys, arbetsstyckesstorleken och förekomsten av punktutsug. Allt detta påverkar både exponeringen och de riskhanteringsåtgärder som behövs för att bemästra den.”

64      För det andra, och såsom kommissionen själv medgav i skäl 10 i det angripna beslutet, konstaterade riskbedömningskommittén i sina yttranden att det rådde betydande osäkerhet beträffande arbetstagarnas exponering på grund av den begränsade tillgången till uppmätta exponeringsdata.

65      Medan antalet potentiella anläggningar i unionen där funktionell förkromning utförs (användningskategori 2) av tillståndssökandena uppskattades till 1 590, grundade de sin bedömning av arbetstagarnas exponering på uppgifter som hade uppmätts av 23 företag etablerade i 7 olika stater, vilka utgjorde mindre än 2 procent av de företag som använde dem. Även om antalet potentiella anläggningar i unionen som utför ytbehandling (användningskategorierna 4 och 5) uppskattades till 374 respektive 515, grundade sökandena sin bedömning av arbetstagarnas exponering på uppgifter som hade uppmätts av 11 företag som representerar mindre än 3 procent av de företag som använder dessa användningar och som härrör från studier som huvudsakligen hade utförts i västeuropeiska länder.

66      Med hänsyn till de stora skillnader som finns mellan förkromningsanläggningarna på flera avgörande punkter, vilka nämns i punkt 63 i förevarande dom, det ringa antal förkromningsanläggningar som de uppgifter som ligger till grund för tillståndssökandenas bedömning härrör från och avsaknaden av kontextuell information om förhållandena på dessa anläggningar, är de uppgifter om arbetstagarnas exponering som sökandena har lämnat inte representativa.

67      Vad för det tredje gäller riskbedömningen till följd av allmänhetens exponering till följd av utsläpp av ämnet i miljön beklagade riskbedömningskommittén att sökandena inte hade lämnat någon utvärdering rörande sådana utsläpp i avloppsvattnet. Såsom anges i skäl 11 i det angripna beslutet ansåg kommittén emellertid inte att denna brist var avgörande, och detta av två skäl, nämligen att sökandenas antaganden sannolikt överskattade riskerna för allmänheten och att krom (VI) snabbt omvandlas till icke-cancerframkallande krom (III) under de flesta miljöförhållanden.

68      Av det ovan anförda följer att de uppgifter som tillståndssökandena hade lämnat om arbetstagarnas och allmänhetens exponering för kromtrioxid på grund av de användningar för vilka tillstånd sökts var behäftade med bristande representativitet, tillförlitlighet och fullständighet. För övrigt medgav kommissionen själv, i skälen 10–12 i det angripna beslutet, att utvärderingen av denna exponering för kromtrioxid var osäker.

69      Såsom kommissionen med rätta har gjort gällande är det visserligen så, att varje vetenskaplig utvärdering till sin natur är osäker, vilket innebär att myndighetens bedömning inte kan villkoras av att den helt har lyckats undanröja dem.

70      Kommissionen kan emellertid endast bevilja ett tillstånd enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen när de villkor som anges i denna bestämmelse faktiskt är uppfyllda och när den, efter att ha gjort en fördjupad prövning och kontrollerat ett tillräckligt stort antal väsentliga och tillförlitliga uppgifter, anser att osäkerheten i detta avseende fortfarande är försumbar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Sverige, C‑389/19 P, EU:C:2021:131, punkterna 33 och 35).

71      I förevarande fall har, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 124 i sitt förslag till avgörande, den osäkerhet som avser såväl arbetstagarnas exponering som den indirekta exponeringen för allmänheten genom utsläpp av kromtrioxid i miljön varken i det angripna beslutet eller i riskbedömningskommitténs yttranden betecknats som ”försumbar”. Tvärtom betecknade kommissionen själv, i skäl 10 i detta beslut, osäkerheten beträffande arbetstagarnas exponering som ”betydande”. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 119 i sitt förslag till avgörande, ansåg riskbedömningskommittén till och med att det innebar en ”betydande osäkerhet”, vilken påverkade ansökan för de fyra berörda användningskategorierna, Vidare ansåg riskbedömningskommittén att det inte fanns något klart samband mellan driftsförhållandena, som varierade beroende på uppgifter och plats, riskhanteringsåtgärderna och de fastställda exponeringsvärdena.

72      Det ska dessutom erinras om att kromtrioxid hör till de ”ämnen som inger mycket stora betänkligheter”, vilka såsom anges i skäl 69 i Reach‑förordningen, enligt försiktighetsprincipen bör hanteras med yttersta försiktighet. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 133 i sitt förslag till avgörande, skulle ett synsätt, som gör det möjligt att tillåta användningar av kromtrioxid på grundval av ett mycket begränsat antal uppgifter om dessa användningar, uppenbart strida mot kravet att detta ämne ska hanteras med yttersta försiktighet.

