BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

den 20 juli 2000 (1)

”Offentlig upphandling av tjänster - Gemenskapsförfarande vid anbudsinfordran - Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Krav på skyndsamhet - Föreligger inte”

I mål T-169/00 R,

Esedra SPRL, Bryssel (Belgien), företrätt av advokaterna G. Vandersanden, É. Gillet och L. Levi, Bryssel, delgivningsadress: Société de gestion fiduciaire SARL, 2-4, rue Beck, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av X. Lewis och L. Parpala, båda rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, C. Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

angående en ansökan om dels uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut att inte tilldela sökanden det kontrakt som var föremål för meddelande nr 99/S 132-97515/FR (tjänster avseende förvaltning av ett daghem) och att tilldela ett annat företag detta kontrakt, dels att kommissionen skall åläggas att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undanröja verkningarna av beslutet om tilldelning av detta kontrakt eller av det avtal som eventuellt har ingåtts efter detta beslut,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

följande

Beslut

Bakgrund och förfarande

1.

    Kommissionen beslutade år 1994 att låta ett privat bolag överta förvaltningen av Centre de la petite enfance Clovis (nedan kallat daghemmet Clovis), som innefattar ett daghem och en lekskola. Daghemmet är öppet för barn till tjänstemän vid gemenskapens institutioner och har sina lokaler på boulevard Clovis i Bryssel. Efter en anbudsinfordran tilldelade kommissionen två italienska bolag, Aristea och Cooperativa italiana di ristorazione, detta kontrakt. Förvaltningen av daghemmet Clovis överläts åt sökanden, som består av de två ovannämnda bolagen. Förvaltningsavtalet ingicks för en inledande tvåårsperiod från och med den 1 augusti 1995 med möjlighet till förlängning tre gånger för en period på ett år.

2.

    Genom skrivelse av den 15 april 1995 meddelade sökanden kommissionen att den inte avsåg att begära en förlängning av avtalets giltighetstid. Skrivelsen innehöll bland annat följande passus:

”Bolaget tillkännager dessutom redan nu att det är berett att delta i ett eventuellt framtida anbudsförfarande, som bör möjliggöra en effektivare förvaltning och en korrekt tillämpning av de förbindelser som måste finnas mellan berörda parter, i synnerhet vad gäller icke-avtalsslutande parter.”

3.

    Den 26 maj 1999 offentliggjorde kommissionen, med stöd av rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139), i tillägg till Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT S 100, s. 35) ett första meddelande om upphandling genom selektivt förfarande av tjänster avseende förvaltningen av daghemmet Clovis. Tre företag inkom med anbud, däribland sökanden och bolaget Centro studi Antonio Manieri (nedan kallat Centro studi).

4.

    Kommissionen ansåg att antalet anbud var för lågt för att kunna säkerställa en verklig konkurrens och offentliggjorde därför den 10 juli 1999 ett nytt meddelande om upphandling (EGT S 132) av tjänster avseende förvaltning av ett daghem (nr 99/S 132-97515/FR). I detta meddelande preciserades att kontraktet skulle tilldelas det ”ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med hänsyn till det begärda priset och kvaliteten på de tjänster som erbjuds (närmare upplysningar finns i kontraktshandlingarna)”.

5.

    Efter att det urvalsförfarande som föreskrevs i meddelandet om upphandling hade genomförts skickades kontraktshandlingarna den 29 oktober 1999 till de sju bolag som hade anmodats att inkomma med anbud. I kontraktshandlingarna angavs att anbuden skulle inges senast den 6 januari 2000, att giltighetstiden för anbudet var nio månader räknat från den 6 januari 2000 samt att ramavtalet inledningsvis skulle löpa på två år med möjlighet till förlängning tre gånger för en period på ett år. Vidare angavs följande kriterier för tilldelning av kontraktet:

”Kontraktet kommer att tilldelas det lägsta och ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med hänsyn till

-    det begärda priset och

-    anbudets och den erbjudna tjänstens kvalitet, vilken bedöms med beaktande av följande faktorer (angivna i fallande ordning efter betydelse):

a)    projektets pedagogiska värde (40 procent),

b)    vilka åtgärder och metoder som skall användas för att lösa frågan med vikarier för frånvarande personal (30 procent),

c)    vilka metoder som föreslås för att kontrollera (30 procent)

    -    tjänstens och förvaltningens kvalitet,

    -    att arbetskraftens stabilitet upprätthålls,

    -    projektets pedagogiska genomförande.”

