Överklagande ingett den 11 november 2022 av Helsingin Bussiliikenne Oy av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 14 september 2022 i mål T-603/19, Helsingin Bussiliikenne Oy mot Europeiska kommissionen

(Mål C-697/22 P)

Rättegångsspråk: finska

Parter

Klagande: Helsingin Bussiliikenne Oy (ombud: advokaterna O. Hyvönen och N. Rosenlund)

Ytterligare deltagare i rättegången: Europeiska kommissionen, Republiken Finland, Nobina Oy, Nobina AB

Yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 14 september 2022 i mål T-603/19¹ i dess helhet,

bifalla klagandens yrkanden vid tribunalen i dess helhet av de skäl som angetts i överklagandet, och

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid Europeiska unionens tribunal och vid Europeiska unionens domstol, jämte lagstadgad ränta.

Grunder och huvudargument

I mål T-603/19 åsidosatte Europeiska unionens tribunal unionsrätten och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att ogilla Helsingin Bussiliikenne Oy talan.

Vad gäller den första grunden avseende åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, gjorde tribunalen fel, eftersom det omtvistade beslutet antagits i strid med klagandens processuella rättigheter.

Tribunalen gjorde även en felaktig bedömning av den fjärde grunden i den del den avser iakttagandet av proportionalitetsprincipen.

Tribunalens dom strider mot artikel 108.2 FEUF och artikel 6.1 i rådets förordning (EU) 2015/1589¹ och utgör ett åsidosättande av unionsrättens grundläggande principer, nämligen rätten för en person att yttra sig i ett mål som rör denna och proportionalitetsprincipen.

Klaganden har i sitt överklagande gjort gällande att rätten att yttra sig inom ramen för det administrativa förfarandet utgör en grundläggande rättighet. Att utesluta varje möjlighet för den berörda parten att yttra sig innan ett beslut som strider mot dennes intressen fattas, utgör ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift.

Klaganden har även hävdat att ett alltför stort återkrav utgör en åtgärd som strider mot proportionalitetsprincipen och mot det syfte som eftersträvas med återkravet. För det fall att återkravet avser den som tagit över ett företag, ska det alltid undersökas i vilken utsträckning denne fortsätter att åtnjuta det olagliga statliga stödet, det vill säga fastställa storleken på den överförda fördelen.

____________

¹ EU:T:2022:555

¹ Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).