Mål T‑337/17
(publicering i utdrag)
Air France-KLM
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) av den 30 mars 2022
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Flygfraktsmarknaden – Beslut i vilket det konstateras en överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart – Samordning avseende priskomponenterna för flygfrakttjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, provision på tilläggsavgifterna) – Informationsutbyte – Kommissionens territoriella befogenhet – En enda, fortlöpande överträdelse – Ansvar för överträdelsen – Villkor för beviljande av immunitet – Likabehandling – Motiveringsskyldighet – Böternas belopp – Försäljningsvärde – Överträdelsens allvar – Varaktigheten av deltagandet i överträdelsen – Förmildrande omständigheter – Huruvida myndigheter uppmuntrat till det konkurrensbegränsande beteendet – Proportionalitet – Obegränsad behörighet”
1. Konkurrens – Transport – Konkurrensregler – Lufttransport – Förordning nr 411/2004 – Tillämpningsområde – Linjer EES (ej EU)–tredjeländer – Inkommande flygfrakttjänster – Omfattas
(Artiklarna 101 och 102 FEUF; EES-avtalet, artiklarna 53 och 54 samt bilaga XIII och protokoll 21, i deras lydelse enligt gemensamma EES-kommitténs beslut nr 40/2005, rådets förordningar nr 1/2003, artikel 32 c, och nr 411/2004, artiklarna 1 och 3)
(se punkterna 90–97)
2. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Territoriellt tillämpningsområde – Kommissionens behörighet – Tillåtlighet i förhållande till folkrätten – Genomförande av eller kvalificerade effekter av otillbörliga förfaranden inom EES – Alternativa lösningar – Kriteriet att effekten ska vara omedelbar, påtaglig och förutsebar – Räckvidd när det är fråga om ett beteende som har till syfte att begränsa konkurrensen
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)
(se punkterna 99–101, 116, 118–127, 138–140, 146–154, 156–158 och 167–173)
3. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Den institution som är upphovsman till den angripna rättsakten saknar befogenhet – Prövning ex officio av unionsdomstolen – Villkor – Iakttagande av den kontradiktoriska principen
(Artikel 263 FEUF)
(se punkterna 188 och 189)
4. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Fastställande av de överträdelser som beivras – Krav som följer av principen om ett effektivt domstolsskydd – Beslutets artikeldel ska vara klart och tydligt – Bedömning – Artikeldelens lydelse har företräde framför skälen
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53, avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artiklarna 8 och 11.2 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)
(se punkterna 195, 196 och 200–205)
5. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande över dotterbolagets beteende kan härledas från en uppsättning uppgifter om de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden med moderbolaget – Omständigheter som gör det möjligt att påvisa att det föreligger ett avgörande inflytande – Innehav av nästan samtliga aktier och hälften av rösterna i dotterbolaget – Inflytande över strategiska val – Dubbla uppdrag i bolagsorganen för både moder- och dotterbolaget
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr1/2003, artikel 2)
(se punkterna 220, 221, 255 och 270–278)
6. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion för att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande i sina helägda dotterbolag – Kan motbevisas – Moderbolaget har bevisbördan – Otillräckliga uppgifter för att genombryta presumtionen
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr1/2003, artikel 2)
(se punkterna 223, 224, 254, 256, 258–268)
7. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om åläggande av böter för överträdelse av konkurrensreglerna som är riktat till flera adressater – Ett dotterbolags handlande tillskrivs moderbolaget – Krav på tillräcklig motivering – Kombination av presumtionen om moderbolags faktiska utövande av ett avgörande inflytande över ett helägt dotterbolag och andra bevis
(Artiklarna 101.1 och 296 FEUF; EES-avtalet, artikel 53, avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 c, rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)
(se punkterna 224–228)
8. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Dotterbolags överträdelse – Ett moderbolag har tillskrivits ansvar för ett dotterbolags handlande på grund av att moderbolaget har utövat ett avgörande inflytande över dotterbolaget sedan det bolaget förvärvades – Omvandling av moderbolaget till ett holdingbolag och ändring av företagsnamnet – Saknar betydelse
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr1/2003, artikel 2)
(se punkterna 243–248)
9. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Rättssubjekt som var ansvarigt för företagets drift vid tidpunkten för överträdelsen – Detta rättssubjekt omvandlas till ett holdingbolag samtidigt som dess verksamhet överförs till ett annat bolag som ägs av holdingbolaget – Holdingbolagets ansvar i egenskap rättslig efterträdare – Förenlighet med principerna om personligt ansvar och om att straff ska vara individuella
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr1/2003, artikel 2)
(se punkterna 245, 303, 309–313 och 318)
10. Talan om ogiltigförklaring – Talan som har väckts separat av ett moderbolag och dess dotterbolag mot ett kommissionsbeslut i vilka de hålls ansvariga för en överträdelse som har begåtts av ett företag som har föregått dem – Moderbolagets ansvar i egenskap av rättslig efterträdare – Moderbolaget har ifrågasatt att dess dotterbolag har hållits ansvarig för överträdelsen i egenskap av ekonomisk efterträdare – Avvisning av detta argument
(Artiklarna 101 och 263 FEUF; EES-avtalet, artikel 53, avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8)
(se punkterna 313 och 314)
11. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Användning av uppgifter och bevisning som lagts fram av ett företag som begärt immunitet – Tillåtet oberoende av utgången av ansökan om förmånlig behandling
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53, avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8, kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 11 b och 33, och meddelande 2006/C 210/02, punkterna 31 och 37)
(se punkterna 326–338)
12. Konkurrens – Böter – Bedömning grundad på företagets individuella beteende – Betydelse av att en annan ekonomisk aktör inte har påförts böter – Föreligger inte – Iakttagandet av likabehandlingsprincipen måste vägas mot iakttagandet av legalitetsprincipen – Motiveringsskyldighetens omfattning
(Artiklarna 101 och 296 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 20)
(se punkterna 347, 351, 352 och 357–361)
13. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Fastställande av försäljningsvärdet – Försäljningar som skett i direkt eller indirekt samband med överträdelsen – Kartell inom sektorn för flygfrakttjänster – Kartell som avsåg flera av komponenterna i priset för flygfraktstjänster – Beaktande av det sammanlagda värdet för försäljningar som har samband med frakttjänster – Tillåtet – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och den straffrättsliga legalitetsprincipen – Föreligger inte
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 6 och 13)
(se punkterna 401–408, 410–421 och 423–430)
14. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Fastställande av försäljningsvärdet – Endast beaktande av värdet på den försäljning som genomförts i direkt eller indirekt samband med överträdelsen inom det berörda geografiska området – Försäljning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet – Kartell inom sektorn för flygfraktstjänster – Beaktandet av värdet på försäljningen av inkommande frakttjänster – Tillåtet
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)
(se punkterna 439–451)
15. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Överträdelsens allvar – Bedömningskriterier – Överträdelsens art – Horisontell prisöverenskommelse – Allvaret av en sådan överträdelse motiverar att en hög koefficient för svårhetsgrad väljs
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 19–23)
(se punkterna 470–475)
16. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevisbördans omfattning – Bevis för att överträdelsen tillfälligt har upphört
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)
(se punkterna 534–547)
17. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Förmildrande omständigheter – Deltagande som påståtts ske under tvång – Räckvidd av kommissionens motiveringsskyldighet
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet EG‑Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)
(se punkterna 553, 554 och 564–576)
18. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd – Gräns – Iakttagande av icke-diskrimineringsprincipen – Beaktande av riktlinjerna för beräkning av böter
(Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
(se punkterna 586–592)
Resumé
Sökanden, Air France-KLM, är ett bolag som har bildats genom att det tidigare bolaget Air France omvandlades till ett holdingbolag och företagsnamnet ändrades. Air France-KLM har 100 procent av rösterna och de ekonomiska rättigheterna i företaget Air France (nedan kallat Air France) och 49 procent av rösterna och 93,63 av de ekonomiska rättigheterna i Koninklijke Luchtvaartmaatschappij N.V. (nedan kallat KLM). Air France och KLM är två lufttrafikföretag som är verksamma på marknaden för flygfraktstjänster.
