Language of document : ECLI:EU:T:2015:255

Mål T‑433/13

Petropars Iran Co. m.fl.

mot

Europeiska unionens råd

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Motiveringsskyldighet – Oriktig bedömning – Invändning om rättsstridighet – Rätten att bedriva ekonomisk verksamhet – Rätten till egendom – Skydd för folkhälsan, säkerheten och miljön – Försiktighetsprincipen – Proportionalitet – Rätten till försvar”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 5 maj 2015

1.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Beslut som har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att denne har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne – Huruvida en kortfattad motivering kan tillåtas

(Artikel 296 FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/270/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 522/2013)

2.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar tillhöriga enheter som ägs av en enhet som ger ekonomiskt stöd till Irans regering – Minimikrav – Nämnda enheter benämns som dotterbolag – Sammanhang som gör att det går att identifiera moderbolaget

(Artikel 296 FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/270/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 522/2013)

3.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Utvidgning av en tidigare åberopad grund – Utvidgning föreligger inte – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c och 48.2)

4.      Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot Iran – Prövningens omfattning

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/270/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 522/2013)

5.      Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Skyldighet att utsträcka denna åtgärd till enheter som ägs eller kontrolleras av en sådan enhet – Fråga huruvida enheten ägs eller kontrolleras – Avgörs från fall till fall av rådet – Kriterier

(Rådets beslut 2010/413/Gusp, artikel 20.1 c, och 2013/270/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012, artikel 23.2 d, och nr 522/2013)

6.      Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar tillhöriga enheter som ägs av en enhet som ger ekonomiskt stöd till Irans regering – Begränsning av rätten till egendom och av rätten att utöva näringsverksamhet – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 16 och 17; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/270/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 522/2013)

7.      Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar tillhöriga enheter som ägs av en enhet som ger ekonomiskt stöd till Irans regering – Åsidosättande av principen om skydd för miljö, hälsa och arbetstagares och medborgares säkerhet – Föreligger inte – Åsidosättande av försiktighetsprincipen – Föreligger inte

(Rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/270/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 522/2013)

8.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Skyldighet att delge den berörde motiveringen samtidigt som den rättsakt antas som går denne emot, eller omedelbart därefter – Gränser – Unionens eller dess medlemsstaters säkerhet eller internationella förbindelser – Rätten till tillgång till handlingar förutsätter att en begäran därom framställts till rådet

(Artikel 296 FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/270/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 522/2013)

9.      Unionsrätten – Principer – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Skyldighet att delge de omständigheter som läggs någon till last – Räckvidd

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/270/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 522/2013)

10.    Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Begränsning därav som förordnas av domstolen – Restriktiva åtgärder mot Iran – Delvis ogiltigförklaring av två rättsakter med restriktiva åtgärder – Risk för en allvarlig, menlig inverkan på rättssäkerheten – Vidmakthållande av verkningarna av de ogiltigförklarade rättsakterna till dess att tiden för överklagande har löpt ut eller till dess att överklagandet har avslagits

(Artikel 264 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 60 andra stycket; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2013/270/Gusp; rådets förordningar nr 267/2012 och nr 522/2013)

1.      Se domen.

(se punkterna 32−36)

2.      Vad rör restriktiva åtgärder mot Iran, såsom frysning av tillgångar tillhöriga enheter som tillhandahåller stöd till Irans regering och enheter som är associerade med dem, som beslutats av rådet med stöd av artikel 20.1 c i beslut 2010/413 om restriktiva åtgärder mot Iran, och artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran, tillåter motiveringen av ett beslut att uppta vissa enheter i förteckningen över enheter som deltar i kärnteknisk verksamhet eller i verksamhet med ballistiska robotar och enheter som stöder Irans regering dessa enheter att identifiera det kriterium i artikel 20.1 c i beslut 2010/413 och i artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012 som använts som rättslig grund för åtgärden att uppta dem i förteckningarna, nämligen kriteriet avseende enheter som ägs av en enhet som ger stöd till Irans regering. Användningen av ordet dotterbolag i nämnda motivering förutsätter nämligen med nödvändighet att ett moderbolag kontrollerar den berörda enheten till följd av till exempel ett kapitalmässigt samband mellan moderbolaget och det aktuella dotterbolaget. Beslutet har dessutom tillkommit i ett sammanhang som gör det möjligt att identifiera det moderbolag som äger eller kontrollerar dotterbolaget och som upptagits i förteckningen med stöd av kriteriet avseende enheter som ger stöd till Irans regering.