73      Kommissionen har emellertid bestritt betydelsen av osäkerheten i riskbedömningen och har för det första gjort gällande att det inte kunde krävas av tillståndssökandena att de skulle tillhandahålla exponeringsdata för samtliga anläggningar som berördes av tillståndsansökan, med hänsyn till deras mycket stora antal. Som exempel har kommissionen angett att detta antal, vad gäller användningskategori 2 (funktionell förkromning), uppgår till mer än 1 500.

74      Det är riktigt, såsom kommissionen har understrukit, att möjligheten för aktörer i föregående led (vanligtvis tillverkare eller importörer av ämnet) att inge en ansökan för hela distributionskedjan gör det möjligt att rationalisera systemet med tillstånd och att denna fördel skulle äventyras om det krävdes att sökandena skulle tillhandahålla uppgifter om samtliga nedströmsanvändares anläggningar.

75      Enligt punkt 5.2.4 i bilaga I till Reach-förordningen ska den som ansöker om tillstånd lämna ”[k]orrekt uppmätta, representativa exponeringsdata”.

76      Vad gäller kommissionens argument att det ringa antalet utvärderade anläggningar motiveras av det mycket stora antalet anläggningar för vilka tillstånd har sökts, påpekar domstolen, i likhet med vad generaladvokaten påpekade i punkt 134 i sitt förslag till avgörande, att de skyldigheter som följer av den bevisbörda som åvilar tillståndssökanden inte kan vara beroende av antalet användningar för vilka tillstånd söks eller antalet potentiellt berörda anläggningar och företag. Enligt ett sådant synsätt blir tröskelvärdet i riskbedömningen nämligen lägre om omfattningen av ansökan är större, vilket strider mot såväl principen om likabehandling av tillståndssökande som målet att skydda människors hälsa och miljön.

77      För det andra har kommissionen gjort gällande att det angripna beslutet under alla omständigheter bidrar till att minska exponeringen för kromtrioxid genom att förbättra skyddet för arbetstagarna. De relevanta exponeringsvärdena för användare är 2 μg/m³ för kategorierna 2, 4 och 5, och 0,5 μg/m³ för kategori 1, vilket motsvarar en femtedel respektive en tjugondel av de obligatoriska värdena för exponering på arbetsplatser inom unionen för kromföreningar (VI) som för närvarande tillämpas enligt gällande lagstiftning.

78      Riskbedömningskommittén angav dock i sina yttranden att exponeringsvärdet 2 μg/m³ endast var en uppskattning från de tillståndssökande, att de tillgängliga uppgifterna visade exponeringsvariationer, inklusive storleksskillnader på mer än 2 μg/m³, och att den ”helt uppenbart inte kan godta de exponeringar på 2 μg/m³ Cr(VI) som tillståndssökandena menar är säkra”.

79      Den omständigheten att arbetstagarnas exponeringsvärden är lägre än de högsta gränsvärdena för exponering för krom (VI), om detta påstående antas vara styrkt, kan under alla omständigheter inte befria tillståndssökandena från skyldigheten att göra en riskbedömning som uppfyller kraven i artikel 60.4 i Reach-förordningen, jämförd med bland annat punkt 5.2.4 i bilaga I till samma förordning, på grundval av tillförlitliga och representativa uppgifter.

80      För det tredje har kommissionen understrukit att den tog hänsyn till osäkerheten i riskbedömningen genom att på riskbedömningskommitténs rekommendation fastställa ytterligare villkor och övervakningsåtgärder för att ytterligare minska arbetstagarnas exponering för kromtrioxid.

81      Det är riktigt att det i artikel 2 i det angripna beslutet föreskrivs en rad skyldigheter för tillståndshavarna och nedströmsanvändarna. Tillståndshavarna ska således ta fram särskilda exponeringsscenarier för processer, åtgärder och särskilda uppgifter (punkt 2); de ska göra de särskilda exponeringsscenarierna tillgängliga för nedströmsanvändare, vilka är skyldiga att utan onödigt dröjsmål tillämpa de riskhanteringsåtgärder och driftsvillkor som anges i dessa scenarier (punkt 3); de ska verifiera och validera de specifika exponeringsscenarierna genom en dataanalys baserad på data om exponering och utsläpp som uppmäts av nedströmsanvändare (punkt 4). Tillståndshavarna och nedströmsanvändarna ska tillämpa övervakningsprogram som är representativa för driftförhållandena och riskhanteringsåtgärderna (punkt 6). Nedströmsanvändarna ska tillhandahålla Echa och tillståndshavarna de uppgifter som har samlats in från övervakningsprogrammen så att informationen kan överföras till tillståndshavarna för kontroll och validering av exponeringsscenarierna (punkt 9).

82      Såsom framgår av den rättspraxis som det erinras om i punkt 70 i förevarande dom ska kommissionen emellertid kontrollera att villkoren i artikel 60.4 i Reach-förordningen faktiskt är uppfyllda innan den beviljar ett tillstånd med stöd av denna bestämmelse.

