DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 1 oktober 2020 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Livsmedelssäkerhet – Nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser – Förordning (EG) nr 258/97 – Artikel 1.2 e – Begreppet ’livsmedelsingredienser isolerade ur djur’ – Utsläppande på marknaden – Hela insekter som är avsedda att användas som livsmedel”
I mål C‑526/19,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) genom beslut av den 28 juni 2019, som inkom till domstolen den 9 juli 2019, i målet
Entoma SAS
mot
Ministre de l’Économie et des Finances,
Ministre de l’Agriculture et de l’Alimentation,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal samt domarna L.S. Rossi,. J. Malenovský, F. Biltgen och N. Wahl (referent),
generaladvokat: M. Bobek,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Entoma SAS, genom F. Molinié, avocat,
– Frankrikes regering, genom A.-L. Desjonquères och C. Mosser, båda i egenskap av ombud,
– Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av M. Russo och G. Damiani, avvocati dello Stato,
– Europeiska kommissionen, genom C. Hödlmayr och C. Valero, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 9 juli 2020 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 1.2 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (EGT L 43, 1997, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009 av den 18 juni 2009 (EUT L 188, 2009, s. 14) (nedan kallad förordning nr 258/97).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Entoma SAS, å ena sidan, och Ministre de l’Économie et des Finances (ekonomi- och finansministern) och Ministre de l’Agriculture et de l’Alimentation (ministern för jordbruk och livsmedel), å andra sidan. Målet rör en prefekts beslut att ålägga Entoma dels att upphöra med utsläppandet på marknaden av hela insekter som är avsedda att användas som livsmedel, dels att dra tillbaka dessa insekter från marknaden fram till dess att ett tillstånd för utsläppande på marknaden har erhållits till följd av en utvärdering som visat att dessa inte medför någon fara för konsumenternas hälsa.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning nr 258/97
3 I skälen 1 och 2 i förordning nr 258/97 angavs följande:
”(1) Skillnaderna mellan olika nationella lagstiftningar beträffande nya livsmedel eller livsmedelsingredienser kan hindra den fria rörligheten för livsmedel samt skapa illojal konkurrens som direkt påverkar den inre marknadens funktion.
(2) För att skydda folkhälsan måste det säkerställas att nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser blir föremål för en enda säkerhetsutvärdering genom ett [union]sförfarande innan de släpps ut på [Europeiska unionens marknad] …”
4 I artikel 1 i denna förordning föreskrevs följande:
”1. I denna förordning fastställs bestämmelserna om utsläppande på [union]smarknaden av nya livsmedel eller nya livsmedelsingredienser.
2. Denna förordning gäller utsläppande på [union]smarknaden av livsmedel eller livsmedelsingredienser, vilka hittills inte i någon större utsträckning har använts för konsumtion inom [unionen] och som hör till följande kategorier:
c) Livsmedel och livsmedelsingredienser med en ny eller avsiktligt förändrad primär struktur på molekylär nivå.
d) Livsmedel och livsmedelsingredienser som består av eller har isolerats ur mikroorganismer, svampar eller alger.
e) Livsmedel och livsmedelsingredienser som består av eller har isolerats ur växter samt livsmedelsingredienser isolerade ur djur, med undantag av livsmedel och livsmedelsingredienser som har framställts genom traditionell förökning eller förädling och som tidigare utan risk har använts som livsmedel.
f) Livsmedel och livsmedelsingredienser för vilka det tillämpas en produktionsmetod som normalt inte används, när denna metod innebär betydande förändringar av sammansättningen eller strukturen på livsmedlen eller livsmedelsingredienserna vad beträffar deras näringsvärde, ämnesomsättning eller halt av icke önskvärda ämnen.
3. I förekommande fall kan det, enligt förfarandet i artikel 13.2, bestämmas om ett visst livsmedel eller en viss livsmedelsingrediens omfattas av punkt 2.”
