Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 30 april 2020 (begäran om förhandsavgörande från Eparchiako Dikastirio Larnakas - Cypern) – D. Z. mot Blue Air - Airline Management Solutions SRL m.fl.

(Mål C-584/18)(¹ )

(Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Gränskontroller, asyl och invandring – Beslut nr 565/2014/EU – Förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna – Tredjelandsmedborgare som har tillfälligt uppehållstillstånd som utfärdats av en medlemsstat – Artikel 3 – Bulgariens, Kroatiens, Cyperns och Rumäniens unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likställda med de egna nationella viseringarna – Beslut som inte kan göras gällande gentemot en stat – Direkt effekt – Erkännande av en privaträttslig enhet såsom en stats förlängda arm – Villkor – Förordning (EG) 562/2006 – Kodexen om Schengengränserna – Artikel 13 – Nekad inresa in till en medlemsstats territorium – Motiveringsskyldighet – Förordning (EG) 261/2004 – Kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning – Artikel 2 j – Nekad ombordstigning på grund av förment ofullständiga resehandlingar – Artikel 15 – Lufttrafikföretagens skyldigheter gentemot passagerarna – Undantag i transportavtalet eller andra handlingar kan inte tas upp till prövning)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Eparchiako Dikastirio Larnakas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: D.Z.

Motpart: Blue Air - Airline Management Solutions SRL m.fl.

Domslut

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 565/2014/EU av den 15 maj 2014 om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av Bulgariens, Kroatiens, Cyperns och Rumäniens unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likställda med de egna nationella viseringarna för transitering genom dessa länders territorium eller planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod och om upphävande av beslut 895/2006/EG och 582/2008/EG, ska tolkas så, att den har direkt effekt och ger upphov till rättigheter för tredjelandsmedborgare som dessa medborgare kan göra gällande gentemot destinationsmedlemsstaten, i synnerhet rätten att inte avkrävas någon visering för inresa i denna medlemsstat för det fall de innehar en inresevisering eller ett uppehållstillstånd som omfattas av förteckningen över handlingar som nämnda medlemsstat har åtagit sig att tillämpa i enlighet med detta beslut.

Unionsrätten ska tolkas så, att ett lufttrafikföretag som direkt eller genom sina representanter eller ombud på flygplatsen i utresemedlemsstaten nekar en passagerare ombordstigning med hänvisning till ett beslut från destinationsmedlemsstatens myndigheter om att neka nämnda passagerare inresa, inte ska anses handla som denna stats förlängda arm, vilket innebär att den skadelidande passageraren inte kan åberopa beslut nr 565/2014 gentemot detta lufttrafikföretag vid domstolarna i utresemedlemsstaten i syfte att få ersättning för åsidosättande av dennes rätt att resa in i destinationsmedlemsstaten utan en visering som utfärdats av den medlemsstaten.

Unionsrätten, och särskilt artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013, ska tolkas så, att den utgör hinder för att ett lufttrafikföretag nekar en tredjelandsmedborgare ombordstigning med hänvisning till att myndigheterna i destinationsmedlemsstaten nekat nämnda tredjelandsmedborgare inresa till den berörda medlemsstatens territorium, när denna nekade inresa inte varit föremål för ett skriftligt och motiverat beslut som tidigare delgetts nämnda tredjelandsmedborgare.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, och särskilt artikel 2 j däri, ska tolkas så, att när ett lufttrafikföretag nekar en passagerare ombordstigning på grund av att passageraren har visat upp ofullständiga resehandlingar, medför en sådan nekad ombordstigning inte i sig att passageraren berövas det skydd som föreskrivs i nämnda förordning. Om passageraren bestrider den nekade ombordstigningen ankommer det nämligen på den behöriga domstolen att, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, bedöma huruvida det finns rimliga skäl för nämnda nekade ombordstigning mot bakgrund av denna bestämmelse.

Förordning nr 261/2004, och särskilt artikel 15 däri, ska tolkas så, att den utgör hinder för en klausul som är tillämplig på passagerare och som ingår i de redan offentliggjorda allmänna villkoren avseende ett lufttrafikföretags verksamhet eller dess tillhandahållande av tjänster, vilken begränsar eller utesluter detta lufttrafikföretags ansvar när en passagerare nekas ombordstigning på grund av förment ofullständiga resehandlingar, vilket alltså innebär att nämnda passagerare fråntas sin eventuella rätt till kompensation.

____________

(¹ ) EUT C 445, 10.12.2018.