83      Även om de ytterligare villkor och metoder för övervakning som kommissionen har föreskrivit i artikel 2.2 i det angripna beslutet i förekommande fall kan minska riskexponeringen för användare av kromtrioxid, kan sådana åtgärder däremot inte kompensera den otillräckliga riskbedömningen vid tidpunkten för antagandet av detta beslut.

84      Av det ovan anförda följer att kommissionen i det angripna beslutet har godkänt användningar av kromtrioxid på grundval av en bedömning av riskerna för människors hälsa som var alltför bristfällig för att uppfylla kraven i artikel 60.4 i Reach-förordningen.

85      Parlamentet har således fog för sitt påstående att kommissionen inte kunde dra slutsatsen att de samhällsekonomiska fördelarna med dessa användningar uppväger riskerna för människors hälsa.

86      Talan ska således bifallas såvitt avser den enda grundens första del.

 Den enda grundens andra del

–       Parternas argument

87      Genom den enda grundens andra del har parlamentet gjort gällande att kommissionen åsidosatt sin skyldighet att kontrollera att det inte fanns något lämpligt alternativ för de tillåtna användningskategorierna 2, 4 och 5, såsom krävs enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen.

88      Det framgår nämligen av skäl 18 i det angripna beslutet att kommissionen själv instämde i den slutsats som kommittén för samhällsekonomisk analys hade kommit fram till avseende användningskategorierna 2, 4 och 5, enligt vilken denna kommitté, på grund av den mycket stora omfattningen av de användningar som angavs i ansökan, inte kunde utesluta en eventuell osäkerhet om den tekniska genomförbarheten av alternativ för ett begränsat antal specifika tillämpningar.

89      För att säkerställa att tillståndet endast omfattar användningar för vilka det inte finns något lämpligt alternativ, beslutade kommissionen visserligen att begränsa räckvidden av tillståndet för kategorierna 2, 4 och 5 genom att införa en hänvisning till ”funktioner som är väsentliga för den avsedda användningen”, såsom framgår av skälen 19 och 20 i det angripna beslutet. Detta beslut innehåller således en förteckning över väsentliga funktioner för var och en av dessa tre användningskategorier och tillåter användning av ämnet endast om och i den mån som åtminstone en av de motsvarande väsentliga funktionerna är nödvändig för denna användning.

90      Kommissionen ansåg då att tillståndssökandena endast inom dessa gränser hade fullgjort sin bevisbörda genom att visa att det saknades lämpliga alternativ för användningskategorierna 2, 4 och 5.

91      Enligt parlamentet kunde emellertid hänvisningen till dessa ”funktioner som är väsentliga för den avsedda användningen” inte avhjälpa den osäkerhet som kommissionen själv hade konstaterat. För övrigt har tribunalen uttryckligen slagit fast att möjligheten att uppställa villkor för ett tillstånd, såsom de som föreskrivs i artikel 60.8 och 60.9 d i Reach‑förordningen, inte gör det möjligt för kommissionen att avhjälpa bristerna i den analys av alternativen som lagts fram av tillståndssökandena eller bristerna eller luckorna i dess egen bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 2019, Sverige/kommissionen, T‑837/16, EU:T:2019:144, punkterna 81–83).

92      Dessutom underlät kommissionen att själv kontrollera huruvida det saknades lämpliga alternativ, vilket bekräftas av skäl 27 och artikel 5 i det angripna beslutet. Denna artikel ålägger nämligen nedströmsanvändare att i den anmälan som ska skickas till Echa, i enlighet med artikel 66.1 i Reach-förordningen, inkludera en förklaring av de väsentliga funktioner som räknas upp i artikel 1.1 i det angripna beslutet och som är nödvändiga för deras användning, inbegripet en motivering till varför de är nödvändiga för denna användning.

93      Detta informationskrav visar att det – även inom gränsen för det tillstånd som påstås vara begränsat genom kravet rörande ”funktioner som är väsentliga för den avsedda användningen” – fortfarande råder osäkerhet om avsaknaden av lämpliga alternativ vad gäller användningskategorierna 2, 4 och 5. Artikel 1.1 i det angripna beslutet, jämförd med artikel 5 i samma beslut, överlåter åt nedströmsanvändarna att utföra uppgiften att förklara varför de funktioner som förtecknas i beslutet är väsentliga och att i efterhand motivera varför en av dessa funktioner faktiskt är nödvändig för de planerade användningarna.

94      Dessutom anser parlamentet att införandet av hänvisningen till de ”väsentliga funktionerna” inte utgör en egentlig begränsning av det beviljade tillståndets tillämpningsområde. Eftersom kommissionen, i det angripna beslutet, således inte har visat när och under vilka omständigheter sådana ”väsentliga funktioner” är nödvändiga för de aktuella användningarna, innebär denna hänvisning endast en erinran om ett av de generella kraven i artikel 60.4 i Reach-förordningen, det vill säga att ämnet endast kan godkännas om det är nödvändigt för den planerade användningen. Denna begränsning saknar i än högre grad betydelse, eftersom de ”väsentliga funktioner” som räknas upp i artikel 1.1 i det angripna beslutet i själva verket omfattar samtliga funktioner hos kromtrioxid för användningskategorierna 2, 4 och 5.