5 I artikel 3.1 i nämnda förordning föreskrevs följande:
”Livsmedel eller livsmedelsingredienser som omfattas av denna förordning får inte
– innebära några risker för konsumenten,
– …”
6 Enligt artikel 12 i samma förordning gällde följande:
”1. Om en medlemsstat, till följd av ny information eller efter en omvärdering av tidigare information, har särskilda skäl för att anta att användningen av ett livsmedel eller en livsmedelsingrediens som uppfyller kraven i denna förordning medför risker för folkhälsan eller för miljön, kan denna medlemsstat tillfälligt begränsa eller uppskjuta handeln med eller användningen av livsmedlet eller livsmedelsingrediensen i fråga inom sitt territorium. Medlemsstaten skall då omedelbart informera övriga medlemsstater och [Europeiska] kommissionen om detta samt ange skälen för beslutet.
2. Kommissionen ska så snart som möjligt, med hjälp av ständiga livsmedelskommittén, undersöka de skäl som avses i punkt 1 och vidta lämpliga åtgärder för att bekräfta, ändra eller upphäva den nationella åtgärden i enlighet med det föreskrivande förfarande som anges i artikel 13.2. Den medlemsstat som har fattat ett sådant beslut som avses i punkt 1 kan upprätthålla det till dess att dessa åtgärder träder i kraft.”
Förordning (EU) 2015/2283
7 Förordning nr 258/97 upphävdes och ersattes, från och med den 1 januari 2018, av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 (EUT L 327, 2015, s. 1).
8 Skälen 6 och 8 i förordning nr 2015/2283 har följande lydelse:
”(6) Den befintliga definitionen av nya livsmedel i förordning … nr 258/97 bör förtydligas och uppdateras med en hänvisning till den allmänna definitionen av livsmedel i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 [av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1)].
…
(8) Tillämpningsområdet för denna förordning bör i princip vara detsamma som för förordning … nr 258/97. Mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utveckling som ägt rum sedan 1997 är det dock lämpligt att se över, förtydliga och uppdatera de kategorier av livsmedel som är nya livsmedel. Dessa kategorier bör omfatta hela insekter och delar av dem. …”
9 I artikel 1 i denna förordning, med rubriken ”Syfte och mål”, anges följande:
”1. I denna förordning fastställs bestämmelser om utsläppande av nya livsmedel på marknaden i unionen.
2. Syftet med denna förordning är att säkerställa att den inre marknaden fungerar effektivt samtidigt som en hög skyddsnivå för människors hälsa och konsumenternas intressen upprätthålls.”
10 I artikel 2 i förordningen, med rubriken ”Tillämpningsområde”, anges följande:
”1. Denna förordning är tillämplig på utsläppandet av nya livsmedel på marknaden inom unionen.
…”
11 I artikel 3 i samma förordning, med rubriken ”Definitioner”, anges följande i punkt 2:
”… gäller följande definitioner:
a) nytt livsmedel: varje livsmedel som inte har använts som människoföda i betydande omfattning i unionen före den 15 maj 1997, oberoende av dagen för medlemsstaters anslutning till unionen, och som hör till minst en av följande kategorier:
…
v) Livsmedel som består av, isolerats ur eller framställts från djur eller delar av dem, med undantag av djur som framställts genom traditionella avelsmetoder som användes för livsmedelsproduktion i unionen före den 15 maj 1997, och livsmedlen framställda av dessa djur har en historiskt säker användning som livsmedel i unionen.
…”
12 Artikel 35 i förordning 2015/2283 har rubriken ”Övergångsbestämmelser”. I punkt 2 föreskrivs följande:
”Livsmedel som inte omfattas av förordning … nr 258/97 och som lagligen släppts ut på marknaden senast den 1 januari 2018 och som omfattas av denna förordning får fortsätta att släppas ut på marknaden tills ett beslut fattas i enlighet med artiklarna 10–12 eller artiklarna 14–19 i den här förordningen efter det att en ansökan om godkännande av ett nytt livsmedel eller en anmälan av ett traditionellt livsmedel från ett tredjeland lämnas in senast det datum som anges i de genomförandebestämmelser som antas i enlighet med artikel 13 respektive 20, men senast den 2 januari 2020.”
