TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen i utökad sammansättning)
19 april 2023 (*)
”Personalmål – Tjänstemän – Hälsokrisen med anledning av covid-19-pandemin – Beslut att tillåta arbete på deltid för omvårdnad av anhöriga utanför anställningsorten – Avsaknad av möjlighet till distansarbete utanför anställningsorten på heltid – Brister i det administrativa förfarandet – Beslut om beviljande av en ansökan om deltidsarbete – Berättigat intresse av att få saken prövad saknas – Avvisning – Lön – Indragning av utlandstillägget – Artiklarna 62 och 69 i tjänsteföreskrifterna – Åsidosättande av artikel 4 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna”
I mål T‑39/21,
PP,
PQ,
PR,
PS,
PT,
företrädda av M. Casado García-Hirschfeld, avocate,
sökande,
mot
Europaparlamentet, företrätt av S. Seyr, D. Boytha och M. Windisch, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen i utökad sammansättning),
sammansatt, under överläggningen, av ordföranden R. da Silva Passos samt domarna V. Valančius, I. Reine (referent), L. Truchot och M. Sampol Pucurull,
justitiesekreterare: Handläggaren H. Eriksson,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
och efter förhandlingen den 14 juli 2022,
följande
Dom
1 Sökandena PP, PS, PQ, PR och PT har, i sin talan enligt artikel 270 FEUF, i huvudsak yrkat ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 14 april 2020 genom vilket PQ och PS tilläts utöva sin yrkesverksamhet på deltid utanför sin anställningsort på grund av covid-19-pandemin, av den 18 maj 2020 genom vilket PP tilläts att utöva sin yrkesverksamhet på deltid utanför sin anställningsort på grund av covid-19-pandemin (nedan tillsammans kallade besluten om tillåtelse av deltidsarbete), av den 7, 15 och 16 april samt den 19 maj 2020 genom vilka sökandenas utlandstillägg drogs in under den period då de arbetade utanför sin anställningsort (nedan tillsammans kallade besluten om indragning av utlandstillägget) samt av den 6 maj 2020 om återkrav av belopp som felaktigt betalats ut till PR och PT (nedan tillsammans kallade besluten om återkrav) och har vidare yrkat ersättning för de skador som de åsamkats genom dessa beslut.
I. Bakgrund till tvisten
2 Sökandena är tjänstemän vid Europaparlamentet. De beviljades utlandstillägg när de tillträdde tjänsten.
3 Den 11 mars 2020 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO), på grund av de alarmerande spridningsnivåerna och allvarsgraden av coronavirus-sjukdomen som orsakats av viruset SARS-CoV-2, det vill säga covid-19, att covid-19-utbrottet utgjorde en pandemi på grund av den snabba ökningen av antalet fall utanför Kina och det ökande antalet drabbade länder.
4 Genom ett e‑postmeddelande samma dag, upplyste Europaparlamentets generalsekreterare (nedan kallad generalsekreteraren) all personal om att han, mot bakgrund av hälsosituationen, hade gett generaldirektörerna instruktion om att införa distansarbete för alla medarbetare vars fysiska närvaro i Europaparlamentets lokaler inte var absolut nödvändig, motsvarande 70 procent av arbetstiden. I e‑postmeddelandet preciserades även att denna åtgärd skulle träda i kraft den 16 mars 2020 och att distansarbetet, beroende på utvecklingen av situationen, kunde komma att ökas till 100 procent av arbetstiden.
5 Den 16 mars 2020 upplyste generalsekreteraren personalen om att distansarbetstiden för de medarbetare vars fysiska närvaro i Europaparlamentets lokaler inte var nödvändig och som redan arbetade på distans motsvarande 70 procent av arbetstiden skulle gå över till 100 procent.
6 Den 19 mars 2020 riktade generalsekreteraren ett e‑postmeddelande till alla medarbetare, enligt vilket de, mot bakgrund av covid-19-pandemin, tilläts att arbeta halvtid för att kunna ta hand av medlemmar av deras närmaste familj. I motsats till vad som normalt gällde, kunde detta halvtidsarbete utföras från vilken av Europeiska unionens medlemsstater som helst, beroende på var de närstående som tjänstemannen eller den tillfälligt anställde önskade ta hand om hade sin hemvist. Detta beslut trädde i kraft omedelbart och skulle tillämpas så länge covid-19-pandemin varade.
7 Den 31 mars 2020 antog generalsekreteraren ett nytt beslut avseende tillfälligt deltidsarbete som utfördes utanför anställningsorten av familjeskäl till följd av covid-19-pandemin (nedan kallat generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020). Detta beslut, som ersatte beslutet om halvtidsarbete av den 19 mars 2020, hade följande lydelse:
”Med beaktande av artikel 234.2 i Europaparlamentets arbetsordning:
Medarbetare som önskar ta hand om medlemmar av deras närmaste familj, såsom deras föräldrar, deras barn eller make/maka under varaktigheten av denna särskilda situation som orsakats av covid-19 har tillstånd att arbeta på deltid (75 procent).
I motsats till vad som normalt gäller, får detta arbete utföras från vilken av Europeiska unionens medlemsstater som helst, beroende på var dessa närstående har sin hemvist, och fram till slutet på övergångsperioden, den 31 december 2020, från Förenade kungariket.
Vänligen lämna in en officiell ansökan till er personalchef så snart som möjligt och före den period som ansökan avser.
Ansökan ska ange den närståendes namn, familjeband och vilken period som avses.
Under den period som tillståndet avser ska medarbetaren ha rätt till 75 procent av sin lön. Artikel 3 i bilaga IVa i tjänsteföreskrifterna [för tjänstemän i Europeiska unionen] ska tillämpas. Varken utlandstillägg eller särskilt utlandstillägg enligt artikel 4 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna får beviljas.
Detta beslut ska tillämpas på tjänstemän som är anställda av Europaparlamentets sekretariat.
Beslutet ska tillämpas analogt på tjänstemän som har lämnat sin anställningsort och har möjlighet att arbeta på distans. I detta fall får tillsättningsmyndigheten anta ett beslut utan någon formell ansökan.
Vad gäller ansökningar om deltidsarbete, som har lämnats in i enlighet med artikel 6.2 i de interna bestämmelserna, förbehåller sig tillsättningsmyndigheten möjligheten att avslå dessa.
Tillstånd för deltidsarbete beviljas för en period på tre månader med möjlighet till förlängning.
Detta beslut träder i kraft den 1 april 2020 och är tillämpligt så länge covid-19-pandemin varar. Det ersätter beslutet av den 19 mars 2020.”
A. PP:s situation
8 PP är tjänsteman vid Europaparlamentet i Luxemburg (Luxemburg).
9 Den 14 mars 2020 reste PP till Ungern med sin familj för att förenas med sin son, då den internatskola där sonen studerade skulle stänga inom kort.
10 Den 12 maj 2020 lämnade PP, mot bakgrund av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, in en ansökan om tillstånd att utöva sin yrkesverksamhet på deltid med 75 procent från Ungern, retroaktivt, från den 1 april 2020. Den 18 maj 2020 beviljades denna ansökan för perioden från den 1 april till den 30 juni 2020.
