Language of document : ECLI:EU:T:2011:355

Mål T‑38/07

Shell Petroleum NV m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för butadiengummi och emulsionspolymeriserat styren-butadiengummi – Beslut vari en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Ansvar för överträdelsen – Böter – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier

(Artiklarna 81 EG och 82 EG)

2.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier

(Artiklarna 81 EG och 82 EG)

3.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter – Återfall – Begrepp

(Artiklarna 81 EG och 82 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 2)

4.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Böternas avskräckande verkan

(Artiklarna 81 EG och 82 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 A fjärde stycket)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Bedömning av möjligheten att faktiskt skada den relevanta marknaden

(Artiklarna 81 EG och 82 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 A första till fjärde styckena och sjätte stycket)

6.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Bedömning med hänsyn till överträdelsernas art – Mycket allvarliga överträdelser

(Artiklarna 81 EG och 82 EG; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 A första och andra styckena)

7.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Iakttagande av proportionalitetsprincipen

(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 1 A)

1.      Vid en överträdelse av konkurrensreglerna kan ett dotterbolags beteende tillskrivas moderbolaget, särskilt då dotterbolaget, trots att det är en fristående juridisk person, inte självständigt bestämmer sitt beteende på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget mot bakgrund av de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dessa två juridiska enheter. Moder- och dotterbolag ingår nämligen i en sådan situation i samma ekonomiska enhet och utgör följaktligen ett och samma företag. Det förhållandet att ett moderbolag och dess dotterbolag utgör ett enda företag ger kommissionen möjlighet att tillställa moderbolaget ett beslut att påföra böter utan att det krävs att moderbolaget personligen deltagit i överträdelsen.

I det specifika fallet då ett moderbolag innehar 100 procent av aktiekapitalet i ett dotterbolag som överträtt unionens konkurrensregler kan detta moderbolag utöva ett avgörande inflytande på dotterbolagets beteende. Vidare föreligger det en presumtion som kan motbevisas om att moderbolaget verkligen utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets beteende. Under dessa omständigheter är det tillräckligt att kommissionen visar att moderbolaget innehade hela aktiekapitalet i ett dotterbolag för att konstatera att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets affärspolitik. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt ansvarigt för betalningen av de böter som påförs dotterbolaget, förutsatt att moderbolaget, på vilket det ankommer att bryta presumtionen, inte kan bevisa att dotterbolaget uppträder självständigt på marknaden.

(se punkterna 53 och 54)

2.      Kommissionen kan presumera att ett moderbolag, till följd av sitt direkta eller indirekta innehav av samtliga aktier i sina dotterbolag, utövade ett avgörande inflytande över deras beteende. Det ankommer på moderbolaget att motbevisa denna presumtion genom att visa att dessa dotterbolag på ett självständigt sätt bestämmer sin affärspolitik och att de inte tillsammans med moderbolaget utgör en enda ekonomisk enhet och således ett enda företag i den mening som avses i artikel 81 EG.

Mer specifikt ankommer det på moderbolaget att åberopa samtliga omständigheter som rör sambandet i organisatoriskt, ekonomiskt och juridiskt hänseende mellan dotterbolaget och moderbolaget som det sistnämnda anser är ägnade att visa att dotterbolaget och moderbolaget inte utgör en enda ekonomisk enhet. Tribunalen ska nämligen vid sin bedömning beakta samtliga omständigheter som parterna har åberopat, omständigheter vilkas karaktär och betydelse kan variera beroende på de särskilda förhållandena i det enskilda fallet.

Det är härvid inte moderbolagets roll som anstiftare av dess dotterbolags överträdelse och heller inte moderbolagets inblandning i överträdelsen som gör det möjligt för kommissionen att rikta beslutet om böter till moderbolaget i en koncern, utan den omständigheten att bolagen utgör ett företag i ovan angiven mening. Således är det inte nödvändigt att bevisa att moderbolaget utövat inflytande över ett dotterbolags affärspolicy inom just det område som överträdelsen avser för att moderbolaget ska kunna hållas ansvarigt för dotterbolagets överträdelse.

I synnerhet är den omständigheten att moderbolaget endast är ett holdingbolag som inte bedriver operationell verksamhet och som i mycket liten utsträckning är inblandad i ledningen av sina dotterbolag inte tillräcklig för att utesluta att det utövar ett avgörande inflytande över dessa dotterbolags beteende genom att bland annat samordna ekonomiska investeringar inom koncernen. Ett holdingbolag i en koncern som samordnar bland annat de ekonomiska investeringarna inom koncernen samlar ägandet i olika bolag och har till uppgift att säkerställa en enhetlig förvaltning, i synnerhet genom denna budgetkontroll.