95      Kommissionen har invänt att den uppfyllt sin skyldighet att kontrollera att det saknades lämpliga alternativ för de tillåtna användningarna, vilket krävs enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen.

96      Kommissionen har anfört att även om den på ett tillförlitligt sätt kunde konstatera att det inte fanns något lämpligt alternativ för samtliga användningar i kategorierna 2, 4 och 5, såsom de definierats i ansökan, kunde detsamma inte gälla för varje senare användning som avsågs i ansökan. Det var därför som kommissionen räknade upp de ”väsentliga funktioner” hos ämnet som inget alternativ kunde erbjuda och endast tillät de användningar för vilka dessa ”väsentliga funktioner” var nödvändiga.

97      Det angripna beslutets räckvidd begränsas således av objektiva kriterier, såsom korrosionsbeständighet, främjande av vidhäftning och livsmedelssäkerhet, som gör det möjligt att fastställa dess tillämpningsområde. Nedströmsanvändare eller behöriga myndigheter bör under inga omständigheter göra någon ny bedömning av ämnet, använda alternativ eller göra någon jämförelse mellan dem. Ämnets nödvändighet för alla användningskategorier i efterföljande led fastställs i det ifrågasatta beslutet.

98      Kommissionen anser att det angripna beslutet därför endast utgör ett delvist godkännande av de användningar av kromtrioxid som ansökan avser, vilket framgår av artikel 1.2–1.4 i nämnda beslut. Alla nedströmsanvändare som gör anspråk på att använda det ämne som tillståndet avser ska uppge till Echa vilka användningar de vill ägna sig åt på grundval av detta tillstånd, och ange den eller de väsentliga funktioner hos ämnet som tekniskt sett är nödvändiga för deras verksamhet, och förklara skälen till detta. De behöriga myndigheterna, som har tillgång till Echas register över nedströmsanvändare, är enligt Reach-förordningen skyldiga att garantera att förordningen genomförs och tillämpas på ett lämpligt sätt.

99      Kommissionen har angett att den inte gjorde någon separat bedömning av alternativen för varje nedströmsanvändare eller produkt, eftersom denna uppgift skulle ha krävt tusentals, eller till och med miljontals, separata bedömningar, beroende på specificeringsgrad, vilket Reach‑förordningen inte på något sätt kräver, inte ens implicit.

100    Om domstolen dessutom skulle kräva en mer detaljerad och specifik bedömning av de användningar i efterföljande led som omfattas av en tillståndsansökan än vad som nu är fallet, skulle hela ansöknings- och utvärderingsprocessen bli mycket mer komplex än den redan är. Ett sådant krav skulle strida mot syftet med Reach-förordningen, nämligen att främja unionsindustrins konkurrenskraft, med särskild hänsyn till den potentiella inverkan på små och medelstora företag, såsom det erinras om i skäl 8 i Reach-förordningen. Ett sådant krav bortser också från den omständigheten att nämnda förordning, såsom framgår av dess artikel 55, även har till syfte att gradvis ersätta ämnen som inger mycket stora betänkligheter med andra ämnen samt att fortsätta att införa nya ämnen i tillståndssystemet och att förbättra lagstiftningen över tid, bland annat genom regelbundna översyner rörande beviljade tillstånd.

101    En mer krävande utformning av bedömningen av alternativen skulle dessutom överskrida Echas administrativa kapacitet och göra det nödvändigt att begränsa antalet ämnen för vilka tillstånd krävs. I artikel 58.3 i Reach-förordningen föreskrivs för övrigt uttryckligen att ”[v]id fastställande av det antal ämnen som skall införas i bilaga XIV och de datum som anges i punkt 1 skall hänsyn också tas till kemikaliemyndighetens kapacitet att handlägga ansökningar inom den föreskrivna tiden”. Ökningen av antalet bedömningar av alternativen skulle få till följd att utnämningen av nya ämnen som inger mycket stora betänkligheter blockeras, vilket skulle leda till en överreglering av ett litet antal ämnen. Detta skulle leda till att vissa ämnen byts ut mot andra mindre reglerade ämnen, som är mindre kända och för vilka det finns färre data, och skulle endast påskynda utbytet av de ämnen som inger mycket stora betänkligheter och som förtecknas i bilaga XIV till Reach-förordningen.

102    Slutligen har kommissionen påpekat att förordningen inte bör tolkas på ett statiskt sätt. Enligt principen om infasning skulle kommissionens skönsmässiga utvärdering bli allt strängare med tiden. Kommissionens och Echas tillvägagångssätt vid bedömningen av tillståndsansökningar är resultatet av flera års erfarenhet av att administrera tillståndssystemet och grundar sig på en mycket bräcklig jämvikt mellan vetenskapliga och samhällsekonomiska överväganden samt på de många olika mål som eftersträvas med nämnda förordning, varvid tyngdpunkten alltid ligger på målet att skydda människors hälsa och miljön.

