Talan väckt den 2 oktober 2009 - 1. garantovaná mot kommissionen
(Mål T-392/09)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: 1. garantovaná a.s. (Bratislava, Republiken Slovakien) (ombud: M. Powell, solicitor och A. Sutton och G. Forwood, barristers)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökanden yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska
helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 22 juli 2009 avseende ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 EES-avtalet i ärende COMP/F/39.396 - kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin, i den del det riktar sig till sökanden,
i andra hand sätta ned de böter som sökanden har förpliktats att betala enligt artikel 2 i det angripna beslutet avseende ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 EES-avtalet i ärende COMP/F/39.396 - kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin, och
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Genom sin talan yrkar sökanden att kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 delvis ogiltigförklaras. Enligt beslutet förelåg en kartell inom kalciumkarbid- och magnesiumsektorerna, vilket innebar att artikel 81 EG hade överträtts. För denna överträdelse hölls sökanden tillsammans med Novácke chemické závody a.s. ("NCHZ") solidariskt ansvariga.
Sökanden baserar sin talan på i huvudsak två grunder.
För det första gör sökanden gällande att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna då sökanden lagts NCHZ´s agerande till last, både genom att kommissionen har lagt över bevisbördan på sökanden och genom att kommissionen inte har uppfyllt sin bevisskyldighet. Sökanden gör gällande att kommissionen felaktigt har tillämpat presumtionen som gäller för moderbolag med helägda dotterbolag på sökanden, som var majoritetsägare i ett bolag som var direkt involverat i en överträdelse av konkurrensbestämmelserna. Sökanden gör i alla händelser gällande att kommissionen har underlåtit att visa att sökanden har utövat ett faktiskt och avgörande inflytande över NCHZ under perioden då överträdelsen skedde.
För det andra, och i andra hand, om domstolen skulle fastställa sökandens ansvar, yrkar sökanden att böterna, som sökanden har förpliktats att betala solidariskt tillsammans med NCHZ sätts ned med stöd av domstolens obegränsade behörighet enligt artikel 229 EG tillsammans med artikel 31 i förordning (EG) nr 1/2003
1, då kommissionen har tillämpat gränsen på 10 % av omsättningen i artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 felaktigt. Enligt sökanden har kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att utgå från år 2007 som referensår istället för år 2008 för att beräkna gränsen på 10 % av omsättningen.
Därutöver gör sökanden gällande att kommissionens beslut att avvika från den allmänna regeln i artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 innebär ett avsteg från ett väsentligt krav på förfarandet eftersom kommissionen hade en skyldighet att respektera sökandens rätt att yttra sig innan kommissionen gjorde denna avvikelse.
Vidare anför sökanden att det angripna beslutet är rättstridigt eftersom kommissionen inte har angett skälen för att avvika från den allmänna regeln att använda det föregående räkenskapsåret för att fastställa gränsen på 10 % av omsättningen.
Sökanden gör gällande att nivån på böterna är oproportionerlig med hänsyn till det berättigade syftet med böterna, nämligen att säkerställa att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. Enligt sökanden kommer nivån på böterna att reducera antalet konkurrenter och stärka positionen på marknaden för det dominerande bolaget, Akzo Nobel, vilket skulle strida mot det syfte som anges i artikel 3 EG.
Slutligen anför sökanden att kommissionen har agerat felaktigt genom att inte beakta dess egna riktlinjer för beräkning av böter
2 i fråga om sökandens förmåga att betala böterna. Sökanden gör särskilt gällande att kommissionens beslut att förkasta sökandens invändning rörande förmågan att betala böterna är rättsstridigt genom att det saknar tillräcklig grund och är uppenbart orimligt, då kommissionen enligt sökanden inte beaktat de objektiva bevis som inkommit om att förpliktelsen att betala böterna oåterkalleligen skulle äventyra bolagets ekonomiska bärkraft och orsaka att alla dess tillgångar förlorade hela sitt värde.