DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 9 juli 2020 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Videoplattform på internet – Uppladdning av en film utan rättighetshavarens samtycke – Talan om immaterialrättsintrång – Direktiv 2004/48/EG – Artikel 8 – Sökandens rätt till information – Artikel 8.2 a – Begreppet ’adress’ – E‑postadress, IP‑adress och telefonnummer – Omfattas inte”
I mål C‑264/19,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), genom beslut av den 21 februari 2019, som inkom till domstolen den 29 mars 2019, i målet
Constantin Film Verleih GmbH
mot
YouTube LLC,
Google Inc.,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden E. Regan samt domarna I. Jarukaitis, E. Juhász, M. Ilešič (referent) och C. Lycourgos,
generaladvokat: H. Saugmandsgaard Øe
justitiesekreterare: handläggaren M. Krausenböck,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 februari 2020,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Constantin Film Verleih GmbH, genom B. Frommer, R. Bisle och M. Hügel, Rechtsanwälte,
– YouTube LLC och Google Inc., genom J. Wimmers och M. Barudi, Rechtsanwälte,
– Europeiska kommissionen, genom G. Braun, T. Scharf, S.L. Kalėda och H. Kranenborg, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 2 april 2020 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 8.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45, och rättelse i EUT L 195, 2004, s. 16).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Constantin Film Verleih GmbH, ett tyskt filmdistributionsbolag å ena sidan, och YouTube LLC och Google Inc., med säte i Förenta staterna, å den andra, angående Constantin Film Verleihs begäran att de två sistnämnda bolagen ska lämna ut information om e-postadresser, IP-adresser och mobiltelefonnummer till användare som gjort intrång i dess immateriella rättigheter.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Direktiv 2004/48
3 Skälen 2, 10, 15 och 32 i direktiv 2004/48 har följande lydelse:
”2) … Samtidigt bör [skyddet för immateriella rättigheter] varken hindra yttrandefrihet, ett fritt informationsutbyte eller skydd för personuppgifter, inte heller på Internet.
…
(10) Syftet med detta direktiv är att tillnärma lagstiftningarna för att uppnå en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre marknaden.
…
(15) Detta direktiv bör inte påverka… Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter [(EGT L 281, 1995, s. 31)] …
…
(32) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som i synnerhet erkänns i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. Detta direktiv syftar särskilt till att säkerställa att immateriella rättigheter respekteras fullt ut, i enlighet med artikel 17.2 i nämnda stadga.”
4 Enligt artikel 1 i direktiv 2004/48 ”gäller [direktivet] de åtgärder, förfaranden och sanktioner som är nödvändiga för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter”.
5 I artikel 2 i nämnda direktiv, med rubriken ”Tillämpningsområde”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 3 a:
”1. Utan att det påverkar de medel som föreskrivs eller kan komma att föreskrivas i gemenskapslagstiftningen eller i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa medel är gynnsammare för rättighetshavaren, skall de åtgärder, förfaranden och sanktioner som föreskrivs i detta direktiv vara tillämpliga, i enlighet med artikel 3, vid varje intrång i de immateriella rättigheter som följer av gemenskapsrätten och/eller den berörda medlemsstatens nationella rätt.
…
3. Detta direktiv skall inte påverka
a) de gemenskapsrättsliga bestämmelser som reglerar den materiella delen av immaterialrätten [och] direktiv [95/46] …”
6 I artikel 8 i direktiv 2004/48, med rubriken ”Rätt till information”, föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, i samband med en rättegång om immaterialrättsintrång och som svar på en berättigad och proportionell begäran av käranden, får besluta att information om ursprung och distributionsnät för de intrångsgörande varorna eller tjänsterna skall lämnas av intrångsgöraren och/eller annan person som
a) har befunnits förfoga över intrångsgörande varor i kommersiell skala,
b) har befunnits använda intrångsgörande tjänster i kommersiell skala,
c) har befunnits i kommersiell skala tillhandahålla tjänster som använts i intrångsgörande verksamhet,
eller
d) har pekats ut av en person som avses i a, b eller c såsom delaktig i produktion, tillverkning eller distribution av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna.
