Förenade målen T‑479/11 och T‑157/12 RENV
Republiken Frankrike och IFP Énergies nouvelles
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 5 oktober 2020
”Statligt stöd – Forskning på oljeområdet – Stödordning som genomförts av Frankrike ‐ Underförstådd och obegränsad statlig garanti till förmån för IFPEN genom att det beviljats ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag (EPIC) – Fördel – Presumtion att en fördel föreligger – Proportionalitet”
1. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av en fördel för stödmottagarna – Statlig garanti till företag som inte är föremål för ordinarie förfaranden för rekonstruktion och likvidation – Kommissionen har bevisbördan för att en fördel föreligger – Bedömning utifrån samtliga relevanta omständigheter – Presumtion att en fördel föreligger i förhållandet mellan det företag som fått garantin och företagets leverantörer och kunder – Villkor – Föregående prövning av om det finns marknadsvillkor som motiverar hypotesen om att det finns en fördel liknande den som finns i förhållandet mellan det stödmottagande företaget och bank- och finansinstitut – Föreligger inte
(se punkterna 74, 75, 82, 83, 87–92 och 94–104)
2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av en fördel för stödmottagarna – Statlig garanti till företag som inte är föremål för ordinarie förfaranden för rekonstruktion och likvidation – Bevis på att en fördel föreligger genom presumtion om att företagets finansiella ställning förbättrats – Motbevisning av presumtionen – Villkor – Bevis på att någon verklig ekonomisk fördel inte föreligger vare sig i förfluten tid eller i framtiden
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 77, 124–132 och 140–151)
3. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens beslut – Bedömning av lagenligheten utifrån de uppgifter som var tillgängliga när beslutet fattades
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 132 och 133)
4. Stöd som ges av en medlemsstat – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldigheter – Omsorgsfull och opartisk granskning – Beaktande av så fullständiga och tillförlitliga omständigheter som möjligt – Motiveringsskyldighetens räckvidd
(Artiklarna 107 och 108.2 FEUF)
(se punkterna 134–143)
5. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Beslut om att stödet är förenligt med den inre marknaden under vissa villkor – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen
(Artikel 107.1 FEUF)
(se punkterna 202–207)
Resumé
Institut français du pétrole, numera kallat IFP Énergies nouvelles (nedan kallat IFPEN), är en fransk offentlig institution med ansvar för forsknings- och utvecklingsuppgifter, utbildning samt information och dokumentation. Fram till år 2006 hade IFPEN formen av en privaträttslig juridisk person, som stod under den franska regeringens ekonomiska och finansiella kontroll. År 2006 omvandlades IFPEN till en offentligrättslig juridisk person, nämligen en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag (EPIC).
År 2011(1) fann Europeiska kommissionen att beviljandet av denna status medförde att IFPEN beviljades en obegränsad offentlig garanti för hela dess verksamhet. Kommissionen drog härav slutsatsen att den omständigheten att IFPEN:s ekonomiska verksamhet (såsom teknisk överföring och kontraktsforskning) täcktes av denna garanti utgjorde statligt stöd. Kommissionen ansåg nämligen att IFPEN fick en ekonomisk fördel av den underförstådda och obegränsade statliga garantin, inte bara i samband med dess relationer med bank- och finansinstitut, utan även i sina relationer med leverantörer och kunder. Kommissionen ansåg att denna ekonomiska fördel var selektiv, eftersom IFPEN:s konkurrenter, vilka omfattades av de allmänna insolvensförfarandena, inte omfattades av en jämförbar statlig garanti. Kommissionen drog emellertid slutsatsen att det på detta sätt beviljade statliga stödet, under förutsättning att vissa villkor var uppfyllda, kunde anses vara förenligt med den inre marknaden.
Republiken Frankrike och IFPEN väckte talan vid Europeiska unionens tribunal om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Genom den ursprungliga domen av den 26 maj 2016(2) hade tribunalen delvis bifallit talan och ogiltigförklarat det angripna beslutet i den del den garanti som följde av IFPEN:s ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag kvalificerades som statligt stöd. I den ursprungliga domen fann tribunalen att kommissionen – för att visa att IFPEN fått en ekonomisk fördel i sina relationer med leverantörer och kunder – inte kunde åberopa den av domstolen(3) fastställda presumtionen om ekonomisk fördel för en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag genom den underförstådda och obegränsade statliga garantin kopplad till dess ställning. Tribunalen ansåg även att presumtionen om fördel avseende IFPEN:s relationer med finans- och bankinstitut hade motbevisats eftersom någon verklig fördel för den period som beaktades i det angripna beslutet inte hade beviljats IFPEN i form av mer gynnsamma kreditvillkor. Tribunalen fann därvid att eftersom presumtionen hade motbevisats för den i beslutet aktuella tidsperioden så kunde presumtionen inte åberopas för framtiden utan en väsentlig ändring av de villkor under vilka presumtionen hade motbevisats.
