TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 4 april 2011

Mål T‑239/09 P

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – En institutions beslut att inte inleda några undersökningar – Administrativt förfarande – Skadeståndstalan – Uppenbart att det i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundat”

Saken: Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 31 mars 2009 i mål F-146/07, Marcuccio mot kommissionen (REGP 2009, s. I‑A‑1‑69 och II‑A‑1‑363), och yrkande om att nämnda beslut ska upphävas.

Avgörande: Överklagandet ogillas. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i förevarande förfarande.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Motiveringsskyldighetens omfattning

(Artikel 225a EG)

2.      Tjänstemän – Talan – Föremål för talan – Föreläggande till administrationen – Avvisning

(Artikel 233 EG; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

3.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ursprung – Anställningsförhållande – Rättslig grund

(Art. 236 EG; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

4.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska ansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Kumulativa villkor

5.      Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid personaldomstolen – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 58; domstolens rättegångsregler, artikel 138.1 c)

1.      Personaldomstolen ska anses ha fullgjort sin motiveringsskyldighet, eftersom det framgår av dess beslut hur den har resonerat. Tribunalen kan därför utöva sin domstolskontroll.

(se punkt 24)

Hänvisning till domstolen den 7 januari 2004 i de förenade målen C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑123, punkt 372; domstolen den 8 februari 2007 i mål C‑3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen, REG 2007, s. I‑1331, punkt 46; domstolen den 4 oktober 2007 i mål C‑311/05 P, Naipes Heraclio Fournier mot harmoniseringsbyrån, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 51 och 52

2.      Enligt fast rättspraxis ankommer det inte på unionsdomstolen att rikta förelägganden till en administration inom ramen för en granskning av lagenligheten av en rättsakt i enlighet med artikel 91 i tjänsteföreskrifterna Den berörda institutionen vars rättsakt har förklarats ogiltig ska enligt artikel 233 EG vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

(se punkt 31)

Hänvisning till tribunalen den 19 november 2009 i mål T‑49/08 P, Michail mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 73, och där angiven rättspraxis

3.      En tvist mellan en tjänsteman och den institution som denne hör till eller hörde till och som avser skadestånd omfattas, när den har sitt ursprung i anställningsförhållandet mellan den berörda personen och institutionen, av tillämpningsområdet för artikel 236 EG och artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, och omfattas således inte av tillämpningsområdet för artiklarna 235 EG och 288 EG.

(se punkt 32)

Hänvisning till domstolen den 7 oktober 1987 i mål 401/85, Schina mot kommissionen, REG 1987, s. 3911, punkt 9

4.      När en tjänsteman har yrkat skadestånd förutsätts för institutionens ansvar att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det agerande som läggs institutionen till last är rättstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan. De tre villkoren för institutionens ansvar är kumulativa, vilket innebär att om ett av dem inte är uppfyllt kan inte institutionen hållas ansvarig.

(se punkt 60)

Hänvisning till förstainstansrätten den 14 oktober 2004 i mål T‑256/02, I mot domstolen, REGP 2004, s. I‑A‑289 och II‑1307, punkt 50, och där angiven rättspraxis

5.      Det följer av artikel 58 i domstolens stadga och av artikel 138.1 c i tribunalens rättegångsregler att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter det beslut som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande.

Ett överklagande som inte innehåller något argument som särskilt syftar till att visa att det har skett en felaktig rättstillämpning i det överklagade beslutet och som inskränker sig till att upprepa de grunder och argument som redan har anförts vid personaldomstolen uppfyller inte detta krav. Ett sådant överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingetts till personaldomstolen, vilket faller utanför tribunalens behörighet.

(se punkt 62)

Hänvisning till domstolen den 19 mars 2004, C‑196/03 P, Lucaccioni mot Kommissionen, REG 2004, s. I‑2683, punkterna 40 och 41, och där angiven rättspraxis