PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen)

den 17 oktober 2007

Mål F-63/06

Luigi Mascheroni

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Artikel 24 i tjänsteföreskrifterna – Mobbning av tjänstemannens överordnade – Utredning av kommissionens utrednings- och disciplinbyrå – Artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler”

Saken : Talan väckt enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA genom vilken Luigi Mascheroni bland annat ansöker om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 14 juli 2005 om avslag på hans ansökan om bistånd av den 26 mars 2004 grundat på att hans överordnade V.H. påstås ha uppträtt på ett trakasserande och kränkande sätt.

Avgörande : Det är uppenbart att talan till viss del skall avvisas och i övrigt skall ogillas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föremål – Åläggande som riktas till administrationen – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

2.      Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

3.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Formkrav

(Domstolens stadga, artikel 21 ; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

1.      Det ankommer inte på förstainstansrätten att i samband med en talan som väckts med stöd av artikel 91 i tjänsteföreskrifterna rikta förelägganden till gemenskapsinstitutionerna eller göra principuttalanden.

(se punkt 23)

Hänvisning till

förstainstansrätten den 9 juni 1994, X mot kommissionen, T-94/92, REGP s. I‑A‑149 och II‑481, punkt 33 ; 2 juli 1997, Chew mot kommissionen, T-28/96, REGP, s. I‑A‑165 och II‑497, punkt 17 ; 11 juli 2000, Skrzypek mot kommissionen, T-134/99, REGP, s. I‑A‑139 och II‑633, punkt 16 ; 2 mars 2004, Di Marzio mot kommissionen, T-14/03, REGP, s. I‑A‑43 och II‑167, punkt 63

2.      I enlighet med den biståndsskyldighet som föreskrivs i artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna, skall administrationen ingripa med nödvändig kraft mot händelser som är oförenliga med tjänstens ordning och lugn och handla med sådan snabbhet och omsorg som krävs i det enskilda fallet för att fastställa de faktiska omständigheterna och, med full kunskap, kunna vidta lämpliga åtgärder. För detta ändamål räcker det att den tjänsteman som begär sin institutions skydd, gör sannolikt att de angrepp han säger sig ha utsatts för har ägt rum. När han gjort detta sannolikt skall institutionen i fråga vidta lämpliga åtgärder i samarbete med klaganden, såsom att påbörja en utredning, för att fastställa de faktiska omständigheterna.

En slutrapport från kommissionens utrednings- och disciplinbyrå, en avdelning vid kommissionen med ansvar att genomföra administrativa utredningar i syfte att fastställa de faktiska omständigheterna med stöd av vilka tillsättningsmyndigheten med kännedom om ärendet kan avgöra ansökan om bistånd, utgör i detta hänseende på intet sätt ett beslut avseende ansökan om bistånd, utan ett svar på denna myndighets begäran om utredning av grunderna.

(se punkterna 36, 40 och 41)

Hänvisning till

domstolen den 26 januari 1989, Koutchoumoff mot kommissionen, 224/87, REG, s. 99, punkterna 15 och 16

förstainstansrätten den 21 april 1993, Tallarico mot parlamentet, T-5/92, REG, s. II‑477, punkt 31 ; 5 december 2000, Campogrande mot kommissionen, T‑136/98, REGP, s. I‑A‑267 och II‑1225, punkt 42

3.      Enligt artikel 21 första stycket i domstolens stadga, som är tillämplig på förfarandet vid förstainstansrätten i enlighet med artikel 7.1 i bilaga 1 till domstolens stadga och artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler, skall ansökan bland annat innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter skall vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden skall kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten skall kunna pröva talan, i förekommande fall utan andra uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättsskipning krävs, för att en talan skall kunna tas upp till sakprövning, att de faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan.

Sökanden kan därför inte inskränka sig till att göra ett abstrakt uttalande om grunderna, bland annat genom att nöja sig med att påstå att en bestämmelse i domstolens stadga åsidosätts genom den angripna rättsakten utan styrka detta påstående genom att förklara vad som utgör grunderna för talan.

Innehållet i en ansökan kan visserligen kompletteras och stöttas upp i specifika avseenden, genom hänvisning till utdrag ur bilagda handlingar, men en generell hänvisning till andra skrifter, även om de är bilagda ansökan, kan inte kompensera att väsentliga delar av den rättsliga argumenteringen som skall återfinnas i själva ansökan saknas. Det ankommer inte på förstainstansrätten att i bilagorna söka efter och identifiera de grunder och argument som den till äventyrs skulle kunna anse utgör grunden för talan.

(se punkterna 52, 53, 56 och 57)

Hänvisning till

förstainstansrätten den 18 november 1992, Rendo m.fl. mot kommissionen, T‑16/92, REG, s. II‑2417, punkt 130 ; 16 mars 1993, Blackman mot parlamentet, T-33/89 och T-74/89, REG, s. II‑249, punkterna 64 och 65 ; 28 april 1993, De Hoe mot kommissionen, T-85/92, REG, s. II‑523, punkt 20 ; 17 mars 1994, Hoyer mot kommissionen, T-43/91, REGP, s. I‑A‑91 och II‑297, punkt 22 ; 21 maj 1999, Asia Motor Frankrike m.fl. mot kommissionen, T-154/98, REG, s. II‑1703, punkt 49 ; 15 juni 1999, Ismeri Europa mot revisionsrätten, T-277/97, REG, s. II‑1825, punkt 29 ; 8 december 2005, Just mot kommissionen, T-91/04, REGP, s. I‑A‑395 och II‑1801, punkt 35 ; 8 december 2005, Moren Abat mot kommissionen, T-92/04, REGP, s. I‑A‑399 och II‑1817, punkt 31 ; 5 december 2006, Angelidis mot parlamentet, T-424/04, REGP 2006, s. A-2-323 och II-A-2-1649, punkterna 39–42