Fransk rätt
13 I artikel L. 218–5-4 i code de la consommation (konsumentlagen), i den lydelse som var i kraft den 27 januari 2016, föreskrevs följande:
”Om det fastställs att en produkt har släppts ut på marknaden utan att ha varit föremål för godkännande, registrering eller anmälan enligt kraven i de bestämmelser som är tillämpliga på produkten, får prefekten eller, i Paris, polisprefekten besluta att utsläppandet av produkten på marknaden ska upphöra och att produkten ska dras tillbaka till dess att den uppfyller kraven i gällande lagstiftning.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
14 Entoma saluförde, vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet, produkter bestående av tillredda mjölbaggar, gräshoppor eller syrsor avsedda att användas som livsmedel i form av hela insekter.
15 Den 27 januari 2016 beslutade polisprefekten i Paris att utsläppandet på marknaden av de hela insekter som salufördes av Entoma skulle bringas att upphöra, bland annat med motiveringen att Entoma inte innehade något försäljningstillstånd enligt förordning nr 258/97. Bolaget ålades att dra tillbaka dessa insektsprodukter från marknaden fram till dess att ett sådant tillstånd hade erhållits till följd av en utvärdering som visat att produkterna inte medförde någon fara för konsumenterna.
16 Entoma överklagade beslutet till Tribunal administratif de Paris (Förvaltningsdomstolen i Paris, Frankrike). Nämnda domstol ogillade överklagandet genom dom av den 9 november 2017.
17 Entomas överklagande av den domen ogillades därefter, den 22 mars 2018, av Cour administrative d’appel de Paris (Förvaltningsdomstolen i andra instans i Paris, Frankrike) som fann att beslutet hade antagits med stöd av artikel L. 218‑5‑4 i konsumentlagen och överensstämde med gällande rätt.
18 Entoma överklagade då denna dom till den hänskjutande domstolen, Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike). Till stöd för sitt överklagande gjorde bolaget bland annat gällande att Cour administrative d’appel de Paris (Förvaltningsdomstolen i andra instans i Paris) hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att de produkter som bolaget saluför omfattas av förordning nr 258/97, trots att de faller utanför denna förordnings tillämpningsområde eftersom de består av hela insekter som är avsedda att konsumeras som de är. Närmare bestämt anförde bolaget att Cour administrative d’appel de Paris (Förvaltningsdomstolen i andra instans i Paris) hade gjort en felaktig tolkning av artikel 1.2 e i nämnda förordning, eftersom denna bestämmelse uttryckligen avsåg endast ”livsmedelsingredienser isolerade ur djur” och inte hela djur. Entoma gjorde, med åberopande av skäl 8 i förordning 2015/2283, gällande att inkluderandet av hela insekter i kategorin ”nya livsmedel”, som är ett resultat av artikel 3.2 a v i förordning 2015/2283, inte innebär en precisering av den tidigare definitionen, som endast omfattade delar av djur, utan en ändring av den tidigare definitionens räckvidd genom ett tillägg till definitionen. Bolaget drog härav slutsatsen att dess livsmedelsprodukter, som består av hela insekter, hade släppts ut lagligen på marknaden före den 1 januari 2018 och därigenom omfattades av övergångsbestämmelserna i artikel 35.2 i förordning 2015/2283, enligt vilka dessa produkter fick behållas på marknaden under förutsättning att en ansökan om godkännande av dessa produkter såsom ”nya livsmedel” eller en anmälan av dem såsom traditionella livsmedel, som omfattas av förordningens reglering, lämnades in senast den 2 januari 2020.
19 Ekonomi- och finansministern gjorde gällande att det inte fanns några hälsoskäl för att undanta utsläppandet av hela insekter på marknaden från tillämpningsområdet för förordning 258/97, eftersom konsumtion av hela insekter medför lika stora hälsorisker för konsumenten som konsumtion av livsmedelsingredienser isolerade ur djur.
20 Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) gör bedömningen att – eftersom det finns flera möjliga tolkningar av ordalydelsen i förordning nr 258/97 – frågan huruvida artikel 1.2 e i denna förordning ska förstås så, att den är tillämplig på livsmedel bestående av hela djur som är avsedda att konsumeras som de är, ger upphov till betydande svårigheter vid tolkningen av unionsrätten.
21 Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfråga till EU-domstolen:
”Ska artikel 1.2 e i förordning [nr 258/97] tolkas så, att den är tillämplig även på livsmedel som består av hela djur som är avsedda att konsumeras som de är, eller är den endast tillämplig på livsmedelsingredienser isolerade ur insekter?”