6.

    Enligt protokollet från besöket på platsen och det obligatoriska informationsmötet, vilka ägde rum den 24 respektive den 25 november 1999, lämnade kommissionens företrädare vid dessa tillfällen ytterligare upplysningar angående kontraktshandlingarna.

7.

    Genom telefax av den 20 december 1999, skrivet på italienska, upplyste kommissionen sökanden om att sista dag för inlämnande av anbud hade flyttats fram till den 7 januari 2000. Beträffande de särskilda kriterierna i kontraktshandlingarna angavs dessutom följande:

”Den nuvarande uppdragstagaren har ... meddelat att han har för avsikt att behålla sin personal och ge den andra arbetsuppgifter om kontraktet inte tilldelas honom. Under dessa omständigheter uppstår inga som helst problem i fråga om att skydda arbetstagarnas rättigheter.”

8.

    Den 7 januari 2000 begav sig en företrädare för sökanden till kommissionens lokaler för att lämna in ett anbud. Han upplystes om att fristen i själva verket hade flyttats fram till den 7 februari 2000 och inte till den 7 januari 2000, vilket hade angetts på grund av ett skrivfel i telefaxet av den 20 december 1999. Sökandens företrädare drog således tillbaka sitt anbud.

9.

    På den föreskrivna fristdagen hade fyra bolag, däribland Centro studi och sökanden, inkommit med anbud.

10.

    Härefter begärde kommissionen vid två tillfällen (den 25 respektive den 29 februari 1999) in kompletterande upplysningar från anbudsgivarna.

11.

    Anbuden granskades av en urvalskommitté som bestod av sex personer. Fem av dessa hade utsetts i sin egenskap av tjänstemän vid generaldirektoratet Personal och administration medan den sjätte hade utsetts i sin egenskap av företrädare för föräldraföreningen. Denna sjätte person, som var vice ordförande i nämnda förening, hade själv inget barn inskrivet vid daghemmet Clovis.

12.

    Genom skrivelse av den 31 maj 2000 upplystes sökanden om att den inte hade tilldelats det ifrågavarande kontraktet (nedan kallat beslutet att inte tilldela sökanden kontraktet).

13.

    Genom skrivelse av den 2 juni 2000 begärde sökandens ombud att kommissionen skulle sända dem motiveringen till detta beslut. De begärde även att kommissionen tills vidare inte skulle vidta några åtgärder för att verkställa beslutet att tilldela en annan anbudssökande det omtvistade kontraktet (nedan kallat beslutet om tilldelning) och att den följaktligen inte skulle ingå det avtal som avsågs i kontraktshandlingarna.

14.

    Genom telefax av den 9 juni 2000 lämnade kommissionen upplysningar angående motiveringen till beslutet om tilldelning. Den angav bland annat att Centro studisanbud var bättre än sökandens i fråga om såväl pris som kvalitet (dels var sökandens prisindex 102,9 medan Centro studis var 100 i förhållande till det lägsta anbudet, dels var sökandens kvalitetsindex 80,4 medan Centro studis var 100 i förhållande till det bästa anbudet). Vidare avslog kommissionen begäran om att den tills vidare inte skulle verkställa beslutet om tilldelning.

15.

    Genom handling som ingavs till förstainstansrättens kansli den 20 juni 2000 väckte sökanden talan med stöd av artikel 230 fjärde stycket EG och yrkade att beslutet att inte tilldela sökanden kontraktet och beslutet om tilldelning skulle ogiltigförklaras. Sökanden väckte även skadeståndstalan och yrkade ersättning för den skada som den påstod sig ha lidit till följd av dessa beslut.

