Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning
Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 30 november 2001 av Dessauer Versorgungs- und Verkehrsgesellschaft mbH ( DVV ( Stadtwerke och fyra andra företag
(mål T-291/01)
Rättegångsspråk: tyska
Dessauer Versorgungs- und Verkehrsgesellschaft mbH ( DVV ( Stadtwerke, Dessau (Tyskland), Neubrandenburger Stadtwerke GmbH, Neubrandenburg (Tyskland), Stadtwerke Schwäbisch Hall GmbH, Schwäbisch Hall (Tyskland), Stadtwerke Tübingen GmbH, Tübingen (Tyskland) och Stadtwerke Uelzen GmbH, Uelzen (Tyskland) har den 30 november 2001 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten D. Fouquet, i egenskap av ombud.
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
(fastställa att kommissionens underlåtenhet att inom två månader efter mottagandet av en formell anmodan enligt artikel 232 andra stycket EG, vilken ingick i skrivelsen av den 29 augusti 2001, ta ställning till och fatta beslut rörande det med stöd av artiklarna 87 EG och 88 EG anförda klagomålet, strider mot artikel 232 EG, samt
(förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive sökandens rättegångskostnader, även för det fall att kommissionen, efter det att talan har väckts, handlar på ett sätt som föranleder förstainstansrätten att anse att talan saknar föremål.
Grunder och huvudargument
Sökandena är tyska kommunala energibolag med egen strömproduktion. Sedan det blev fri konkurrens på elmarknaden är sökandena i egenskap av energiproducenter konkurrenter särskilt till de 19 befintliga strömproducerande kärnkraftverk i Förbundsrepubliken Tyskland.
Enligt sökandena gör kärnkraftverken avsättningar till reservfonder i sina balansräkningar för kostnaderna för en framtida nedläggning av driften samt för omhändertagandet av bestrålade bränsleelement och radioaktivt avfall. Omhändertagande- och nedläggningskostnaderna påförs intäkterna från den fortgående strömproduktionen. Den handelsrättsliga skyldigheten att göra avsättningar till reservfonder har dock samtidigt påverkat beskattningen av kärnkraftverk. Till följd av de tyska skattebestämmelserna står en betydande andel av de genom Steuerentlastungsgesetz (tysk lag om skattelättnader) senare krävda skatterna till kärnkraftverkens fria förfogande.
Sökandena gör gällande att skattelättnaden för avsättningar till reservfonder till förmån för kärnkraftverken utgör ett olagligt statligt stöd som inte anmälts av Förbundsrepubliken Tyskland och som inte är förenligt med den gemensamma marknaden. De uppger att kommissionen är skyldig att inleda ett formellt förfarande mot Förbundsrepubliken Tyskland med stöd av artiklarna 10.1, 13.1 och 4.4 i rådets förordning (EG) nr 659/1999
1. På grundval av ett sådant förfarande skulle kommissionen vara tvungen att meddela ett negativt beslut mot Förbundsrepubliken Tyskland med avseende på det redovisade fallet av stöd.