103    Echa har i sin interventionsinlaga understrukit att kommissionen inte alls har överlåtit till nedströmsanvändarna att göra en subjektiv bedömning vad gäller avsaknaden av lämpliga alternativ, eftersom dessa användare endast är skyldiga att förse kontrollmyndigheterna med information som visar att det på grund av objektiva tekniska krav eller regleringsstandarder är nödvändigt att använda kromtrioxid.

–       Domstolens bedömning

104    Genom den enda grundens andra del har parlamentet gjort gällande att kommissionen har åsidosatt sin skyldighet att kontrollera det andra villkoret i artikel 60.4 i Reach-förordningen för de tillåtna användningskategorierna 2, 4 och 5, det vill säga avsaknaden av lämpliga alternativ för dessa användningar.

105    Det framgår av skäl 12 i Reach-förordningen att detta villkor svarar mot ett viktigt syfte med det system som inrättas genom denna förordning, nämligen att stimulera och i vissa fall se till att ämnen som inger stora betänkligheter så småningom ersätts med mindre farliga ämnen och tekniker, om det finns lämpliga ekonomiskt och tekniskt genomförbara alternativ.

106    Såsom det har erinrats om i punkt 46 ovan ger artikel 60.4 och 60.5 i Reach-förordningen kommissionen i uppdrag att kontrollera att detta villkor, i likhet med det första villkoret i artikel 60.4 i denna förordning, faktiskt är uppfyllt.

107    Det ska även erinras om att kommissionen i detta syfte biträds av Echa och i synnerhet av kommittén för samhällsekonomisk analys, som ska avge ett yttrande om bland annat tillgången, lämpligheten och den tekniska genomförbarheten av alternativen.

108    I förevarande fall har kommittén för samhällsekonomisk analys gjort följande bedömning avseende användningskategori 2 och, i nästan identiska ordalag, användningskategorierna 4 och 5:

”Sökandena har gjort en omfattande bedömning av alternativen, särskilt vad beträffar den aspekt som avser den tekniska genomförbarheten.

…

Med hänsyn till den mycket stora omfattningen av den användning för vilken tillstånd begärs, kan kommittén för samhällsekonomisk analys inte utesluta att det faktiskt finns ett begränsat antal tillämpningar där en ersättning redan är möjlig eller kommer att bli det inom kort. Det står nämligen inte klart för kommittén för samhällsekonomisk analys när alternativ för specifika tillämpningar eventuellt kommer att finnas tillgängliga. Idealiskt sett skulle kommittén för samhällsekonomisk analys få en uttömmande förteckning över samtliga tillämpningar/komponenter som hör till [den aktuella] användningen i syfte att bedöma huruvida alternativen är faktiskt genomförbara/inte genomförbara och säkerställa att en ersättning sker i det fall där det redan är möjligt. Kommittén för samhällsekonomisk analys medger dock att detta är svårt att göra i fråga om tillståndsansökningar som har en så stor omfattning och som således [innefattar] ett så stort antal produkter. Sökandena har tillhandahållit en förteckning som innehåller en allmän ram för berörda sektorer, exempel på artiklar i det avseendet och [en bedömning av frågan] huruvida alternativa tekniker som anses genomförbara av utomstående kunde tillämpas eller ej. På grund av den stora omfattningen av den användning för vilken tillstånd begärs och den omständigheten att många tillämpningar omfattas av denna användning, kan denna förteckning inte anses vara uttömmande. Enligt sökandena omfattas under alla omständigheter inte de tillämpningar där en ersättning redan är möjlig av tillståndsansökan. Sökandena har emellertid inte specificerat dessa tillämpningar eller de därtill hörande tekniska kraven. Kommittén för samhällsekonomisk analys anser att sökandenas tillvägagångssätt för att avgöra denna fråga inte är helt lämplig och framhåller att det är nödvändigt att sökandena på ett mer konkret sätt visar att ersättning har skett i de fall där det faktiskt är möjligt. Detta skulle ha kunnat ske genom att göra en mer exakt och specifik bedömning av alternativen med avseende på användningen. I allmänhet borde det ha klargjorts av sökandena vilka typer av teknisk tillämpning som omfattas av den begärda användningen och vilka som inte gör det.

På grundval av de tillgängliga uppgifterna instämmer kommittén för samhällsekonomisk analys i sökandenas slutsats att tekniskt genomförbara alternativ för kromtrioxid i stort sett inte tycks ha funnits före slutdatumet. Den osäkerhet som har framhållits ovan ska beaktas av kommittén för samhällsekonomisk analys inom ramen för rekommendationen avseende omprövningsperioden och villkoret för omprövningsrapporten.”