16.

    Genom särskild handling som ingavs till förstainstansrättens kansli samma dag inkom sökanden med förevarande ansökan, i vilken sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall förordna om uppskov med verkställigheten av beslutet att inte tilldela sökanden kontraktet och beslutet om tilldelning och att kommissionen skall föreläggas att vidta alla nödvändiga åtgärder för att undanröja rättsverkningarna av beslutet om tilldelning eller av det avtal som eventuellt ingåtts i enlighet med detta. Sökanden har även med stöd av artikel 105.2 i förstainstansrättens rättegångsregler yrkat att förstainstansrätten skall pröva dessa yrkanden om uppskov med verkställigheten skyndsamt.

17.

    Den 21 juni 2000 anmodade förstainstansrätten kommissionen att besvara frågor om hur långt det ifrågavarande upphandlingsförfarandet hade fortskridit samt att inkomma med det avtal som eventuellt hade ingåtts med Centro studi.

18.

    Kommissionen besvarade frågorna den 22 juni 2000. Den inkom med avtalet som hade ingåtts med Centro studi och angav att detta hade undertecknats den 21 juni 2000 och skulle träda i kraft den 2 augusti 2000.

19.

    Den 26 juni 2000 anmodades kommissionen att inkomma med handlingar som rörde Centro studi.

20.

    Den 30 juni 2000 inkom kommissionen med ett yttrande över förevarande ansökan om interimistiska åtgärder, till vilket den fogade de begärda handlingarna. Kommissionen påpekade att Centro studis anbud och garantibrevet var konfidentiella och inte fick delges sökanden.

21.

    Förstainstansrätten beslutade följaktligen att inte lägga dessa handlingar till akten i målet.

Rättslig bedömning

22.

    Enligt artiklarna 242 EG och 243 EG jämförda med artikel 4 i rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom av den 24 oktober 1988 om upprättandet avEuropeiska gemenskapernas förstainstansrätt (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 89), i dess lydelse enligt rådets beslut 93/350/Euratom, EKSG, EEG av den 8 juni 1993 (EGT L 144, s. 21; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 21) får förstainstansrätten, om den anser att omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av den påtalade rättsakten eller förordna om andra nödvändiga interimistiska åtgärder.

23.

    I artikel 104.2 i förstainstansrättens rättegångsregler föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder skall ange de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris). Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt (beslut av förstainstansrättens ordförande av den 10 februari 1999 i mål T-211/98 R, Willeme mot kommissionen, REGP 1999, s. I-A-15 och II-57, punkt 18). Rätten skall i förekommande fall även göra en avvägning mellan de föreliggande intressena (beslut av domstolens ordförande av den 29 juni 1999 i mål C-107/99 R, REG 1999, s. I-4011, punkt 59).

24.

    Förstainstansrätten anser att den med hänsyn till handlingarna i målet har tillgång till de uppgifter den behöver för att kunna pröva den förevarande ansökan om interimistiska åtgärder, utan att något behov föreligger att först ge parterna tillfälle att yttra sig muntligen.

25.

    I det föreliggande fallet skall prövas huruvida kravet på skyndsamhet är uppfyllt.

Parternas argument

26.

    Sökanden har gjort gällande att den kan åsamkas allvarlig och irreparabel skada om beslutet att inte tilldela sökanden kontraktet och beslutet om tilldelning genomförs. Resultatet av sökandens talan rörande huvudsaken skulle endast kunna bli att den erhöll skadestånd, vilket i detta fall skulle vara otillräckligt med hänsyn till de faktiska omständigheterna i förevarande mål och det huvudsakliga syftet med sökandens talan.

27.