2. Informationen i punkt 1 skall, om lämpligt, omfatta
a) namn och adress på producenter, tillverkare, distributörer, leverantörer och andra som tidigare innehaft respektive använt varorna eller tjänsterna, samt på tilltänkta grossister och detaljister,
b) uppgifter om hur mycket som producerats, tillverkats, levererats, mottagits eller beställts samt om erhållet pris på varorna eller tjänsterna.
3. Punkterna 1 och 2 skall inte påverka tillämpningen av andra lagbestämmelser som
a) ger rättighetshavaren rätt till ytterligare information,
b) reglerar hur information som lämnas enligt denna artikel får användas i civilrättsliga eller straffrättsliga förfaranden,
c) reglerar ansvar för missbruk av rätten till information,
d) gör det möjligt att vägra lämna sådan information som skulle tvinga den person som avses i punkt 1 att medge egen eller nära anhörigs medverkan i ett immaterialrättsintrång,
eller
e) reglerar sekretesskydd för informationskällor eller behandling av personuppgifter.”
Tysk rätt
7 I 101 § första stycket första meningen i Gesetz über Urheberrecht und verwandte Schutzrechte – Urheberrechtsgesetz (lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter), av den 9 september 1965 (BGB1. 1965 I, s. 1273), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad UrhG), föreskrivs att den som i kommersiell skala gör intrång i upphovsrätten eller en annan rättighet som skyddas enligt denna lag kan anmodas av den skadelidande att omedelbart lämna uppgifter om piratkopiors eller andra produkters ursprung och distributionskanaler.
8 I händelse av en uppenbar överträdelse kan denna rätt till information, utan att det påverkar tillämpningen av 101 § första stycket UrhG, enligt 101 § andra stycket första meningen punkt 3 i samma lag, även göras gällande gentemot en person som i kommersiell skala har tillhandahållit tjänster som används för att utöva intrångsgörande verksamhet.
9 Den som är skyldig att lämna information ska enligt 101 § tredje stycket punkt 1 UrhG uppge namn och adress på producenter, leverantörer och andra som tidigare innehaft kopior eller andra varor, användare av tjänster, samt på tilltänkta grossister och detaljister.
10 I 111 § första stycket första meningen punkterna 2 och 3 i Telekommunikationsgesetz (lag om telekommunikation), av den 22 juni 2004 (BGBl. 2004 I, s. 1190), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad TKG), föreskrivs att vid tilldelning av telefonnummer ska nummerinnehavarens namn och adress, samt – för det fall att det rör sig om en fysisk person – födelsedatum insamlas och lagras.
11 Enligt 111 § första stycket tredje meningen TKG ska nämnda information dessutom kontrolleras när fråga är om förbetalda tjänster.
12 I 111 § andra stycket TKG anges att vid tilldelning av en e-postadress är sådan kontroll och lagring inte obligatorisk.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
13 Constantin Film Verleih innehar exklusiv nyttjanderätt i Tyskland till bland annat filmerna Parker och Scary Movie 5.
14 Under 2013 och 2014 laddades dessa verk upp på webbplatsen www.youtube.com, en plattform som drivs av YouTube och som gör det möjligt för dess användare att offentliggöra, se och dela videoklipp (nedan kallad YouTube). Dessa verk sågs flera tiotusentals gånger på denna plattform.
15 Constantin Film Verleih begärde att YouTube och Google, som är YouTubes moderbolag, skulle lämna ut viss information om varje användare som laddat upp dessa verk (nedan kallade de aktuella användarna).
16 I detta avseende har den hänskjutande domstolen påpekat att för att kunna ladda upp videoklipp på YouTube måste användarna registrera ett användarkonto hos Google. För att registrera ett sådant konto krävs endast att användaren anger ett namn, en e-postadress och ett födelsedatum. Dessa uppgifter kontrolleras vanligtvis inte och användaren behöver inte ange någon postadress. För att kunna ladda upp videoklipp som är längre än 15 minuter på YouTube måste användaren emellertid uppge ett mobiltelefonnummer, så att användaren kan ta emot den aktiveringskod som krävs för att ladda upp ett sådant klipp. Enligt YouTubes och Googles gemensamma, allmänna användar- och dataskyddsvillkor godkänner YouTubes användare att serverloggen, inklusive IP-adressen, datum och tidpunkt för användning av plattformen och olika sökningar lagras, samt att dataset innehållande dessa uppgifter får användas.