(se punkterna 40−47)

3.      Se domen.

(se punkterna 54−59)

4.      Se domen.

(se punkterna 60 och 61)

5.      När tillgångarna fryses för en enhet om vilken det har fastställts att den ger stöd till Irans regering, föreligger det en icke försumbar risk för att denna enhet utövar påtryckningar på de enheter som den äger eller kontrollerar, eller som tillhör den, för att kringgå verkan av de åtgärder som vidtagits mot den. Rådets åtgärd att frysa dessa enheters tillgångar i enlighet med artikel 20.1 c i beslut 2010/413 om restriktiva åtgärder mot Iran och artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran är således nödvändig och ändamålsenlig när det gäller att säkerställa att åtgärderna är effektiva och att de inte kringgås.

När ett beslut antas med stöd av ovannämnda bestämmelser ska rådet således göra en bedömning av omständigheterna i det aktuella fallet för att avgöra vilka enheter som ska anses som ägda eller kontrollerade enheter. Vad den berörda enheten ägnar sig åt för verksamhet och den eventuella avsaknaden av samband mellan denna verksamhet och ett stöd till Irans regering är däremot inte relevanta kriterier i detta sammanhang, eftersom skälet till att tillgångar som tillhör en ägd eller kontrollerad enhet fryses inte är att denna enhet själv ger ett direkt stöd till nämnda regering.

När en enhets aktiekapital helt ägs av en enhet som ger stöd till Irans regering är kriteriet för upptagande enligt artikel 20.1 c i beslut 2010/413 och artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012 uppfyllt

Kriteriet för upptagande enligt artikel 20.1 c i beslut 2010/413 och artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012 är uppfyllt när en enhets aktiekapital indirekt ägs av en enhet som ger stöd till Irans regering. Detta gäller även när det förekommer mellanliggande bolag mellan denna moderenhet och den enhet den äger, och oavsett hur många bolag det är fråga om, förutsatt att var och en av de enheter som förekommer i ägarkedjan helt ägs av respektive direkt överordnade moderbolag. Under dessa omständigheter vidmakthåller moderenheten nämligen en unik och exklusiv kontroll över alla sina dotterbolag och kan således genom de mellanliggande bolagen utöva påtryckningar på sin indirekt ägda enhet för att kringgå verkningarna av de åtgärder som antagits mot den. Detta motiverar att restriktiva åtgärder antas mot den indirekt ägda enheten.

Kriteriet för upptagande enligt artikel 20.1 c i beslut 2010/413 och artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012 är uppfyllt när hela eller nästan hela aktiekapitalet i en enhet ägs av en enhet som ger stöd till Irans regering. Ett moderbolag har möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över sitt dotterbolags beteende om det äger samtliga aktier i detta bolag, men även när det äger nästan samtliga aktier i detta bolag. Den omständigheten att en enhet som ger stöd till Irans regering innehar 48 procent eller 49 procent av aktiekapitalet i berörda enheter är emellertid inte tillräckligt som ensamt stöd för restriktiva åtgärder mot dessa enheter.

(se punkterna 62−64, 68, 69, 72, 73 och 81)

6.      Se domen.

(se punkterna 92−95)

7.      Vad rör restriktiva åtgärder mot Iran, såsom frysning av tillgångar tillhöriga enheter som ger stöd till Irans regering och enheter som är associerade med dem, saknas det i förevarande fall stöd för påståendet att nämnda restriktiva åtgärder skapar risker för skador på miljön samt risker för iranska arbetstagares och iranska medborgares hälsa och säkerhet, eftersom det framgår av sökandenas argumentation att denna risk är resultatet av de restriktioner som unionen infört vad avser leveranser till iranska enheter av viktiga varor eller viktig teknologi samt tekniska tjänster som har en anknytning till dessa varor som gasindustrin i Iran har behov av. Dessa restriktioner berör emellertid alla iranska enheter och kan således antas påverka nämnda enheter, oavsett om de är upptagna i förteckningen över enheter som deltar i kärnteknisk verksamhet eller i verksamhet med ballistiska robotar och enheter som ger stöd till Irans regering eller inte.

Detta innebär även att det inte med framgång kan göras gällande att rådet har underlåtit att beakta försiktighetsprincipen när det antog ovannämnda restriktiva åtgärder.

(se punkterna 98−101 och 103)

8.      Se domen.

(se punkterna 112−114)

9.      Se domen.

(se punkterna 119−122)

10.    Se domen.

(se punkterna 128−134)