PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 20 september 2007

Mål F-111/06

Nikos Giannopoulos

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Begäran om omprövning av placering i lönegrad – Likabehandling – Yrkeserfarenhet – Motiveringsskyldighet – Ny faktisk omständighet – Upptagande till sakprövning”

Saken: Talan som har väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 ES, genom vilka Nikos Giannopoulos har begärt bland annat ogiltigförklaring av beslutet av den 29 november 2005 av tillsättningsmyndigheten vid rådet, genom vilket sökandens ansökan enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna om omprövning av dennes placering i lönegrad avslogs, samt talan om skadeståndsersättning.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten skall bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgången frist – Börjar löpa på nytt – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Tillsättning i den högre lönegraden i tjänsteklassen

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 31.2)

3.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Tillsättning i den högre lönegraden i tjänsteklassen

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5 och 31.2)

4.      Tjänstemän – Rekrytering – Beslut om placering i lönegrad – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25, andra stycket, och 31)

5.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Tillsättning i den högre lönegraden i tjänsteklassen

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 1 d.1, och 31.2)

1.      Även om varje tjänsteman kan begära att tillsättningsmyndigheten fattar beslut i en fråga som rör honom, enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, innebär denna möjlighet emellertid inte att tjänstemannen kan avvika från de frister för att inge klagomål och väcka talan som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, genom att inge en begäran som indirekt ifrågasätter ett tidigare beslut som inte ifrågasatts inom fristerna. Endast om det föreligger nya och väsentliga omständigheter kan det vara berättigat att inge en begäran som syftar till omprövning av ett sådant beslut.

Sådant är fallet beträffande en tjänstemans begäran om omprövning den lönegrad i vilken vederbörande placerades då denne blev fast anställd, då administrationen redan innan sökandens begäran, hade omprövat dennes personalakt tillsammans med andra tjänstemäns personalakter vars placering i lönegrad även var slutlig, med avseende på en omplacering i lönegrad, utan att ha informerat sökanden om detta. Det är mot bakgrund av denna omständighet i själva verket, i enlighet med principen om rätten till domstolsprövning, berättigat att förstainstansrätten prövar huruvida beslutet att inte ompröva sökandens placering i lönegrad var välgrundat.

(se punkterna 28 och 31)

2.      De särskilda kvalifikationer som möjliggör en tillämpning av artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, skall inte bedömas mot bakgrund av allmänheten utan av den genomsnittliga profilen hos de godkända sökande i uttagningsprovet, vilka redan utgör en mycket noggrant utvald grupp i enlighet med de krav som föreskrivs i artikel 27 i tjänsteföreskrifterna.

Med avseende på längden av en nyrekryterad tjänstemans yrkeserfarenhet medför den omständigheten att en person kan framhålla flera års yrkeserfarenhet inte i sig en rätt för vederbörande att placeras i en högre lönegrad i tjänsteklassen. Enbart den omständigheten att denna erfarenhet översteg den minimilängd som krävdes för deltagande i det uttagningsprovet för vilket tjänstemannen var en av de godkända sökande är inte tillräckligt för att fastställa att längden av denna erfarenhet var särskild, vilken skall uppskattas i förhållande till längden av yrkeserfarenheten hos andra godkända sökande i uttagningsprov som har organiserats enligt jämförbara urvalsförfaranden. Även om det skulle anses att längden av tjänstemannens yrkeserfarenhet var särskild, medför detta konstaterande inte en rätt att placeras i en högre lönegrad i tjänsteklassen. Även om en nyrekryterad tjänsteman uppfyller villkoren för tillämpning av artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna för att kunna placeras i en högre lönegrad i tjänsteklassen, föreligger det emellertid inte någon subjektiv rätt för vederbörande till en sådan placering. Denna bedömning gäller a fortiori för en tjänsteman som inte uppfyller samtliga villkor som tillsättningsmyndigheten prövar inom ramen för dess bedömning av huruvida det föreligger särskilda kvalifikationer.

Med avseende på kvaliteten av yrkeserfarenheten skall denna inte bedömas abstrakt utan enbart mot bakgrund av den tjänst som den berörde tillträdde vid sin anställning.

(se punkterna 57, 60 och 62–64)

Hänvisning till

Domstolen: 29 juni 1994, Klinke mot domstolen, C‑298/93 P, REG 1994, s. I‑3009, punkt 30