17 Sedan parterna i det nationella målet samstämmigt uppgett att tvisten i första instans avseende de aktuella användarnas namn och postadresser formellt hade avgjorts, begärde Constantin Film Verleih, som endast fått tillgång till fiktiva användarnamn, att YouTube och Google skulle förpliktas att lämna ytterligare information.
18 Denna ytterligare information avsåg dels de e-postadresser, mobiltelefonnummer och IP-adresser som de aktuella användarna använt för att ladda upp filer, med exakt uppgift om datum och klockslag, inklusive minuter, sekunder och tidszon, det vill säga den exakta tidpunkten för uppladdningen, dels den IP-adress som dessa användare senast använt för att logga in på sina Google-konton för att få tillgång till YouTube, även här med exakt uppgift om datum och klockslag, inklusive minuter, sekunder och tidszon, det vill säga den exakta tidpunkten för inloggningen.
19 Genom dom av den 3 maj 2016 ogillade Landgericht Frankfurt am Main (Regionala domstolen i Frankfurt am Main, Tyskland) Constantin Film Verleihs talan. Constantin Film Verleih överklagade denna dom till Oberlandesgericht Frankfurt am Main (Regionala överdomstolen i Frankfurt am Main, Tyskland), som genom dom av den 22 augusti 2018 delvis biföll överklagandet och förpliktade YouTube och Google att lämna ut e-postadresserna till de aktuella användarna men ogillade överklagandet i övrigt.
20 Constantin Film Verleih har inom ramen för sitt överklagande till den hänskjutande domstolen, Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), vidhållit sitt yrkande att YouTube och Google ska förpliktas att lämna ut de aktuella användarnas mobiltelefonnummer och IP-adresser. YouTube och Google har i sin tur överklagat och yrkat att Constantin Film Verleihs yrkande ska ogillas i sin helhet, även vad gäller utlämnandet av de aktuella användarnas e‑postadresser.
21 Den hänskjutande domstolen anser att utgången av de båda överklagandena beror på tolkningen av artikel 8.2 a i direktiv 2004/48, och särskilt på huruvida den ytterligare information som Constantin Film Verleih begärt ska anses omfattas av begreppet ”adress” i den mening som avses i denna bestämmelse.
22 Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
”1) Omfattar adresser till de tillverkare, producenter, distributörer, leverantörer och andra som tidigare innehaft respektive använt varorna eller tjänsterna, samt tilltänkta grossister och detaljister, som avses i artikel 8.2 a i direktiv [2004/48], vilka i förekommande fall omfattas av den information som avses i artikel 8.1 i direktiv [2004/48], också
a) e-postadresser till användarna av tjänsterna och/eller
b) telefonnummer till användarna av tjänsterna och/eller
c) de IP-adresser som användarna av tjänsterna använt för att ladda upp de intrångsgörande filerna, med den exakta tidpunkten för uppladdningen?
2) För det fall att fråga 1 c ska besvaras jakande:
Omfattar den information som ska lämnas enligt artikel 8.2 a i direktiv [2004/48] också den IP-adress som en användare som tidigare har laddat upp intrångsgörande filer senast använt för att logga in på sitt Google/YouTube-konto, samt den exakta tidpunkten för inloggningen, oavsett om det skett något immaterialrättsligt intrång vid denna senaste inloggning eller ej?”
Prövning av tolkningsfrågorna
23 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, vilka ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 8.2 a i direktiv 2004/48 ska tolkas så, att när en användare har laddat upp filer som gör intrång i en immateriell rättighet ska begreppet ”adress” förstås så att det omfattar användarens e-postadress och telefonnummer, samt den IP‑adress som använts för att ladda upp dessa filer eller den IP-adress som användaren använt vid den senaste inloggningen på sitt användarkonto.
24 I förevarande fall är det utrett att bolagen YouTube och Google i kommersiell skala tillhandahåller tjänster som de aktuella användarna nyttjat för intrångsgörande verksamhet, bestående i att ha laddat upp filer som innehåller skyddade verk på plattformen YouTube, till Constantin Film Verleihs förfång. Tvisten i det nationella målet avser YouTubes och Googles vägran att lämna viss information om dessa användare som Constantin Film Verleih begärt, i synnerhet deras e‑postadresser och telefonnummer, samt de IP-adresser som de använt såväl vid tidpunkten för uppladdningen av de aktuella filerna som vid tidpunkten för den senaste inloggningen på deras Google/YouTube‑konton. Det framgår av beslutet om hänskjutande, vilket för övrigt inte har bestridits inom ramen för förevarande mål, att utgången av tvisten i det nationella målet beror på huruvida sådan information omfattas av begreppet ”adress” i den mening som avses i artikel 8.2 a i direktiv 2004/48.