    Den skada som sökanden påstår sig ha lidit är inte enbart av ekonomisk natur. Den påstådda förlusten består enligt sökanden dels av en direkt förlust, som kan uppskattas till 40 000 000 belgiska franc (BEF) (991 574,09 euro), dels av en indirekt förlust med hänsyn till att sökanden har byggt upp en egen form av samarbete på området för förvaltning av daghem på grundval av franchisingavtal. En sådan struktur kan emellertid endast bli framgångsrik om den kan stödjas på en tillräckligt stor verksamhetsvolym. Enligt sökanden skulle denna struktur hotas om den förlorade kontraktet avseende förvaltningen av daghemmet Clovis.

28.

    Enligt sökanden utgör det ifrågavarande kontraktet ett referenskontrakt som för den anbudssökande som tilldelas det kan bli mycket användbart när det gäller att erhålla andra kontrakt i framtiden. Referenser spelar nämligen en avgörande rollvid tilldelningen av offentliga upphandlingskontrakt. Sökanden har tillagt att detta även framgår av den kvalitativa urvalsmetod som har införts genom direktiv 92/50. I artikel 32 i detta direktiv fastställs kriterier som bland annat hänför sig till den erfarenhet som tjänsteleverantören kan åberopa för att inkomma med ett anbud.

29.

    Sökanden kommer således inte att kunna åberopa det ifrågavarande kontraktet i framtiden och den skada som den har åsamkats härigenom kan inte ersättas genom ett eventuellt skadestånd. Med hjälp av de begärda interimistiska åtgärderna kan det undvikas att sökanden slutgiltigt hindras att erhålla detta kontrakt, trots att beslutet om tilldelning är rättsstridigt.

30.

    Sökanden har påstått att det inte går att dra någon lärdom av gemenskapsdomstolarnas rättspraxis rörande begreppet förlust av referenser på området för offentliga upphandlingskontrakt och har därför hänvisat till rättspraxis från de belgiska domstolarna, eftersom belgisk lag dessutom är tillämplig på det ifrågavarande avtalet. Enligt denna rättspraxis tas det i viss mån hänsyn till förlusten av ett referenskontrakt eller ett prestigefyllt kontrakt vid bedömning av om det finns risk för allvarlig skada som är svår att avhjälpa.

31.

    I det föreliggande fallet är det fråga om ett referenskontrakt och beslutet att inte tilldela sökanden kontraktet och beslutet om tilldelning skadar sökandens trovärdighet och rykte. I detta avseende har sökanden påpekat att kontraktet är särskilt betydelsefullt, på grund av såväl dess årliga ekonomiska värde (3 470 509,35 euro) som antalet barn som skall tas om hand (400). Det måste också vägas in att den upphandlande myndigheten har en alldeles särskild och prestigefylld ställning. Sökanden erhöll det föregående kontraktet avseende förvaltningen av daghemmet Clovis och att inte tilldelas det ifrågavarande kontraktet skulle för sökanden utgöra ett offentligt underkännande, som allvarligt skulle skada dess affärsintressen, samt innebära att sökandens trovärdighet och rykte skadades. Detta skulle hota olika projekt som sökanden har anlitats för och som bygger på den referens som det ifrågavarande kontraktet utgör.

32.

    Sökanden har dessutom anfört att den har ungefär 95 medarbetare (som är anställda i bolaget) vars arbete är organiserat så, att det motsvarar riktlinjerna för förvaltning och organisation enligt ISO 9001:94. Sökanden innehar sedan februari 1998 ett ISO 9001-certifikat. Troligtvis kommer sökanden inte att kunna omplacera hela personalen och den kommer härigenom att förlora den viktigaste resursen i sitt tjänsteföretag och de investeringar som den gjort för att uppnå den kvalitetsstämpel som det ovannämnda certifikatet innebär.

33.