109    I skäl 18 i det angripna beslutet anslöt sig kommissionen till ovannämnda kommittés yttrande på denna punkt, med följande motivering:

”I sitt yttrande om användningarna 2, 4 och 5 drog kommittén för samhällsekonomisk analys slutsatsen att det inte finns några lämpliga alternativa ämnen eller tekniker. De många olika användningar som har identifierats i ansökan visar dock att kommittén för samhällsekonomisk analys inte kunde utesluta en eventuell osäkerhet om den tekniska genomförbarheten av alternativen för ett begränsat antal specifika tillämpningar som omfattas av beskrivningen av dessa användningar. Kommissionen instämmer i den slutsats kommittén för samhällsekonomisk analys kommit fram till.”

110    Kommissionen medgav således, genom att ansluta sig till slutsatserna i yttrandet från kommittén för samhällsekonomisk analys, att det fortfarande rådde osäkerhet om huruvida det fanns lämpliga alternativa ämnen eller tekniker för vissa användningar som omfattades av ansökan om tillstånd.

111    Såsom framgår av skäl 19 i det angripna beslutet krävde kommissionen preciseringar av beskrivningen av användningarna 2, 4 och 5 för att tillståndet endast skulle omfatta användningar för vilka det inte finns något lämpligt alternativ.

112    Det var därför som kommissionen, såsom den angav i skäl 20 i beslutet, beslutade att begränsa tillståndets omfattning till de användningar för vilka kromtrioxids ”väsentliga funktioner” är nödvändiga. Dessa funktioner är, till exempel för funktionell förkromning (kategori 2), nötningshållfasthet, hårdhet, skikttjocklek, korrosionsbeständighet, friktionskoefficient eller effekt på ytmorfologin.

113    Begränsningen av tillståndets räckvidd genom hänvisningen till de ”väsentliga funktionerna” hos kromtrioxid är emellertid inte ägnad att säkerställa att det andra villkoret i artikel 60.4 i Reach-förordningen iakttas.

114    För det första är det, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 178 i sitt förslag till avgörande, inte möjligt att dra slutsatsen att en av de ”väsentliga funktioner” som har identifierats i det angripna beslutet är nödvändig för en viss användning, i avsaknad av lämpliga alternativa ämnen eller tekniker för denna användning. Begränsningen av tillståndet för användning av kromtrioxid till de användningar för vilka ämnets väsentliga funktioner är nödvändiga kan således inte uppväga osäkerheten om avsaknaden av alternativ för vissa användningar.

115    För det andra begränsar hänvisningen till de ”väsentliga funktioner” som är nödvändiga för den avsedda användningen, vilka räknas upp i artikel 1.1 i det angripna beslutet, faktiskt inte tillämpningsområdet för det beviljade tillståndet.

116    Såsom parlamentet, utan att motsägas på denna punkt, har hävdat i sina skrivelser förefaller de uppräknade ”väsentliga funktionerna” i själva verket täcka samtliga funktioner hos kromtrioxid för användningskategorierna 2, 4 och 5.

117    Vidare har begreppet ”väsentlig funktion” inte något objektivt innehåll, eftersom den prestandanivå som krävs för en sådan funktion inte har preciserats. Hänvisningen till ”hårdhet” som en väsentlig funktion saknar exempelvis ändamålsenlig räckvidd, eftersom den hårdhetsgrad som krävs inte har specificerats. Hänvisningen till ”korrosionsbeständighet” innebär inte heller att tillståndet för användningen begränsas, eftersom varaktigheten av denna beständighet och de förhållanden under vilka denna beständighet är nödvändig inte heller preciseras.

118    Under dessa omständigheter innebär den begränsning av omfattningen av tillståndet som följer av en hänvisning till att kromtrioxid har ”väsentliga funktioner” i själva verket ingen sådan begränsning, eftersom den endast erinrar om ett villkor för godkännande av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, nämligen att detta ämne ska vara nödvändigt för den avsedda användningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Sverige, C‑389/19 P, EU:C:2021:131, punkt 44).

119    Med hänsyn till att begreppet ”väsentlig funktion” är vagt, kan för det tredje de begränsningar av tillståndet som följer därav under alla omständigheter svårligen bli föremål för en effektiv kontroll.

120    Detta konstaterande stöds av den skyldighet som åligger nedströmsanvändare enligt artikel 5 i det angripna beslutet att tillhandahålla Echa en förklaring rörande vilka av de väsentliga funktionerna hos kromtrioxid som är nödvändiga för den tänkta användningen, inbegripet en motivering till varför dessa väsentliga funktioner är nödvändiga för denna användning.

121    I skäl 82 i Reach-förordningen anges visserligen att ”[f]ör att möjliggöra en effektiv övervakning och verkställighet av att tillståndskravet efterlevs, bör nedströmsanvändare som utnyttjar ett tillstånd som beviljats deras leverantör, underrätta kemikaliemyndigheten om hur de använder ämnet”.

