TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 18 september 2015

Mål T‑653/13 P

Kari Wahlström

mot

Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex)

”Överklagande — Personalmål — Tillfälligt anställda — Betygsättning — Karriärutvecklingsrapport — Bedömningsförfarandet för år 2010 — Årligt samtal med betygsättaren — Bestämmande av målsättningar”

Saken:      Överklagande av den dom som personaldomstolen meddelade den 9 oktober 2013 i målet Wahlström/Frontex (F-116/12, REUP, EU:F:2013:143) med yrkande om att den domen ska upphävas.

Avgörande:      Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 9 oktober 2013 i målet Wahlström/Frontex (F-116/12, REUP, EU:F:2013:143) upphävs i de delar som personaldomstolen fann att talan inte kunde bifallas såvitt avser den andra och den tredje delen i den andra grunden som åberopats i första instans samt ogillade skadeståndsyrkandet. Överklagandet ogillas i övrigt. Kari Wahlströms betygsrapport för år 2010 ogiltigförklaras. Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) förpliktas att utge skadestånd med 2 000 euro till Kari Wahlström. Frontex ska ersätta rättegångskostnaderna i tribunalen och i personaldomstolen.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Upprättande – Rapport med handläggningsfel – Följder

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Upprättande – Åsidosättande av skyldigheten att föra en dialog mellan betygsättaren och den betygsatte – Allvarligt fel

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Skyldighet att fastställa målsättningar som ska uppnås – Ogiltigförklaring av rapporten om detta saknas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

4.      Överklagande – Grunder – Tribunalens kontroll av personaldomstolens rättsliga kvalificering av de faktiska omständigheterna – Tillåtet

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2)

5.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Riktlinjer för betygsättare och anställda vid förfaranden för bedömning av personal – Rättsverkningar

6.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Upprättande – Formellt fastställande av målsättningar i samband med ändrad tjänsteplacering – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

7.      Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten garanterar inte en lämplig gottgörelse av den ideella skadan – Fel häftar vid en betygsrapport avseende en tjänsteman som har lämnat sitt uppdrag

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

1.      Se domen.

(se punkt 21)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 29 oktober 1980, van Landewyck m.fl./kommissionen, 209/78–215/78 och 218/78, EU:C:1980:248, punkt 47, och dom av den 21 mars 1990, Belgien/kommissionen, C‑142/87, REG, EU:C:1990:125, punkt 48

Tribunalen: dom av den 23 april 2002, Campolargo/kommissionen, T‑372/00, REGP, EU:T:2002:103, punkt 39

2.      I samband med bedömningsförfarandet krävs det att dialogen är av kvalitet, eftersom det är denna som utgör nyckeln i förfarandet. Detta förutsätter en direkt kontakt mellan den betygssatta och betygsättaren under utvärderingen. Det är endast denna direkta kontakt som kan främja ett ärligt och allvarligt samtal mellan betygsättaren och den betygssatta, som gör det möjligt för dem dels att exakt uppskatta karaktären av samt skälen till och omfattningen av deras eventuella skiljaktigheter, dels att förstå varandra bättre. Om det inte finns ett direkt utbyte mellan den betygssatta och betygsättaren kan betygsättningen inte fullt fylla sin funktion såsom ett medel för förvaltning av mänskliga resurser och för uppföljning av den berördes yrkesutveckling.

Mot denna bakgrund kan ett beslut att inte förlänga anställningsavtalet med en tillfälligt anställd, vilket fattas innan upprättandet av betygsrapporten, få till följd att dialogen mellan den anställde och vederbörandes betygssättare i samband med bedömningsförfarandet – vilken ska göra det möjligt för dem att exakt uppskatta karaktären av samt skälen till och omfattningen av deras eventuella skiljaktigheter, dels att förstå varandra bättre – blir onödig.

En betygsrapport grundar sig på subjektiva värdeomdömen, vilka till sin natur är sådana att de kan komma att ändras, och det får anses att om den anställde hade haft möjlighet att, inom ramen för en dialog, yttra sig före upprättandet av rapporten skulle vederbörande ha kunnat göra gällande sin ståndpunkt och kanske kunnat få igenom en ändring av de bedömningar som gjorts i rapporten. Underlåtenheten att, inom ramen för bedömningsförfarandet, genomföra en årlig dialog mellan den anställde och vederbörandes betygsättare utgör därför ett allvarligt fel.

