Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Krakowie (Polen) den 30 januari 2024 – Alior Bank S.A. mot J.D.
(Mål C-71/24, Alior Bank)
Rättegångsspråk: polska
Hänskjutande domstol
Sąd Okręgowy w Krakowie
Parter i det nationella målet
Klagande: Alior Bank S.A.
Motpart: J.D.
Tolkningsfrågor
1 Ska artikel 10.2 f jämförd med artikel 3 j i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG1 mot bakgrund av effektivitetsprincipen i unionsrätten och syftet med det direktivet samt mot bakgrund av artikel 3.1 och 3.2 jämförd med artikel 4.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal2 tolkas så, att de utgör hinder för att det i konsumentkreditavtal, vars innehåll inte är resultatet av en individuell förhandling mellan näringsidkaren (långivaren) och konsumenten (låntagaren), införs sådana villkor som föreskriver att ränta inte enbart ska tas ut på det belopp som betalas till konsumenten, utan även på andra kreditkostnader än ränta (det vill säga provisioner eller andra avgifter som inte ingår i det kreditbelopp som betalats till konsumenten, utan utgör det totala belopp som konsumenten ska betala för att fullgöra sina skyldigheter enligt konsumentkreditavtalet)?
2 Ska artikel 10.2 f och g i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG mot bakgrund av effektivitetsprincipen i unionsrätten och syftet med det direktivet samt mot bakgrund av artikel 5 i rådets direktiv 93/13/EEG tolkas så, att de utgör hinder för att det i konsumentkreditavtal, vars innehåll inte är resultatet av en individuell förhandling mellan näringsidkaren (långivaren) och konsumenten (låntagaren), införs villkor som enbart anger räntan på lånet och det totala värdet uttryckt i belopp av den kapitaliserade ränta som konsumenten är skyldig att betala för att fullgöra sina skyldigheter enligt detta avtal, utan att konsumenten samtidigt uttryckligen informeras om att grunden för beräkning av den kapitaliserade räntan (uttryckt i belopp) skiljer sig från det kreditbelopp som faktiskt betalats till konsumenten och, i synnerhet, att den är summan av det kreditbelopp som betalats till konsumenten och andra kreditkostnader än ränta (det vill säga provisioner eller andra avgifter som inte ingår i det kreditbelopp som betalats till konsumenten, men som utgör det totala belopp som konsumenten ska betala för att fullgöra sina skyldigheter enligt konsumentkreditavtalet)?
____________
1 EUT L 133, 2008, s. 66
1 EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.