11 Den 18 maj 2020 återupptog PP sitt arbete på heltid i Luxemburg.
12 Genom beslut av den 19 maj 2020 och till följd av PP:s ovan i punkt 10 nämnda ansökan samt som en direkt följd av tillämpningen av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, drog chefen för enheten ”Individuella rättigheter” vid generaldirektoratet ”Personal” in hans utlandstillägg från den 1 april 2020 för den period under vilken han hade tillåtits att utöva sitt deltidsarbete i Ungern.
13 Den 12 juni 2020 ingav sökanden ett klagomål mot, bland annat, de ovan i punkterna 10 och 12 nämnda besluten.
14 Den 27 oktober 2020 avslog generalsekreteraren, i egenskap av tillsättningsmyndighet, PP:s klagomål i den mån det var riktat mot de ovan i punkterna 10 och 12 nämnda besluten.
B. PQ:s situation
15 PQ är tjänsteman vid Europaparlamentet i Luxemburg.
16 Den 10 mars 2020 reste PQ med flyg till Danmark, före de första reserestriktionerna i unionen på grund av covid-19-pandemin. Hennes återresa, som var planerad till den 22 mars samma år, kunde inte genomföras på grund av att alla flyg mellan Luxemburg och Danmark hade ställts in. Eftersom PQ önskade stanna med sin man, som ansågs ingå i en riskgrupp med avseende på viruset, tilläts hon undantagsvis arbeta tillfälligt från Danmark, i väntan på att Europaparlamentet skulle vidta allmängiltiga åtgärder avseende hälsosituationen.
17 Den 6 april 2020 lämnade PQ, mot bakgrund av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, in en ansökan om tillstånd att utöva sin verksamhet på deltid med 75 procent från Danmark, under en period på tre månader från den 1 april 2020.
18 Den 14 april 2020 beviljade generaldirektören för generaldirektoratet ”Översättning” vid Europaparlamentet PQ:s ansökan om deltidsarbete med 75 procent för perioden från den 1 april till den 30 juni 2020.
19 Den 15 april 2020 och till följd av PQ:s ovan i punkt 17 nämnda ansökan samt som en direkt följd av tillämpningen av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, drog chefen för enheten ”Individuella rättigheter” vid Europaparlamentets generaldirektorat ”Personal” in hennes utlandstillägg från den 1 april 2020 för hela den period av deltidsarbete i Danmark som hon hade beviljats.
20 Den 27 maj 2020 lämnade PQ in ett klagomål mot de ovan i punkterna 17 och 19 nämnda besluten.
21 Den 1 juli 2020 återupptog PQ sitt heltidsarbete i Luxemburg.
22 Den 16 oktober 2020 avslog generalsekreteraren, i egenskap av tillsättningsmyndighet, PQ:s klagomål.
C. PR:s situation
23 PR är tjänsteman vid Europaparlamentet i Luxemburg.
24 Den 27 mars 2020 reste hon till Frankrike för att ta hand om sina föräldrar.
25 Den 2 april 2020 och till följd av antagandet av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, lämnade PR in en ansökan om tillstånd att utöva sin yrkesverksamhet på deltid med 75 procent under en period på tre månader, vilken beviljades samma dag.
26 Genom beslut av den 7 april 2020 och till följd av PR:s ovan i punkt 25 nämnda ansökan samt som en direkt följd av tillämpningen av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, drog chefen för enheten ”Individuella rättigheter” inom Europaparlamentets generaldirektorat ”Personal” in hennes utlandstillägg från den 2 april 2020 för hela den period av deltidsarbete som hon hade beviljats.
27 Genom e‑postmeddelande av den 6 maj 2020 upplystes PR om att hon, till följd av ändringen av sin arbetstid på grund av covid-19-pandemin, felaktigt hade erhållit ett belopp på 2 173,40 euro och att detta skulle återbetalas genom ett avdrag på hennes lön för maj 2020.
28 Den 3 juni 2020 lämnade PR in ett klagomål mot beslutet om indragande av hennes utlandstillägg och beslutet om återkrav, vilka anges i punkt 26 respektive 27 ovan.
29 Den 1 juli 2020 kom PR tillbaka till Luxemburg.
30 Den 22 oktober 2020 avslog generalsekreteraren, i egenskap av tillsättningsmyndighet, PR klagomål.
D. PS:s situation
31 PS är tjänsteman vid Europaparlamentet i Luxemburg.
32 I slutet av mars 2020 reste han till Malta för att kunna ta hand om sin dotter.
33 Den 7 april 2020 och mot bakgrund av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 lämnade PS in en ansökan om tillstånd att utöva sin yrkesverksamhet på deltid på Malta med 75 procent. Denna ansökan beviljades den 14 april samma år, för en period på tre månader från den 23 mars till den 23 juni 2020.
34 Genom beslut av den 15 april 2020 och till följd av PS:s ovan i punkt 33 nämnda ansökan samt som en direkt följd av tillämpningen av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 drog chefen för enheten ”Individuella rättigheter” vid Europaparlamentets generaldirektivrat ”Personal” in hans utlandstillägg från den 23 mars 2020 och för den period under vilken han skulle utföra sitt arbete på deltid på Malta.
35 Den 4 juli 2020 återupptog PS sitt arbete på heltid i Luxemburg.
36 Den 13 juli 2020 lämnade PS in ett klagomål mot de ovan i punkterna 33 och 34 angivna besluten.
37 Genom beslut av den 24 november 2020, som delgavs via post till PS den 2 december samma år, avslog generalsekreteraren, i egenskap av tillsättningsmyndighet, PS:s klagomål.
E. PT:s situation
38 PT är tjänsteman vid Europaparlamentet i Bryssel (Belgien).
39 Den 13 mars 2020 reste PT till Irland för att där återförenas med sina barn.
40 Den 14 april 2020 lämnade PT in en ansökan om tillstånd att utöva sin yrkesverksamhet på deltid på Irland med 75 procent, med stöd av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020. Denna ansökan beviljades samma dag, för en period som påbörjades den 15 april 2020.
41 Genom beslut av den 16 april 2020 och till följd av PT:s ovan i punkt 40 nämnda ansökan samt som en direkt följd av tillämpningen av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, drog chefen för enheten ”Individuella rättigheter” vid Europaparlamentets generaldirektorat ”Personal” in hennes utlandstillägg från den 15 april 2020, för den period under vilken hon utövade sin yrkesverksamhet på deltid på Irland.
42 Genom e‑postmeddelande den 6 maj 2020 upplystes PT, till följd av ändringen av hennes arbetstid på grund av covid-19-pandemin, om att hon felaktigt hade uppburit ett belopp på 931,01 euro och att detta skulle återbetalas genom ett avdrag på hennes lön för maj 2020.
43 Den 23 juni 2020 lämnade PT in ett klagomål mot det ovan i punkt 41 nämnda beslutet om indragning av hennes utlandstillägg och begärde ogiltigförklaring av alla verkningar av detta beslut.
44 Genom beslut av den 27 oktober 2020, som mottogs av PT den 20 december samma år, avslog generalsekreteraren, i egenskap av tillsättningsmyndighet, hennes klagomål.