    Enligt sökanden är kravet på skyndsamhet uppfyllt även på grund av att det ifrågavarande kontraktet inte endast kommer att ha ingåtts innan tvisten rörande huvudsaken avgörs, utan det kommer även att ha fullföljts till stor del. Avgörandet i huvudsaken skulle således sakna ändamålsenlig verkan (se i detta avseende beslut av domstolens ordförande av den 16 februari 1987 i mål 45/87 R, kommissionenmot Irland, REG 1987, s. 783, av den 27 september 1988 i mål 194/88 R, kommissionen mot Italien, REG 1988, s. 5647, och av den 31 januari 1992 i mål C-272/91 R, kommissionen mot Italien, REG 1992, s. I-457, vilka samtliga meddelades i mål som rörde talan om fördragsbrott).

34.

    Slutligen har sökanden gjort gällande att kommissionen kände till att sökanden avsåg att ifrågasätta beslutet om tilldelning och beslutet att inte tilldela sökanden kontraktet. Även om kommissionen har genomfört dessa beslut genom att ingå avtalet, kan detta inte utgöra hinder mot att förevarande ansökan bifalls (analogt beslut av domstolens ordförande av den 22 april 1994 i mål C-87/94 R, kommissionen mot Belgien, REG 1994, s. I-1395).

35.

    Kommissionen anser att den skada som sökanden påstår sig ha lidit vare sig är allvarlig eller irreparabel i den mening som avses i förstainstansrättens rättspraxis. Eftersom sökanden kan fastställa omfattningen av den direkta skadan, kan denna följaktligen ersättas fullt ut genom skadestånd.

36.

    Den andra skadan som sökanden påstår sig ha lidit och som den själv har betecknat som ”indirekt förlust”, består i förlusten av ett ”referenskontrakt”. Kommissionen anser att sökanden, genom att själv beteckna denna grund för skadestånd som indirekt förlust, har medgett dels att det inte finns något orsakssamband mellan en sådan skada och beslutet om tilldelning och beslutet att inte tilldela sökanden kontraktet, dels att sökandens möjlighet att erhålla andra kontrakt är osäker. Sökanden kan omöjligen bevisa att det finns ett samband mellan tilldelningen av det ifrågavarande kontraktet och tilldelningen av andra kontrakt. Dessutom ges i gemenskapsrätten inte något skydd mot indirekta följder av gemenskapsinstitutionernas åtgärder.

37.

    Kommissionen har gjort gällande att skada som uppstår till följd av förlusten av ett referenskontrakt inte heller i belgisk rättspraxis betecknas som allvarlig och irreparabel skada, utan snarare som ”allvarlig skada som är svår att avhjälpa”. Det förhållandet att en anbudssökande inte får behålla ett tidsbegränsat kontrakt vid en ny anbudsinfordran är en nödvändig följd av att anbudsinfordringar som rör offentliga upphandlingskontrakt sker med jämna mellanrum. Sökandens argument att de interimistiska åtgärderna är nödvändiga för att undvika att det blir omöjligt för sökanden att erhålla det omtvistade kontraktet saknar under alla omständigheter grund.

38.

    Kommissionen har påpekat att referenser - i motsats till vad sökanden har gjort gällande - inte spelar en avgörande roll vid tilldelningen av ett kontrakt. Kriterierna för tilldelning av kontrakt räknas upp i artiklarna 36 och 37 i direktiv 92/50. Enligt artikel 32 i direktivet utgör referenser endast ett kriterium, bland många andra, vid det kvalitativa urval som görs före nämnda tilldelning.

39.

    Kommissionen anser dessutom att sökanden inte har styrkt att det föreligger särskilda omständigheter som gör det möjligt att beteckna den ekonomiska skadasom sökanden anser sig lida som allvarlig och irreparabel. Sökanden har nämligen inte framlagt några bevis för att den riskerar att försättas i en situation som - om de begärda interimistiska åtgärderna inte vidtas - innebär att sökandens existens hotas eller att dess marknadsandelar oåterkalleligt förändras.

40.

    Kommissionen har vidare anfört att den påstådda förlust av en del av sökandens investeringar - bland annat i fråga om utbildning av personalen för att erhålla ett ISO 9001-certifikat - som enligt sökanden skulle följa av att det skulle bli nödvändigt att säga upp denna personal också är en rent ekonomisk skada.

