Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 september 2014 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen - Finland) – Förfarande anhängiggjort av X
(Mål C-318/13)1
(Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 79/7/EEG – Likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet – Olycksfallsförsäkring för arbetstagare – Belopp avseende enligt schablon beräknad ersättning för bestående men – Beräkning enligt försäkringstekniska grunder baserad på beräknad medellivslängd för personer av ersättningsmottagarens kön – Tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten)
Rättegångsspråk: finska
Hänskjutande domstol
Högsta förvaltningsdomstolen
Part i målet vid den nationella domstolen
X
Domslut
Artikel 4.1 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet ska tolkas så, att den utgör hinder för att, med stöd av nationella rättsregler, vid beräkningen av en lagstadgad social förmån som betalas ut med anledning av ett olycksfall i arbetet tillämpa en försäkringsteknisk faktor avseende olika förväntad livslängd för kvinnor och män, när tillämpningen av en sådan faktor medför att en man erhåller en lägre engångsersättning än en kvinna i samma ålder som befinner sig i en motsvarande situation.
Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida villkoren för att medlemsstaten ska ådra sig skadeståndsansvar är uppfyllda. Likaså gäller beträffande frågan huruvida den nationella lagstiftning som är i fråga i det nationella målet utgör en ”tillräckligt klar” överträdelse av unionsrätten, att den hänskjutande domstolen ska beakta bland annat den omständigheten att domstolen ännu inte har tagit ställning till huruvida det är lagenligt att beakta en faktor som grundas på olika förväntad medellivslängd för kvinnor och män vid fastställandet av en förmån som utges enligt ett lagstadgat system för social trygghet och som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 79/7. Den hänskjutande domstolen ska även beakta den befogenhet som unionslagstiftaren gett medlemsstaterna och som framgår av artikel 5.2 i rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster och artikel 9.1 h i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Nämnda domstol ska dessutom beakta att domstolen den 1 mars 2011 (C-236/09, EU:C:2001:100) slagit fast att den första av dessa bestämmelser är ogiltig eftersom den strider mot principen om likabehandling av kvinnor och män.
____________1 EUT C 233, 10.8.2013.