(se punkterna 66–68 och 70)

3.      I punkt 2 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget anges som exempel på försvårande omständigheter att ett eller flera företag upprepar överträdelser av samma typ. Begreppet återfall, såsom det uppfattas i vissa nationella rättsordningar, innebär att en person har begått nya överträdelser efter att ha blivit ålagd en sanktionsåtgärd för liknande överträdelser. En eventuell upprepning av överträdelser ingår bland de omständigheter som får beaktas vid bedömningen av hur allvarlig en överträdelse av konkurrensreglerna är.

Kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning beträffande valet av de omständigheter som den tar hänsyn till när den fastställer bötesbeloppet, såsom bland annat de särskilda omständigheterna i ärendet, ärendets sammanhang och böternas avskräckande verkan, utan att det är nödvändigt att kommissionen hänför sig till någon tvingande eller uttömmande uppräkning av de kriterier som absolut ska tas i beaktande. Konstaterandet av huruvida det föreligger en upprepning av överträdelser samt bedömningen av vad som särskilt kännetecknar ett sådant återfall ingår i det ovannämnda utrymmet för skönsmässig bedömning, och kommissionen kan därför inte vara bunden av någon eventuell preskriptionsfrist för att göra ett sådant konstaterande.

Det förhållandet att ett företag upprepar ett rättsstridigt beteende, i synnerhet kort tid efter antagandet av ett tidigare beslut, vilket i sin tur antogs mindre än tio år efter antagandet av ett första beslut, visar på en benägenhet hos det berörda företaget att inte dra nödvändiga slutsatser av att det konstaterats att företaget överträtt konkurrensreglerna. Detta innebär att kommissionen har fog för att hänvisa till sådana tidigare beslut vid konstaterandet av att det är fråga om återfall. Kommissionen har inte därigenom åsidosatt rättssäkerhetsprincipen.

Dessutom kan de åtgärder som det berörda företaget vidtagit för att efterleva konkurrensreglerna, inte påverka det faktum att en överträdelse begåtts och ett återfall konstaterats av kommissionen. Antagandet av ett program för efterlevnad av konkurrensreglerna medför således ingen skyldighet för kommissionen att sätta ned bötesbeloppet till följd av denna omständighet. Det är vidare omöjligt att avgöra i vilken utsträckning de interna åtgärder som ett företag har vidtagit för att undvika att överträdelser av konkurrensrätten upprepas är effektiva.

På samma sätt kan det berörda företagets samarbete under det administrativa förfarandet inte medföra att dess återfall inte anses utgöra en försvårande omständighet.

När det slutligen gäller frågan huruvida en höjning av böterna på grund av återfall är oproportionerlig, har kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer bötesbeloppet, och den är inte skyldig att tillämpa någon exakt matematisk formel. Kommissionen är dessutom vid fastställelse av bötesbeloppet skyldig att säkerställa att dess åtgärd har en tillräckligt avskräckande verkan. Ett återfall är en omständighet som motiverar en betydande höjning av grundbeloppet för böterna, eftersom den visar att den tidigare ålagda sanktionen inte var tillräckligt avskräckande. Kommissionen får vidare, vid fastställande av en höjning på grund av återfall, beakta uppgifter som är ägnade att bekräfta de berörda företagens benägenhet att undandra sig tillämpningen av konkurrensreglerna, inklusive den tid som har förflutit mellan överträdelserna i fråga.

(se punkterna 90–93 och 95–98)

4.      När kommissionen påför ett företag böter på grund av överträdelse av konkurrensreglerna och fastställer bötesbeloppet med tillämpning av en annan multiplikationsfaktor än den som använts för att beräkna storleken på böter som påförts detta företag i ett annat beslut, utgör det inte ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, eftersom vart och ett av de båda besluten grundar sig på olika faktiska situationer.

Kommissionens befogenhet att besluta om böter för företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder artikel 81 EG utgör nämligen ett av de medel som kommissionen förfogar över för att kunna fullgöra sin kontrolluppgift enligt gemenskapsrätten. I denna uppgift ingår att föra en allmän politik för att tillämpa de principer som fastställs i fördraget på konkurrensområdet och att påverka företagens beteende i denna riktning. Av detta följer att vid bedömningen av hur allvarlig en överträdelse är, ska kommissionen – i syfte att fastställa bötesbeloppet – säkerställa att dess åtgärder har tillräckligt avskräckande verkan, framför allt när det gäller sådana överträdelser som är särskilt skadliga för förverkligandet av gemenskapens mål. Detta medför att bötesbeloppet ska anpassas så att den eftersträvade effekten hos det företag som ska sanktioneras uppnås, för att böterna inte ska vara försumbara eller, tvärtom, orimligt höga, i synnerhet med hänsyn till det ifrågavarande företagets ekonomiska kapacitet, i enlighet med de villkor som följer av å ena sidan nödvändigheten av att säkerställa att böterna är effektiva och, å andra sidan, iakttagandet av proportionalitetsprincipen. Ett stort företag med omfattande ekonomiska resurser i jämförelse med de övriga deltagarna i en konkurrensbegränsande samverkan kan lättare uppbringa de medel som behövs för att betala sina böter, vilket motiverar att det, för att en tillräckligt avskräckande verkan ska uppnås för detta företag, med tillämpning av en multiplikationsfaktor åläggs böter som proportionellt sett är högre än dem som för samma överträdelse åläggs ett företag som inte har sådana resurser.

