Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irland) den 26 januari 2024 – NE, MY, HJ, XF, WB, UV, VK, JU, RJ och DZ mot An Bord Pleanála, Minister for Housing, Local Government and Heritage, Ireland och The Attorney General

(Mål C-58/24, Drumakilla)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court (Irland)

Parter i det nationella målet

Klagande: NE, MY, HJ, XF, WB, UV, VK, JU, RJ och DZ

Motparter: An Bord Pleanála, Minister for Housing, Local Government and Heritage, Ireland och The Attorney General

Övrig deltagare i rättegången: Drumakilla Limited

Tolkningsfrågor

Innebär artikel 11 i direktiv 2011/92¹ jämförd med principen om omfattande tillgång till rättslig prövning enligt artikel 9.2 i Århus-konventionen, i ett mål i vilket ett projekt i den mening som avses i artikel 1.2 a i direktiv 2011/92 som är föremål för en ansökan om tillstånd (det ’primära tillståndet’) inte kan genomföras utan att exploatören först har erhållit ett annat tillstånd (det ’sekundära tillståndet’), och i vilket den myndighet som är behörig för beviljandet av det primära tillståndet för ett sådant projekt kan bedöma projektets miljöpåverkan mer ingående än vad som gjordes i samband med det sekundära tillståndet, att ett sådant sekundärt tillstånd (om det beviljas före det primära tillståndet) ska behandlas som en del av tillståndsförfarandet för andra syften än med avseende på omfattningen av frågor som ska beaktas eller bedömas enligt direktiv 2011/92, antingen generellt eller om det sekundära tillståndet är ett beslut som antas enligt artikel 16.1 i direktiv 92/43 och som tillåter att en exploatör undantas från tillämpliga åtgärder för skydd av arter för att genomföra projektet?

Om svaret på den första frågan är ja, innebär artikel 11 i direktiv 2011/92 jämförd med principen om omfattande tillgång till rättslig prövning enligt artikel 9.2 i Århus-konventionen att nationella inhemska regler om den dag på vilken tiden börjar löpa för att angripa giltigheten av ett beslut som antagits enligt artikel 16.1 i direktiv 92/43¹ (det sekundära tillståndet) ska tolkas så att de utgör hinder för att denna tid börjar löpa före dagen för antagande av det berörda tillståndet (det primära tillståndet), antingen generellt eller i ett fall där: i) projektet varit föremål för en granskning från fall till fall som avses i artikel 4.2 a i direktiv 2011/92, och/eller ii) beslut enligt artikel 4.5 avseende det primära tillståndet fattades efter beviljande av det sekundära tillståndet och samtidigt med beslutet om det primära tillståndet, och/eller iii) förfarandet rörande giltigheten av det sekundära tillståndet inte innehåller någon grund som angriper det relevanta primära tillståndet genom åberopande av den påstådda ogiltigheten av det sekundära tillståndet, och/eller iv) klaganden underlåter att ansöka om förlängning av tiden för att föra talan mot det sekundära tillståndet, vilken ansökan krävs enligt inhemsk rätt beträffande en talan i ett sent skede i avsaknad av en motsatt unionsrättslig regel?

Om svaret på den första frågan är ja och om svaret på den andra frågan generellt är nej, innebär direktiv 2011/92 jämfört med artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och/eller principen om omfattande tillgång till rättslig prövning enligt artikel 9.2 i Århus-konventionen att en tidsfrist som föreskrivs i inhemsk rätt i en medlemsstat för att föra talan för att utöva en rättighet enligt detta direktiv, ska vara rimligt förutsebar, men behöver inte vara uttryckligt angiven i lagstiftningen i enlighet med artikel 11.2 i direktiv 2011/92 och/eller i praktisk information som gjorts tillgänglig för allmänheten om rätten till rättslig prövning i domstol och i administrativ ordning enligt artikel 11.5 i direktiv 2011/92 och/eller slutgiltigt och klart bestämd i inhemsk rättspraxis på det sättet att svaret på den andra frågan inte påverkas av att reglering införs i inhemsk rätt i en medlemsstat om en förutsebar, generell tidsfrist som är tillämplig generellt på offentligrättslig talan inbegripet väckande av talan som angriper ett beslut som antagits enligt artikel 16.1 i direktiv 92/43 och som tillåter en exploatör att göra undantag från tillämpliga åtgärder för skydd av arter för att genomföra projektet, även om detta är underförstått snarare än uttryckligt i den berörda inhemska lagstiftningen?

Om svaret på den första frågan är ja och antingen svaret på den andra frågan är ja eller svaret på den tredje frågan är nej, innebär artikel 16.1 i direktiv 92/43 att en behörig myndighet inte kan fastslå att det inte finns ’någon annan lämplig lösning’ till ett beslut som tillåter en exploatör att göra undantag från tillämpliga åtgärder för skydd av arter för att genomföra ett projekt i den mening som avses i artikel 1.2 a i direktiv 2011/92 såvida inte den behöriga myndigheten faktiskt beaktar alternativ såsom alternativ plats eller utformning eller vägran att tillåta undantag?

Om svaret på den första frågan är ja och antingen svaret på den andra frågan är ja eller svaret på den tredje frågan är nej, innebär artikel 16.1 i direktiv 92/43 att en behörig myndighet inte kan fastslå att undantaget görs ’för att skydda vilda djur och växter och bevara livsmiljöer’ när den antar ett beslut som tillåter en exploatör att göra undantag från tillämpliga åtgärder för skydd av arter för att genomföra ett projekt i den mening som avses i artikel 1.2 a i direktiv 2011/92 såvida inte något identifierat skydd följer av själva undantaget snarare än genom lindrande åtgärder som vidtas för att minska eller kompensera för den skada som orsakas av de åtgärder som tillåts genom undantagsbeslutet?

____________

¹ Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1).

¹ Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7).