II. Parternas yrkanden
45 Sökandena har i huvudsak yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara, för det första besluten om tillåtelse av deltidsarbete, för det andra besluten om indragning av utlandstillägget och för det tredje besluten om återkrav (nedan tillsammans kallade de angripna besluten),
– i tillämpliga delar ogiltigförklara Europaparlamentets beslut om avslag på de klagomål som de lämnat in mot de angripna besluten,
– förplikta Europaparlamentet att ersätta de ideella skador som sökandena har åsamkats, med ett belopp som uppskattas i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 1 000 euro för var och en av dem,
– förplikta Europaparlamentet att ersätta den materiella skada som de åsamkats, motsvarande 25 procent av deras respektive löner, jämte kompensations- och dröjsmålsränta till dess att betalning sker,
– förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.
46 Europaparlamentet har i huvudsak yrkat att tribunalen ska
– delvis avvisa och delvis ogilla yrkandet om ersättning för ideell skada,
– ogilla talan, då den under alla omständigheter är ogrundad,
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
III. Rättslig bedömning
A. Yrkandena om ogiltigförklaring
1. Föremålet för yrkandena om ogiltigförklaring
47 Sökandena har, som andra yrkande, i tillämpliga delar yrkat ogiltigförklaring av de beslut genom vilka Europaparlamentet avslog deras klagomål.
48 Det ska erinras om att ett administrativt klagomål, såsom det som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, och ett uttryckligt eller tyst avslag på detsamma enligt fast rättspraxis utgör en inneboende del av ett komplext förfarande och endast ett villkor för att talan ska kunna väckas vid domstol. Under dessa villkor kan talan, trots att den formellt riktats mot avslaget på klagomålet, få till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av domstolen, under förutsättning att avslaget på klagomålet inte har en annan innebörd än den rättsakt mot vilken nämnda klagomål har riktats (se dom av den 24 april 2017, HF/Europaparlamentet, T‑584/16, EU:T:2017:282, punkt 70 och där angiven rättspraxis).
49 Ett uttryckligt beslut om avslag på ett klagomål kan nämligen, med hänsyn till dess innehåll, vara sådant att det inte bekräftar den rättsakt som sökanden har angripit. Så är fallet om beslutet att avslå klagomålet innehåller en omprövning av sökandens situation i förhållande till nya rättsliga och faktiska omständigheter eller om det ändrar eller kompletterar det ursprungliga beslutet. I sådana fall utgör avslaget på klagomålet en rättsakt som är underställd domstolens prövning, vilken ska beakta denna vid bedömningen av den angripna rättsaktens lagenlighet eller rent av betrakta den som en rättsakt som går sökanden emot och som ersätter den angripna rättsakten (se dom av den 24 april 2017, HF/Europaparlamentet, T‑584/16, EU:T:2017:282, punkt 71 och där angiven rättspraxis).
50 I förevarande mål kan det konstateras att beslutet om avslag på PP:s klagomål i den del det var riktat mot beslutet av den 18 maj 2020 om tillåtelse av deltidsarbete och beslutet av den 19 maj 2020 om indragningen av PP:s utlandstillägg, eftersom det innebar ett avslag på klagomålet mot dessa båda beslut, bekräftar dessa beslut.
51 Vidare bekräftar besluten om avslag på PS:s samt PR:s och PT:s klagomål de beslut mot vilka vart och ett av dessa klagomål var riktat, samt anger motiveringar till stöd för dessa beslut.
52 Således saknar yrkandena om ogiltigförklaring av besluten om avslag på PP:s och PS:s samt PR:s och PT:s klagomål självständigt innehåll i förhållande till de ovan i punkt 50 nämnda angripna besluten. Det saknas således anledning att särskilt pröva dessa. Vid prövningen av vart och ett av de angripna beslutens lagenlighet är det dock nödvändigt att beakta motiveringen i beslutet att avslå klagomålet, eftersom denna motivering antas sammanfalla med motiveringen i det aktuella angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2019, Wattiau/Europaparlamentet, T‑737/17, EU:T:2019:273, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
53 I beslutet om avslag på PQ:s klagomål behandlade generalsekreteraren inte bara det klagomål som i huvudsak riktats mot beslutet av den 14 april 2020 genom vilket hon tilläts att arbeta deltid, utan också den ansökan som framställdes för första gången i klagomålet, vilken avsåg tillstånd att i framtiden arbeta heltid utanför anställningsorten. Av systematiken i detta beslut framgår att generalsekreteraren avslog denna ansökan av samma skäl som dem som angavs till stöd för avslaget på klagomålet.
54 Eftersom beslutet om avslag på PQ:s klagomål innehåller ett avslag på hennes ansökan om att få arbeta heltid utanför anställningsorten, kan beslutet inte anses bekräfta den angripna rättsakten. Det utgör således en rättsakt som får prövas av tribunalen.
2. Upptagande till prövning
a) Huruvida yrkandena om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning generellt
55 Europaparlamentet anser att ansökan är oklar vad gäller vilka beslut som avses i de olika grunderna för talan om ogiltigförklaring. Europaparlamentet är således tveksamt till huruvida de tydlighetskrav som föreskrivs i artikel 76 d i tribunalens rättegångsregler är uppfyllda.
56 Europaparlamentet anser även att sökandena, i repliken, har utvidgat räckvidden av invändningen om rättsstridighet i generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 i den andra, den tredje och den fjärde grunden, som har gjorts gällande för att bestrida de angripna beslutens lagenlighet. Ett sådant förtydligande i replikskedet innebär en ändring av ansökan, som inte kan tas upp till prövning.
57 Det ska erinras om att enligt artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 76 d i rättegångsreglerna ska ansökan innehålla tvisteföremålet samt en kort framställning av grunderna för talan. Dessa uppgifter ska enligt rättspraxis vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och tribunalen kunna utöva sin kontroll, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 2019, Fleig/SEAE, T‑492/17, EU:T:2019:211, punkt 41 (ej publicerad)).
58 Vidare kan en redogörelse för grundernas innehåll snarare än deras rättsliga kvalifikation räcka, förutsatt att dessa grunder tillräckligt klart framgår av ansökan (dom av den 13 maj 2020, Agmin Italy/kommissionen, T‑290/18, ej publicerad, EU:T:2020:196, punkt 96). Dessutom ska en invändning om rättsstridighet anses ha gjorts underförstått, eftersom det ganska tydligt framgår att sökanden har gjort en sådan invändning (se dom av 30 juni 2021, GY/BCE, T‑746/19, ej publicerad, EU:T:2021:390, punkt 21 och där angiven rättspraxis).
59 Även om det i förevarande mål inte alltid uttryckligen framgår av själva ansökan mot vilka rättsakter de olika grunderna och argumenten riktar sig, framgår det emellertid tydligt av punkterna 2–6 i ansökan och av yrkandena i denna att de beslut som yrkandet om ogiltigförklaring avser är de angripna besluten, såsom de anges i punkt 45 ovan, samt i tillämpliga delar i huvudsak besluten om avslag på var och en av sökandenas klagomål mot dessa beslut. Sökandena har för övrigt i repliken bekräftat att dessa beslut utgjorde tvisteföremålet, vilket Europaparlamentet noterade i dupliken.