Prövning av tolkningsfrågan
22 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 1.2 e i förordning nr 258/97 ska tolkas så, att hela insekter som är avsedda att användas som livsmedel utgör ”livsmedelsingredienser isolerade ur djur” i den mening som avses i denna bestämmelse och följaktligen ingår i förordningens tillämpningsområde.
23 Det ska inledningsvis påpekas att denna fråga endast är relevant för tillämpningen av förordning nr 258/97, vilken av tidsmässiga skäl (ratione temporis) var tillämplig i det nationella målet. I förordning 2015/2283, som upphävde och ersatte förordning nr 258/97 från och med den 1 januari 2018, föreskrivs nämligen uttryckligen att hela djur, inklusive hela insekter, ingår i förordningens tillämpningsområde (skäl 8 och artikel 3.2 led a led v i förordning 2015/2283).
24 För att besvara den hänskjutande domstolens fråga erinrar EU-domstolen inledningsvis om att enligt artikel 1.1 i förordning nr 258/97 fastställs i denna förordning bestämmelser om utsläppande på marknaden av nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2016, Davitas, C‑448/14, EU:C:2016:839, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
25 Artikel 1.2 i förordning nr 258/97 syftar till att avgränsa förordningens tillämpningsområde, bland annat genom att ange vad som avses med ”nya livsmedel och livsmedelsingredienser”. Av bestämmelsens ordalydelse framgår att livsmedel eller livsmedelsingredienser måste uppfylla två kumulativa villkor för att kvalificeras som ”nya” i förordningens mening. För det första ska dessa livsmedel eller livsmedelsingredienser fram till den 15 maj 1997, då förordningen trädde i kraft, ”inte i någon större utsträckning” ha använts för konsumtion inom unionen, och för det andra ska dessa livsmedel eller livsmedelsingredienser ingå i någon av de kategorier som uttryckligen anges i artikel 1.2 c–f i samma förordning (dom av den 9 november 2016, Davitas, C‑448/14, EU:C:2016:839, punkterna 18–21 och där angiven rättspraxis).
26 I förevarande fall framhåller EU-domstolen att den hänskjutande domstolen inte har frågat den om tolkningen av det första villkoret i artikel 1.2 i förordning nr 258/97 som måste vara uppfyllt för att hela insekter som är avsedda att användas som livsmedel ska kunna kvalificeras som ”nya livsmedel och livsmedelsingredienser”, det vill säga att insekter fram till den 15 maj 1997 ”inte i någon större utsträckning” ska ha använts för konsumtion inom unionen.
27 Däremot finner den hänskjutande domstolen att det föreligger osäkerhet om tillämpningen av det andra villkoret i artikel 1.2 i förordning nr 258/97. Mer exakt vill den hänskjutande domstolen få veta om hela insekter kan kvalificeras som ”nya livsmedel eller livsmedelsingredienser” som ingår i en av de kategorier som anges i artikel 1.2 c–f i nämnda förordning, närmare bestämt kategorin i led e, i vilken det hänvisas till ”livsmedelsingredienser isolerade ur djur”, och därmed uppfyller det andra villkoret.
28 EU-domstolen påpekar i detta avseende för det första att uttrycket ”livsmedelsingredienser isolerade ur djur” inte definieras i förordning nr 258/97.
29 Det framgår av fast rättspraxis att fastställandet av betydelsen av och räckvidden för sådana uttryck som inte definierats i unionsrätten ska ske i enlighet med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som uttrycken ingår i (dom av den 9 november 2016, Davitas, C‑448/14, EU:C:2016:839, punkt 26 och dom av den 26 oktober 2017, The English Bridge Union, C‑90/16, EU:C:2017:814, punkt 18).
30 Vad för det första gäller den normala betydelsen av uttrycket ”livsmedelsingredienser isolerade ur djur” i vanligt språkbruk, framhåller EU-domstolen följande. Visserligen ska ordet ”djur” uppfattas så att det omfattar insekter. Användningen av uttrycket ”livsmedelsingredienser”, som kopplats till uttrycket ”isolerade ur djur”, medför dock att den normala betydelsen av detta uttryck i vanligt språkbruk ska anses vara den, att artikel 1.2 e i förordning nr 258/97 endast avsåg livsmedelsingredienser bestående av delar av djur, och inte omfattade hela djur (och därmed inte heller hela insekter).
