Talan väckt den 7 oktober 2014 – Arcofin m.fl. mot kommissionen
(Mål T-711/14)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Arcofin SCRL (Schaerbeek, Belgien), Arcopar SCRL (Schaerbeek) och Arcoplus (Schaerbeek) (ombud: advokaterna R. B. Martens, A. Verlinden, och C. Maczkovics)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökandena yrkar att tribunalen
i första hand ska ogiltigförklara det överklagade beslutet i dess helhet,
i andra hand ska ogiltigförklara det överklagade beslutet i dess helhet, i den mån som det fastställer att stödåtgärden är oförenlig med den inre marknaden samt förpliktar Belgien att återkräva stödet och att avstå från att betala ut garantin till de fysiska personer som är delägare i sökandebolagen,
i tredje hand ogiltigförklara artiklarna 2, 3 och 4 i det överklagade beslutet i den mån som Belgien i dessa förpliktas att återkräva stödet och att avstå från att betala ut garantin till de fysiska personer som är delägare i sökandebolagen, och
under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökandena har yrkat att kommissionens beslut 2014/686/EU av den 3 juli 2014 [delgivet med nr C(2014)1021 slutlig] om det statliga stöd som Belgien har genomfört - Garantisystem till skydd för fysiska personers andelar i finansiella kooperativ [statligt stöd SA.33927 (12/C) (f.d. 11/NN)] (EUT L 284, s. 53) ska ogiltigförklaras.
Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.
Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 107.1 FEUF, 108 FEUF och 296 andra stycket FEUF, artikel 14 i förordning (EG) nr 659/19991 , principen om motivering av unionsrättsakter och de processuella regler som är tillämpliga i fråga om bevisbördan och bevisningen, i den mån som kommissionen felaktigt och utan motivering fastställde att sökandena var de enda som faktiskt kom i åtnjutande av stödet.
Andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 107.1 FEUF och 296 andra stycket FEUF och principen om motivering av unionsrättsakter samt en oriktig bedömning av omständigheterna, i den mån som kommissionen felaktigt och utan motivering fastställde att garantisystemet kunde snedvrida konkurrensen med andra finansiella kooperativ och företag som erbjuder investeringsprodukter samt påverka handeln mellan medlemsstaterna.
Tredje grunden (vilken åberopats i andra hand): Åsidosättande av artiklarna 107.3 b FEUF och 108.2 FEUF samt en uppenbart oriktig bedömning, i den mån som kommissionen felaktigt fastställde att garantisystemet var oförenligt med den inre marknaden.
Sökandena har gjort gällande att för det fall statligt stöd föreligger borde det ha förklarats vara förenligt med den inre marknaden i egenskap av stöd som ska avhjälpa en allvarlig störning i den belgiska ekonomin i den mening som avses i artikel 107.3 b FEUF.
Fjärde grunden (vilken åberopats i tredje hand): Åsidosättande av artikel 108.2 FEUF, artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 och principen om berättigade förväntningar, i den mån som sökandenas berättigade förväntningar med avseende på åtgärdens laglighet hindrar kommissionen från att kräva att stödet ska återkrävas.
Femte grunden (vilken åberopats i fjärde hand): Åsidosättande av artiklarna 107 FEUF och 108 FEUF och förordning (EG) nr 659/1999, maktmissbruk eller åtminstone åsidosättande av proportionalitetsprincipen, i den mån som kommissionens beslut genom vilken en medlemsstat åläggs att vidta en särskild åtgärd för att upphäva stödet, i förevarande fall att avstå från att betala ut garantin till de fysiska personer som är delägare i sökandebolagen, innebär ett uppenbart överskridande av kommissionens befogenheter eller i vart fall är klart oproportionellt.
________________________1 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).