(se punkterna 25–28 och 34)

Hänvisning till

Tribunalen: dom av den 30 september 2004, Ferrer de Moncada/kommissionen, T‑16/03, REGP, EU:T:2004:283, punkt 40, och dom av den 25 oktober 2007, Lo Giudice/kommissionen, T‑27/05, REGP, EU:T:2007:321, punkterna 48 och 49

3.      Se domen.

(se punkt 48)

4.      Se domen.

(se punkt 53)

Hänvisning till

Tribunalen: dom av den 13 oktober 2008, Neophytou/kommissionen, T‑43/07 P, REGP, EU:T:2008:432, punkt 71

5.      Även om riktlinjerna för betygsättare och anställda inte kan kvalificeras som en rättsregel som administrationen alltid måste följa, utgör de vägledande förhållningsregler för den praxis som ska följas och från vilka administrationen, i ett enskilt fall, inte kan avvika utan att ange skäl som är förenliga med likabehandlingsprincipen. Institutionen har nämligen – genom att anta sådana förhållningsregler och genom att offentliggöra desamma – tillkännagett att den hädanefter kommer att tillämpa dessa regler på de fall som berörs och att institutionen härigenom själv begränsat sitt utrymme för eget skön. Institutionen riskerar således att anses ha åsidosatt allmänna rättsprinciper såsom likabehandlingsprincipen, rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar, om den frångår dessa regler. Det kan följaktligen inte uteslutas att sådana förhållningsregler med allmän räckvidd, under vissa förutsättningar och beroende på deras innehåll, kan ha rättsverkningar.

(se punkt 61)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen, C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, REG, EU:C:2005:408, punkterna 209–211

Tribunalen: dom av den 9 juli 1997, Monaco/parlamentet, T‑92/96, REGP, EU:T:1997:105, punkt 46

6.      Fastställande av mål utgör en utgångspunkt för bedömningen av en anställds prestationer och sammanställningen av bedömningsrapporten. Ett avskaffande av skyldigheten att formellt fastställa mål för den berörda personen vid ämdrad tjänsteplacering, inom ramen för en dialog med betygssättaren, skulle leda till att de anställda behandlades på olika sätt vad avser fastställande av mål beroende på tidpunkten för den ändrade tjänsteplaceringen.

”Det formella fastställandet av målsättningar” inbegriper fastställandet av målsättningar i dialog med betygsättaren. Om det förhöll sig på annat sätt skulle detta kunna leda till att anställda behandlades olika med avseende på fastställandet av målsättningar beroende på tidpunkten när deras tjänsteplacering ändrades, eftersom en anställd vars tjänsteplacering ändras i början på året skulle kunna få nya målsättningar uppställda för sig inom ramen för den årliga dialogen med betygsättaren, till skillnad från en anställd vars tjänsteplacering ändras under referensåret och därför berövas en sådan dialog.

(se punkterna 62 och 66)

7.      När yrkanden om ersättning grundar sig på den ogiltigförklarade rättsaktens ogiltighet utgör tribunalens ogiltigförklaring i sig lämplig och i princip tillräcklig ersättning för den ideella skadan som sökanden lidit.

Ogiltigförklaringen av en rättsakt kan emellertid, när den saknar ändamålsenlig verkan, inte i sig utgöra lämplig och tillräcklig ersättning för den ideella skada som orsakats av den ogiltigförklarade rättsakten. Detta är fallet när det i samband med verkställandet av en dom om ogiltigförklaring av en betygsrapport är omöjligt att retroaktivt ställa upp mål för en anställd som har lämnat sitt uppdrag eller att ordna en formell dialog om sådana målsättningar. Vederbörandes resultat kan inte heller vara föremål för en ny bedömning inom ramen för en ny betygsrapport med beaktande av de målsättningar som ursprungligen skulle ha fastställts. Det kvarstår således ett tvivel om de resultat som den berörde skulle ha haft om målsättningarna hade fastställts från början. Denna ovisshet utgör en skada.

Ogiltigförklaringen av betygsrapporten utgör därför inte i sig lämplig och tillräcklig gottgörelse.

(se punkterna 82–85)

Hänvisning till

Domstolen: dom av den 28 februari 2008, Neirinck/kommissionen, C‑17/07 P, REGP, EU:C:2008:134, punkt 98

Tribunalen: dom av den 11 september 2002, Willeme/kommissionen, T‑89/01, REGP, EU:T:2002:212, punkt 97, och dom av den 30 september 2009, Skareby/kommissionen, T‑193/08 P, REGP, EU:T:2009:377, punkt 99