122    I förevarande fall innebär emellertid den skyldighet som anges i artikel 5 i det angripna beslutet, för det första, att det krävs att nedströmsanvändarna lämnar kompletterande upplysningar för att bedöma villkoret att alternativ saknas för de berörda användningarna, och detta efter det att dessa användningar har godkänts av kommissionen. Eftersom innehållet i de ”väsentliga funktionerna” inte preciseras på ett lämpligt sätt i det angripna beslutet, såsom angetts i punkt 117 i förevarande dom, överlåts det i praktiken till nedströmsanvändarna att avgöra huruvida användningen av kromtrioxid är nödvändig för att uppnå den erforderliga prestandanivån, eftersom dessa har full frihet att fastställa vilken prestandanivå som krävs och följaktligen huruvida det finns alternativ eller inte.

123    Såsom det har erinrats om i punkterna 46 och 82 i förevarande dom ska kontrollen av de villkor som föreskrivs i artikel 60.4 i Reach‑förordningen dels ske innan ett tillstånd beviljas enligt denna bestämmelse, dels omfattas av kommissionens exklusiva behörighet.

124    Av det ovan anförda följer att kommissionen inte hade stöd för slutsatsen att det inte fanns något lämpligt alternativ för de användningar av kromtrioxid som den godkände genom det angripna beslutet.

125    Denna slutsats påverkas inte av att den, för det första, innebär ett antal krav som är oförenliga dels med Reach-förordningens syfte att främja konkurrenskraften för unionens industri, dels med Echas kapacitet att behandla tillståndsansökningar inom de föreskrivna fristerna.

126    Såsom framgår av skäl 1 i Reach-förordningen är syftet med denna förordning nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre marknaden samtidigt som konkurrenskraft och innovation förbättras (dom av den 7 juli 2009, S.P.C. M. m.fl., C‑558/07, EU:C:2009:430, punkt 35). Såsom framgår av skäl 22 i nämnda förordning bör tillståndet dessutom säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och att riskerna med ämnen som inger mycket stora betänkligheter kontrolleras på ett riktigt sätt. Överväganden som enbart rör unionsindustrins konkurrenskraft kan därför inte motivera att användning av ett ämne som inger mycket stora betänkligheter för människors hälsa och miljön tillåts, om användningen inte är absolut nödvändig.

127    För det andra, även om det, vid fastställandet av antalet ämnen som ska ingå i bilaga XIV till Reach-förordningen, även ska tas hänsyn till Echas förmåga att behandla ansökningar inom de föreskrivna fristerna, såsom uttryckligen föreskrivs i artikel 58.3 i denna förordning, innebär inte denna omständighet – såsom generaladvokaten med rätta påpekade i punkt 191 i sitt förslag till avgörande – att de bedömningar som krävs enligt tillståndsförfarandet för ett ämne som inger mycket stora betänkligheter, på grund av gränserna för denna kapacitet, skulle kunna göras mindre ingående än vad som krävs enligt försiktighetsprincipen, till vilken det hänvisas i artikel 1.3 i nämnda förordning.

128    Talan ska således bifallas även såvitt avser den enda grundens andra del.

129    Av detta följer att kommissionen har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 60.4 i Reach-förordningen genom att godkänna användningarna 2, 4 och 5 för kromtrioxid och användning 1 för formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4 och 5.

130    Talan ska således bifallas såvitt avser den enda grunden, utan att det är nödvändigt att pröva den tredje delen av denna grund.

131    Av det ovan anförda följer att artikel 1.1 och 1.5 samt artiklarna 2–5, 7, 9 och 10 i det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del de avser tillstånden för användningarna 2, 4 och 5 för kromtrioxid och användning 1 vad gäller formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4 och 5.

 Yrkandet om att verkningarna av det angripna beslutet tillfälligt ska bestå

 Parternas argument

132    Kommissionen har, i syfte att skydda människors hälsa, yrkat att verkningarna av det angripna beslutet ska bestå till dess att ett nytt beslut har antagits.

133    Kommissionen har anfört att det i artikel 56.1 d i Reach‑förordningen, jämförd med artikel 58.1 c i samma förordning, föreskrivs en övergångsmekanism som gör det möjligt för den som ansöker om tillstånd och dennes nedströmsanvändare att fortsätta att släppa ut på marknaden och använda ett ämne, även efter slutdatumet, om användningen omfattas av en tillståndsansökan, under förutsättning att denna ansökan lämnats in minst 18 månader före slutdatumet och att kommissionen ännu inte har fattat något beslut om tillståndsansökan.

134    Enligt kommissionen skulle en ogiltigförklaring av det angripna beslutet, om det inte förenas med att beslutets verkningar bibehålls, följaktligen få till följd att tillståndssökandena och deras nedströmsanvändare kunde fortsätta att släppa ut kromtrioxid på marknaden och använda kromtrioxid för de sökta användningarna fram till dess att kommissionen antar ett nytt beslut, och detta utan att de omfattas av de olika riskhanteringsåtgärder och övervakningsåtgärder som föreskrivs i det angripna beslutet och som särskilt syftar till att skydda människors hälsa.

