Mål T‑304/01

Julia Abad Pérez m.fl.

mot

Europeiska unionens råd och

Europeiska gemenskapernas kommission

”Gemensam jordbrukspolitik — Hälsoskydd — Bovin spongiform encefalopati — Bestämmelser om skydd för djurs och människors hälsa — Skadeståndstalan — Utomobligatoriskt skadeståndsansvar — Orsakssamband — Formfel — Sammanslutning av ekonomiska aktörer — Avvisning”

Sammanfattning av domen

1.      Skadeståndstalan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Juridisk person

(Artikel 288 EG)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Formkrav

(Domstolens stadga, artikel 21; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

3.      Skadeståndstalan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Branschorganisation

(Artikel 288 EG)

4.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor

(Artikel 288 andra stycket EG)

5.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor

(Artikel 288 andra stycket EG)

1.      Vid en skadeståndstalan enligt artiklarna 235 EG och artikel 288 andra stycket EG beror det berättigade intresse som en juridisk person har av att få saken prövad i mindre utsträckning på bestämmelserna i bolagsordningen om föremålet för personens verksamhet än på den verksamhet som personen i fråga faktiskt bedriver och i synnerhet på de påstådda skador som uppstått till följd av verksamheten.

(se punkt 39)

2.      Enligt artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler skall varje ansökan innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan skall kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan. För att dessa krav skall vara uppfyllda krävs det att en ansökan med yrkande om ersättning för skada som har vållats av en gemenskapsinstitution innehåller uppgifter som gör det möjligt att identifiera det agerande som läggs institutionen till last, skälen till att sökanden anser att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den skada som sökanden påstår sig ha lidit samt arten och omfattningen av denna skada.

(se punkt 44)

3.      En rätt att få saken prövad med stöd av artikel 288 EG tillkommer branschorganisationer endast när dessa vid domstolen kan göra gällande antingen ett eget intresse som är skilt från deras medlemmars intresse eller en rätt till ersättning som har överlåtits till dem av andra personer.

Två branschorganisationer inom jordbruket saknar ett berättigat intresse av att få saken prövad när dessa branschorganisationer inte har gjort gällande att det skett en överlåtelse av rättigheter eller att det föreligger en uttrycklig fullmakt som ger dem behörighet att framställa ett yrkande om ersättning för den skada som har vållats deras medlemmar, och när dessa sammanslutningar har gjort tydligt att de inte strävar efter att erhålla ekonomisk ersättning, utan att den skada som de har lidit utgörs av summan av samtliga skador som deras medlemmar lidit och den ideella skada som organisationerna själva lidit och det inte har åberopats något till stöd för den ideella skada som organisationerna påstår sig ha lidit.

(se punkterna 52–54)

4.      För att gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar i den mening som avses i artikel 288 andra stycket EG skall aktualiseras krävs det att flera förutsättningar är uppfyllda, nämligen att det agerande som läggs den berörda institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan detta agerande och den åberopade skadan.

Vad angår det första villkoret måste det visas att det skett en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som syftar till att ge enskilda rättigheter. Vad gäller kravet på att överträdelsen skall vara tillräckligt klar, är det avgörande kriteriet för att villkoret skall anses vara uppfyllt att den berörda gemenskapsinstitutionen uppenbart och allvarligt har missbedömt inom vilka ramar den har att göra sin skönsmässiga bedömning. Om denna institution endast förfogade över ett i hög grad begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning kan redan det förhållandet att gemenskapsrätten har överträtts i sig vara tillräckligt för att det skall vara fråga om en tillräckligt klar överträdelse.

När ett av dessa villkor inte är uppfyllt skall talan ogillas i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva de andra villkoren för ansvar.

(se punkterna 97–99)

5.      Ett orsakssamband i den mening som avses i artikel 288 andra stycket EG föreligger när det finns ett säkert och direkt orsakssamband mellan det fel som den berörda institutionen har begått och den åberopade skadan. Det ankommer på sökandena att bevisa detta samband.

När de påstådda rättsstridigheterna består i en underlåtenhet för gemenskapsinstitutionerna att uppfylla sin plikt att handla kan en sådan underlåtenhet endast utgöra en säker och direkt orsak till de åberopade skadorna om det är styrkt att dessa skador sannolikt inte skulle ha inträffat om gemenskapsinstitutionerna hade antagit de åtgärder som sökanden lagt dem till last för att inte ha vidtagit. Handlingar och fall av underlåtenhet från nationella myndigheter och privata ekonomiska aktörer kan innebära hinder mot att kunna konstatera att det föreligger ett direkt orsakssamband mellan gemenskapsinstitutionernas påstådda fall av rättsstridig underlåtenhet och den skada som åberopas.

(se punkterna 101, 102, 108, 109, 131, 137, 152 och 156)