Det är relevant att vid fastställandet av böternas storlek beakta storleken på den totala omsättningen hos vart och ett av de företag som deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan. Det avskräckande syfte som kommissionen får eftersträva vid fastställandet av böternas storlek syftar till att säkerställa företagens iakttagande av konkurrensreglerna enligt fördraget, vid genomförandet av sin verksamhet inom gemenskapen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Härav följer att den avskräckande faktor som kan ingå vid bestämmandet av bötesbeloppet bestäms på grundval av ett antal omständigheter, inte bara det berörda företagets specifika situation. Denna princip gäller bland annat när kommissionen bestämmer en avskräckande multiplikationsfaktor som används för att modifiera de böter som företaget åläggs.

Kommissionen förfogar för övrigt vid fastställande av bötesbelopp över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning, och den är inte bunden av sina tidigare bedömningar. Härav följer att det berörda företaget inte kan åberopa kommissionens beslutspraxis vid unionsdomstolarna.

Slutligen åsidosätts principen om likabehandling under alla förhållanden endast när lika situationer behandlas olika och olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

(se punkterna 119–122, 125, 126, 129 och 136)

5.      I riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget görs en åtskillnad mellan mindre allvarliga överträdelser, allvarliga överträdelser och mycket allvarliga överträdelser (punkt 1 A första och andra styckena i riktlinjerna). Åtskillnaden mellan företag sker för att, i enlighet med punkt 1 A, tredje, fjärde och sjätte styckena i riktlinjerna, bedöma varje företags individuella bidrag till framgången för den konkurrensbegränsande samverkan, med utgångspunkt i deras ekonomiska kapacitet, i syfte att placera företaget i en lämplig kategori.

Det individuella bidraget från varje företag, utifrån faktisk ekonomisk kapacitet, till kartellens framgång ska emellertid särskiljas från den konkreta påverkan på marknaden som avses i punkt 1 A första stycket i riktlinjerna. När det gäller det sistnämnda beaktas överträdelsens konkreta påverkan, när den är mätbar, för att avgöra om det rör sig om en mindre allvarlig, allvarlig eller mycket allvarlig överträdelse. Det individuella bidraget från varje företag beaktas i sig för att fastställa det belopp som ska fastställas utifrån överträdelsens allvar.

Kommissionen kan, även om överträdelsen inte lett till någon konkret mätbar påverkan, enligt punkt 1 A tredje, fjärde och sjätte stycken i riktlinjerna, och efter att ha fastställt huruvida det rör sig om en mindre allvarlig, allvarlig eller mycket allvarlig överträdelse, besluta att göra en sådan åtskillnad mellan berörda företag.

Kommissionen kan dessutom fastställa ett högre utgångsbelopp för företag som har en större marknadsandel i förhållande till de andra företagen på den relevanta marknaden. Därigenom beaktar den även att företag med en relativt sett större marknadsandel har ett större ansvar än andra företag på den relevanta marknaden för de skador som konkurrensen och till syvende och sist konsumenterna har åsamkats till följd av en dold kartell.

(se punkterna 146, 149, 150 och 154)

6.      Det framgår av beskrivningen av mycket allvarliga överträdelser i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget att avtal eller överenskommelser för prisreglering eller för uppdelning av marknader i sig, redan utifrån sin art, kan kategoriseras som ”mycket allvarliga”, utan att kommissionen är skyldig att visa att överträdelsen haft någon konkret påverkan på marknaden. Vidare tillhör horisontella prisuppgörelser de allvarligaste överträdelserna av konkurrensreglerna och kan alltså i sig anses som mycket allvarliga.

(se punkt 166)

7.      Enligt proportionalitetsprincipen krävs att gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte går utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas. Vid beräkningen av böterna innebär proportionalitetsprincipen i det sammanhanget att kommissionen ska fastställa böterna i proportion till de kriterier som har beaktats vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och att den då ska tillämpa dessa kriterier konsekvent och på ett sätt som är sakligt motiverat.

(se punkt 175)