DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

11 november 2014

Mål F‑52/11

Carlo De Nicola

mot

Europeiska investeringsbanken (EIB)

”Personalmål – Personal vid EIB – Mobbning – Utredningsförfarande – Rapport från utredningskommittén – Felaktig definition av mobbning – Beslut från EIB:s ordförande att inte vidta åtgärder med anledning av sökandens klagomål – Ogiltigförklaring – Skadeståndstalan”

Saken:      Talan, som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, enligt vilken Carlo De Nicola har yrkat om ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska investeringsbankens (EIB) ordförande fattade den 1 september 2010 om avslag på dess klagomål om mobbning och trakasserier av organisatoriskt slag och om att EIB ska förpliktas att ersätta den skada som han anser sig ha lidit på grund av nämnda mobbning och trakasserier.

Avgörande:      Europeiska investeringsbankens ordförandes beslut av den 1 september 2010 om att avslå Carlo De Nicolas klagomål om mobbning ogiltigförklaras. Europeiska investeringsbanken förpliktas att till Carlo De Nicola utbetala ett belopp på 3000 euro. Talan ogillas i övrigt. Europeiska investeringsbanken ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Carlo De Nicolas rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Förberedande rättsakt – Meddelande från utredningskommittén avseende mobbning

(Europeiska investeringsbankens uppförandekodex, artikel 3.6; Europeiska investeringsbankens policy om värdighet på arbetsplatsen, punkt 5.5)

2.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Mobbning – Begrepp – Kränkning av självkänslan och självförtroendet – Mobbarens beteende måste inte vara avsiktligt

(Europeiska investeringsbankens uppförandekodex, artikel 3.6.1; Europeiska investeringsbankens policy om värdighet på arbetsplatsen, artikel 2.1)

3.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Klar och precis framställning av de åberopade grunderna

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 e)

1.      Endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgör sådana rättsakter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. När det rör sig om rättsakter eller beslut som utarbetas i flera led, i synnerhet efter ett internt förfarande, är det i princip endast de åtgärder genom vilka institutionens ställningstagande slutgiltigt slås fast efter detta förfarande som utgör sådana rättsakter mot vilka talan kan väckas, med undantag av mellankommande åtgärder som syftar till att förbereda det slutliga beslutet. Förberedande rättsakter inför ett beslut anses inte gå sökanden emot och det är endast i samband med en talan mot det beslut som fattas sedan förfarandet har slutförts som sökanden kan göra gällande att förberedande rättsakter, nära knutna till beslutet, är rättsstridiga.

Ett meddelande från Europeiska investeringsbankens utredningskommitté som är behörig enligt policyn om värdighet på arbetsplatsen utgör en förberedande rättsakt inför det beslut som Europeiska investeringsbankens ordförande sedan fattar. Meddelandet från nämnda utredningskommitté utgör således inte som sådant en rättsakt mot vilken talan kan väckas. Därför ska yrkandena om att det meddelandet ska ogiltigförklaras avvisas.

Däremot kan det med framgång göras gällande att nämnda meddelande från utredningskommittén är rättsstridigt som stöd för ett yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska investeringsbankens ordförande har fattat. Det följer nämligen av Europeiska investeringsbankens interna bestämmelser som benämnts ”Policy om värdighet på arbetsplatsen” och som avses i artikel 3.6 i uppförandekodexen för bankens anställda att ett meddelande från utredningskommittén utgör en väsentlig formföreskrift. Om man underlåter att i formellt eller materiellt hänseende iaktta en sådan väsentlig formföreskrift utgör det följaktligen ett fel som innebär att det beslut som ordföranden vid Europeiska investeringsbanken fattar på grundval av det meddelandet är rättsstridigt.

(se punkterna 142, 144 och 145)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom D/EIB, T‑275/02, EU:T:2005:81, punkterna 43–46 och där angiven rättspraxis

Personaldomstolen: dom Donati/BCE, F‑63/09, EU:F:2012:193, punkt 139

2.      I artikel 3.6.1 i Europeiska investeringsbankens uppförandekodex anges att mobbning föreligger när en eller flera anställda under en längre period vid upprepade tillfällen uppvisar eller uttrycker hotfulla eller olämpliga kommentarer, attityder eller beteenden gentemot en annan anställd. I policyn om värdighet på arbetsplatsen preciseras att det saknas betydelse om det ifrågavarande beteendet är avsiktligt eller inte. Principiellt avgörande är att mobbningen och hoten utgör ett oönskat och oacceptabelt beteende som är kränkande för den utsattes självkänsla och självförtroende.

Härav följer att det anses föreligga mobbning som medför biståndsskyldighet i den mening som avses i bankens interna föreskrifter när kommentarer, attityder eller beteenden från mobbaren objektivt sett, och till sitt innehåll, kränker den utsatta personens självkänsla och självförtroende vid banken.

Ett meddelande från utredningskommittén avseende mobbning där det anges att det krävs att det rör sig om ett avsiktligt beteende för att det ska kunna anses föreligga mobbning är inte förenligt med nämnda tvingande interna föreskrifter.

(se punkterna 143, 149, 150 och 154)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom CG/EIB, F‑103/11, EU:F:2014:185, punkt 69

3.      Enligt artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler ska den ansökan genom vilken talan väcks innehålla en redogörelse för de grunder och faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas. Dessa uppgifter skall vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och personaldomstolen ska kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en grund ska kunna prövas i sak, att väsentliga faktiska och rättsliga omständigheter som grunden avser åtminstone kortfattat, men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan.

Det huvudsakliga syftet med en advokat, i egenskap av rättsligt biträde, är just att yrkandena i ansökan ska grundas på en rättslig argumentation som är tillräckligt begriplig och sammanhängande, med beaktande av att den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen i princip bara omfattar en skriftväxling.

(se punkterna 161 och 162)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom AH/kommissionen, F‑76/09, EU:F:2011:12, punkterna 29 och 31 och där angiven rättspraxis