Talan väckt den 3 oktober 2011 - Igcar Chemicals mot Echa

(Mål T-526/11)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Igcar Chemicals, SL (Rubí, Spanien) (ombud: advokaten L. Fernández Vaissieres)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

fastställa att talan kan tas upp till sakprövning och bifalla den,

delvis ogiltigförklara det angripna beslutet såvitt det avser utfärdandet av en faktura för administrativa avgifter och upphäva fakturan, och

förplikta Echa att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) beslut nr SME (2011) 0572 av den 3 augusti 2011 och det därav följande upphävandet av fakturan för administrativa avgifter (faktura nr 10028302 av den 5 augusti 2011).

Sökandeföretaget hade förhandsregistrerat ett antal ämnen som det avsåg att registrera. Innan dessa registreringar gjordes registrerades företaget felaktigt som ett "litet" företag.

I juni 2011 krävde Echa med stöd av artikel 13.3 i kommissionens förordning (EG) nr 340/2008 om de avgifter som ska betalas till Europeiska kemikaliemyndigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (nedan kallad avgiftsförordningen) att sökandeföretaget skulle visa att det hade rätt till nedsättningen av registreringsavgiften. Företaget svarade att det utgjorde ett medelstort företag och att det frivilligt hade sett till att korrigera den uppgiften i REACH-IT-systemet. Korrigeringen hade skett innan företaget mottog kravet från Echa.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Europeiska kommissionen saknar behörighet för att till Echa delegera uttaget av en administrativ avgift och Echa saknar behörighet för antagandet av styrelsens beslut MB/29/2010 av den 12 november 2010 ("on the classification of charges for which services are levied").

Sökanden gör gällande att kommissionen - genom att i artikel 13.4 i avgiftsförordningen föreskriva att Echa ska ta ut en administrativ avgift som är skild från den registreringsavgift som är den enda avgift som är tillåten enligt bestämmelserna om Echas inrättande - går utöver vad som är tillåtet enligt dessa bestämmelser och att artikel 114 FEUF inte räcker som grund för kommissionens eller Echas behörighet.

Andra grunden: Delegeringen av befogenheter i artikel 13.4 i avgiftsförordningen var otillåten.

Sökanden anför att den ovannämnda bestämmelsen ger Echa rätt att skönsmässigt fastställa en administrativ avgift utan att precisera syftet, innehållet, räckvidden och varaktigheten, vilket innebär att artikel 2 i beslut MB/29/2010, och framför allt tabell 1 i bilagan, är rättsstridig.

Tredje grunden: Beslut MB/29/2010 är av bestraffande karaktär.

Sökanden anför att kemikaliemyndigheten visserligen enligt artikel 74.1 i Echas grundförordning har rätt till täckning av kostnaderna för de tjänster som den tillhandahåller. Avgifterna och myndighetens andra inkomstkällor ska dock fastställas på ett sådant sätt att de är tillräckliga för att täcka kostnaderna för de tillhandahållna tjänsterna. En administrativ avgift på ett belopp om 14 500 euro kan inte anses vara motiverad av Echas kontrollarbete. Detta belopp är oproportionerligt högt i förhållande till de tjänster som tillhandahålls. Dessutom har en sådan administrativ avgift karaktären av sanktionsavgift.

Fjärde grunden: Rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts.

REACH-IT-systemet ger inte tillräckligt med information till företagen om de sanktioner som existerar när det gäller företagens skyldighet att kontrollera företagens storlek. Dessutom har myndigheten inte beaktat att sökanden saknade uppsåt eller att det har skett en frivillig korrigering av felet.

Femte grunden: Proportionalitetsprincipen har åsidosatts vid fastställandet av de administrativa avgifterna.

____________