41.

    Sökanden har anfört att kravet på skyndsamhet följer av det förhållandet att avtalet mellan kommissionen och den anbudssökande vars anbud har antagits till stor del kommer att ha fullföljts innan målet avgörs i sak. Enligt kommissionen saknar detta argument all relevans i förevarande fall. Sökanden stöder sig på rättspraxis som är tillämplig i fråga om talan om fördragsbrott. Detta är emellertid en särskild form av talan och kan inte ge upphov till en skadeståndstalan vid gemenskapsdomstolarna. Dessutom är de faktiska omständigheterna i beslutet av den 31 januari 1992 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, som sökanden har åberopat, inte jämförbara med omständigheterna i förevarande mål. Om förstainstansrätten i förevarande mål skulle ogiltigförklara beslutet om tilldelning, kan kommissionen anordna en ny anbudsinfordran i vilken sökanden kommer att kunna delta, och detta utan att stöta på några särskilda problem.

42.

    Slutligen har kommissionen erinrat om att det var sökanden själv som framställde önskemål om att giltighetstiden för avtalet om förvaltningen av daghemmet Clovis inte skulle förlängas. Av detta har kommissionen dragit slutsatsen att en förlust som har orsakats frivilligt inte kan betecknas som allvarlig och irreparabel skada.

Förstainstansrättens bedömning

43.

    Det följer av fast rättspraxis att frågan huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet måste bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det åligger den sistnämnda att styrka att han inte kan invänta avgörandet i huvudsaken utan att åsamkas en skada av denna art (beslut av förstainstansrättens ordförande av den 15 juli 1998 i mål T-73/98 R, Prayon-Rupel mot kommissionen, REG 1998, s. II-2769, punkt 36, av den 9 augusti 1999 i de förenade målen T-38/99 R-T-42/99 R, T-45/99 R och T-48/99 R, Sociedade Agrícola dos Arinhos m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. I-0000, punkt 42, och av den 14 april 2000 i mål T-144/99 R, IMA mot kommissionen, REG 2000, s. I-0000, punkt 42).

44.

    Vad beträffar den ekonomiska skada som sökanden har åberopat, kan det konstateras - vilket kommissionen har gjort gällande - att det följer av fasträttspraxis att en rent ekonomisk skada inte kan anses vara irreparabel eller ens svår att avhjälpa, förutom i undantagsfall, eftersom den senare kan ersättas ekonomiskt (beslut meddelat av domstolens ordförande den 18 oktober 1991 i mål C-213/91 R, Abertal m.fl. mot kommissionen, REG 1991, s. I-5109, punkt 24, och beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 30 juni 1999 i mål T-70/99 R, Alpharma mot rådet, REG 1999, s. II-2027, punkt 128).

45.

    Med tillämpning av dessa principer skulle det mot bakgrund av omständigheterna i förevarande mål vara motiverat att bevilja uppskov endast om det visade sig att sökanden annars skulle försättas i en situation som innebär att sökandens existens hotas eller att dess marknadsandelar förändras för all framtid.

46.

    Sökanden har emellertid inte kunnat styrka att - om de begärda interimistiska åtgärderna inte beviljas - förlusten av kontraktet avseende förvaltningen av daghemmet Clovis skulle hota den struktur för förvaltning av daghem som den har byggt upp. Den har i varje fall inte styrkt att dess existens skulle hotas. I detta avseende erinrar förstainstansrätten om att sökanden har hänvisat till en rad andra projekt som den redan åtagit sig och som skulle kunna innebära att det skapas daghem med en kapacitet på över 410 platser.

47.

    Härav följer att den ekonomiska skada som sökanden anser sig ha åsamkats skall anses vara ersättningsbar. Sådan skada utgör nämligen en ekonomisk förlust som kan kompenseras genom de möjligheter att väcka talan som anges i fördraget, särskilt i artikel 235 EG (beslut av förstainstansrättens ordförande av den 1 oktober 1997 i mål T-230/97 R, Comafrica SpA och Dole Fresh Fruit Europe mot kommissionen, REG 1997, s. II-1589, punkt 38).

