Talan väckt den 9 september 2019 – Deutsche Telekom mot kommissionen
(Mål T-610/19)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Deutsche Telekom AG (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaterna P. Linsmeier, U. Soltész, C. von Köckritz och P. Lohs)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara, i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF, kommissionens beslut av den 28 juni 2019 att avslå ansökan om betalning av dröjsmålsränta,
förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, att utge ekonomisk ersättning till sökanden med 2 580 374,07 euro för den skada som bolaget lidit till följd av det inte, under perioden 16 januari 2015–19 februari 2019, har kunnat förfoga över det felaktigt inbetalda beloppet och sålunda inte har erhållit de intäkter som det normalt sett skulle ha kunnat erhålla från detta belopp eller har kunnat minska sina kapitalkostnader,
i andra hand, för det fall tribunalen skulle ogilla det andra yrkandet, förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, att utge ekonomisk ersättning till sökanden med 1 750 522,83 euro för den skada som bolaget lidit till följd av att kommissionen, för perioden 16 januari 2015–19 februari 2019, har vägrat att betala dröjsmålsränta på beloppet 12 039 019 euro med en räntesats som motsvarar den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina refinansieringstransaktion ökad med 3,5 procentenheter, och, i tredje hand, förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, att utge ekonomisk ersättning med ett annat belopp som tribunalen anser vara lämpligt, beräknat med en räntesats som tribunalen anser vara lämplig,
fastställa att på det belopp som ska betalas av kommissionen i enlighet med det första och det andra yrkandet ska utgå dröjsmålsränta för perioden från och meddelandet av dom i målet till dess att kommissionen har erlagt full betalning. Dröjsmålsräntan ska beräknas utifrån den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sinarefinansieringstransaktion ökad med 3,5 procentenheter och, i andra, utifrån en räntesats för dröjsmålsränta som tribunalen anser vara lämplig,
förplikta kommissionen och Europeiska unionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.
Första grunden (yrkande om ogiltigförklaring): Kommissionen har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att följa domen av den 13 december 2018, Deutsche Telekom/kommissionen (T-827/14, EU:T:2018:930), vilken fastställts genom dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europé (C-447/17 P, EU:C:2019:672) och sålunda åsidosatt artikel 266 första stycket FEUF.
Andra grunden (yrkande om ogiltigförklaring): Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF
Sökanden gör gällande att avslagsbeslutets motivering är otillräcklig, eftersom det inte av nämnda motivering på ett tillräckligt tydligt sätt framgår vilket som är skälet för att avslå sökandens ansökan om att dröjsmålsränta ska betalas. Det framgår inte tydligt huruvida kommissionen har utgått från principen att artikel 90 i kommissionens delegerade förordning nr 1268/20121 också på ett uttömmande sätt reglerar rätten till dröjsmålsränta enligt artikel 266 första stycket FEUF och hur en sådan tolkning skulle vara förenlig med fast rättspraxis angående kommissionens skyldighet enligt artikel 266 första stycket FEUF att betala dröjsmålsränta.
Tredje grunden (yrkande om ersättning): Sökanden har lidit skada till följd av att bolaget förlorat möjligheten att använda sig av det överskjutande beloppet av de rättsstridiga böterna i enlighet med artikel 266 andra stycket och artikel 340 andra stycket FEUF och, i andra hand, till följd av att någon dröjsmålsränta inte har betalats.
____________
1 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 2012, s. 1).