31 Vad gäller uttrycket livsmedelsingredienser börjar EU-domstolen med att påpeka att ordet ingrediens inte definieras i förordning nr 258/97. Det kan dock konstateras att detta ord, oavsett vilket officiellt språk som används, utgör en allmän hänvisning till en beståndsdel som ingår i en sammansatt slutprodukt som utgör något större, nämligen i princip ”en livsmedelsvara” (eller ”ett livsmedel”). Följaktligen är en ingrediens i princip inte en produkt som är avsedd för konsumtion som sådan, utan snarare ett ämne eller en produkt som ska blandas med andra ämnen för att det ska uppstå ett livsmedel.
32 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 36 i sitt förslag till avgörande torde hela djur inte kunna kvalificeras som ”ingredienser”, då de utgör ”livsmedel” och inte ”livsmedelsingredienser”. Denna tolkning bekräftas – implicit, men otvivelaktigt – av ordalydelsen i artikel 1.2 e i förordning nr 258/97, i vilken det görs en klar åtskillnad mellan ”livsmedelsvaror” (eller ”livsmedel”) och ”livsmedelsingredienser”, varvid endast uttrycket livsmedelsingredienser används när det hänvisas till djur.
33 För övrigt stämmer denna tolkning även i huvudsak överens med definitionen av ordet ingrediens som återfinns i annan unionslagstiftning på livsmedelsområdet, till exempel definitionen i artikel 2.2 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18).
34 Därefter påpekar EU-domstolen, vad gäller uttrycket ”isolerade ur” djur, att detta precis som generaladvokaten har framhållit i punkterna 37 och 38 i sitt förslag till avgörande, hänför sig till en process varigenom något utvinns ur djuret. Det går således inte att tolka detta uttryck som att det betecknar ett helt djur, såvida man inte skapar en tautologi enligt vilken hela djur är ”isolerade ur” hela djur.
35 Detta uttryck skiljer sig dessutom, i samtliga språkversioner, tydligt från den mer vittomspännande formuleringen ”som består av”, vilken återfinns i artikel 1.2 d och e i förordning nr 258/97 för livsmedelskategorier som avser ”växter”, ”mikroorganismer”, ”svampar” eller ”alger”, och vilken kan användas för att inkludera ett livsmedel som består av ett enda stycke (till exempel en hel växt). Förordning nr 2015/2283 inkluderar hela djur i förordningens tillämpningsområde genom hänvisningen till ”[l]ivsmedel som består av … djur eller delar av dem”.
36 Av det ovan anförda följer att uttrycket ”livsmedelsingredienser isolerade ur djur” har en klar och precis innebörd. Ordalydelsen i artikel 1.2 e i förordning nr 258/97 avser nämligen inte ”hela djur” och omfattar därför inte hela insekter.
37 För det andra ska det framhållas att en bokstavstolkning av denna bestämmelse är förenlig med såväl det sammanhang i vilket bestämmelsen ingår som de mål som eftersträvas med förordning nr 258/97.
38 Domstolen noterar först att det, precis som kommissionen har angett i sitt yttrande, inte framgår att unionslagstiftaren, genom att använda ordet djur, specifikt har åsyftat insekter eller har haft de risker som är förenade med insektskonsumtion i åtanke. Unionslagstiftaren tycks nämligen genom antagandet av förordning nr 258/97 ha beslutat att reglera endast de produkter som den år 1997 förutsåg skulle släppas ut på marknaden. Användningen av insekter i den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin är, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 45–48 i sitt förslag till avgörande, ett relativt nytt fenomen och det var, såsom framgår av skäl 8 i förordning 2015/2283, just med beaktande av ”den vetenskapliga och tekniska utveckling som ägt rum sedan 1997” som unionslagstiftaren, genom antagandet av förordning 2015/2283, år 2015 beslutade att ”se över, förtydliga och uppdatera de kategorier av livsmedel som är nya livsmedel” och att uttryckligen inkludera ”hela insekter och delar av dem”.