Sökanden Air France och KLM ingår bland de 19 adressaterna till kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) (nedan kallat det angripna beslutet). I detta beslut konstaterade Europeiska kommissionen att det förelåg en enda, fortlöpande överträdelse av dessa bestämmelser, genom vilken de aktuella företagen under olika perioder under tiden 1999–2006 hade samordnat sitt beteende i fråga om prissättning för tillhandahållande av frakttjänster över hela världen. Kommissionen fann att sökanden var ansvarig för överträdelsen och höll sökanden ansvarig för Air Frances handlande under perioden 7 december 1999–14 februari 2006 och för KLM:s handlande under perioden 5 maj 2004–14 februari 2006. Kommissionen påförde därför sökanden två böter. De första böterna uppgick till 182 920 000 euro och sökanden var solidariskt ansvarig med Air France. De andra böterna uppgick till 124 440 000 euro och sökanden var solidariskt ansvarig med KLM.
Den 7 december 2005 mottog kommissionen, med stöd av 2002 års meddelande om förmånlig behandling(1), en ansökan om immunitet från Lufthansa och två av dess dotterbolag (nedan kallad Lufthansa). I ansökan angavs att det förekom konkurrensbegränsande kontakter mellan flera företag inom sektorn (nedan kallade fraktförarna), vilka avsåg flera av priskomponenterna för de tjänster som tillhandahålls inom denna sektor, nämligen införandet av tilläggsavgifter i form av bränsle- och säkerhetstillägg och en vägran att bevilja speditörerna rabatt på dessa tilläggsavgifter. Efter att ha samlat in uppgifter och genomfört sin utredning, skickade kommissionen den 19 december 2007 ett meddelande om invändningar till 27 fraktförare. Den 9 november 2010 antog kommissionen ett första beslut(2) som var riktat till 21 fraktförare, däribland sökanden, Air France och KLM. Detta första beslut ogiltigförklarades, i den utsträckning som detta hade yrkats, av tribunalen genom domar av den 16 december 2015.(3) Tribunalen fann att beslutes motivering innehöll motstridigheter.
I sin dom ogillar tribunalen yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet, liksom yrkandet om nedsättning av de böter som ålagts sökanden. Tribunalen fastställer således bland annat skälen för att hålla sökanden ansvarig för dess dotterbolags handlande och för det tidigare företaget Air Frances handlande. Tribunalen lämnar också förtydliganden om användningen av bevisning som har lagts fram av ett företag inom ramen för en ansökan om immunitet mot böter, om omfattningen av kommissionens territoriella befogenhet när det är fråga om ett förfarande som delvis genomförts utanför unionen och om tillämpningen av kriterierna för att fastställa böternas belopp under sådana omständigheter.
Tribunalens bedömning
Tribunalen finner för det första att kommissionen inte överskred gränserna för sin egen territoriella befogenhet när den konstaterade att det förelåg en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet EG‑Schweiz om luftfart, med avseende på respektive linje, och att kommissionen inte heller överskred de geografiska och tidsmässiga gränser som beskrivs i det angripna beslutet(4).
Tribunalen finner för det andra att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att sökanden var ansvarig för Air France respektive KLM:s otillåtna handlande. Sökanden kan hållas ansvarig för det tidigare företaget Air Frances otillåtna handlande och, från och med den 5 maj 2004, för KLM:s handlande. Den 5 maj 2004 var nämligen det datum då KLM förvärvades av det tidigare företaget Air France. Tribunalen anser nämligen att sökanden och det tidigare företaget Air France är en och samma juridiska person. Det tidigare företaget Air France ”blev” Air France-KLM den 15 september 2004 när det omvandlades till ett holdingbolag, bytte företagsnamn och ändrade verksamhetsföremål.