60 Vidare framgår det tillräckligt tydligt av ansökan och repliken att den första grunden avser en invändning om rättsstridighet avseende generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020.
61 Den andra grunden avser både lagenligheten av generaldirektörens beslut av den 31 mars 2020 och lagenligheten av de angripna besluten. I repliken anges visserligen att den andra grundens andra del endast har gjorts gällande för det fall invändningen om rättsstridighet avseende generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 skulle underkännas. De argument som anförts i denna delgrund avser emellertid även lagenligheten av detta beslut.
62 Vidare framgår det av de argument som sökandena har anfört inom ramen för den tredje grunden, såväl i ansökan som i repliken, att de bestrider lagenligheten i de angripna besluten med motiveringen att de antogs dels i strid med principerna om likabehandling och icke-diskriminering, dels med principen om en god förvaltningssed och omsorgsplikten. Som sökandena bekräftade vid förhandlingen, avser dessa invändningar, på liknande sätt i ansökan som i repliken, de angripna beslutens lagenlighet.
63 Vidare har den fjärde grunden, avseende att de villkor som föreskrivs i artikel 85 i tjänsteföreskrifterna om återkrav av belopp som felaktigt har utbetalats till en tjänsteman eller tillfälligt anställd inte har iakttagits, gjorts gällande i andra hand, för det fall de tre första grunderna skulle underkännas. Denna grund rör endast lagenligheten av besluten om återkrav.
64 Följaktligen kan det, i motsats till vad Europaparlamentet har gjort gällande, konstateras att kraven i artikel 76 d i rättegångsreglerna har uppfyllts i förevarande mål och att repliken inte innehåller någon ändring beträffande räckvidden av invändningen om rättsstridighet avseende generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020.
b) Huruvida yrkandena om ogiltigförklaring av besluten om tillåtelse av deltidsarbete och beslutet om avslag på PQ:s klagomål i den del det avser avslag på hennes ansökan om heltidsarbete kan tas upp till sakprövning
65 Europaparlamentet har, i sina svar på åtgärderna för processledning, anfört att yrkandena om ogiltigförklaring av besluten om tillåtelse av deltidsarbete inte kan tas upp till sakprövning. Europaparlamentet anser, bland annat, att det genom att anta dessa beslut beviljade PP:s och PS:s samt PQ:s ansökningar, varför dessa sökande inte har något berättigat intresse av att dessa beslut ogiltigförklaras.
66 Det kan inledningsvis konstateras att endast PP och PS samt PQ har yrkat ogiltigförklaring av de beslut om tillstånd för deltidsarbete som antagits avseende dem.
67 Det ska erinras om att det för att en talan om ogiltigförklaring ska tas upp till sakprövning krävs att den fysiska eller juridiska person som har väckt talan har ett intresse av att få den angripna rättsakten ogiltigförklarad. Ett sådant intresse förutsätter bland annat att den aktuella rättsakten går denna person emot och att talan kan medföra en fördel för vederbörande. Ett beslut som helt tillgodoser personens krav är per definition inte ett beslut som går denna person emot och vederbörande har inte något intresse av att begära att beslutet ska ogiltigförklaras (se dom av den 1 februari 2012, mtronix/harmoniseringsbyrån – Growth Finance (mtronix), T‑353/09, ej publicerat, EU:T:2012:40, punkt 16 och där angiven rättspraxis. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 2009, TF1/kommissionen, T‑354/05, EU:T:2009:66, punkt 85 och där angiven rättspraxis).
68 Det kan i förevarande fall konstateras att de beslut genom vilka PP:s och PS:s samt PQ:s deltidsarbete tilläts antogs på begäran av dem, med stöd av generaldirektörens beslut av den 31 mars 2020, för att de skulle kunna återförenas med sina närstående utanför deras anställningsort, och att Europaparlamentet beviljat dessa ansökningar fullständigt.
69 Eftersom Europaparlamentet beviljade de berörda sökandenas ansökningar, har de inte något berättigat intresse av att begära ogiltigförklaring av besluten om tillåtelse av deltidsarbete, varför deras yrkanden i detta avseende ska avvisas.
70 Sökandena har visserligen gjort gällande att de hade varit tvungna att lämna in en ansökan om deltidsarbete med stöd av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, eftersom detta beslut var den enda möjligheten att kunna lämna deras anställningsort för att återförenas med deras närstående och samtidigt fortsätta att arbeta.
71 Även om det är riktigt att det inte fanns något beslut av Europaparlamentets generalsekreterare som gav tjänstemännen en möjlighet att lämna in en ansökan om att kunna arbeta heltid utanför deras anställningsort, hade sökandena emellertid en möjlighet att lämna in en ansökan om detta till tillsättningsmyndigheten, med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, och ange de specifika skälen för deras ansökan.
72 Följaktligen ska yrkandena om ogiltigförklaring av besluten om tillåtelse av deltidsarbete avvisas.
73 Vidare ansökte PQ i sitt klagomål, såsom framgår av punkterna 53 och 54 ovan, om att få utnyttja möjligheten att arbeta heltid utanför sin anställningsort. Hon lämnade således in en ansökan till tillsättningsmyndigheten om att den skulle fatta beslut i en fråga som angick henne, i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna. Denna ansökan avslogs i beslutet om avslag på hennes klagomål.
74 Det ska emellertid erinras om att ett villkor för att en talan som väckts vid tribunalen enligt artikel 270 FEUF och artikel 91 i tjänsteföreskrifterna ska kunna tas upp till prövning är enligt fast rättspraxis att det administrativa förfarandet ska ha genomförts regelmässigt och att fristerna har iakttagits (se dom av den 24 april 2017, HF/Europaparlamentet, T‑584/16, EU:T:2017:282, punkt 64 och där angiven rättspraxis). I synnerhet ska en talan mot en rättsakt som går någon emot vilken antagits av tillsättningsmyndigheten i allmänhet föregås av ett administrativt klagomål som blivit föremål för ett uttryckligt eller underförstått avslagsbeslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2000, Rudolph/kommissionen, T‑197/98, EU:T:2000:86, punkt 53).
75 I förevarande mål har PQ emellertid inte lämnat in något klagomål mot beslutet om avslag av hennes ansökan om heltidsarbete, såsom den som anges i det uttryckliga beslutet om avslag på det aktuella klagomålet. Eftersom det obligatoriska administrativa förfarandet inte har respekterats, är det således uppenbart att talan om ogiltigförklaring av detta beslut om avslag på hennes ansökan om att få arbeta heltid inte kan tas upp till prövning.
76 Vidare ska, även om sökandena klandrar Europaparlamentet för att ha utövat en psykisk press på dem för att de ska ansöka om tillämpning av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, denna press inte anses utgöra ett beslut som går dem emot och mot vilken en talan om ogiltigförklaring får väckas, utan ett agerande av Europaparlamentet som inte utgjorde beslut, vilket sökandena får bestrida inom ramen för en skadeståndstalan.