39 Därefter ska det erinras om att förordning nr 258/97 enligt fast rättspraxis har ett dubbelt syfte, nämligen att säkerställa att den inre marknaden för nya livsmedel fungerar och att skydda folkhälsan mot de risker som dessa livsmedel kan ge upphov till (dom av den 9 november 2016, Davitas, C‑448/14, EU:C:2016:839, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
40 När det gäller syftet att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa kan det visserligen, såsom den franska och den italienska regeringen har gjort gällande i sina yttranden, förefalla ologiskt från hälsosynpunkt att vilja låta livsmedelsingredienser isolerade ur insekter omfattas av lagstiftningen, men däremot inte hela insekter; en hel insekt består ju av samtliga av insektens delar, och precis som dess delar är ju hela insektskroppen avsedd att ätas upp av konsumenten, vilket således skulle kunna medföra samma risker från ett folkhälsoperspektiv.
41 Denna argumentering, som grundar sig på ett av de två syftena med förordning nr 258/97, räcker emellertid inte för att motivera en sådan extensiv tolkning av de otvetydiga orden ”isolerade ur djur” som skulle innebära att förordningen var tillämplig på ”hela djur”.
42 För det första, vilket framgår ovan av punkterna 30–36, leder den normala betydelsen i vanligt språkbruk av orden ”isolerade ur djur” i artikel 1.2 e i förordning nr 258/97, som för övrigt är densamma i samtliga språkversioner, till slutsatsen att det är uppenbart att hela djur inte inkluderas i bestämmelsens tillämpningsområde genom dessa ord. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 61 i sitt förslag till avgörande kan den klara ordalydelsen i denna bestämmelse i princip inte ifrågasättas genom en teleologisk tolkning av bestämmelsen som skulle innebära en utvidgning av förordningens tillämpningsområde, vilket det uteslutande ankommer på unionslagstiftaren att besluta om.
43 Såsom generaladvokaten i huvudsak har påpekat i punkterna 72 och 73 i sitt förslag till avgörande får en sådan tolkning inte göras contra legem. En sådan begränsning, som utan tvekan svarar mot kravet på rättssäkerhet och rättens förutsebarhet, har för övrigt erkänts i EU-domstolens praxis avseende principen om direktivkonform tolkning av nationell rätt (dom av den 15 april 2008, Impact, C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 100, och dom av den 24 januari 2012, Dominguez, C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
44 För det andra konstaterar EU-domstolen att en tolkning som innebär att hela djur, exempelvis insekter, utesluts från tillämpningsområdet för förordning nr 258/97, i vart fall inte i sig äventyrar målet att skydda människors hälsa. Såsom framgår av övervägandena ovan innebär den omständigheten att hela insekter inte ingår i förordningens tillämpningsområde nämligen endast att villkoren för att släppa ut dem på marknaden inte har harmoniserats på unionsnivå och således att det inte krävs någon anmälan eller något tillstånd enligt nämnda förordning. Enligt fast rättspraxis ankommer det på medlemsstaterna att om det saknas harmonisering, och i den mån det fortfarande råder osäkerhet, besluta om nivån på det skydd för människors hälsa och liv som de vill säkerställa och om huruvida det ska krävas ett förhandstillstånd innan livsmedelsprodukter släpps ut på marknaden, varvid de dock ska beakta de krav som följer av den fria rörligheten för varor inom unionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2010, Solgar Vitamin’s France m.fl., C‑446/08, EU:C:2010:233, punkt 35 och där angiven rättspraxis). Den omständigheten att hela insekter är undantagna från den säkerhetsutvärdering som föreskrivs i förordning nr 258/97 utesluter således inte att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning kan föreskriva att en sådan utvärdering ska göras av den fara för folkhälsan som konsumtion av hela insekter eventuellt skulle kunna utgöra.
45 Med hänsyn till det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Artikel 1.2 e i förordning nr 258/97 ska tolkas så, att förordningen inte är tillämplig på livsmedel som består av hela djur, däri inbegripet hela insekter, som är avsedda att konsumeras som de är.
Rättegångskostnader
46 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
Artikel 1.2 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009 av den 18 juni 2009, ska tolkas så, att förordningen inte är tillämplig på livsmedel som består av hela djur, däri inbegripet hela insekter, som är avsedda att konsumeras som de är.
Underskrifter