25 I detta avseende erinrar domstolen inledningsvis om att enligt artikel 8.1 c i direktiv 2004/48 ska medlemsstaterna se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, i samband med en rättegång om immaterialrättsintrång och som svar på en berättigad och proportionell begäran av käranden, får besluta att information om ursprung och distributionsnät för de intrångsgörande varorna eller tjänsterna skall lämnas av intrångsgöraren och/eller annan person som har befunnits i kommersiell skala tillhandahålla tjänster som använts i intrångsgörande verksamhet.
26 I artikel 8.2 a i direktiv 2004/48 preciseras att den information som avses i punkt 1 i denna artikel, om lämpligt, ska omfatta namn och adress på producenter, tillverkare, distributörer, leverantörer och andra som tidigare innehaft respektive använt varorna eller tjänsterna, samt på tilltänkta grossister och detaljister.
27 Härav följer att medlemsstaterna enligt artikel 8 i direktiv 2004/48 ska säkerställa att de behöriga domstolarna, i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, kan förplikta den som driver en plattform på internet att tillhandahålla uppgifter om namn och adress på de personer som avses i artikel 8.2 a och som utan upphovsrättsinnehavarens samtycke har laddat upp en film på denna plattform.
28 Vad gäller frågan huruvida begreppet ”adress”, i den mening som avses i artikel 8.2 a i direktiv 2004/48, även omfattar dessa personers e‑postadresser, telefonnummer och IP-adresser, kan det konstateras att eftersom denna bestämmelse inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för att bestämma innebörden av och tillämpningsområdet för begreppet ”adress”, ska det anses utgöra ett unionsrättsligt begrepp som normalt sett ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela unionen (se, analogt, dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkt 62 och där angiven rättspraxis).
29 Eftersom direktiv 2004/48 inte innehåller någon definition av detta begrepp ska dess betydelse och räckvidd fastställas i enlighet med dess normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket det används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som begreppet ingår i samt, i förekommande fall, den aktuella bestämmelsens förarbeten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkt 65, och dom av den 19 december 2019, Nederlands Uitgeversverbond och Groep Algemene Uitgevers, C‑263/18, EU:C:2019:1111, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
30 Vad inledningsvis gäller den normala betydelsen av begreppet ”adress” konstaterar domstolen, i likhet med vad generaladvokaten har påpekat i punkterna 30 och 33 i sitt förslag till avgörande, att det i vanligt språkbruk endast avser en postadress, det vill säga en viss persons hemvist eller bostad. Härav följer att detta begrepp, när det används utan närmare precisering, såsom i artikel 8.2 a i direktiv 2004/48, inte omfattar e-postadresser, telefonnummer eller IP-adresser.
31 Detta konstaterande stöds även av förarbetena till direktiv 2004/48 och särskilt av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder och förfaranden för skydd av immaterialrätter av den 30 januari 2003 (KOM(2003) 46 slutlig), Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 oktober 2003 (EUT C 32, 2004, s. 15), och Europaparlamentets rapport av den 5 december 2003 (A 5‑0468/2003) om detta förslag. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 37 i sitt förslag till avgörande och såsom Europeiska kommissionen har gjort gällande vid domstolen, innehåller dessa förarbeten inga uppgifter som tyder på att begreppet ”adress” i artikel 8.2 a i direktiv 2004/48 ska förstås så att det inte enbart avser de åsyftade personernas postadresser, utan även deras e-postadresser, telefonnummer eller IP-adresser.
32 Denna tolkning bekräftas också av det sammanhang i vilket det aktuella begreppet används.
33 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 35 i sitt förslag till avgörande framgår det nämligen vid en granskning av andra unionsrättsakter som avser e‑postadresser eller IP‑adresser, att begreppet ”adress”, inte används i någon av dessa rättsakter – utan närmare precisering – för att beteckna telefonnummer, IP‑adresser eller e‑postadresser.
