Överklagande ingett den 10 september 2010 av Paulette Füller-Tomlinson av den dom som personaldomstolen meddelade den 1 juli 2010 i mål F-97/08, Füller-Tomlinson mot parlamentet

(Mål T-390/10 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Paulette Füller-Tomlinson (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten L. Levi)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva den dom som Europeiska unionens personaldomstol meddelade den 1 juli 2010 i mål F-97/08,

i enlighet härmed bifalla klagandens yrkanden i första instans, och följaktligen

ogiltigförklara det beslut som fattades av chefen för enheten för pensioner och socialförsäkringar den 9 april 2008, vari anges i artikel 3 att klagandens permanenta partiella invaliditet till följd av arbetsskada fastställs till 20 procent,

i den mån det är nödvändigt ogiltigförklara beslutet om avslag på klagomålet, ett beslut som fattades den 26 augusti 2008 och delgavs den 28 augusti 2008,

i andra hand förplikta svaranden att utge skadestånd till ett belopp om 12 000 euro för ideell skada, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande överklagande yrkar klaganden upphävande av den dom som personaldomstolen meddelade den 1 juli 2010 i mål F-97/08, Füller-Tomlinson mot parlamentet, varigenom klagandens talan ogillades, en talan inom ramen för vilken klaganden bland annat framställde yrkande om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att fastställa den permanenta partiella invaliditeten till följd av arbetsskada till 20 procent med tillämpning av de europeiska riktvärden som används i medicinska syften för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga.

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden flera grunder som avser följande:

Det har skett ett åsidosättande med avseende på omfattningen av domstolens legalitetsprövning enligt de villkor som uppställs i de försäkringsregler som antogs med tillämpning av artikel 73 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän anställda i Europeiska unionen, eftersom personaldomstolen begränsade sin prövning till uppenbart oriktiga bedömningar och institutionernas överskridande av deras utrymme för skönsmässig bedömning, medan den prövning som ska göras ska vara fullständig och omfatta lagenligheten av rättsaktens innehåll i sak.

Det har skett ett åsidosättande med avseende på prövningen av huruvida det gjorts uppenbart oriktiga bedömningar, handlingarna i målet har missuppfattats, den motiveringsskyldighet som domstolen i första instans har har åsidosatts och likaså artikel 73 i tjänsteföreskrifterna samt försäkringsreglerna eftersom

personaldomstolen inte tog hänsyn till den utveckling som skedde under förhandlingen med avseende på följderna av invändningarna i ansökan genom vilken talan väckts, och

personaldomstolen bland annat fann att läkarnas frihet att göra sina bedömningar endast avsåg fastställande av sjukdom och inte fastställande av invaliditeten, och bekräftade således att de europeiska riktvärden för bedömning av nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga är motstridiga genom att invaliditeten endast fastställdes till 20 procent i detta fall, fastän läkartjänsten ansåg att klagandens invaliditet uppgick till 100 procent.

Begreppet rimlig tidsfrist har åsidosatts och handlingarna i målet har missuppfattats, eftersom personaldomstolen, då det redogjordes för de faktiska omständigheterna, åberopade en läkarundersökning som aldrig har ägt rum för att sedan fastställa att fristen för att pröva klagandens handlingar inte var orimligt lång.

____________