Mål T‑230/10

Konungariket Spanien

mot

Europeiska kommissionen

”EUGFJ – Garantisektionen – Undantagande av utgifter från finansiering – Frukt och grönsaker – Skyldighet att motivera utgifter – Villkor för erkännande av producentorganisationer”

Sammanfattning av domen

1.      Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Frukt och grönsaker – Producentorganisationer – Finansiering genom EUGFJ – Villkor – Åtagande av de utgifter som uppkommit

(Rådets förordning nr 2200/96, artikel 15.5 första stycket; kommissionens förordning nr 1433/2003, artikel 18.2 c)

2.      Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Frukt och grönsaker – Producentorganisationer – Finansiering genom EUGFJ – De nationella myndigheternas erkännande av dessa producentorganisationer – Villkor – Demokratiskt drivande

(Rådets förordning nr 2200/96, artikel 11.1 d; kommissionens förordning nr 1432/2003, artiklarna 4, 13.2 b och 14.2)

1.      Det framgår, av artikel 15.5 första stycket i förordning nr 2200/96 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker och av artikel 18.2 c i förordning nr 1433/2003 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2200/96 med avseende på driftsfonder, verksamhetsprogram och ekonomiskt stöd, att ett ekonomiskt stöd från unionen endast kan beviljas en producentorganisation, med anledning av ett verksamhetsprogram, på villkor att det läggs fram bevis för att de utgifter som uppkommit inom ramen för nämnda program har åtagits.

Denna regel utesluter inte att kostnader som uppkommer till följd av miljövänlig hantering av förpackningar beaktas, när nämnda kostnader bärs direkt av återförsäljarna och indirekt av producentorganisationerna. Det enda som erfordras är nämligen bevis på att de aktuella kostnaderna direkt eller indirekt har burits av producentorganisationerna.

(se punkterna 19, 20 och 22)

2.      Unionsbestämmelserna om producentorganisationer syftar till att säkerställa att organisationerna drivs demokratiskt, vilket ska ske genom två principer. För det första ska de producerande medlemmarna i producentorganisationen ha kontroll över organisationen och beslutsförfarandet. För det andra ska en producentorganisations medlemmar utgöras av minst fem producenter och en medlem får i princip inte ha mer än 20 procent rösträtt.

För att säkerställa att producentorganisationerna drivs demokratiskt finns anledning att ta hänsyn till identiteten hos de fysiska eller juridiska personer som innehar kapitalet i en producentorganisations medlemmar. Om det inte gjordes en sådan kontroll skulle en och samma fysiska eller juridiska person – som innehar den större delen av eller hela kapitalet i flera av en producentorganisations medlemmar, så att den utövar kontroll över dessa medlemmar, särskilt deras beslutsförfarande – kunna dölja sig bakom nämnda medlemmar. Under sådana omständigheter skulle den andra principen riskera att kringgås, eftersom det antal medlemmar i producentorganisationen som framgår inte är representativt för det antal medlemmar i producentorganisationen som faktiskt är självständiga.

Enligt artikel 14.2 andra meningen i förordning nr 1432/2003 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2200/96 med avseende på erkännande av producentorganisationer och förhandserkännande av producentgrupper, ska en höjning som en medlemsstat vidtar av den högsta procentsatsen på 20 procent rösträtt för en enda medlem dessutom ske i förhållande till medlemmens bidrag till värdet av den produktion som saluförs av producentorganisationen.

(se punkterna 47–51, 53, 57 och 59)