34 Med hänsyn till den allmänna målsättningen för direktiv 2004/48 är den tolkning som det redogjorts för i punkterna 31–33 ovan även förenlig med det mål som eftersträvas med artikel 8 i direktivet.
35 Det är riktigt att rätten till information enligt nyssnämnda artikel 8 syftar till att genomföra och konkretisera den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel, som garanteras i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och därigenom säkerställa att den grundläggande rätten till egendom, vilken även omfattar immateriell egendom – som skyddas enligt artikel 17.2 i stadgan – kan utövas effektivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, Coty Germany, C‑580/13, EU:C:2015:485, punkt 29). Rätten till information gör det följaktligen möjligt för innehavaren av en immateriell rättighet att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda denna rättighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2017, NEW WAVE CZ, C‑427/15, EU:C:2017:18, punkt 25).
36 Vid antagandet av direktiv 2004/48 valde unionslagstiftaren emellertid att införa en minimiharmonisering vad gäller säkerställandet av immateriella rättigheter i allmänhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2016, Hansson, C‑481/14, EU:C:2016:419, punkt 36). I artikel 8.2 i nämnda direktiv är denna harmonisering således begränsad till att avse mycket specifika uppgifter.
37 Det ska även framhållas att direktiv 2004/48 syftar till att upprätthålla en skälig avvägning mellan, å ena sidan, intresset hos innehavare av upphovsrätter att skydda sin rätt till immateriell egendom, vilken garanteras i artikel 17.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och, å andra sidan, skyddet av de intressen och grundläggande rättigheter som tillkommer användarna av skyddade alster samt allmänintresset (se, analogt, dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW, C‑469/17, EU:C:2019:623, punkt 57, dom av den 29 juli 2019, Pelham m.fl., C‑476/17, EU:C:2019:624, punkt 32, och dom av den 29 juli 2019, Spiegel Online, C‑516/17, EU:C:2019:625, punkt 42).
38 Vad närmare bestämt gäller artikel 8 i direktiv 2004/48 har domstolen redan slagit fast att denna bestämmelse syftar till att förena säkerställandet av olika rättigheter, däribland rättighetshavarnas rätt till information och användarnas rätt till skydd av personuppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, Coty Germany, C‑580/13, EU:C:2015:485, punkt 28).
39 Det ska slutligen påpekas att trots att det följer av ovanstående överväganden att artikel 8.2 a i direktiv 2004/48 inte medför någon skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva en möjlighet för de behöriga rättsliga myndigheterna att inom ramen för en talan om immaterialrättsintrång förplikta en berörd part att lämna ut e‑postadresser, telefonnummer eller IP‑adresser till de personer som avses i denna bestämmelse, står det likväl medlemsstaterna fritt att föreskriva en sådan möjlighet. Såsom framgår av själva ordalydelsen i artikel 8.3 a i nämnda direktiv har unionslagstiftaren nämligen uttryckligen föreskrivit en möjlighet för medlemsstaterna att ge rättighetshavare rätt till mer omfattande information, dock under förutsättning att en skälig avvägning görs mellan de olika grundläggande rättigheter som gör sig gällande och att andra allmänna unionsrättsliga principer, såsom proportionalitetsprincipen, iakttas (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 19 februari 2009, LSG-Gesellschaft zur Wahrnehmung von Leistungsschutzrechten, C‑557/07, EU:C:2009:107, punkt 29, och dom av den 19 april 2012, Bonnier Audio m.fl., C‑461/10, EU:C:2012:219, punkt 55).
40 Mot bakgrund av ovanstående ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Artikel 8.2 a i direktiv 2004/48 ska tolkas så, att när en användare har laddat upp filer som gör intrång i en immateriell rättighet ska begreppet ”adress” förstås så att det inte omfattar användarens e‑postadress och telefonnummer, samt den IP‑adress som använts för att ladda upp dessa filer eller den IP-adress som användaren använt vid den senaste inloggningen på sitt användarkonto.
Rättegångskostnader
41 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
Artikel 8.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska tolkas så, att när en användare har laddat upp filer som gör intrång i en immateriell rättighet ska begreppet ”adress” förstås så att det inte omfattar användarens e-postadress och telefonnummer, samt den IP-adress som använts för att ladda upp dessa filer eller den IP-adress som användaren använt vid den senaste inloggningen på sitt användarkonto.
Underskrifter