Language of document : ECLI:EU:T:2015:583

Mål T‑344/15 R

Republiken Frankrike

mot

Europeiska kommissionen

”Interimistiskt förfarande – Tillgång till institutionernas handlingar– Förordning (EG) nr 1049/2001 – Handlingar som överlämnades av de franska myndigheterna till kommissionen inom ramen för det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34/EG – Invändning som framställts av Frankrike mot att lämna ut handlingarna – Beslut om att bevilja en tredje part tillgång till handlingarna – Begäran om uppskov med verkställigheten – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (Fumus boni juris) – Intresseavvägning”

Sammanfattning – Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 1 september 2015

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artiklarna 256.1 FEUF, 278 FEUF och 279 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 156.3)

2.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Talan mot kommissionens beslut att bevilja en utomstående tillgång till handlingar från en medlemsstat som motsätter sig att handlingarna lämnas ut – Prövning av om de grunder som åberopats till stöd för målet i sak vid första påseendet framstår som välgrundade – Domstolsprövning – Räckvidd

(Artiklarna 256.1 FEUF och 278 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 156.3, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artiklarna 4.1–4.3 och 5)

3.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Fumus boni juris – Prövning vid första påseendet av de grunder som åberopats till stöd för målet i sak – En medlemsstats talan mot kommissionens beslut att bevilja en utomstående tillgång till handlingar trots att den medlemsstaten avstyrkt detta – Bedömning av avstyrkandet – Allvarlig rättslig tvist, eftersom domstolen gör en restriktiv tolkning efter det att tribunalen gjort en extensiv tolkning – Huruvida fumus boni juris föreligger

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artiklarna 4.1–4.3)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Begrepp – Syftet med ett interimistiskt förfarande – Full verkan av det framtida beslutet i sak

(Artiklarna 256.1 FEUF och 278 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 156.3)

5.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Huruvida skadan är irreparabel – Begrepp – Skada för en medlemsstat på grund av att konfidentiella upplysningar lämnas ut och skadan kan inte gottgöras genom ekonomisk ersättning – Omfattas

(Artiklarna 256.1 FEUF, 278 FEUF och 279 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 156.3)

1.      Se beslutet.

(se punkterna 15 och 16)

2.      I fråga om ett interimistiskt avgörande beträffande en ansökan om uppskov med verkställigheten av ett beslut att bevilja en utomstående tillgång till handlingar från en medlemsstat, föreskrivs i artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar att medlemsstaterna har en privilegierad ställning i förhållande till andra som innehar handlingar genom att det föreskrivs att varje medlemsstat till skillnad från andra har möjlighet att begära att institutionen inte ska lämna ut en handling som härrör från denna medlemsstat utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande. Vad gäller hur omfattande och ingående institutionens kontroll av de skäl som en medlemsstat anfört till att handlingar inte ska lämnas ut ska vara, ska den berörda institutionen pröva huruvida medlemsstaten har grundat sitt avstyrkande på de materiella undantag som föreskrivs i artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001 och huruvida medlemsstatens ståndpunkt i det avseendet är vederbörligen motiverad.

Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska göra en prövning vid första påseendet med avseende på kommissionens beslut att bevilja en utomstående tillgång till handlingar från en medlemsstat som avstyrkt ett utlämnande. När även kommissionen har gjort en bedömning vid första påseendet av huruvida de skäl som framförts av medlemsstaten är välgrundade, innebär bedömningen av denna fråga att prövningen är begränsad i två hänseenden. Härav följer att fumus boni juris endast kan uteslutas för det fall att det är så klart och uppenbart att de undantag som åberopats av medlemsstaten inte är tillämpliga att den omständigheten att de åberopats ska likställas med missbruk av förfarandet från medlemsstatens sida.

(se punkterna 26, 29 och 38)

3.      I fråga om ett interimistiskt avgörande beträffande huruvida åtgärden vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogad (fumus boni juris) är detta villkor uppfyllt när åtminstone en av de grunder som den som ansöker om interimistiska åtgärder åberopar till stöd för talan rörande huvudsaken, vid första påseendet, inte framstår som grundlös, då den visar att det föreligger en allvarlig rättslig tvist vars lösning inte genast framstår som självklar.

I fråga om ett interimistiskt avgörande beträffande en ansökan om uppskov med verkställigheten av ett beslut att bevilja en utomstående tillgång till handlingar från en medlemsstat som motsatt sig ett utlämnande med hänvisning till de undantag som föreskrivs i artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ställs domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder inför å ena sidan praxis från domstolen enligt vilken det inte åligger den berörda institutionen att göra en fullständig prövning av skälen till den berörda medlemsstatens invändning genom att göra en kontroll som går utöver att endast kontrollera om det föreligger en motivering med hänvisning till de ovannämnda undantagen och å andra sidan en av allt att döma mer omfattande praxis från tribunalen som innebär att institutionens prövning består i att avgöra huruvida den motivering som medlemsstaten har anfört till stöd för sin invändning mot att lämna ut den handling som begärts, vid första påseende kan utgöra grund för en sådan vägran för att säkerställa att motiveringen inte saknar grund. Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder kan endast konstatera att det av den diskussion som förts mellan parterna beträffande hur omfattande och ingående institutionens kontroll ska vara av de skäl som en medlemsstat anfört till att handlingar inte ska lämnas ut, utvisar att det föreligger en betydande rättslig tvist vars lösning inte är självklar, utan kräver en ingående prövning av den domstol som prövar målet i sak.

(se punkterna 21, 30, 31 och 36)

4.      Avvägningen mellan de olika intressen som är i fråga innebär att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska avgöra om intresset, för den part som ansöker om sådana åtgärder, av att åtgärderna beviljas ska ha företräde framför intresset av att den omtvistade rättsakten omedelbart tillämpas. Vid denna bedömning ska det särskilt prövas huruvida det, om rättsakten eventuellt ogiltigförklaras när målet avgörs i sak, är möjligt att återställa den situation som uppkommer genom att den verkställs omedelbart och, omvänt, i vilken utsträckning uppskovet kan hindra att den ifrågasatta rättsakten får full verkan för det fall talan rörande huvudsaken skulle ogillas.

Vad gäller villkoret att den rättssituation som skapas av beslutet om interimistiska åtgärder ska vara reversibel, ska det erinras om att ändamålet med ett interimistiskt förfarande endast är att säkerställa att det kommande avgörandet i sak får full verkan. Förfarandet är följaktligen underordnat i förhållande till det huvudförfarande som det hör till. Det beslut som fattas av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska således vara provisoriskt på så sätt att det inte föregriper det framtida avgörandet i sak eller berövar det dess ändamålsenliga verkan.

(se punkterna 46 och 47)

5.      Vad gäller en ansökan om interimistiska åtgärder från en medlemsstat ska det erinras om att medlemsstaterna är ansvariga för vad som anses vara allmänna intressen på nationell nivå. De kan således skydda dessa intressen genom ett interimistiskt förfarande och begära interimistiska åtgärder genom att bland annat hävda att den angripna åtgärden riskerar att allvarligt äventyra uppfyllandet av deras uppdrag som stater.

En skada för en medlemsstat som uppkommer genom att kommissionen lämnar ut uppgifter som antas vara konfidentiella och som inte är en ekonomisk skada, kan inte gottgöras genom bland annat ekonomisk ersättning som utges till följd av en skadeståndstalan som väcks mot kommissionen.

(se punkterna 52, 57 och 61)