135    Parlamentet har inte motsatt sig kommissionens yrkande.

 Domstolens bedömning

136    Enligt artikel 264 andra stycket FEUF kan domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av en ogiltigförklarad rättsakt som ska betraktas som bestående. Vid utövandet av sin befogenhet enligt denna artikel ska domstolen beakta rättssäkerhetsprincipen och andra allmänna eller enskilda intressen (dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Sverige, C‑389/19 P, EU:C:2021:131, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

137    Domstolen påpekar inledningsvis att yrkandet att verkningarna av det angripna beslutet tills vidare ska bestå endast kan avse de bestämmelser som avses i punkt 138 i förevarande dom i den del de avser tillstånden för användningarna 2, 4 och 5, och användning 1 i fråga om formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4 och 5.

138    Såsom framgår av punkterna 84 och 124 i förevarande dom har kommissionen dels godkänt användningar av kromtrioxid på grundval av en bedömning av riskerna för människors hälsa som var alltför bristfällig för att uppfylla kraven i artikel 60.4 i Reach-förordningen, dels inte haft fog för slutsatsen att det inte finns några lämpliga alternativ för de godkända användningarna av kromtrioxid, varför kommissionen borde ha avslagit ansökan.

139    Icke desto mindre måste det med nödvändighet förflyta en tid mellan dagen för avkunnandet av förevarande dom och kommissionens avslagsbeslut. Såsom kommissionen har påpekat får en tillverkare, importör eller nedströmsanvändare enligt artikel 56.1 d i Reach‑förordningen inte släppa ut ett ämne på marknaden för en användning eller själv använda det om ämnet finns med i bilaga XIV, såvida inte ”det datum som avses i artikel 58.1 c i har uppnåtts, men tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren har lämnat in en ansökan 18 månader före detta datum utan att något beslut har fattats om denna ansökan”.

140    Artikel 56.1 d avser således de två datum som det hänvisas till i artikel 58.1 c i och ii i Reach-förordningen, vilka avser ”slutdatumet”, det vill säga det datum från och med vilket utsläppande på marknaden och användning av ämnet är förbjudet, såvida inte ett tillstånd beviljas, samt det datum som ligger minst 18 månader före slutdatumet, i vilket den tidsgräns inom vilken ansökningar om tillstånd ska lämnas in fastställs, om tillståndssökanden önskar fortsätta att använda ämnet eller släppa ut det på marknaden för vissa användningar efter slutdatumet. I det senare fallet ska sådan fortsatt användning tillåtas efter slutdatumet fram till dess att beslut har fattats om tillståndsansökan.

141    När det gäller ämnet kromtrioxid framgår det av bilaga XIV till Reach‑förordningen att tidsfristen för att lämna in en tillståndsansökan var den 21 mars 2016, det vill säga 18 månader före slutdatumet, som var den 21 september 2017. I förevarande fall ingav tillståndssökandena sin ansökan år 2015.

142    Härav följer att tillståndssökandena och nedströmsanvändarna av kromtrioxid, under tiden mellan avkunnandet av förevarande dom och kommissionens beslut om följderna av denna dom, skulle kunna använda detta ämne utan att omfattas av de olika riskhanteringsåtgärder och övervakningsåtgärder som föreskrivs i det angripna beslutet. Av hänsyn till skyddet för människors hälsa framstår det därför som nödvändigt att tillfälligt låta verkningarna av det angripna beslutet bestå.

143    Med hänsyn till den osäkerhet som råder kring räckvidden av det angripna beslutet, såsom påpekats i punkt 124 i förevarande dom, kan det emellertid inte uteslutas att beslutet tillåter användningar som omfattas av de omtvistade kategorierna för vilka det finns lämpliga alternativ och att människors hälsa, särskilt för arbetstagare som använder kromtrioxid, utsätts för omotiverade risker. Under dessa omständigheter ska verkningarna av det angripna beslutet tillfälligt bestå under en period som inte får överstiga ett år från och med den dag då förevarande dom meddelas.

 Rättegångskostnader

144    Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

145    Parlamentet har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska parlamentets yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

1)      Artikel 1.1 och 1.5 samt artiklarna 2–5, 7, 9 och 10 i kommissionens genomförandebeslut C(2020) 8797 av den 18 december 2020 om delvis beviljande av tillstånd för vissa användningar av kromtrioxid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (Chemservice GmbH med flera), ogiltigförklaras, i den del som dessa artiklar avser tillstånden för användningarna 2, 4 och 5 och för användning 1, med avseende på formuleringen av blandningar för användningarna 2, 4 och 5.

2)      Verkningarna av genomförandebeslut C(2020) 8797 ska tillfälligt bestå under en period som inte får överstiga ett år från och med den dag då förevarande dom meddelas.

3)      Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Underskrifter

*      Rättegångsspråk: engelska.