Language of document : ECLI:EU:T:2015:4

Mål T‑127/09 RENV

Abdulbasit Abdulrahim

mot

Europeiska unionens råd

och

Europeiska kommissionen

”Återförvisning efter ogiltigförklaring – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter – Förordning (EG) nr 881/2002 – Frysning av penningmedel och andra ekonomiska resurser för en person upptagen i en förteckning som upprättats av ett av Förenta nationernas organ – Införande av namnet på denna person i förteckningen i bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Tidsfrist för väckande av talan – Överskridande – Ursäktligt misstag – Grundläggande rättigheter – Rätt till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Rätt till respekt för egendom – Rätt till respekt för privat- och familjeliv”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 14 januari 2015

1.      Domstolsförfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Utgången frist – Oförutsebara omständigheter eller force majeure – Begrepp – Försenad postbefordran (Artikel 263 sjätte stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 45 andra stycket)

2.      Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av de rättsakter som antas av institutionerna – Förordning om införande av restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter – Prövningens omfattning

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets förordning nr 881/2002, bilaga I)

1.      Artikel 45 i domstolens stadga är tillämplig när det är fråga om onormala svårigheter som äger rum oberoende av vederbörandes vilja och som framstår som oundvikliga även om skälig omsorg iakttas. Det ankommer på den berörda personen att styrka att det har förelegat onormala och oförutsebara omständigheter som ligger utanför vederbörandes kontroll, vilka har gjort det omöjligt för honom eller henne att iaktta den tidsfrist för väckande av talan som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF. Det ankommer även på den berörda personen att styrka att han eller hon inte kunde skydda sig mot följderna av dessa omständigheter genom att vidta lämpliga åtgärder utan orimliga uppoffringar I synnerhet bör den berörde noggrant övervaka hur förfarandet framskrider och, bland annat, bemöda sig om att omsorgsfullt iaktta föreskrivna tidsfrister.

När en sökandes advokater har visat att de har iakttagit sådan skälig omsorg som krävs genom att överlämna det undertecknade originalet av ansökan till en tillförlitlig postoperatör, som tillhör den ursprungliga postoperatören i en medlemsstat, vilket skedde samma dag som en kopia av ansökan skickades per telefax, kunde dessa advokater skälen förvänta sig att det undertecknande originalet skulle ankomma till tribunalens kansli på kortare tid än de tio dagar som står till deras förfogande. Det kan härvid inte krävas av en sökande, särskilt då denne åtnjuter rättshjälp, att denne ska välja den dyraste av de internationella posttjänster som erbjuds av en postoperatör, när en billigare tjänst som erbjuds av samma operatör i princip framstår som lämplig för att säkerställa leverans av det undertecknade originalet av ansökan till kansliet inom den föreskrivna fristen.

(se punkterna 45–47 och 49)

2.      För det fall den berörda personen väcker talan för att bestrida lagenligheten av beslutet att uppta eller behålla hans eller hennes namn i förteckningen i bilaga I till förordning nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 467/2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan, ska unionsdomstolen, vid sin laglighetsprövning, av de skäl som legat till grund för beslutet, förvissa sig om att det föreligger faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen och som ligger till grund för nämnda beslut, vilket betyder att domstolskontrollen inte är begränsad till en abstrakt bedömning av huruvida de angivna skälen sannolikt är korrekta, utan avser huruvida dessa skäl, eller åtminstone ett skäl som i sig anses utgöra tillräckligt stöd för beslutet, är väl underbyggda. Härvid ankommer det på unionsdomstolen att vid denna prövning vid behov anmoda den behöriga unionsmyndigheten att inkomma med uppgifter eller bevisning, oavsett om de är hemliga eller inte, som är av relevans för denna prövning.

Om den behöriga unionsmyndigheten inte är i stånd att efterkomma unionsdomstolens begäran, ska domstolen grunda sin bedömning på de omständigheter som den har upplysts om. Om det med stöd av dessa omständigheter inte går att sluta sig till att det finns stöd för ett visst skäl ska unionsdomstolen underkänna det såsom grund för beslutet om att uppta eller behålla det aktuella namnet i förteckningen. Om däremot relevant information och bevisning inges av den behöriga unionsmyndigheten, ska unionsdomstolen pröva huruvida de omständigheter som har åberopats kan anses styrkta genom nämnda uppgifter eller bevisning och uppskatta bevisvärdet därav med beaktande av omständigheterna i målet och mot bakgrund av eventuella yttranden beträffande dessa omständigheter som har ingetts av, bland annat, den berörda personen. Unionsdomstolen ska därvid i förekommande fall använda sig av metoder som gör det möjligt att förena berättigade säkerhetshänsyn när det gäller arten av och källorna till de uppgifter som har beaktats vid antagandet av den berörda rättsakten, med nödvändigheten av att i tillräcklig utsträckning säkerställa den enskildes processuella rättigheter.

Med hänsyn till att de restriktiva åtgärderna i fråga är av förebyggande karaktär gäller följande. Om unionsdomstolen vid laglighetsprövningen av den angripna rättsakten finner att åtminstone ett av de skäl som nämns i den redogörelse för skälen som har lämnats av sanktionskommittén är tillräckligt precist och konkret, stöds av fakta och i sig utgör en tillräcklig grund för rättsakten, ska den omständigheten att andra av dessa skäl inte uppfyller dessa kriterier inte motivera en ogiltigförklaring av rättsakten. Om fallet är det motsatta ska den angripna rättsakten ogiltigförklaras.

Däremot kan det inte i sig anses utgöra ett åsidosättande av de ovannämnda rättigheterna att den behöriga unionsmyndigheten inte tillhandahåller den berörda personen, och i ett senare skede unionsdomstolen, uppgifter och bevisning – beträffande den redogörelse för skälen som ligger till grund för det aktuella beslutet – som endast sanktionskommittén eller den berörda FN-medlemmen har i sin besittning. I en sådan situation har unionsdomstolen – på vilken det ankommer att mot bakgrund av de yttranden och eventuell bevisning som ingetts av den berörda personen, och den behöriga unionsmyndighetens svar på yttrandet, pröva de skäl som anges i sanktionskommitténs redogörelse – emellertid inte några ytterligare uppgifter eller någon bevisning till sitt förfogande. Det betyder att om domstolen inte kan finna att det finns stöd för skälen kan de inte godtas som grund för det angripna beslutet om upptagande i förteckningen.

(se punkterna 62, 63, 66, 68 och 71)