Language of document :

Överklagande ingett den 17 februari 2022 av Helene Hamers av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 21 december 2021 i mål T-159/20, Hamers mot Cedefop

(Mål C-111/22 P)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Helene Hamers (ombud: Vasileios Spiridon Christianos, Alexandros Politis och Michail Rodopoulos, avvocati)

Motpart: Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

delvis upphäva tribunalens dom av den 21 december 2021, T-159/20, Hamers/Cedefop, EU:T:2021:913,

i den mån det är nödvändigt, återförvisa målet till tribunalen för prövning,

förplikta Cedefop att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Den överklagade domen avser den skada som klaganden lidit till följd av Cedefops handlingar och underlåtenhet att agera före, under och efter det att ett nationellt straffrättsligt förfarande vid de grekiska rättsliga myndigheterna hade avslutats, vilket avsåg huruvida Cedefops tilldelning av offentliga kontrakt till tredje man under perioden 2001–2005 varit lagenlig och formellt korrekt.

Klaganden har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande och har gjort gällande följande:

Den första grunden: I punkterna 55–61 och 83 i den överklagade domen gjorde sig tribunalen skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Stadgan). I motsats till vad tribunalen slog fast i dessa punkter har nämligen för det första Cedefop inte gjort en opartisk prövning av klaganden, och för det andra har Cedefops överklagandekommitté inte avhjälpt bristerna i beslutet av den 3 juli 2019. Av ovannämnda skäl var också tribunalens motivering av dessa punkter otillräcklig.

Den andra grunden: I punkterna 65 och 68–75 och 83 gjorde sig tribunalen skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av den oskuldspresumtion som sökanden åberopat med stöd av artikel 48.1 i stadgan, vilken förstärktes av åsidosättandet av principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen. Av ovannämnda skäl var också tribunalens motivering av dessa punkter otillräcklig.

____________