48.

    Vad beträffar den ideella skada som sökanden anser sig ha lidit och sökandens argument att det krävs att förstainstansrätten skyndsamt vidtar interimistiska åtgärder på grund av att sökandens rykte och trovärdighet annars skulle orsakas irreparabel skada påpekar förstainstansrätten att beslutet att inte tilldela sökanden kontraktet inte nödvändigtvis innebär att sökanden skulle orsakas en sådan skada. Deltagande i en offentlig anbudsgivning, som normalt präglas av hård konkurrens, innebär oundvikliga risker för alla deltagare och det förhållandet att en anbudssökandes anbud avslås i enlighet med reglerna för anbudsgivningen kan inte i sig på något sätt medföra skada (beslut av domstolens ordförande av den 5 augusti 1983 i mål 118/83 R, CMC mot kommissionen, REG 1983, s. 2583, punkt 51). Sökanden kände för övrigt till att det fanns en sådan risk när den beslutade att inte begära förlängning av avtalet med kommissionen, vilket medförde att denna inledde ett nytt upphandlingsförfarande.

49.

    Vad beträffar sökandens argument att referenser spelar en avgörande roll vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt skall det påpekas - som kommissionen med rätta har gjort gällande - att det framgår av artikel 32 i direktiv 92/50 att referenser endast utgör ett kriterium, bland många andra, vid det kvalitativa urvalet av tjänsteleverantörer. Dessutom kan de negativa verkningar somenligt sökanden skulle följa av att dess trovärdighet och rykte skadas inte anses vara en nödvändig följd av genomförandet av beslutet om tilldelning och beslutet att inte tilldela sökanden kontraktet. Den skada som detta genomförande skulle kunna orsaka sökanden är således av en rent hypotetisk natur (beslut av förstainstansrättens ordförande av den 2 december 1994 i mål T-322/94 R, Union Carbide mot kommissionen, REG 1994. s. II-1159, punkt 31).

50.

    På samma sätt förhåller det sig med den skada som sökanden har påstått att den skulle lida om den sade upp sin personal. Det förhållandet att sökanden själv har betecknat denna skada som ”trolig” visar att den är av en rent hypotetisk natur.

51.

    Slutligen utgör inte det förhållandet att det avtal som ingåtts med Centro studi redan kommer att ha fullgjorts innan tvisten rörande huvudsaken avgörs en omständighet som ställer krav på skyndsamhet. Om det antas att förstainstansrätten skulle bifalla sökandens talan rörande huvudsaken, skulle det åligga kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sökandens intressen skyddades på ett lämpligt sätt (beslut av förstainstansrättens ordförande av den 2 maj 1994 i mål T-108/94 R, Candiotte mot rådet, REG 1994, s. II-249, punkt 27). Sökanden har emellertid inte visat på någon omständighet som kan hindra att dess intressen tillvaratas, eventuellt genom att den erhåller skadestånd samtidigt som det anordnas ett nytt upphandlingsförfarande.

52.

    Under dessa omständigheter fastslår förstainstansrätten att sökanden inte har styrkt att den ideella skada som den påstår sig lida är säker eller irreparabel. Den har inte heller styrkt att skadan skulle vara en direkt följd av de beslut som kommissionen har fattat eller av att dessa beslut genomförs.

53.

    Av vad anförts följer att sökanden inte har lyckats styrka att den skulle lida allvarlig och irreparabel skada om de begärda interimistiska åtgärderna inte beviljades.

54.

    Följaktligen skall ansökan om interimistiska åtgärder ogillas, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida de övriga villkoren för att bevilja uppskov med verkställigheten är uppfyllda.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

följande beslut:

1.

    Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.

    Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Luxemburg den 20 juli 2000

H. Jung

B. Vesterdorf

Justitiesekreterare

Ordförande

1: Rättegångsspråk: franska.