77 Det ska i detta hänseende erinras om att en skadeståndstalan som syftar till att ersättning ska utgå, inte för en skada som orsakats av en rättsakt som går någon emot avseende vilken talan om ogiltigförklaring har väckts, utan av ett agerande från myndighetens sida som inte utgör beslut, ska föregås av ett förfarande i två etapper för att kunna tas upp till prövning. Detta ska ovillkorligen inledas med en begäran, i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, om att tillsättningsmyndigheten ska ersätta den påstådda skadan och i förekommande fall fortsätta med att ett klagomål mot beslutet att avslå begäran inges, i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1999, Connolly/kommissionen, T‑214/96, EU:T:1999:103, punkt 34). Det åligger tjänstemännen eller de tillfälligt anställda att lämna in en sådan ansökan till institutionen inom en rimlig tid, från den tidpunkt då de fått vetskap om den situation som klagomålet avser. Frågan huruvida tidsfristen i fråga är skälig ska bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet och i synnerhet med hänsyn till tvistens betydelse för den berörde, ärendets komplexitet samt parternas uppträdande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2013, Omprövning Arango Jaramillo m.fl./BEI, C‑334/12 RX‑II, EU:C:2013:134, punkt 28).
78 I förevarande mål har sökandena emellertid inte framställt yrkandet om ersättning på grund av Europaparlamentets agerande, vilken institution anges ha utövat press på dem för att lämna in en ansökan om deltidsarbete.
3. Prövning i sak
79 Sökandena har till stöd för sina yrkanden om ogiltigförklaring gjort gällande fyra grunder. Den första grunden avser att generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 var rättsstridigt. Den andra grunden gäller åsidosättande av artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, en uppenbar missuppfattning av begreppet ”utlands-”, åsidosättande av artiklarna 62 och 69 i tjänsteföreskrifterna samt åsidosättande av legalitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen. Såvitt avser den tredje grunden har sökandena gjort gällande ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen samt en missuppfattning av principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten. Den fjärde grunden rör ett åsidosättande av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna och principen om skydd för berättigade förväntningar.
80 Det kan inledningsvis konstateras att endast de tre första grunderna avser besluten om indragning av utlandstillägget, varför dessa besluts lagenlighet ska undersökas mot bakgrund av dessa tre grunder.
81 Den fjärde grunden, som avser besluten om återkrav, har gjorts gällande i andra hand, för det fall yrkandena om ogiltigförklaring av de övriga angripna besluten skulle ogillas. Den fjärde grunden ska således endast prövas för det fall och i den mån de tre första grunderna, i den del de avser de övriga angripna besluten, ska underkännas.
a) Yrkandena om ogiltigförklaring av besluten om indragning av utlandstillägget
82 Som framgår av punkterna 79 och 80 ovan har sökandena gjort gällande tre grunder till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av besluten om indragning av utlandstillägget.
83 Sökandena har i synnerhet, inom ramen för den första grunden, gjort gällande att generalsekreteraren inte fick grunda sitt beslut på artikel 234.2 i Europaparlamentets arbetsordning för att ändra deras rättigheter enligt lagstadgade bestämmelser om utlandstillägg.
84 Vidare har sökandena, i den andra grundens första del, gjort gällande att den allmängiltiga indragningen av utlandstillägget, såsom den föreskrivs i generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, strider mot artikel 4.1 a i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna. Rätten till utlandstillägg ska nämligen bedömas utifrån varje tjänstemans eller tillfälligt anställds situation vid det datum då vederbörande tillträdde tjänsten vid unionsinstitutionen och ska anses föreligga när de villkor som anges i denna bestämmelse i tjänsteföreskrifterna är uppfyllda. I förevarande fall har emellertid ingen händelse inträffat som väsentligt har ändrat sökandenas situation och som tillåter Europaparlamentet att ompröva deras situation avseende beviljandet av utlandstillägget.
85 Sökandena har även gjort gällande att en tjänsteman, för att kunna erhålla utlandstillägg, inte är tvungen att vara bosatt på sin anställningsort. Tjänstemannen har på sin höjd en skyldighet att vara bosatt på ett sådant avstånd från den att han eller hon inte hindras i tjänsteutövningen, i enlighet med artikel 20 i tjänsteföreskrifterna. Vid tidpunkten för antagandet av besluten om indragning av utlandstillägget omfattades emellertid, mot bakgrund av hälsosituationen, merparten av personalen av tvingande bestämmelser om distansarbete. Således måste avståndet i förhållande till den ort där tjänstemännen utförde sitt arbete tolkas med beaktande av de exceptionella omständigheterna till följd av covid-19-pandemin.
86 Europaparlamentet har svarat att artikel 234.2 i dess arbetsordning inte innehåller någon delegering av befogenheter som direkt tillåter generalsekreteraren att vidta konkreta åtgärder avseende arbetsvillkoren för personalen vid Europaparlamentets sekretariat, men att generalsekreteraren emellertid, genom en delegering från ordföranden för Europaparlamentets presidium, är behörig att vidta interna bestämmelser avseende tjänstemännens arbetsvillkor. Generalsekreteraren hade även detta ansvar enligt ett beslut av Europaparlamentets ordförande, mot bakgrund av den snabba utvecklingen av covid-19-pandemin.
87 Europaparlamentet har tillagt att generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 inte föreskriver något återkallande av utlandstillägget, utan endast att det ska dras in för den period för vilken den berörda personen beviljats deltidsarbete. Det har inte skett någon omprövning av sökandenas rätt till utlandstillägg, eftersom varken deras anställningsort eller deras integrationsgrad på anställningsorten hade ändrats.
88 Enligt Europaparlamentet har betalningen av en ersättning till syfte att kompensera för att tjänstemannen avlägsnas från sin ursprungsort. Betalningen av denna ersättning är således inte längre berättigad för tjänstemän som utförde distansarbete utanför anställningsorten.
89 Vidare är den i artikel 20 i tjänsteföreskrifterna föreskrivna skyldigheten att vara bosatt på anställningsorten tillämplig på alla tjänstemän, inbegripet på dem av sökandena som tjänstgör vid generaldirektoratet ”Översättning” och de som utför deltidsarbete, såsom föreskrivs i artikel 55a i bilaga IV i tjänsteföreskrifterna. Denna skyldighet är berättigad av behovet av att säkerställa institutionens fungerande. Distansarbete utgör inte heller någon lagstadgad rättighet och fråntar inte tjänstemännen deras skyldighet att alltid stå till sin institutions förfogande. I början av hälsokrisen var tjänstemännens närhet till sin arbetsplats avgörande för att säkerställa kontinuiteten i Europaparlamentets arbete.
90 I förevarande mål framgår det av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 att tjänstemännen, under den period som omfattades av tillståndet att utöva sitt arbete på deltid enligt detta beslut, inte skulle erhålla det utlandstillägg som föreskrivs i artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna och som de normalt hade rätt till. Detta beslut utgör således ett undantag från denna bestämmelse avseende de berörda anställda vid Europaparlamentet.