Kommissionen överklagade och yrkade upphävande av den ursprungliga domen varpå domstolen i sin dom om överklagande(4) slog fast att tribunalen hade felbedömt räckvidden av presumtionen om att det förelåg en ekonomisk fördel. Enbart den omständigheten att den som omfattas av en underförstådd och obegränsad statlig garanti inte tidigare har dragit någon verklig ekonomisk fördel av sin ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag räcker inte i sig för att kullkasta presumtionen om att det föreligger en fördel. Enligt domstolen kan denna motbevisbara presumtion endast motbevisas om det visas att den offentliga institutionen av industriellt och kommersiellt slag inte tidigare, och med största sannolikhet inte längre, kommer att erhålla någon som helst verklig ekonomisk fördel av denna garanti i framtiden. Vidare slog domstolen fast att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att presumtionen om en fördel är begränsad till förhållanden som innebär en finansieringsåtgärd, särskilt relationerna mellan den offentliga institutionen av industriellt och kommersiellt slag och bank- och finansinstituten. Kommissionen preciserade emellertid att denna presumtion inte automatiskt kan utsträckas till att omfatta relationerna mellan en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag och dess leverantörer och kunder utan att först undersöka huruvida, med hänsyn till dessa aktörers beteende på marknaden, den fördel som institutionen kan dra liknar den fördel som institutionen drar av sina relationer med bank- och finansinstituten, vilket det ankommer på kommissionen att kontrollera.
Genom dom av den 5 oktober 2020, som meddelades efter återförvisning från domstolen, ogiltigförklarade tribunalen delvis det angripna beslutet, eftersom det inte visade att det förelåg en fördel som IFPEN hade kunnat åtnjuta genom den statliga garantin i sina relationer med sina leverantörer och kunder, varför de skyldigheter som införts för att säkerställa deras förenlighet med den inre marknaden ska anses vara oproportionerliga.
Tribunalen erinrar om att kommissionen, för att tillämpa presumtionen om att det föreligger en fördel i relationerna mellan en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag och dess leverantörer och kunder, i enlighet med domen i målet om överklagande, är skyldig att kontrollera huruvida leverantörernas och kundernas beteenden på marknaden motiverar en situation där det föreligger en liknande fördel som den som föreligger i relationerna mellan den offentliga institutionen av industriellt och kommersiellt slag och bank- och finansinstituten. Tribunalen konstaterar emellertid att kommissionen inte har företagit någon sådan förhandskontroll. Vad beträffar relationerna mellan IFPEN och dess leverantörer, har kommissionen medgett att det angripna beslutet inte innehåller några bevis för att det förelåg en fördel som liknade den som förelåg mellan IFPEN och bank- och finansinstituten. När det vidare gäller relationerna mellan IFPEN och dess kunder, påpekade tribunalen att kommissionen hade grundat sig på ett hypotetiskt resonemang och att den inte hade gjort någon föregående prövning av det ekonomiska och rättsliga sammanhang som gjorde det möjligt att erkänna sannolikheten för att det förelåg en fördel i IFPEN:s relationer med sina kunder, motsvarande den som finns i IFPEN:s relationer med bank- och finansinstituten. Tribunalen fann följaktligen att kommissionen inte uppfyllt sin skyldighet att styrka att det föreligger statligt stöd när det gäller relationerna mellan IFPEN och dess leverantörer och kunder. Mot bakgrund av detta konstaterande ska den skyldighet som ålagts IFPEN, i syfte att kontrollera huruvida stöd som det inte har visats föreligga är förenligt med den inre marknaden, att årligen överlämna uppgifter till kommissionen om storleken på de tillgångar som har förvärvats från dess leverantörer och den ekonomiska verksamhet som bedrivs med dess kunder, anses vara varken lämplig eller nödvändig för att uppnå de mål som eftersträvas med bestämmelserna om statligt stöd. Tribunalen fann således att talan delvis ska bifallas på den grunden att proportionalitetsprincipen har åsidosatts.
Däremot ansåg tribunalen att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att den garanti som IFPEN omfattades av på grund av dess ställning som offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag gav en ekonomisk fördel vad gäller dess relationer med bank- och finansinstituten. I det avseendet påpekade tribunalen att även om presumtionen om fördel har motbevisats med avseende på förfluten tid, så lyckades inte Frankrike och IFPEN bryta denna presumtion med avseende på framtiden, såsom krävs i domen i målet om överklagande, på grund av att de argument som de har anfört inte kan tas upp till sakprövning. Dessa argument avsåg nämligen uppgifter som kommissionen borde ha fått kännedom om under det formella granskningsförfarandet samt uppgifter som hänför sig till tiden efter antagandet av det angripna beslutet.