Talan väckt den 14 april 2009 - Republiken Grekland mot kommissionen

(Mål T-158/09)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Republiken Grekland (ombud: B. Karrà, I. Chalkìas och S. Papaioannu)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara eller ändra kommissionens beslut av den 13 februari 2009, K (2009) 810, "avseende de finansiella följderna av vissa fall av oegentligheter som företag gjort sig skyldiga till, inom ramen för granskningen av de kostnader som finansierats av EUGFJ" i den del som avser Republiken Grekland,

till sökanden återbetala de 50 procent som avdragits med stöd av artikel 32.5 i förordning nr 1290/05, för det fall att det inte föreligger sådana oegentligheter som de som anges i punkterna 3, 4 6-13 (med undantag för punkt 7) eller gäldenären är oförmögen att betala, ett fall som anges i punkt 3,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har i sitt beslut av den 13 februari 2009, K (2009) 810, "avseende de finansiella följderna av vissa fall av oegentligheter som företag gjort sig skyldiga till, inom ramen för granskningen av de kostnader som finansierats av EUGFJ" krävt att sökanden ska göra finansiella justeringar som motsvarar ett belopp på 13 348 979,02 euro på grund av de försummelser som kommissionen anser att de grekiska myndigheterna har gjort sig skyldiga till under en fyraårsperiod, från det första rättsliga konstaterandet av oegentligheten och på grund av den omständigheten att de belopp som felaktigt utbetalats till fem företag som är verksamma inom området för vinodling och bomullsodling samt åtta företag som omfattas av stödordningen beträffande konsumtion av olivolja inte drivits in.

Republiken Greklands första grund till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring avser att det inte föreligger någon rättslig grund för att kräva att sökanden ska göra finansiella justeringar med avseende på någon av de tretton fall som undersökts. Kommissionen har nämligen gjort en felaktig tolkning och tillämpning av artiklarna 31.1 och 32.8 i förordning (EG) nr 1290/2005¹, vilka angetts vara tillämpliga bestämmelser. Sökanden gör även gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbar felbedömning av de faktiska omständigheterna med avseende på de grekiska myndigheternas ageranden och vidare att motiveringen i det angripna beslutet, vid vilken utgångspunkten är det felaktiga antagandet att fyraårsfristen från det första rättsliga konstaterandet av oegentligheten löpt ut utan att förfarandet för indrivning eller ett giltigt förfarande för indrivning inletts, inte innebär att kriterierna i artikel 253 EG uppfyllts. Motiveringen är nämligen bristfällig, otillräcklig och oklar, och de argument som Republiken Grekland framförde under de bilaterala överläggningarna och under förfarandet vid organet för förlikning har därigenom inte bemötts.

Sökanden gör som andra grund för ogiltigförklaring gällande att kommissionen felaktigt har underlåtit att tillämpa artikel 32.5 och 32.6 a och b i förordning (EG) nr 1290/05, i stället för artikel 32.1 och 32.8, vilket ledde till att den bedömde att de ifrågavarande kostnaderna skulle bäras av sökanden i stället för av EUGFJ.

Sökandens tredje grund för ogiltigförklaring avser att bestämmelsen i artikel 32 i förordning (EG) nr 1290/05, i vilken det fastställs en årlig frist för att genomföra samtliga administrativa och rättsliga förfaranden som föreskrivs i nationella bestämmelser i syfte att driva in beloppen från och med det första administrativa eller rättsliga konstaterandet, avser endast de oegentligheter som ägt rum efter ikraftträdandet av nämnda förordning och kan inte avse de oegentligheter som har ägt rum tio år dessförinnan. Vid den tiden gällde ett annat rättsligt system, vilket inte innefattade en sådan tidsfrist. I stället skulle en rimlig tidsfrist iakttas.

Sökanden gör som fjärde grund för ogiltigförklaring gällande att kommissionens ansökan om att sökanden ska bära kostnaderna efter det att en tidsperiod på femton till tjugo år förflutit är preskriberad, på grund av den överdrivet långa tidsperiod som krävts för förfarandet. I annat fall skulle rättssäkerhetsprincipen åsidosättas.

Sökanden gör som femte grund för ogiltigförklaring gällande att, eftersom det i fall 3, 4, 6, 8-13 inte föreligger några oegentligheter, 24-månadersregeln i artikel 31.4 i förordning (EG) nr 1290/05 ska gälla för samtliga fall av återkrav. Följaktligen är beslutet att ålägga sökanden att bära motsvarande kostnader, som hänför sig till en period som ligger betydligt längre tillbaka i tiden än 24 månader från meddelandet av resultatet av kontrollen, felaktigt och ska ogiltigförklaras.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1).