91 I artikel 4.1 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna, i den version som är tillämplig i förevarande mål (den 1 januari 2020), föreskrivs följande:
”Ett utlandstillägg motsvarande 16 % av den totala grundlönen och av hushållstillägget och tillägget för underhållsberättigat barn ska beviljas följande:
a) Tjänstemän
– som inte är och aldrig har varit medborgare i den stat inom vars territorium anställningsorten ligger, och
– som inte under den femårsperiod som löpt ut sex månader innan de tillträdde tjänsten varaktigt var bosatta eller utövade sin huvudsakliga yrkesverksamhet inom den statens europeiska territorium. Vid tillämpningen av denna bestämmelse ska de förhållanden som följer av arbete som utförts för en annan stat eller internationell organisation inte beaktas.
b) Tjänstemän som är eller har varit medborgare i den stat inom vars territorium anställningsorten ligger, men som under 10 år innan de tillträdde tjänsten varaktigt var bosatta utanför den statens europeiska territorium av andra skäl än för att tjänstgöra i statlig tjänst eller i en internationell organisation.
Utlandstillägget får inte vara lägre än 567,38 euro i månaden.”
92 Generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 antogs på grundval av artikel 234.2 i Europaparlamentets arbetsordning. Enligt denna bestämmelse ska generalsekreteraren leda ett sekretariat, vars sammansättning och organisation ska fastställas av Europaparlamentets presidium.
93 Det ska erinras om att artikel 234.2 i Europaparlamentets arbetsordning inte får tolkas så, att generalsekreteraren, ens under exceptionella omständigheter, såsom dem som har samband med covid-19-pandemin, skulle ha befogenhet att anta interna direktiv som avviker från hierarkiskt överordnade bestämmelser, såsom bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 2007, Ianniello/kommissionen, T‑308/04, EU:T:2007:347, punkt 38, och dom av 20 mars 2018, Argyraki/kommissionen, T‑734/16, ej publicerad, EU:T:2018:160, punkterna 66 och 67).
94 Tribunalen konstaterar vidare att artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna inte uttryckligen föreskriver någon möjlighet att under en tjänstemans anställning ompröva rätten till utlandstillägg med anledning av ändrade omständigheter (dom av den 5 oktober 2020, Brown/kommissionen, T‑18/19, EU:T:2020:465, punkt 36) eller, än mindre, någon möjlighet att dra in utbetalningen av denna ersättning för en tjänsteman när denna, under sin karriär, tillfälligt tvingas utföra distansarbete utanför sin anställningsort.
95 Det följer emellertid inte på något sätt av lydelsen i artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna att utlandstillägg utgör en förvärvad rättighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 september 1993, Magdalena Fernández/kommissionen, T‑90/92, EU:T:1993:78, punkt 32). En tjänstemans ekonomiska rättigheter kan omprövas av den institution där han eller hon är anställd, om de felaktigt har beviljats eller upprätthållits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 1978, Herpels/kommissionen, 54/77, EU:C:1978:45, punkt 39).
96 Vidare betalas utlandstillägget ut månatligen till de tjänstemän som uppfyller villkoren. Administrationen kan således inte fortsätta att betala ut utlandstillägget när en händelse inträffar som väsentligt förändrar rättighetsinnehavarens situation, i den utsträckning som den har betydelse för villkoren för beviljande av detta tillägg. Till skillnad från vad som gäller i fråga om en retroaktiv återkallelse av ett beslut är det nämligen alltid möjligt att med framtida verkan upphäva ett beslut när de omständigheter som låg till grund för beslutet inte längre föreligger (dom av den 5 oktober 2020, Brown/kommissionen, T‑18/19, EU:T:2020:465, punkt 37).
97 Det ska således kontrolleras huruvida det tillfälliga utövandet av distansarbete utanför anställningsorten i samband med covid-19-pandemin utgjorde en händelse som väsentligt kunde förändra den faktiska eller rättsliga situationen för en tjänsteman som beviljats ett utlandstillägg enligt artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.
98 Syftet med det utlandstillägg som föreskrivs i artikel 69 i tjänsteföreskrifterna, och vars villkor för beviljande preciseras i artikel 4.1 i bilaga VII till samma tjänsteföreskrifter, är att kompensera för de särskilda utgifter och de nackdelar som följer för de tjänstemän som arbetar för unionen och som därför måste flytta från sitt hemland till anställningslandet och anpassa sig till en ny miljö (se dom av den 2 maj 1985, De Angelis/kommissionen, 246/83, EU:C:1985:165, punkt 13 och där angiven rättspraxis, dom av den 29 november 2007, Salvador García/kommissionen, C‑7/06 P, EU:C:2007:724, punkt 43 och där angiven rättspraxis, samt dom av den 24 januari 2008, Adam/kommissionen, C‑211/06 P, EU:C:2008:34, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
99 Begreppet ”särskilda utgifter och nackdelar” förklarades i rådets informationsbrev GS/84/59 av den 11 december 1959 om utlandstillägg och separationsersättning. Som Europaparlamentet har gjort gällande, framgår det av detta informationsbrev, vilket ingår bland förarbetena till artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, att ”utlandstillägg och separationsersättning” ska beviljas som kompensation för materiella utgifter och moraliska olägenheter till följd av att tjänstemännen är borta från sin ursprungsort och att han i allmänhet har familjeförbindelser med sin ursprungsregion.
100 Mot denna bakgrund ska det kontrolleras huruvida de tjänstemän som, liksom sökandena, i samband med covid-19-pandemin tillfälligt ändrade sin bostadsort för att ta hand om närstående fortfarande hade de ekonomiska kostnader och moraliska olägenheter som uppkommit till följd av att de tillträtt sin anställning vid unionen i en ny miljö.
101 Beträffande ekonomiska kostnader, framgår det av handlingarna i målet att sökandena arbetade utanför deras anställningsort under en kort period, under vilken de fortsatte att betala kostnaderna knutna till deras bostad på denna anställningsort, såsom hyra eller avbetalning på lån samt räkningar för energi, vatten och underhåll av samägda delar av byggnaden. De har fortsatt att betala dessa kostnader, eftersom generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, som utgjorde en tillfällig undantagsåtgärd, endast tillät dem att arbeta utanför deras anställningsort under en ursprunglig period på tre månader under covid-19-pandemin vars varaktighet ingen kunde förutspå.
102 Således hade utbetalningen av sökandenas utlandstillägg, under de exceptionella omständigheterna i samband med covid-19-pandemin, inte förlorat sitt existensberättigande.
103 Beviljandet av utlandstillägget enligt artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna är visserligen nära knutet till det bosättningskrav som åligger unionens tjänstemän, enligt artikel 20 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilket en tjänsteman dels ska vara bosatt antingen på anställningsorten eller på ett sådant avstånd från den att han inte hindras i tjänsteutövningen, dels ska meddela tillsättningsmyndigheten sin adress och omedelbart meddela eventuell adressändring.
104 Artikel 20 i tjänsteföreskrifterna ska emellertid tolkas i jämförelse med artikel 55.1 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken tjänstemän i aktiv tjänst alltid ska stå till sin institutions förfogande. Av detta följer att en tjänsteman som inte är bosatt på sin anställningsort ändå måste kunna infinna sig på sin arbetsplats när som helst, i enlighet med de för vederbörande gällande bestämmelserna om arbetets organisation, i syfte att kunna utföra sina arbetsuppgifter i avdelningens intresse.