Förstainstansrätten: 5 november 1997, Barnett mot kommissionen, T‑12/97, REGP s. I‑A‑313 och II‑863, punkt 50; 6 juli 1999, Forvass mot kommissionen, T‑203/97, REGP 1999, s. I‑A‑129 och II‑705, punkt 49; 11 juli 2002, Wasmeier mot kommissionen, T‑381/00, REGP 2002, s. I‑A‑125 och II‑677, punkterna 56, 57, 65 och 125; 3 oktober 2002, Platte mot kommissionen, T‑6/02, REGP 2002, s. I‑A‑189 och II‑973, punkt 38; 17 december 2003, Chawdhry mot kommissionen, T‑133/02, REGP 2003, s. I‑A‑329 och II‑1617, punkt 102; 15 november 2005, Righini mot kommissionen, T‑145/04, REGP s. I‑A‑349 och II‑1547, punkt 92; 15 mars 2006, Herbillon mot kommissionen, T‑411/03, REGP 2006 s. I‑A-2-45 och II‑A-2-193, punkt 62; 15 mars 2006, Valero Jordana mot kommissionen, T‑429/03, REGP 2006, s. I‑I‑A-2-51 och II‑A-2-217, punkterna 89 och 91; 10 maj 2006, R mot kommissionen, T‑331/04, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 72 och 74

Personaldomstolen: 26 april 2006, Falcione mot kommissionen, F‑16/05, REGP 2006, s. I‑A-1-3 och II‑A-1-7, punkterna 55 och 56

3.      Möjligheten att placera en särskilt kvalificerad sökande till anställning inom gemenskapen i en högre lönegrad i tjänsteklassen, med anledning av tjänstens särskilda behov, syftar till att möjliggöra för den berörda institutionen att, såsom arbetsgivare, anställa en person som på arbetsmarknaden kan vara föremål för flera erbjudanden från andra potentiella arbetsgivare och således inte riskera att gå miste om vederbörande. I artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs i vilket fall som helst att det skall göras en jämförelse mellan den berördes kvalifikationer och kraven som uppställs för den tjänst som vederbörande tilldelades vid sin anställning som tjänsteman.

En nyrekryterad tjänsteman kan under dessa förhållanden göra gällande att den institution vid vilken vederbörande är anställd inte beaktade tjänstens särskilda behov, enbart om meddelandet om uttagningsprov avseende det uttagningsprov för vilket vederbörande var godkänd sökande, meddelande om ledig tjänst avseende vederbörandes första anställning eller de arbetsuppgifter som vederbörande verkligen har utfört inom ramen för denna anställning omfattade upplysningar som talade för en placering av denne i en högre lönegrad i tjänsteklassen.

Den omständigheten att det i detta hänseende inte vid en viss tidpunkt, i institutionen i fråga, förelåg ett ökat behov av tjänstemän som är specialiserade på samma område som den nyrekryterade tjänstemannen, kan inte i sig innebära att institutionen i fråga har haft särskilda svårigheter att rekrytera personal som kan utföra de aktuella arbetsuppgifterna.

(se punkterna 67–69 och 71)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 oktober 2004, Brendel mot kommissionen, T‑55/03, REGP 2004, s. I‑A‑311 och II‑1437, punkt 112; R mot kommissionen, ovannämnd, punkterna 36 et 39

4.      Det är beklagligt, med anledning av skyldigheten att iaktta god förvaltningssed, att administrationen inte ansåg det nödvändigt att informera en tjänsteman om att dennes placering i lönegrad varit föremål för en omprövning av de behöriga tjänsterna med anledning av en möjlig omplacering i en högre lönegrad i tjänsteklassen. Denna omständighet utgör emellertid inte ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten vad avser tillsättningsmyndighetens beslut att inte bifalla den berördes begäran om omprövning, då de kriterier och uppgifter, på vilka den myndigheten grundade sin bedömning av huruvida sökandens utbildning och yrkeserfarenhet var av särskild art, framgår klart och tydligt från det nämnda beslutet. Med beaktande av tillsättningsmyndighetens stora utrymme för skönsmässig bedömning gör en sådan motivering det möjligt för sökanden att få vetskap om de relevanta skälen i det enskilda fallet för att inte placera vederbörande i en högre grad. Tillsättningsmyndigheten behöver, för att uppfylla motiveringsskyldigheten, inte dessutom precisera vilken utbildning och hur lång yrkeserfarenhet som krävdes för en placering i den högre lönegrad som sökanden hade begärt. Denna bedömning görs i det enskilda fallet.

(se punkt 84)

5.      Bedömningen av en tjänstemans särskilda kvalifikationer med avseende på vederbörandes placering i lönegrad kan inte utföras abstrakt, utan måste göras mot bakgrund av den tjänst till vilken vederbörande har rekryterats. Gemenskapsdomstolen kan inte pröva en grund avseende åsidosättande av principen om likabehandling genom en detaljerad bedömning av jämförbara sökandens kvalifikationer, vilket skulle medföra att den intog tillsättningsmyndighetens plats och därmed inte beakta den myndighetens stora utrymme för skönsmässig bedömning. Arten av den bedömning som enligt artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna utförs i det enskilda fallet utgör dessutom hinder för att en tjänsteman med framgång skall kunna åberopa att denna princip har åsidosatts.

(se punkterna 94 och 95)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: Chawdhry mot kommissionen, ovannämnd, punkt 102; Brendel mot kommissionen, ovannämnd, punkt 129; R mot kommissionen, ovannämnd, punkt 104