Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 16 december 2020 i mål T-243/18, VW mot Europeiska kommissionen
(Mål C-116/21 P)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Schima, B. Mongin och G. Gattinara)
Övriga parter i målet: VW, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den dom som meddelades av tribunalen (sjunde avdelningen) den 16 december 2020, VW/kommissionen (T- 243/18),
ogilla talan i första instans,
förplikta motparten i målet om överklagande att ersätta rättegångskostnaderna i första instans,
förplikta motparten i målet om överklagande att ersätta rättegångskostnaderna i överklagandet.
Grunder och huvudargument
Den första grunden avser felaktig rättstillämpning vad gäller kriterierna för bedömning av lagenligheten av lagstiftarens val och åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 46 – 49 och 58 i den överklagade domen). Kommissionen hävdar att:
Tribunalen åsidosatte principen om att bedömningen av lagenligheten av en unionsrättsakt mot bakgrund av grundläggande rättigheter inte kan vila på påståenden om denna rättsakts konsekvenser i ett enskilt fall,
Rättsstridigheten av en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna kan inte grundas på att lagstiftarens val var orimligt,
Tribunalen beaktade inte samtliga omständigheter i de två situationer som skulle jämföras, vilket strider mot principerna som anges i domen HK/kommissionen (C-460/18P).
Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av icke-diskrimineringsprincipen. Tribunalen ansåg nämligen att de situationer som avses i artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är jämförbara (punkterna 50 – 61 i den överklagade domen). Kommissionen anser att:
Den tidpunkt då äktenskapet ingicks är inte det enda kriterium som särskiljer artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Skillnaden består i en rad omständigheter som tribunalen underlät att beakta.
Tribunalen skulle ha tagit hänsyn till syftet med den minimitid för äktenskapets varaktighet som anges i de två bestämmelserna, vilket skulle ha visat skillnaden dem emellan.
Det har inte visats att det förelåg åldersdiskriminering.
Den tredje grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och flera åsidosättanden av motiveringsskyldigheten (punkterna 65 – 80 och 81 – 88 i den överklagade domen).
Grundens första del avser underlåtenhet att avgöra frågan om efterlevandepension i artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.
Grundens andra del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det syfte som avser att förhindra bedrägeri och ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 65 – 80 i den överklagade domen).
Grundens andra del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det syfte som avser att bevara den ekonomiska balansen i unionens pensionssystem (punkterna 81 – 88 i den överklagade domen).
____________