105 Under de exceptionella omständigheterna i samband med covid-19-pandemin, var emellertid de interna bestämmelserna om distansarbete och medarbetarnas fysiska närvaro i Europaparlamentets lokaler tillfälligt inte längre tillämpliga, såsom framgår av de olika beslut som generalsekreteraren fattade i början av pandemin, vilka nämns i punkterna 4–7 ovan. Samtliga medarbetare vars närvaro inte betraktades som oundviklig var nämligen tvungna att arbeta på distans på heltid från och med den 16 mars 2020, inbegripet sökandena, såsom framgår av punkt 5 ovan.
106 Europaparlamentet kan således inte göra gällande att den ”allmängiltiga indragning” av utbetalningen, inbegripet till sökandena, av utlandstillägget som föreskrevs i generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 var knuten till att det bosättningskrav som föreskrivs i artikel 20 i tjänsteföreskrifterna inte var uppfyllt.
107 Vidare innehåller inte tjänsteföreskrifterna någon bestämmelse som föreskriver en möjlighet för en institution, ett organ eller en organisation inom unionen att dra in utbetalningen av utlandstillägget, ens under sådana exceptionella omständigheter som dem som är knutna till covid-19-pandemin.
108 Således strider den indragning av utlandstillägget som föreskrivs i generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 mot artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.
109 Det ska vidare påpekas att även om generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 inte slutgiltigt återkallade rätten till utlandstillägget, utan endast drog in det för en begränsad period, fick denna indragning emellertid till följd att sökandenas lön minskade under denna period, utan att de gavs någon möjlighet att få tillbaka lönen.
110 Följaktligen kan inte den omständigheten att generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 endast föreskrev en indragning av utlandstillägget för de berörda tjänstemännen vid Europaparlamentet, såsom sökandena, och inte en återkallelse av detta tillägg, anses utesluta att detta beslut är rättsstridigt.
111 Mot denna bakgrund kan det fastställas att generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 antogs i strid med hierarkiskt överordnade bestämmelser, varför generalsekreteraren överskred sina befogenheter i detta hänseende. Detta beslut åsidosätter artikel 4.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, i den del det föreskriver en indragning av utbetalningen av utlandstillägg till de tjänstemän som tillfälligt utför distansarbete utanför sin anställningsort för att ta hand om sina närstående i samband med covid-19-pandemin.
112 Följaktligen saknar besluten om indragning av utlandstillägget rättslig grund och ska därför ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att tribunalen uttalar sig om de övriga grunder och argument som sökandena har anfört till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av dessa beslut.
b) Yrkandena om ogiltigförklaring av besluten om återkrav
113 Tribunalen konstaterar att endast PT och PR har yrkat ogiltigförklaring av de beslut om återkrav som är föremål för denna talan om ogiltigförklaring.
114 Sökandena har inom ramen för den fjärde grunden, vilken är den enda grund som de har anfört till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet om återkrav, i andra hand och för det fall yrkandet om ogiltigförklaring av de övriga angripna besluten skulle ogillas, gjort gällande att de villkor som föreskrivs i artikel 85 i tjänsteföreskrifterna för att återkräva felaktigt utbetalda belopp inte är uppfyllda. De har lagt till att PT och PR, när generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 antogs, redan hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att återförenas med sin familj utanför anställningsorten, varför de hade berättigade förväntningar på att bibehålla hela sin lön.
115 Europaparlamentet har bestritt sökandenas argument.
116 Som framgår av punkt 112 ovan, saknar besluten om indragning av utlandstillägget i förevarande mål grund och ska därmed ogiltigförklaras. Yrkandet om ogiltigförklaring av besluten om tillåtelse för deltidsarbete har däremot avvisats liksom talan i den del den har väckts mot beslutet om avslag av PQ:s ansökan om heltidsarbete. Eftersom den fjärde grunden endast har gjorts gällande i andra hand, för det fall yrkandet om ogiltigförklaring av de övriga angripna besluten skulle ogillas, ska denna grund endast prövas i den del den avser återkrav av en del av PT:s och PR:s lön till följd av begränsningen av deras arbetstid till 75 procent.
117 Det ska i detta hänseende erinras om att artikel 85 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskriver att varje belopp som utbetalats felaktigt ska återkrävas om mottagaren varit medveten om att det inte funnits något skäl till utbetalningen eller felet varit så uppenbart att han måste ha känt till det.
118 I förevarande mål framgår det emellertid tydligt av generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 att de tjänstemän för vilka det undantagssystem som införts genom detta beslut hade beviljats skulle erhålla en lön beräknad i proportion till arbetstiden, det vill säga 75 procent. PR och PT, som hade ansökt om att få åtnjuta det system som införts genom detta beslut, kunde således åtminstone inte vara ovetande om de ekonomiska konsekvenserna av det tillstånd som de skulle beviljas.
119 Vidare, vad gäller påståendet om att principen om skydd för berättigade förväntningar inte hade iakttagits, ska det erinras om att rätten att kräva ett sådant skydd förutsätter att tre villkor är uppfyllda. För det första ska unionens administration ha gett den berörda personen tydliga försäkringar som är ovillkorliga och samstämmiga samt härrör från behöriga och tillförlitliga källor. För det andra ska dessa försäkringar vara av sådan beskaffenhet att de ger upphov till berättigade förväntningar hos mottagaren. För det tredje ska försäkringarna vara förenliga med tillämpliga bestämmelser (dom av den 12 februari 2020, ZF/kommissionen, T‑605/18, EU:T:2020:51, punkt 151).
120 I förevarande mål har sökandena emellertid inte angett någon uppgift som kan visa att Europaparlamentet har gett PR eller PT tydliga försäkringar som är ovillkorliga och samstämmiga som gett dem berättigade förväntningar på att deras lön skulle upprätthållas i dess helhet under perioden av deltidsarbete utanför anställningsorten. Vidare skulle ett sådant upprätthållande strida mot bilaga IVa artikel 3 första stycket i tjänsteföreskrifterna, i vilket föreskrivs att en anställd under den period han har beviljats deltidsarbete ska ha rätt till en procentandel av lönen som motsvarar den förkortade arbetstidens andel av normal arbetstid.
121 Den fjärde grunden kan således inte godtas.
122 Följaktligen ska yrkandena om ogiltigförklaring av besluten om återkrav, till stöd för vilka den fjärde grunden har anförts, ogillas, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida dessa yrkanden kan tas upp till prövning i den del de har framställts av PT.
4. Slutsats avseende yrkandena om ogiltigförklaring
123 Av det ovan anförda följer att yrkandet om ogiltigförklaring av besluten om indragning av utlandstillägget ska bifallas på den andra grundens första del.
124 Däremot ska yrkandet om ogiltigförklaring av besluten om tillåtelse av deltidsarbete avvisas och det är uppenbart att yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet om avslag på PQ:s klagomål ska avvisas, i den del det avser avslag på hennes ansökan om heltidsarbete. Vidare ska yrkandet om ogiltigförklaring av besluten om återkrav ogillas, då det under alla omständigheter är ogrundat.