Beträffande Air Frances handlande efter detta datum erinrar tribunalen om att det faktum att sökanden innehade allt kapital i dotterbolaget och samtliga röster förenade med aktierna i detta bolag innebär att det kan presumeras att sökanden har ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag. Kommissionen har lämnat en tillräcklig redogörelse och inte gjort något fel när den fann att inte något av de skäl som framförts av sökanden räcker för att genombryta denna presumtion. Kommissionen gjorde även en riktig bedömning när den stödde sig på en uppsättning indicier för att visa att sökanden utövat ett avgörande inflytande över Air France, i form av företagsledning, strategi och kontroll över det bolagets verksamhet, att det finns en struktur på fraktområdet som är gemensam för Air France och KLM och att det flera personer i ledande ställning haft dubbla uppdrag hos sökanden och Air France.
Beträffande KLM hade kommissionen inte uppställt någon presumtion för avgörande inflytande, men kommissionen har kunnat grunda sig på indicier som är jämförbara med dem som åberopats mot Air France för att finna att KLM inte agerade oberoende på marknaden.
Beträffande sökandens grund att den bevisning som Lufthansa hade lagt fram inom ramen för sin ansökan om immunitet borde ha avlägsnats från akten, eftersom det företaget inte hade rätt till immunitet på grund av att det handlande som utgjorde överträdelse fortgick, påpekar tribunalen för det tredje att villkoren för att beviljas immunitet mot böter inte har något samband med lagenligheten av insamlingen av bevisning, som avgör kommissionens möjlighet att, i förekommande fall, använda nämnda bevisning. Tribunalen erinrar om att den ändamålsenliga verkan av förfarandet för förmånlig behandling skulle undergrävas om användningen av bevisning som lagts fram inom ramen för en ansökan om immunitet var underkastad dessa villkor.
Tribunalen prövar vidare sökandens argumentation avseende fastställandet av bötesbeloppet, i synnerhet kommissionens beaktande i enlighet med villkoren i 2006 års riktlinjer(5) av den enda, fortlöpande överträdelsens allvar och varaktighet. Tribunalen finner för det första att kommissionens val av en koefficient för överträdelsens allvar på 16 procent på en skala mellan 0 och 30 procent inte är behäftat med några fel. En sådan koefficient är nämligen mycket förmånlig för sökanden med hänsyn till allvaret av det omtvistade handlandet, vilket ska kvalificeras som ett horisontellt avtal eller förfarandet om prissättning. Sökanden har antingen inte bestritt eller inte förmått ifrågasätta de tre tilläggsfaktorer som kommissionen grundade sig på för att fastställa koefficienten för överträdelsens allvar, nämligen de kombinerade marknadsandelarna av de fraktförare som befunnits ansvariga, den geografiska omfattningen av den enda, fortlöpande överträdelsen och genomförandet av det omtvistade förfarandet. Såvitt sökanden har åberopat avsaknaden av tillräckliga uppgifter för att visa Air Frances oavbrutna delaktighet i överträdelsen under hela den aktuella perioden, konstaterar tribunalen att det saknas direkt bevisning för att de hemliga och otillbörliga kontakterna fortgick under elva månader och tretton dagar under den tid som överträdelsen pågick. Med hänsyn till att Air France inte har tagit offentligt avstånd eller att det inte finns någon bevisning för att företaget återupptagit lojal konkurrens och ett oberoende beteende på marknaden under denna period, finner tribunalen att sådana omständigheter inte kan bedömas som ett avbrott i företagets deltagande i den enda, fortlöpande överträdelsen, utan de kan förklaras av överträdelsens beskaffenhet och det sätt som fraktmarknaden och den omtvistade kartellen fungerar på.
Tribunalen ogillar slutligen sökandens yrkanden om nedsättning av böterna utan att avvika från den beräkningsmetod som kommissionen använt i det angripna beslutet.