Language of document : ECLI:EU:T:2013:292

Mål T‑213/12

Elitaliana SpA

mot

Eulex Kosovo

”Talan om ogiltigförklaring – Offentlig upphandling av tjänster – Anbudsförfarande – Helikopterstöd till Eulex-uppdraget i Kosovo – En anbudsgivares anbud förkastas – Har inte ställning som svarande – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (sjunde avdelningen) av den 4 juni 2013

1.      Talan om ogiltigförklaring – Ställning som svarande – Europeiska unionens uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är inte en juridisk person – Utgör inte ett av unionens organ eller en av dess byråer – Akter som antagits av chefen för ett sådant uppdrag inom ramen för ett förfarande för offentlig upphandling av tjänster – Kommissionens ansvar – Avvisning av talan

(Artikel 263 första stycket FEUF; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 54.2 d)

2.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Identifiering av svaranden – Angivandet av en annan person som svarande än rättsaktens upphovsman i ansökan som inte utgör ett misstag från sökandens sida – Avvisning – Gränser – Omständigheter som gör det möjligt att otvetydigt identifiera och legitimera svaranden – Föreligger inte – Tribunalens skyldighet att identifiera svaranden – Föreligger inte

(Artikel 263 första stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 b)

3.      Domstolsförfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Utgången frist – Ursäktligt misstag – Begrepp

(Artikel 263 första stycket FEUF)

4.      Skadeståndstalan – Yrkanden som har ett nära samband med yrkandena i en talan om ogiltigförklaring som avvisats – Avvisning av skadeståndstalan

(Artiklarna 263 första stycket FEUF och 340 FEUF)

1.      Ett uppdrag som inrättats genom en gemensam åtgärd inom ramen för unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, som inte är en juridisk person och som inte kan vara part i ett förfarande vid unionsdomstolen, är endast en åtgärd och kan inte betraktas som ett av unionens organ eller en av dess byråer i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF.

Ansvaret för rättsakter som antagits med stöd av delegerade befogenheter åvilar normalt sett den delegerande institutionen, och det ankommer på den institutionen att uppträda som svarande om talan väcks mot den aktuella rättsakten. Kommissionen har delegerat vissa uppgifter för att genomföra budgeten för ett uppdrag inom unionens säkerhets- och försvarspolitik till uppdragschefen i enlighet med artikel 54.2 d i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, i dess ändrade lydelse, och uppdragschefen kan ingå tekniska överenskommelser när det gäller tillhandahållande av utrustning, tjänster och lokaler endast under förutsättning att kommissionen ger sitt godkännande. Akter som antas av uppdragschefen för nämnda uppdrag inom ramen för ett förfarande för offentlig upphandling av tjänster anses därför ske för kommissionens räkning, vilken har ställning som svarande enligt artikel 263 första stycket FEUF. Dessa akter kan således bli föremål för domstolsprövning i enlighet med den allmänna princip som innebär att alla rättsakter som antas av ett unionsorgan och som är avsedda att ha rättsliga verkningar gentemot tredje man måste kunna bli föremål för domstolsprövning.

(se punkterna 26 och 31–35)

2.      Ett angivande av någon annan än den som utfärdat den angripna rättsakten i ansökan och som beror på ett misstag medför inte att talan ska avvisas om ansökan innehåller sådana uppgifter som gör det möjligt att utan tveksamhet identifiera den mot vilken talan riktas, såsom till exempel angivande av den angripna akten och dess upphovsman. Det är endast i ett sådant fall som den som utfärdat den angripna akten anses vara svarande även om denne inte har angetts i inledningen till ansökan. Det åligger vidare inte tribunalen att identifiera den part mot vilken talan borde rikta sig för att kraven i artikel 44.1 b i rättegångsreglerna ska vara uppfyllda.

(se punkterna 38 och 39)

3.      Se beslutet.

(se punkterna 40 och 42)

4.      Se beslutet.

(se punkt 45)