B. Skadeståndsyrkandet
125 Sökandena har, inom ramen för deras skadeståndsyrkanden, dels yrkat ersättning för den materiella skadan, motsvarande 25 procent av deras lön, jämte den kompensations- och dröjsmålsränta som förfallit, dels ersättning för de ideella skador som de har åsamkats, med ett belopp som uppskattas i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 1 000 euro för var och en av dem.
126 Sökandena har gjort gällande att dessa skador följer av avsaknaden av rättslig grund för generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020 och att detta beslut är rättsstridigt samt av Europaparlamentets bristande förvaltning och omsorg i detta hänseende. De har även gjort gällande ett åsidosättande av deras rätt till arbetsvillkor som respekterar deras hälsa och dignitet samt att Europaparlamentet gjort sig skyldigt till ett fel i tjänsten, genom att det inte gett sökandena ett heltidsarbete.
127 Europaparlamentet har bestritt sökandenas argument.
128 Det ska inledningsvis erinras om att det vid en skadeståndstalan som väckts enligt artikel 270 FEUF för att unionen ska bli skadeståndsansvarig krävs att ett antal villkor är uppfyllda. Det beteende som institutionerna klandras för ska vara rättsstridigt, skadan ska vara verklig och det ska föreligga ett orsakssamband mellan beteendet och den åberopade skadan (dom av den 1 juni 1994, kommissionen/Brazzelli Lualdi m.fl., C‑136/92 P, EU:C:1994:211, punkt 42, och dom av den 21 februari 2008, kommissionen/Girardot, C‑348/06 P, EU:C:2008:107, punkt 52). Dessa tre villkor är kumulativa, varför det räcker att ett av dem inte är uppfyllt för att en skadeståndstalan ska ogillas.
1. Den materiella skadan
129 Beträffande den påstådda materiella skadan, kan det konstateras att sökandena endast har yrkat ersättning för den materiella skadan motsvarande 25 procent av deras lön, jämte den kompensations- och dröjsmålsränta som förfallit. Denna skada hänger i huvudsak samman med minskningen av deras arbetstid till 75 procent till följd av antagandet av besluten om tillåtelse av deltidsarbete.
130 Enligt fast rättspraxis i personalmål ska skadeståndsyrkanden avvisas i den mån de är nära knutna till yrkandena om ogiltigförklaring vilka i sig har avvisats eller ogillats (dom av den 30 september 2003, Martínez Valls/Europaparlamentet, T‑214/02, EU:T:2003:254, punkt 43. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 9 april 2019, Aldridge m.fl./kommissionen, T‑319/17, ej publicerad, EU:T:2019:231, punkt 64).
131 I förevarande fall är yrkandena om ersättning av den materiella skadan nära knutna till yrkandena om ogiltigförklaring av besluten om tillstånd för deltidsarbete, som har avvisats, och yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet om avslag på PQ:s klagomål, i den del detta beslut innebär ett avslag på hennes ansökan om heltidsarbete, vilka har avvisats.
132 Vidare har sökandena inte framfört något argument som gör det möjligt att förstå på vilket sätt generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, som tillät tjänstemännen att utöva deras yrkesverksamhet nära deras närstående i samband med covid-19-pandemin har åsidosatt deras rätt till arbetsvillkor som respekterar deras hälsa och deras dignitet.
133 Följaktligen ska talan om ersättning för den materiella skadan ogillas.
2. Den ideella skadan
134 Vad gäller yrkandena om ersättning för den ideella skadan till följd av antagandet av besluten om tillstånd för deltidsarbete, ska dessa ogillas av samma skäl som dem som har angetts i punkterna 130–132 ovan.
135 Beträffande ersättning för den ideella skadan till följd av antagandet av besluten om indragning av utlandstillägget, följer det av punkt 112 ovan att dessa beslut ska ogiltigförklaras på grund av att generalsekreterarens beslut av den 31 mars 2020, på vilket de grundar sig, är rättsstridigt. Villkoret avseende rättsstridigheten i administrationens beteende, om vilket det erinras ovan i punkt 128, är således uppfyllt.
136 Det ska emellertid erinras om att ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt, såsom det angripna beslutet, i sig kan utgöra en lämplig och i princip tillräcklig gottgörelse för den ideella skada som kan ha orsakats av rättsakten i fråga, förutom om sökanden visar att vederbörande har lidit ideell skada som inte kan gottgöras fullt ut genom att rättsakten ogiltigförklaras (dom av den 28 april 2021, Correia/CESE, T‑843/19, EU:T:2021:221, punkt 86).
137 I förevarande mål har sökandena gjort gällande att ogiltigförklaringen av besluten om indragning av utlandstillägget inte utgör någon lämplig och tillräcklig ersättning för den ideella skadan, med tanke på inskränkningen av deras dignitet och yrkeslivskvalitet, liksom den ångest och de hälsoproblem som särskilt PP har lidit av. I repliken har sökandena lagt till att förlusten av en del av deras lön har medfört sömnsvårigheter och perioder av svår stress.
138 Tribunalen konstaterar emellertid att sökandena inte har lagt fram några bevis som styrker dessa påståenden. De har inte heller förklarat på vilket sätt besluten att dra in utlandstillägget har inskränkt deras dignitet och yrkeslivskvalitet.
139 Följaktligen ska yrkandet om ersättning för materiell och ideell skada ogillas.
IV. Rättegångskostnader
140 Enligt artikel 134.3 i rättegångsreglerna ska om rättegångsdeltagarna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, vardera deltagaren bära sina rättegångskostnader. Tribunalen får emellertid besluta att en rättegångsdeltagare – förutom att bära sina rättegångskostnader – delvis ska ersätta en annan deltagares rättegångskostnader, om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i målet.
141 I förevarande mål bifaller tribunalen yrkandena om ogiltigförklaring avseende besluten om indragning om utlandstillägget. Tribunalen ogillar däremot yrkandena i den del de avser besluten om tillåtelse av deltidsarbete och besluten om återkrav i den del de riktar sig mot beslutet om avslag på PQ:s ansökan om heltidsarbete i beslutet om avslag på hennes klagomål. Även skadeståndsyrkandena ogillas.
142 Mot bakgrund av omständigheterna i målet beslutar tribunalen att sökandena ska bära hälften av sina kostnader. Europaparlamentet ska ersätta den andra hälften av sökandenas kostnader och bära sina egna kostnader.
Mot denna bakgrund meddelar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
1) Europaparlamentets beslut av den 19 maj 2020 om indragning av PP:s utlandstillägg ogiltigförklaras.
2) Europaparlamentets beslut av den 7 april 2020 om indragning av PR:s utlandstillägg ogiltigförklaras.
3) Europaparlamentets beslut av den 15 april 2020 om indragning av PQ:s utlandstillägg ogiltigförklaras.
4) Europaparlamentets beslut av den 15 april 2020 om indragning av PS:s utlandstillägg ogiltigförklaras.
5) Europaparlamentets beslut av den 16 april 2020 om indragning av PT:s utlandstillägg ogiltigförklaras.
6) Talan ogillas i övrigt.
7) PP, PS, PR, PQ och PT ska bära hälften av sina rättegångskostnader.
8) Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för PP, PS, PR, PQ och PT.
da Silva Passos | Valančius | Reine |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 april 2023.